Utsatta människor. Om elsmog

Om olika slags mikrovågor, frekvenser, exponeringsnivåer, gränsvärden, forskning, rapporter, studier osv - det får man läsa på annat håll. Tips finns i länkarna som avslutar.Men egentligen är frågan om elektrosmog alltför viktig för att anförtros endast fackmän!

Det finns i vårt land en stor grupp människor som ställs utanför samhället. Att de inte kan handha just datorer är det minsta av deras problem.

- Ni finns inte på riktigt, säger många. Förlöjligande, kränkande, hånande, hatiska kommentarer på nätet är legio. Typ "era jävla psykfall..."

- Era problem är psykiska, ni behöver terapi, säger även myndigheter. Attityden är alltså exakt densamma, även om ordvalet är mer sofistikerat.

Det finns förstås de som nöjer sig med nedlåtande, överseende rentav ett sorts nästan välvilligt roat tvivel. Lätt medlidsamt - stackars människor...

Och så finns de som själva inte är drabbade men inser att här har vi gigantiska problem. Så allvarliga varningstecken att vi knappt vågar se dem. Modiga personer som sticker ut hakan och tar strid. Läkare, forskare, en och annan journalist. Dock nästan ingen enda politiker.(Och så finns sådana som jag, stödjande i det tysta.)


Inte samhällsfrånvända kufar
De jag har kontakt med är inte de specifikt elöverkänsliga som samlar sig i en egen organisation (FEB).
Mina kontakter och vänner är även otäckt känsliga för trådlös kommunikation. Sådan finns idag överallt, i det mesta från bilnycklar till mobiltelefoner. Mobilmaster finns överallt, helst ska varenda kvadratmeter av Sverige täckas.

Det handlar sannerligen inte om reaktionära kufar. Nej, jag känner radartekniker, röntgen- och laboratoriepersonal, översättare, journalister, musiker, läkare, telekomtekniker osv. Personer som med framgång och förtjusning själva använt och t.o.m. utvecklat den digitala och trådlösa tekniken. Ända tills den slog tillbaks. Nu är de före detta radartekniker, journalister, telekomtekniker osv.

Det är sådana människor som strider mot okunskap, myndigheter, lobbyister, och har kontakter världen över. (För ni tror väl inte att det här är ett specifikt svenskt fenomen.)
De strider inte för sin egen skull, för oss är det redan kört, som många själva uttrycker det. De strider för våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn...

För - och det är det riktigt viktiga - det finns trådlös teknik som inte är lika fientlig mot biologiskt liv. Inklusive människan. Ett bra alternativ där fiberoptik inte är möjlig. Men den tekniken utvecklas inte vidare.  Dyrare? Inte lika snabb? Inte lika glamorös? Alltså inte det minsta intressant för världens telekomindustri.


Men JAG känner ju ingenting
Varför drabbas inte alla? Till exempel inte jag. Har ingen aning.
Jag är inte nötallergiker, men har förstått att nötallergi trots detta existerar.
Inte heller fattar jag det här med absolut gehör, skulle från min personliga erfarenhet säga att det är omöjligt.

Jag har sett hur en överkänslig person reagerar. Har ovetande utsatt några av dem för min medhavda men inte ens påslagna mobiltelefon. Sett reaktionen - rodnad, svullnad, och uppenbarligen yrsel och huvudvärk, någon höll på att svimma. Symtomen försvann när jag sprang iväg med min telefon.

Det finns tusentals läkare runtom i världen som noterar symtom. Ibland riktigt svåra. Barn drabbas, familjer splittras, de drabbade söker desperat efter någonstans i Sverige där de kan fungera åtminstone någotsånär. Om än naturligtvis utan el.

Tänk tvättmaskin, elspis, kylskåp, dammsugare, elektriskt ljus. Teve, radio, dator, mobil. Att gå i affärer, handla mat, besöka bibliotek, läkare, tandläkare. Göra bilutflykter, besöka en utställning, hälsa på hos släkt och gamla vänner.
Tänk sedan bort allt detta. Precis alltihop.


Telefonen är länk mot omvärlden
Kvar blir telefonen, äldre icke-digital. Samt papper, penna, möjligen en gammal skrivmaskin så länge det finns färgband. Och så Posten., dvs den så oerhört viktiga lantbrevbäraren.

Med dessa enda hjälpmedel kämpar en samling intelligenta, skärpta själar mot myndigheter och regeringar, t.o.m. kollegor, världen över. De kämpar för fiberoptik där sådan är möjlig. Dvs nästan överallt, om än till ökade kostnader.

Många, många läkare och forskare har insett allvaret, men den trådlösa teknikfascinationen är i det närmaste total! I själva verket drabbas de av ungefär samma bemötande som de överkänsliga. Att forska i en modern men mindre människofientlig teknik - noll intresse hos etablissemanget.

Naturligtvis slåss man mot en förkrossande övermakt. Bara att ett ögonblick besinna hur vårt moderna samhälle är uppbyggt.

Jag hjälper de här människorna. Jag kan hantera en dator, fixa till en enkel hemsida, skriva ut och skicka e-post. Hämta ner och vidarebefordra information.

Vi har telefonkontakt.
Den kommer att upphöra i november.

Telia håller på att montera ner det fasta telenätet. Glesbygden drabbas naturligtvis först och värst, just de områden där el- och strålningsflyktingar söker sin tillflykt. Därmed återstår endast papper och penna och brev, som enda kontaktmöjlighet med omvärlden.


Sista spiken?
Man kämpar för att få behålla sin fasta telefon, men naturligtvis i kraftigast tänkbara motvind. Söker möjliga och dessvärre kanske även omöjliga utvägar.

I det här området har flera elsmog-flyktingar samlats, där har de etablerat kontakter och rutiner som medger ett åtminstone någorlunda drägligt liv.

Telia vill enligt uppgift ha 400 000 kronor för en ledning från en central ett par-tre kilometer bort, fågelvägen. Plus 15 000 kronor per år...

En ekonomisk omöjlighet.

Att bli av med den fasta telefonen är för dessa människor en ren katastrof. Kanske den sista. Hur många tål en människa?  Men än har de inte gett upp. Kämpar vidare, med de krafter de ännu har kvar.

För det värsta är trots allt inte att behöva avstå från nästan allt det vi "normalkänsliga" människor betraktar som nödvändiga självklarheter. Men att mista telefonen är ett verkligt dråpslag.

Det alla värsta är att trots allt avstående ändå må dåligt, Ständigt. Att aldrig få må riktigt bra. Allra värst är det förstås när skogen är full av jägare eller skogsmaskiner, för då befinner de sig under ständig trådlös korseld.

Och så sitter jag här och klagar över att jag
pga laptopens problem (den är på garantireparation)
bara har min gamla dator att tillgå.


---------------------

PS
En riktigt viktig fråga: Hur mår vi andra? Ungdomar som nästan sover med sin mobil. Hur påverkas de, nu och på sikt? Spädbarn med "trådlösa barnvakter"?  Finns varningssignaler som vi vägrar se och erkänna? Ja, det tror jag.
Hur mår förresten naturen? Däggdjur, fåglar, bin?

PPS.
De jag har personlig kontakt med är i grunden positiva människor. Kloka och insiktsfulla. Tidningar och böcker gör att de är mer insatta och "uppdaterade" än de flesta. Våra telefonsamtal, ofta långa, ger mig stort utbyte.
Men troligen bara tre-fyra månader till. Till någon gång i november 2013.
Och sedan - hur blir det då för dem?

Några länkar:
http://www.bioinitiative.org/
http://www.monanilsson.se/page03.htm
http://www.balanspunkten.info/index.php/elektrosmog/tips-och-laenkar
http://www.vagbrytaren.org/
http://microwavenews.com/
http://www.stralskyddsstiftelsen.se/op/fakta/faktablad