Dagen i dag

I dag är en dag då absolut ingenting står på agendan. Det är också en dag när det känns fint att tända en brasa i kaminen, trots att termometern säger att det absolut inte behövs. 20 mm har himlen hittills släppt ifrån sig. Jag glömde ta in duken på lilla bordet, men åtminstone dynorna finns tryggt under tak.

Det är också en dag då jag undrar vad i fridens dar man ska använda glasnudlar till. Köpte ett paket för att prova. Nu har jag provat. Därav min undran. Fast egentligen undrar jag inte - de lämpar sig absolut bäst i komposten. Tycker jag.

Och så undrar jag vad i all sin dar jag gjorde i går för att få min toalett att fungera. Det var/är något med flottören och en "stång" med en lång pigg och nån sorts packning... Och nån grej som ska se till att allt efter spolning återvänder och stannar kvar där det ska. I flera dar har jag kämpat (på olika sätt, tänker inte närmare gå in på hur). Men förargligt är det, eftersom allt vatten som inte gått att få hejd på i denna min i dessa dagar synnerligen välspolade toalett går till en sluten tank vars innehåll då och då tas om hand av en tömningsbil (kostar över 1000 kronor per tömning).

När jag slutligen var på väg att ge upp och leta rätt på en fackman upptäckte jag att den där "stångens" läge plötsligt var lite annorlunda. Att inget vatten sipprade ner i själva toan. Hehehe, jag hade fixat det hela alldeles själv. Undrar bara hur.

Men nu är det förstås knappt att jag vågar spola, för att inte nåt känsligt läge ska rubbas.

Det mest intressanta för dig som tittar in här är väl att jag nu bestämt mig för att åtminstone tills vidare nöja mig med EN blogg.. Med blandat innehåll. Jag måste förstås dela den med både Kasper och katterna. :)

Så - antingen starta en helt ny eller förändra en av de befintliga. Det finns en hemlig blogg, för test och övning. Kanske att DEN ska börja användas på riktigt.

För ögonblicket lutar det nog ändå åt att det blir Kasperian som förändras och att  Dagsländor får ligga oanvänd. Om inte annat kanske jag själv vill gå tillbaks i den någon gång och kolla. :)

Nu ska jag grunna på den nya bloggens utseende. Den måste ju anpassas till det nya upplägget. Har  provat ett par idéer, men inte alls fått dem att fungera. Alltså måste jag hitta på nåt annat.

Men först en kopp, nej en mugg, kaffe. :) Och lite gos med de fyrfota som flytt regnet. Nu är alla både mätta, glada, och gosbenägna. :)

Två trösklar

Den första tröskeln  - att starta... att äntligen sätta igång.

Den andra - att sluta. Att inse när det är tid att pausa.


En sorts lycka - när man klivit över båda. :)
(Tänk förresten, så mycket en bärsele betyder, på en stor och tung trimmer.)

Fiffigaste grejen!

Rymlig plånbok, mobil, filofax (!) plus lite annat smått och gott inkl. hundbajspåsar  -  klart jag alltid hade en väska med mig, en axelväska.

Såg en grej i en butik - och slog till... :D

Titta - körkort, kreditkort, lite sedlar. Dvs det viktigaste från plånboken.
Och filofaxen  - den behövs överhuvudtaget inte! Har ju både mobil, dator och vanlig väggalmanacka. Dags att äntligen upptäcka nya tekniken, hehehe.

Lätt som en plätt  -  ner med lilla grejen i fickan, och jag är rustad för det mesta. :)

Befrielse!

Ingen väska att glömma i nån butik. :)



Tänk att en så liten grej kan göra så stor skillnad. Jag har haft den här guldklimpen i en vecka nu. Jag gläds över den varenda dag. Och väskorna finns ju kvar, när jag någon enstaka gång behöver någon.

Giftig kamp - tyvärr

Köksmyrorna ägnade tyvärr lördagsnatten till en smyginvasion. Upptäcktes när jag öppnade dörren till ena speceriskåpet. De hade uppenbarligen rundat mina strängar av diskmedel.

Bara att tömma ett par hyllor och leta fram det gift som inte behövde tas i bruk förra året. Det smakade uppenbarligen förträffligt. :-/

Perfekt utfart via skåpdörren (när den var stängd). Klicka på bilden så syns myrorna.

 

 

Någonstans i väggen finns förmodligen boet. En del myror är på väg dit, nedfart bakom taklisten.

 

 



Med sig har de giftet. Boets övriga invånare tackar och tar emot - och dör. Visst är det läskigt, men varför kunde de inte stanna utomhus!!!

 

Jag har förstås kollat speceriförpackningarna, bland annat flera påsar med olika sorts socker. Inga myror någonstans - utom i en, men där var de desto fler. Ekologiskt florsocker är tydligen mums för myra. Intressant att de valde just det ekologiska sockret.

 

Jag tror inte det här samhället hann bli så stort, för aktiviteten är nu nere på nästan noll. Men jag har fått fylla på dosorna flera gånger.

 

 

Men livet är inte bara en kamp mot myror. :)

Häggmispeln har glatt mig ett par dagar, och i går såg den fortfarande ut så här...

...trots att massor av blomblad redan fallit ner på marken. 
Underbart är kort.

 

 

Det är svårt att ta fram trimmern när "gräsmattan" ser ut så här.
Vitsipporna har fått avlösning.

 

 

 

Dessutom blommar dessa underverk, små mirakel i både färg, form och doft. Tänk, att de vill växa på min tomt!

 

En njutningens dag

Tänk att bara kunna öppna dörren och gå ut - och låta den stå öppen. Att inte behöva klä på sig en massa för att t.ex. gå ut och inspektera vitsipporna.



      

Helt underbart!

Rosmarin och Agapanthus flyttade ut på altanen idag.
Vid eventuell frost får jag täcka dem.

 

Nu exploderar allt. Samtidigt blommar på tomten tussilago
(fortfarande), blåsippor, vitsippor och gullvivor!
Och hasseln grönskar.

 

 

 

I glasrummet blommar en ampellilja, den tänker
förära mig massor av små "rosetter" så småningom.  

 

 

Och så till det där spännande, sprängande, som Kasper antydde. :)

Sedan jag läst hos Sigge hur hans matte "häxan" Helena berättar om allt fantastiskt man kan hitta i naturen och bereda till teer, salvor, ja faktiskt det mesta tror jag, så har jag spanat så där lite lagom efter sprängticka (chaga). Jag har smakat Helenas te, och det var riktigt gott!

 

Jag har inte hittat någon sprängticka. Inte förrän i dag. På tomten!!! Intill och bakom redskapsboden! Har faktiskt aldrig tänkt på den där stora, svarta "klumpen" tidigare.

Den växer i bekväm höjd, och nära till diverse sågar har jag ju.
Om det nu verkligen är sprängticka, förstås.

 

Förresten så är det fantastiskt med två bildskärmar! Materialet - i det här fallet bilder - synliga och möjliga att vid behov jobba lite med på den ena skärmen, bloggen att göra inlägg i på den andra.

Inte hade jag en aning om att det var precis det här jag saknat. :)

Eftersom jag ser dagens alla bilder på den andra skärmen medan jag skriver, så blir frestelsen att visa Kasper bland vitsippor nästan oemotståndlig.

 

Åh, vad vi har njutit idag. :)

Inte så trist ändå

När jag ska släcka ner datorn upptäcker jag bilder jag tagit idag - den här t.ex. På tomten.  Och då kommer jag på att så väldigt trist är ändå inte livet. :D

Och så tittar jag runt omkring mig - och upptäcker en hel hög med fyrbeningar. Till och med Petrus stannar numera inne på natten. Tusan också - vad spelar lite rasp i halsen egentligen för roll!!??

Men jag undrar om kanske spikmattan skulle hjälpa här också... äsch, skojar bara...
Natti!

Ljuvligt skönt!

Äntligen! Sovrummet som jag vill ha det (återstår bättring av taklisten och en bård, men det känns inte överhängande).

Sängen flyttad en bit bort från fönstret - bra när kylan kommer och fönstret är gammalt. Självdrag ... befrämjar säkert nåt som är bra). Kasper fann sig genast väl tillrätta med sovtäckets nya placering.

Äntligen är nya täcket och nya kuddarna tagna i bruk, de där som inhandlades vid det vådliga IKEA-besöket - allt gammalt är i säck på väg till återvinning. Vaknade i morse efter att ha sovit fantastiskt gott! Bra täcke, kändes alldeles lagom. Faktiskt lycka! Vardagslycka, sån ska man ta vara på.

Vaknade alltså i ett fräscht rum med en Myse sovandes vid sängens fotända. Kasper har minsann också funnit sig väl till rätta, känns också underbart eftersom han tydligt upplevt sig "hemlös" de senaste dagarna.

Kontorssängen får åter bli "kontorssäng" och alla åtta kuddarna får ligga still på nätterna. :)

Bilen har fått sina vinterdäck idag - inte en dag för tidigt!! Till dom finns inga navkapslar, men varken bilen eller jag är ju särskilt fåfänga, så det funkar bra. :D

Och vet ni vad - nu väntar ännu en skön natt i "nya sängen", där precis allt är nytt utom själva stommen. :)

Lite "hemma hos..."

Jag råkade ha kameran i handen, hade just fotat Kasper och katter. Så jag fortsatte av bara farten. Titta här t.ex. jag har ju ingen TV längre, köpte ingen ny när den gamla lade av tidigare i år. Så nu ser min "TV-hörna" ut så här. I den trivs jag! :) (Datorn inne på kontoret får vid behov vara TV. )

Ibland blir åtminstone jag ganska trött på hem och hus. Vill förändra. Köpa nytt. Eftersom det inte blev något av med ommålning (förstod jag väl...) så tänkte jag att det var dags att mysa till det lite, byta till "varmare textilier". I höstmörkret. Det kostar inget extra.

Men så sken solen så fint, och det kändes som om det ljusa gott kunde få vara ett tag till. Tänk så mycket lite solsken kan göra, helt plötsligt blev jag så tacksam över att få bo som jag gör. I mitt lilla hus i skogen. :)

Här några interiörbilder, i rena glädjen.
Från vardagsrum och "rummet mitt i huset". "Glasrummet" skymtar också.

Ni får klicka på bilderna, som vanligt.

Men nu, när sommartiden tagit slut, så blir dagarna väldigt korta för en synnerligen morgontrött men kvälls- och nattpigg person. Så det blir nog lite varmare färger snart. Och en massa värmeljus.

Oj, en sån egotripp!! :)

Att bli kvitt en frestelse...

Bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den, sa Oscar Wilde. Ack så sant...

Härom veckan föll jag för båtar. Röda och svarta - så gott! :) I går föll jag igen, i samma jättebutik. Men inte för båtar.  

Detta är vad jag kom hem med, för nu skulle här festas! Jag blev så sugen att jag nästan tog med mig en hel landgång hem!

Räkmackan såg god ut, genom plasten!
Färska fikon - oh ja, jag minns... 
På väg mot kassan slogs jag av en riktigt lustfylld tanke - TOBLERONE! Har jag ju inte ätit på åratal! DET vill ja ha!!

Jag letade och letade på överfyllda godishyllor, många, många och långa, långa! Hittade till slut några undanstoppade förpackningar, längst ner på en hylla. Toblerone är tydligen ingen innegrej längre. :)

Okej - räkmackan blev aningen bättre med mer salt och citron (fast att räkorna skulle vara handskalade tror jag inte ett ögonblick på). Men god - nej! Dessutom gjorde den mig rejält illamående!!

Färska fikon - jag borde vetat bättre! Lika goda som de är där de fått mogna på träden, lika smaklöst intetsägande är de när de hamnar på våra stormarknader. Precis som ananas, mango osv.

Men tobleronen! SOM jag njöt! :D

Och det var ju tur.

Tror jag kommer att falla fler gånger. Men bara för Toblerone.

Nu blåser det friska, kalla  höstvindar runt knuten. Snöflingor virvlar i luften. Inte så många, men klart skönjbara. Det viner i luften. Is på bilen och på presenningarna över loggsen.

Vet ni vad - jag längtar till våren!!! Fast två adventsveckor (inte fler) skulle jag kunna tänka mig innan dess.

Lyckor :)

Det här är en sorts lycka...

Gelehallon är inte längre vad de varit, tycker jag. Men lycka är att liksom oförhappandes råka nästan bokstavligen snubbla över lakrits- och hallonbåtar! Nästan ett halv kilo fick följa med hem. Här har festats.

En annan sorts lycka. Glöm inte att klicka på bilderna!

 Jag såg den mest fantastiska regnbåge häromdagen, den spände över hela himlavalvet! Den var egentligen inte en utan två, tittar du noga på de förstorade bilderna anar du även en svagare båge.

Visst är regnbågen "bara" ett optisk fenomen - men jag tycker den är ett mirakel! Och definitivt en realitet.

Jag var nog en trafikfara.  Jag såg bågen från bilen, var helt fascinerad, men kunde ju inte stanna. Först när jag svängt av från motorvägen lyckades jag leta fram lillkameran som tursamt nog fanns med.

Men himlabågen i en enda bild lyckades jag inte fånga.

Det finns många både små och stora lyckor. Något att hålla i minnet när det rapporteras om nära nog bara elände runt om i världen. I och för sig med all rätt. Ibland får man leta väldigt länge för att hitta något positivt. Men man ska inte ge upp, man ska fortsätta leta. Tycker jag.  

Här är fem andra lyckor. :)

I och för sig små, men för mig är de stora.

PS. Bland mina egna för dagen mest aktuell lyckor måste förstås också räknas mina värmeloggs! Men om dem  skriver ju Kasper. :)

Änglar finns!

Det finns jättestora släp att hyra, som gjorda för flytt.

Ett sådant landade hos mig i morse. En ung ängel (med dragkrok på sin bil) släpade och drog, bar och stuvade. Gamla uttjänta trädgårdsmöbler, två dammsugare, scanners," mojänger" och ljusstakar. Mattor, madrasser, kläder, skor, gitantiskt stor gammal TV-antenn, uttjänta gräsklippare, en rostig skottkärra, några trimmers, och plast, plast, plast i alla tänkbara varianter, både små och stora. Ett barnbarns lilla trehjuling (han är vuxen nu) osv osv.

Två gånger fylldes stora släpet! Två besök fick alltså återvinningen.

Två decenniers samlade "skräp" tar plats. När det slutar regna ska jag städa och sopa rent.
Ängelns enda lön - en god middag! Plus ett större tack än jag riktigt kan verbalisera.

Ängeln har ett namn - men här benämns han "Kaspers avlidna favvogrannes son". Och han kommer igen. Med öppet släp för att forsla bort sånt som varken fick rum eller liksom passade i ett "flyttsläp".
"För att jag tycker om dig", sa han "och för att du behövde den här hjälpen. Och som ett tack för allt du gjort för min mamma". 

Allt skedde i hällande regn! Både "ängeln" och jag var dyngblöta, jisses, så mycket regn som "regnkläderna" släppte igenom.

Men som sagt, än återstår en hel del. Men pga bl a humlebon får det anstå till senare, till i höst.
Och nu, efter ett par timmars uppehåll, så hällregnar det igen! Det smattrar på taket.

Och jag, jag sitter här och är bara tacksam. Med eld i kaminen och mina fyrbeningar omkring mig.

Fast en jädrans kall och blöt sommar, det är vad vi hittills fått!!! Fy tusan - men jag antar att jag inte är ensam om att längta efter sol och värme!

Utanför min vedbod klafsade vi i lera idag! Har faktiskt aldrig hänt tidigare, och jag har som sagt bott här i decennier!!!

Ingen evig vinter, tack och lov

Bara så att ni inte tror att jag drabbats av evig vinter (ni har väl läst Narnia-böckerna eller åtminstone sett filmen "Häxan och lejonet") - två dagar efter snöfallet såg det ut så här!
Allt på en gång! Tursamt nog på samma ställe också. :) En bild av "Aslans vår"?

Sista snön på tomten? 

Nä, troligen inte - det kan faktiskt komma mer i morgon!!!!

Vad har det egentligen tagit åt SMHI???

I övrigt är allt bra. Mysan mår fint på katthemmet, i nästa vecka får jag hälsa på.

Myse säger hur tydligt som helst, många gånger varenda dag "sluta oroa dig matte, jag tänker minsann inte lämna dig och alla mina kompisar här hemma!!! Jag KOMMER in, bara jag fixat allt annat nödvändigt! Förresten så är ju Filip också ute!!! "

Just nu sitter Myse på gårdsplanen, i ytterlampans sken och vill inte komma in, inte än. Men det vill han om en liten, liten stund. Faktum är att han aldrig är långt borta, och nu när han har sin frihet är han inne väldigt  mycket. Även på dagen. Och alltid på natten.

Trevligt nog lyssnar han på sitt namn, och dyker oftast upp när jag ropar. Om än bara för att visa sig, lite lugnande så där. :)

Och han inser mer och mer att det är trevligt att ligga i mattes knä. Och att man faktiskt kan hoppa upp dit själv.

Av hemlösa utekatten blir alltså mer och mer en självklar här-bor jag-och-här-hör-jag-hemma-katt.

I själva verket betyder han oerhört mycket för hela kattflocken. Den har förändrats! Han ÄR en mirakelkatt!!! Och nu ska jag ropa in honom för natten, och sedan börja förbereda morgondagens lunch. Gäster på gång. Kasper blir glad, för bland andra kommer Grynet och hennes matte. :)

Tro, hopp och kärlek

"Man blir så glad när solen skiner..." hittar tyvärr inget bra sångklipp på YouTube. Men här är i alla fall en glad liten sol i form av en tussilago :)
För "det kommer, det kommer en vår " (på riktigt, för just nu har den tagit ett kliv tillbaks).

Och här kanske en komprimerad himmel? Så vacker (klicka).  

Symbol för hopp?

Och överalltihop flyger en bivråk!

Tro hopp och kärlek - kanske detta är en bild för kärlek. Svanar lär bilda par för livet!

Och för svanar är en vråk inte farlig. :

Sångsvanarna är här nu

De har kommit nu, sångsvanarna. Förra året såg de ut så här, bilden är förresten originalet till headern (dags att förnya den snart). Här kan ni se svanarna i rörelse.

I år kom jag dem inte närmare än så här.

Ett par knipor hade också hittat till kvarndammen. Förra året fick svanparet en hel hop ungar, undrar hur det blir i år. Dessutom är de ju tre. Inte fyra och inte två. Triangeldrama på gång?

Nu har blåsippan som skymtas några inlägg längre ner (12 mars) på egen hand tagit sig upp genom de vissna lövmassorna. Snart kommer jag att se blått överallt.

Hos Kasper finns en massa våryra bilder på katter och hund. Här vill jag bara berätta att lille Myse mår förträffligt. Nu sedan han har sin frihet tycks han uppskatta sina nya domäner än mer.

Han har upptäckt varenda plats jag har gjort i ordning i vedboden, på altanen, på farstubron. Än ligger han här, än där. Eller tar sig en sväng in i huset. Här har han upptäckt alla katternas (utom Petrus) favoritplats på altanen. När Mysan provade den platsen blev det strid på kniven. Riktigt otäckt. Men om Myse vill ligga där, ja då ska han förstås få det. Säger både Filip och Maxi. 

Att vara kattvalp i det här huset, det betyder att bli rejält bortskämd! Men så trivs han också! :)

En skillnad är det dock på Myse och de andra. De andra vill vara ute på nätterna, och det får de också. Myse får inte vara ute - tursamt då att han inte heller begär det.