måndag 31 oktober 2011

Livstecken

Nu är det strax dags för årets gråaste månad. De flesta löv har fallit, nu skymtar återigen ljusen från ett hus på andra sidan ängen. Från huset där frun grälade så högljutt på sin man att det sommartid ekade över nejden.

Nu grälas det inte längre där. Men då var det ganska ofta så obehagligt att jag inte orkade vara utomhus och höra eländet. Tänk, så människor kan ställa till det för varandra. Och ändå fortsätta sina liv ihop.

Det är intressant med grannar. En annan har vid 82 års ålder (efter att i 40 år ha levt ensam) hittat en ny kärlek! Så nu pendlas det. Bättre sent än aldrig, säger hon, förälskad så det glittrar om det!

En tredje, alldeles nybliven granne, behövde köpa en extranyckel till områdets vägbom. (Jag har hand om dem.) Han såg min bokhylla - och blev kvar hela förmiddagen. Visade sig vara son till en person, boende i Danmark, som jag visserligen aldrig träffat men kände väl till och haft kontakt med på arbetets vägnar.

Fjärde intressant granne är fasanfamiljen som i våras bosatte sig i ett ytte-pytte-litet "skogsparti" nedanför närmsta grannens tomt. Framförallt tuppen är ofta synlig, och nu har han återigen börjat "låta". Högt och genomträngande. Jag hörde honom, grabbade kameran och sprang ut. på vägen.  Men skrämde honom förstås, så han gav sig ner på min tomt och försvann.


Jag har naturligtvis ställt om alla klockor - men gillar det inte! För en kvällsmänniska är den här "normaltiden" trist. Ljusa mornar har jag inte stor glädje av, däremot av ljusa eftermiddagar och kvällar. Det mörknar tidigt nu.  Ser fram mot att få ställa fram klockan igen, i vår! 

Har inte så mycket att skriva om, som ni märker. Såg en fantastisk solnedgång mellan träden, från kontorsfönstret. Undrar hur jag tänkte, när jag tog den här bilden... En del misslyckande är så stora att de blir roliga.


Så nu, efter detta livstecken - godnatt! :)

5 kommentarer:

  1. Ho ho! Inte behöver vi panchos bry oss i dygnets timmar. Fortsätt du att vara kattuggla;-)
    Är du säker på att inte grannarna är döva? Själv brukar jag ropa: KO på RR, han hör inget annat (verkar tjurigt) Grannarna är nog övertygade om att jag är galen och det kan de ju ha rätt i.
    Jalusibilden är rolig och ibland tänker man inte förrän efteråt;-)

    SvaraRadera
  2. Jaja, skrämd eller inte. Du hann ju få honom på bild i alla fall, men som sagt, den där persiennen blev ju mindre lyckad. Kanske dags att hissa upp den och låta den komma ned i juli eller nåt...

    SvaraRadera
  3. Skogsfrun - klart jag fortsätter mitt ugglande, men jag gillar I ALLA FALL när det är ljust längre under "mina" kvällar.
    Döva eller inte - hon hade väl inte behövt skrika just otidigheter hela tiden! Mannen i familjen var lågmäld - man kan ju HOPPAS för hans skull att han var i det närmaste stendöv... ;) (Men han var inte det, vi möttes ibland på våra respektive hundpromenader.)
    Hihihi - hör inget annat än KO...

    Pelle - han är verkligen lustig, den där tuppen. Spankulerar omkring på tomterna häromkring, har haft honom på min gårdsplan också flera gånger. En gång stod jag på farstubron, tuppen stod ett par-meter ifrån och i en liksidig triangels tredje hörn satt Filip!! En märklig upplevelse, i maj. Tuppen och Filip hade nog redan setts åtskilliga gånger.
    Persiennen ner - min granne jobbar och meckar med gud vet vad under kvällarna och halva nätterna. Och så har han en strålkastare som faktiskt lyser ända in till mig! Så häromdan släpptes persiennen ner!
    Jag får väl ta mig utanför huset om jag ska fota solnedgånger och sånt...

    SvaraRadera
  4. Visst är det bra om man har goda grannar. Vi hade tills förra året "neighbours from hell" boende på en sida av oss i elva år. Sonen i huset skaffade sig en stackars hund som han försökte "dessera" till en kamphund, men utan större succé. De gav hunden dåligt med mat, men jag brukade ge henne lite blandat godis så ofta jag tordes. Nya ägarna är underbara, hör knappt ett ljud från dem.

    SvaraRadera
  5. Kikkan - man är verkligen beroende av sina grannar. Måste ha varit svårt att se en hund fara illa.
    Vi har ett nytt problem under uppsegling inom vårt område, men på lite större avstånd från mig. Får väl se hur det utvecklar sig.

    SvaraRadera