Dagen i dag

I dag är en dag då absolut ingenting står på agendan. Det är också en dag när det känns fint att tända en brasa i kaminen, trots att termometern säger att det absolut inte behövs. 20 mm har himlen hittills släppt ifrån sig. Jag glömde ta in duken på lilla bordet, men åtminstone dynorna finns tryggt under tak.

Det är också en dag då jag undrar vad i fridens dar man ska använda glasnudlar till. Köpte ett paket för att prova. Nu har jag provat. Därav min undran. Fast egentligen undrar jag inte - de lämpar sig absolut bäst i komposten. Tycker jag.

Och så undrar jag vad i all sin dar jag gjorde i går för att få min toalett att fungera. Det var/är något med flottören och en "stång" med en lång pigg och nån sorts packning... Och nån grej som ska se till att allt efter spolning återvänder och stannar kvar där det ska. I flera dar har jag kämpat (på olika sätt, tänker inte närmare gå in på hur). Men förargligt är det, eftersom allt vatten som inte gått att få hejd på i denna min i dessa dagar synnerligen välspolade toalett går till en sluten tank vars innehåll då och då tas om hand av en tömningsbil (kostar över 1000 kronor per tömning).

När jag slutligen var på väg att ge upp och leta rätt på en fackman upptäckte jag att den där "stångens" läge plötsligt var lite annorlunda. Att inget vatten sipprade ner i själva toan. Hehehe, jag hade fixat det hela alldeles själv. Undrar bara hur.

Men nu är det förstås knappt att jag vågar spola, för att inte nåt känsligt läge ska rubbas.

Det mest intressanta för dig som tittar in här är väl att jag nu bestämt mig för att åtminstone tills vidare nöja mig med EN blogg.. Med blandat innehåll. Jag måste förstås dela den med både Kasper och katterna. :)

Så - antingen starta en helt ny eller förändra en av de befintliga. Det finns en hemlig blogg, för test och övning. Kanske att DEN ska börja användas på riktigt.

För ögonblicket lutar det nog ändå åt att det blir Kasperian som förändras och att  Dagsländor får ligga oanvänd. Om inte annat kanske jag själv vill gå tillbaks i den någon gång och kolla. :)

Nu ska jag grunna på den nya bloggens utseende. Den måste ju anpassas till det nya upplägget. Har  provat ett par idéer, men inte alls fått dem att fungera. Alltså måste jag hitta på nåt annat.

Men först en kopp, nej en mugg, kaffe. :) Och lite gos med de fyrfota som flytt regnet. Nu är alla både mätta, glada, och gosbenägna. :)

Avocadofilosofi

Avocado - köpa två för 15 eller fem för 22 kronor?

De fem ligger förstås i ett nät, de två får man välja själv. Och de är i alla fall lite större. Jag tar två! Väljer noga.

Hemkommen blir besvikelsen stor. Den som verkade nästan ätmogen provades först, tänkte att jag inte vågade låta den ligga längre.
Den var redan totalt oätbar. Brun och läskig. Den andra var knappt ätmogen, men åtminstone inte härsken.

Köper förstås nätvarianten nästa gång. Fyra fina en oätbar. Eller kanske två eller tre oätbara...

Nästa "två för 15 kronor", helt perfekta båda två. Då och då.
Nästa nätvariant likaså, fem perfekta, blir ätmogna i precis lagom takt. Eller inte...

Så här håller det på, har gjort i många år.

Besvikelser varvas med glada nästan-överraskningar.

Slår mig just att avocados, de är som livet självt. Man provar än det ena, än det andra. Med ofta lika oförutsägbart resultat. :)

Uppskjuten mordbrandsdom

En uppdatering - ni som läste om rättegången mot "pyromanligan" som bl.a.brände ner Nibble gårds ladugård med 78 mjölkkor och kalvar - domen som skulle fallit i dag, fredag, har skjutits upp några dagar.. Ett omfattande mål. Alla åtalspunkter kan läsas här. Det är en diger lista.

Järna Naturbruksgymnasium ligger på Nibble gård, skollokalerna intill den nerbrunna ladugården.

Utan allt sammanhang - i förrgår mötte jag en polisbil på den "stora" lilla vägen som passerar vårt område. I går sågs en polisbil inom området, och en polishelikopter flög över oss. Den landade tydligen längre  bort, och lyfte sedan snabbt. Ingen jag frågat vet vad som hänt.

Någon gång undrar jag om allt här ute i skogen verkligen är lika tryggt som jag intalar mig. Kanske konstigt, men jag känner mig faktisk helt trygg! Men då och då låser jag ytterdörren om natten.

Jag har ju bott ännu ensligare, och då ofta ensam med tre små barn. En god vän gav mig en (illegal) polisbatong, om jag skulle behöva försvara mig och barnen ... riktigt otäckt hårda grejer, det där.
Den kom aldrig till användning.

Om jag har den kvar - ja, se det förmäler inte historien. :)

Nöjt rådbråkad

Trött, lite rådbråkad - men nöjd. Jag har trimmat och trimmat. Utan både slips (bra) och hjälm (betänkligt enligt manualen), men klarade mig utan skador. Jag hade inte ens snäva kläder, och det tackar min figur för. :D

Kasper är hellycklig! Mycket kuligare att rusa runt där inte gräs och klöver och sånt är högre än han själv. Hittar man sen en gul kruka så är lyckan fullkomlig. :)

 

Visst finns mycket kvar att hyfsa. Och att räfsa. Ska bli skönt att kunna använda vanliga klipparen, med uppsamlare.

 

Snabbaste lunchen - omelett på ett par ägg med "smält" gul lök, ärter, fetaost, timjan (favorit för dagen) i botten. Cheddarost och röd paprika före servering. Och så en sallad.

 

 

Förresten så har jag en "flitiga Lisa" som tror att hon är en ros.

 

 

Och så har jag en laptop Moses som fungerar (peppar, peppar...). Och jag har upptäckt att jag enkelt kan flytta honom med mig vart jag vill.

 

Måste säga att det är betydligt skönare att lägga sig att vila på soffan när han håller på att uppdatera, underhålla och konfigurera sig. :) Jämfört med att sitta på en  kontorsstol, alltså. Det går inte att lämna honom helt ensam, ibland kräver han en kommentar eller ett godkännande eller nåt. Lite uppmärksamhet.

 

Nåja, han ska väl växa upp nån gång, han också. Hoppas jag. Och just nu är det trevligt att kunna sitta här i soffan och blogga. :)

Genom det öppna fönstret syns "gröna rummet".

Klart att Kasper finns där matte är.

 

 

 Det finns mycket att glädja sig över. Bland annat är jag glad över mina tunna draperier (inte vackra, men helt omönstrade hittade jag inga). De håller alla sorts flygfän ute, och jag kan ha alla mina två (!) dörrar öppna hela kvällarna. Fast jag har ljus inne. Härligt, sådana här vackra, svala sköna somarkvällar.

 

Och nu ska jag kolla vad som tilldragit sig i övriga världen. Inte alltför mycket ruggigt, hoppas jag. Dessvärre antagligen ett fåfängt hopp.

 

Torka, trimmer och ett tragiskt efterspel

I går, tisdag, föll ett stilla regn under många eftermiddags- och kvällstimmar. 19 mm. Jag, eller snarare min rygg, hann precis avsluta grästrimningen.
I dag, onsdag, sol omväxlande med störtskurar. Även hagel, blixt och dunder. Men inte mer än 6 mm blöta.

Trimmerns manual är stundtals skojig läsning.

...ignorering av driftsinstruktionen kan leda till livsfara. ... iakttag nationella säkerhetsföreskrifter från yrkesförbund, socialkassan, myndigheter för arbetsskydd och andra... 

Den som arbetar med maskinen måste vara utvilad, frisk och i god form
Den som av hälsomässiga skäl inte får anstränga sig bör fråga sin läkare om arbetet med maskinen är tillrådligt. 

Hrm - i god form? Och  jag borde förstås ha hört vilka "socialkassans" säkerhetsföreskrifter är. Kanske de sammanfaller med följande, ur manualen:

...använd snäva kläder, gärna overall. Ingen arbetsrock.
Bär ej heller halsduk, slips och smycken. Fäst ihop och skydda långt hår (sjal, mössa, hjälm, osv.)

Förtänksamt verkligen, att avråda från att trimma gräs iförd slips. Till overallen. Och hjälmen.

---

Det är torrt i markerna. Framförallt björk och hassel gulnar. 

Utsikt åt norr...

...och åt väster.

Men än är det sommar, regnet kom äntligen och det känns skönt. 

Inte har jag så många blommor (utom på altanen) men kan i alla fall glädja mig år en cikoriaplanta som valt att placera sig på torra gårdsplanen. Farligt utsatt läge, för där parkeras bilar. Men jag skyddar den.  Klicka!:)

---

Ni minns kanske den här fruktansvärda händelsen. Jag skrev om den. 

Nu pågår efterspelet vid Södertälje tingsrätt, slutpläderingar idag, onsdag. Tragedin växer. 

Hon hann försvinna - men svanar kompenserar

Nu har hon presenterat sig, den vackra marodören som smaskat i sig  mina penséer och violer. Vi såg på varandra en stund, på 4-5 meters avstånd. Så vackra ögon!

Dessvärre var jag inomhus, och hon ute på tomten. Nu vet jag att även stora blåklockor är mums för rådjur. Precis som för harar.

Jag gick försiktigt efter kameran och smög ut på altanen, men hon hade anat oråd. Så detta var det enda jag lyckades fånga av henne. klickar ni så kan ni se en liten brun "prick" som försvinner från tomten.

Synd på blåklockorna, men nu fick jag åtminstone se henne. 

Något annat jag fått se är sångsvanarna, i kvarndammarna som jag passerar på väg till civilisationen.Jag trodde de övergett oss, men här var dom! 

Pappa svan försökte ta dem över till dammen på andra sidan vägen, men det kom en bil och projektet övergavs. 

Däremot tog jag många bilder förra året, och då kom jag svanarna mycket närmare. I år fyra ungar, förra året fem. En del av er har nog sett ett par av bilderna förut, men antagligen glömt dem. :)

Klicka!

Kom inte för nära - jag kan bitas!! 

Tillbaks till idag. När vackra rådjuret försvann fick jag nöja mig med att titta på blomster, och vindspel. Där på altanen. 

Många vackra vindspel finns här, klicka dig vidare till vindspel. Jag skulle kalla dem vindmobiler. De är minst lika vackra på vintern.

Och nu ska jag hjälpa Kasper att återfå sitt kontorstäcke - jag vet inte för hur många gånger i ordningen. Filip har bestämt att när han vill ha det, då är det hans! Kasper inser att katter sätter man sig inte upp mot! Inte ens när det gäller det egna täcket. Bra då, att det finns en matte att be om hjälp. :)

Adjö, adjö - fast vi lär väl ses igen... :)

I den här kartongen ligger min laptop. Hehe, jag blev lycklig när jag hittade en stabil kartong här hemma som den faktiskt rymdes i, på alla ledder. Boden med alla gamla kartonger och emballage tömdes i våras.

Så adjö, adjö laptopen tills vi ses igen. Ha det så bra!  Och sköt dej!!!!  Sent omsider!!! 

Hoppas reparatören uppskattar att få en försändelse med en adventsstake på. Eländet med datorn har alltså fortsatt. Ominstallationer, borttagning av tidigare uppdateringar osv osv, allt i samråd med datorns support. Inget har hjälpt. Windows kan fortfarande inte aktiveras och inte konfigurera uppdateringar (senaste uppgiften var att 64 väntade, ett par dagar tidigare väntade 6).

Utan att gå in på detaljer kan jag tala om att det här har tagit de flesta av dygnets timmar i anspråk, senaste veckan. Datorn har stått där och tuggat och jobbat, och jag har inte vågat avlägsna mig alltför långt för att inte missa något meddelande.

Till slut gav supporten upp - vi måste få in den och rensa och återställa allt till fabriksstatus.

Nytt jobb - läsa, ladda hem fraktsedel, upplystes i mejl av transporterande företaget att jag måste lämna in datorn i Järfälla eller nånstans på Mäster Samuelsgatan i Stockholm (för vidarebefordran Uppsala).

Jag ringde företagets kundtjänst - riktigt sur var jag! Vägrade åka längre än till exempelvis Södertälje...

Men nej, inte ska du behöva det - "vaddå, bor du långt ute i skogen? Men det finns väl vägar dit?  Strunta i mejluppgifterna! Klart vi kommer och hämtar! Kan du ha den leveransklar mellan 13.00 och 16.00 i dag?" 

Om jag kunde! Datorn tömde jag på allt personligt i natt. Upptäckt kartongen med adventsstaken hade jag också gjort. Så ut efter ett rejält sjok bubbelplats (en gång använd som isolering i växthuset). Nu isolerade den laptopen och fyllde ut tomrum så att den inte ligger och skvalpar.
Efter en knapp timme kom en chaufför och hämtade.

Nu är det bara att hoppas att garantin gäller, annars blir det här kalaset dyrt! Enligt tillverkaren ASUS så ska den gälla.

Nu sitter jag här med min gamla trotjänare. Lite svajig är den, aningen högljudd och den vill inte alltid kännas vid att den har ett tangentbord. Men hittills har den alltid kommit på bättre tankar när den fått fundera lite.

När jag får tillbaks min laptop (funderar på vilket nytt namn som kan vara lämpligt för den) så vidtar allt jobb på nytt. Inklusive det där som barnbarnet som flyttade till Kanada ordnade. En del av det klarar jag nog själv nu, och när det strular så frågar jag barnbarnsmannen, som ju var här häromdagen. (Barnbarnet själv, man och barn och en väninna och hennes barn.) Eller förstås mejlar Rasmus i Kanada.

Mamma Hanna skickade en bild på lille Wincent, tagen vid "badudden". Det här gillade han, och kommer snart hit igen. Världens sötaste. :)

Nu ska jag ha några sköna dagar, utan datorbekymmer. :) Hoppas det dröjer innan jag får laptopen tillbaks!
Trots allt känns livet tryggare med "den gamle". Och alla länkar och alla favoriter finns tillgängliga.

Lite svajighet och långsamhet får man väl finna sig i, vet väl själv hur det är att bli till åren, som det heter. :)

I morgon blir det i alla fall korv- och köttbulleparty i Skottvång, ska bli trevligt att träffa partajande hundar och deras mattar och husse igen. :)

En kattbild ska väl också få vara med här. Tittut, sa Myse.

Tråkmatte, sa Kasper.

Men i morgon får han trevligt. :)

Datorstrul och gnäll, gnäll, gnäll

Två eländesdagar, tycker jag. Datastrul avskyr jag. Microsoft support är ett skämt - om den nu överhuvudtaget existerar. Windows 8 har/hade jag förlikat mig med, men nu vete katten...
 På något sätt har jag fått in ett spionprogram, som dirigerar om min startsida. Det går inte att få bort, har försökt allt, och följt alla anvisningar jag kunnat få via forum på Internet. Men eländet finns kvar! Har förstås med InternetExplorer att göra.

Jag stänger datorn i "förtvivlan". Tar itu med något annat. Men är snart tillbaks igen. Frustration.

Har avinstallerat och installerat om Google Chrome, men inställningsknappen har försvunnit... Går inte att hitta. Får väl avinstallera en gång till och ominstallera, kanske.

Visst, jag kan surfa, kan tillfälligt klicka bort skitsidan - men fy tusan så less jag blir. Och vem vet vad den ställer till framöver.

Ändå är förstås det här en struntsak, allt beror ju på vad man jämför med. Försöker trösta mig med att placera mig i Baden-Baden-stolen på altanen. Och titta på blommor...

Och så klappar jag förstås på hund och katter, och undrar om jag ska försöka åtgärda värstingstrimmern själv. Eller ta med den till någon reparatör. Nej, i stället återvänder jag till datorn. Efter en pliktskyldig promenad med Kasper. Att man ska vara så beroende.

Barnbarnet, han finns i Kanada. "Gamla gurun" är numera förlorad för mig. sedan han och min väninna separerat...

Egentligen har jag det ju så fint. Mina fyrfotingar mår alla bra, och just nu är jag extra tacksam för det. För så är det inte för alla. Jag känner verkligen med dem som just mist en älskad varelse och de som oroar sig för sin väns hälsa och kanske riktigt allvarliga sjukdom.

Andra har dessutom betydligt större trassel än jag, som ju trots allt kan använda mina datorer, den gamla är inte ens infekterad.

Men den inbyggda brandväggen är utslagen, nyinstallerade (gamla välkända) "anti"-programmet hittar inga hot men har saktat ner även nya datorn rejält.

Gnäll, gnäll, gnäll. Fast jag egentligen har det så bra...

Håhåjaja...

Ovälkommet besök m.m.

Trist syn, i morse. Här har herr eller fru Rådjur hälsat på.  Penséerna unnar jag dem, visserligen blommade de fortfarande vackert men kändes ändå lite passé.

Men mina vackra violer - i synnerhet en sort... Klicka, så ser ni förödelsen.

 

Nu ska de flyttas till altanen, så blommar de förhoppningsvis om.

Upp på altanen har hittills inga vackra marodörer hittat.

 

 

Häromdagen ville jag klura ut var mina osynliga katter gömde sig. De fanns inte inomhus, solen sken och det var varmt och kvavt. Jag behövde inte leta länge. Till min förvåning fanns allihop på altanen. Verkar som om de trivs bra hemma. :)

 

 

I skuggan under matbordet låg Maxi och sov, ganska väl dold.

 

 

Ovanför Maxi på en stol och helt dold av vaxduken blev Filip lätt förnärmad när han hittades. Vet inte vilken impuls som fick mig att titta just där. 

 

 

Myse hade dragit ner en gammal dyna på golvet, längst inne i ett hörn, bakom Baden-Baden-stolen.

 

 

Mina vinbergssnäckor undrar kanske någon över. Faktum är att jag inte hittat någon enda på gårdsplanen den senaste veckan. Däremot en del på andra sidan huset. Men inte särskilt många. Mitt hopsamlande och bortsläpande har absolut lönat sig.

 

De började gräva ner sig, för att lägga ägg. Jag såg ägg ibland. Några snäckor hade hunnit gräva så djupt att de nästan inte gick att få tag på.

 

 

Besökte Blomstergården i Gnesta häromdagen. Där stod de här bänkarna som jag tror kan sätta fantasin i rörelse hos vem som helst.

Nästan fara värt att de vandrar iväg med den som vågar sätta sig...
Om de inte varit blöta efter regnet skulle jag tagit risken.

Dagen i dag

Regn hela dagen. Skönt att ha en kamin. Det känns annars lite rått och fuktigt, när man så här års vill ha både ett fönster och en dörr på glänt. Kasper gillar också kaminen.


 

 

Agapanthusens första knopp slår ut.

 

 

Nattviolerna blommar.

 

 

Kasper ber matte om hjälp!

"Snälla matte, ta bort Filip från mitt kontorstäcke!"

 

 

Gjorde färdigt ännu ett par halvvantar. Halvhekton av olika garner räcker inte till mycket annat. Hittade söta knappar i en ärvd knapplåda. Här de senaste paren.

 

 

 

Funderat över vad jag egentligen tycker om mina lupiner, de frodas i mängder på en del av tomten, som vetter mot vägen. Vackra just nu, men snart står de där som svarta spöken. De sprider sig också. Enormt!

 

 

 

Oroat mig för Myse har jag också. Under både en natts och en dags bortovaro ... som jag ropat, letat, kollat katthyllan på farstubron... till sist låg han där, på mellanhyllan. Glädje! Gos. Mat. Mera gos.

Nu ligger han här, på golvet av alla ställen...

 

 

 

Och så är det ju det här med vinbergssnäckorna med sina klibbspår...

 

 

Mot kvällningen samlade jag ihop en rejäl mängd,  jag tappade räkningen vid 57 stycken.

Allihop på och precis vid den lilla gårdsplanen. Delvis nedgrävda i sanden, förmodligen var de på väg att lägga ägg. En nästan surrealistisk syn.

 

Nu är de uthällda i skogen! Borde förstås haft kameran med mig.

Jag är säker på att där finns fler i morgon på gårdsplanen. Och inte bara där. Antagligen för jag en ojämn kamp, men jag hejdar åtminston en del av förökningen. Jag tror förresten att de gillar tagetes - som jag planterat för att de ratas av rådjuren som också hälsar på här ibland.

 

Nu ska jag sova, hoppas jag slipper drömma om sniglar! 

 

--------------------------------------------

 

Uppdatering, fredag eftermiddag

Har just samlat in ytterligare 48 vinbergssnäckor - de ligger i en plastpåse i skuggan, i väntan på skjuts till nya jaktmarker. Dock inte de s.k. sälla. De har väl rätt till liv de också... Men inte just på min gårdsplan.

Jistanes - 105 snäckor. Hittills...