Bland skvattram, pors och ängsull

När jag häromdagen tog mina sniglar och drog till skogs hamnade jag och Kasper i ett naturreservat (hade släppt sniglarna lösa innan, tror inte att man ska plantera in vinbergssnäckor i en skyddad natur).

 

Skvattram, pors, hjortron, ängsull - så vackert!

 

 

Hittade ett underbart citat på nätet, om ängsull.  

...Man har äfwen försökt på flere ställen at af Ängullen i blandning med Ull, Hare, Kanin och dylika hårsorter göra Hattar, som blifwa både wackra och lätta, men wanstarka. Til Hattar för Fruntimer, som bära dem beständigt, ej komma med dem i regn, och icke wid hwarje hälsning handtera dem, kan Ängullen vara god, men til Karlhattar är den otjenlig."  

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

Tänk om det funnits en bild också, på en Fruntimer-hatt gjord av t.ex. Hare och Ängull. Säkert vackra skapelser, om än en smula ömtåliga.

 

 

 

I sjön simmade näckrosor, tyvärr befann sig bästa kameran kvar hemma.

 

 

 

 

Kasper njöt!

 

 

 

Jag också!

 

 

 

Men ägaren till de är har det lite tufft.

 

 

Kände mig plötsligt vänligt  iakttagen ...

 

 

...pratade en stund med den här stubben...

 

 

..och sedan vände vi hemåt - glad att jag hittade tillbaks till vägvisaren. :D

 

 

Och i dag fanns bara två vinbergssnäckor på gårdsplanen! Nu finns de på ängen, nedanför min tomt. Jag tror inte de hittar tillbaks.

 

En njutningens dag

Tänk att bara kunna öppna dörren och gå ut - och låta den stå öppen. Att inte behöva klä på sig en massa för att t.ex. gå ut och inspektera vitsipporna.



      

Helt underbart!

Rosmarin och Agapanthus flyttade ut på altanen idag.
Vid eventuell frost får jag täcka dem.

 

Nu exploderar allt. Samtidigt blommar på tomten tussilago
(fortfarande), blåsippor, vitsippor och gullvivor!
Och hasseln grönskar.

 

 

 

I glasrummet blommar en ampellilja, den tänker
förära mig massor av små "rosetter" så småningom.  

 

 

Och så till det där spännande, sprängande, som Kasper antydde. :)

Sedan jag läst hos Sigge hur hans matte "häxan" Helena berättar om allt fantastiskt man kan hitta i naturen och bereda till teer, salvor, ja faktiskt det mesta tror jag, så har jag spanat så där lite lagom efter sprängticka (chaga). Jag har smakat Helenas te, och det var riktigt gott!

 

Jag har inte hittat någon sprängticka. Inte förrän i dag. På tomten!!! Intill och bakom redskapsboden! Har faktiskt aldrig tänkt på den där stora, svarta "klumpen" tidigare.

Den växer i bekväm höjd, och nära till diverse sågar har jag ju.
Om det nu verkligen är sprängticka, förstås.

 

Förresten så är det fantastiskt med två bildskärmar! Materialet - i det här fallet bilder - synliga och möjliga att vid behov jobba lite med på den ena skärmen, bloggen att göra inlägg i på den andra.

Inte hade jag en aning om att det var precis det här jag saknat. :)

Eftersom jag ser dagens alla bilder på den andra skärmen medan jag skriver, så blir frestelsen att visa Kasper bland vitsippor nästan oemotståndlig.

 

Åh, vad vi har njutit idag. :)

Sugen på en skogspromenad?

13 meter ifrån, dvs på andra sidan vägen fanns naturen kvar. Och det var ju tur.

Lyckor :)

Det här är en sorts lycka...

Gelehallon är inte längre vad de varit, tycker jag. Men lycka är att liksom oförhappandes råka nästan bokstavligen snubbla över lakrits- och hallonbåtar! Nästan ett halv kilo fick följa med hem. Här har festats.

En annan sorts lycka. Glöm inte att klicka på bilderna!

 Jag såg den mest fantastiska regnbåge häromdagen, den spände över hela himlavalvet! Den var egentligen inte en utan två, tittar du noga på de förstorade bilderna anar du även en svagare båge.

Visst är regnbågen "bara" ett optisk fenomen - men jag tycker den är ett mirakel! Och definitivt en realitet.

Jag var nog en trafikfara.  Jag såg bågen från bilen, var helt fascinerad, men kunde ju inte stanna. Först när jag svängt av från motorvägen lyckades jag leta fram lillkameran som tursamt nog fanns med.

Men himlabågen i en enda bild lyckades jag inte fånga.

Det finns många både små och stora lyckor. Något att hålla i minnet när det rapporteras om nära nog bara elände runt om i världen. I och för sig med all rätt. Ibland får man leta väldigt länge för att hitta något positivt. Men man ska inte ge upp, man ska fortsätta leta. Tycker jag.  

Här är fem andra lyckor. :)

I och för sig små, men för mig är de stora.

PS. Bland mina egna för dagen mest aktuell lyckor måste förstås också räknas mina värmeloggs! Men om dem  skriver ju Kasper. :)

Ingen evig vinter, tack och lov

Bara så att ni inte tror att jag drabbats av evig vinter (ni har väl läst Narnia-böckerna eller åtminstone sett filmen "Häxan och lejonet") - två dagar efter snöfallet såg det ut så här!
Allt på en gång! Tursamt nog på samma ställe också. :) En bild av "Aslans vår"?

Sista snön på tomten? 

Nä, troligen inte - det kan faktiskt komma mer i morgon!!!!

Vad har det egentligen tagit åt SMHI???

I övrigt är allt bra. Mysan mår fint på katthemmet, i nästa vecka får jag hälsa på.

Myse säger hur tydligt som helst, många gånger varenda dag "sluta oroa dig matte, jag tänker minsann inte lämna dig och alla mina kompisar här hemma!!! Jag KOMMER in, bara jag fixat allt annat nödvändigt! Förresten så är ju Filip också ute!!! "

Just nu sitter Myse på gårdsplanen, i ytterlampans sken och vill inte komma in, inte än. Men det vill han om en liten, liten stund. Faktum är att han aldrig är långt borta, och nu när han har sin frihet är han inne väldigt  mycket. Även på dagen. Och alltid på natten.

Trevligt nog lyssnar han på sitt namn, och dyker oftast upp när jag ropar. Om än bara för att visa sig, lite lugnande så där. :)

Och han inser mer och mer att det är trevligt att ligga i mattes knä. Och att man faktiskt kan hoppa upp dit själv.

Av hemlösa utekatten blir alltså mer och mer en självklar här-bor jag-och-här-hör-jag-hemma-katt.

I själva verket betyder han oerhört mycket för hela kattflocken. Den har förändrats! Han ÄR en mirakelkatt!!! Och nu ska jag ropa in honom för natten, och sedan börja förbereda morgondagens lunch. Gäster på gång. Kasper blir glad, för bland andra kommer Grynet och hennes matte. :)

Det var en gång ... och snart är den tillbaks...

Jag ville byta skärmsläckare på datorn, och valde en fil med "nära växter". Blev sittandes och bara tittade. Tänkte att jag skulle dela med mig av några bilder. :)

Några till... :)

Lite fantasilöst kanske, men va tusan... ;)

Äsch - jag bara skickar upp dom allihop!

Den som vill kan ju klicka. 

Och tänk, i uterummet växte dom här!
Snart dags för sådd!!

Och ute snöar det.

En vanlig novemberdag

November är inte bara grå, i år är den till och med mild och skön. Har man sedan en liten glad hund, då måste man ju dessutom gå ut och uppleva den, uppleva november alltså.  Ibland följer kameran med. Det gjorde den i går. Lille Kaspers umgänge med mopsen Mollie beskriver han själv.

Att gå i en riktig trollskog med mjuk mossa är skönt. Och vackert.

Vid sjön blir det ljusare. Visserligen skiner inte solen,
men det gör ju gräset. På sitt sätt.

Är man en liten hund som älskar vatten, då måste man förstås bada!

Ja, badar inte. Men älskar att - trots en vrickad/stukad fot - ta
mig fram utefter stranden.
Hm - aningen dumt, faktiskt, säger foten idag.
Men det var det värt.
Jag är fascinerad av den här stubben. Överhuvudtaget av stubbar.
Klicka på bilden.

Jag tycker om träd också...

Fast nu väntar ett "stadsbesök". Papper och toner till skrivare, en extern hårddisk och mat till hund och katter måste inhandlas.

Eventuellt är ett kattproblem under uppsegling. Filip ser sig gärna som herre på täppan, och just nu som "herre över gårdsplanen". Och då jagas Mysan iväg till granntomten.  Å andra sidan vill han ofta vara inne så här års, och då har ju Mysan sin chans att komma när jag ropar på henne. Som hon gjorde för någon timme sedan. :)

Hon satt på sin lilla gårdsplan - ett sån storstilad benämning - och väntade. :)

Men nu - mot Södertälje! Filip ute, Mysan inne. :)

Ett fantastiskt ljus

Klart! Så här får bloggen se ut tills vidare. Känns som en helt ny. Hoppas att även ni som läser kommer att trivas med den. Den känns faktiskt ganska mycket som "jag". I varje fall när det är höst och mörkret sänker sig över skogen.

Häromdagen, sent på eftermiddagen, upptäckte jag plötsligt att det var ett fantastiskt ljus utomhus. Helt märkligt. Grabbade tag i kameran och sprang ut på gårdsplanen.

Tog bilder i alla fyra väderstrecken - men redan när jag vände mig åt öster hade ljuset förändrats, och världen såg helt vanlig ut igen.

Försvunnen Mysa - orolig natt

I går (lördag) var inte rolig. Bloggen handlar alltså om Mysan i dag också, vet ju att många vill veta hur det går vidare.

Efter att ha promenerat ut och in ett par gånger under dagen, så försvann hon, tidigt på eftermiddagen. Jag letade framåt kvällen. Gick stora lovar på vägen, på granntomter och ängen. Ropade och lockade. Det blev kolmörkt. Ingen Mysan. Kollade ideligen dörrar på husets både fram och baksida. Ropade. Ställde till slut ut en kattbur med dyna på altanen, inne under tak. Och den andra på farstubron.

Det var kallt också, bara drygt 4 grader. Hennes gamla revir från hemlösa tiden ligger väldigt nära. Hade jag släppt ut henne för tidigt? För sent? Hade något hänt? Eller ville hon helt enkelt tillbaks till sitt fria liv, nu när hon fått sin frihet åter.

Hon var borta hela eftermiddagen, kvällen och natten.

Jag var ledsen och orolig, men somnade naturligtvis så småningom. Och i morse, det första jag gjorde var förstås att kolla på altanen - och där låg hon, i kattburen! Gäspade, kom ut, och gick sedan direkt in via "glasrummet".

Hon gick till "kycklingsäcken" under kontorssängen (genom att hon är så liten lyckas hon knöla ner sig i Kattmatskorgen), och drack sedan som vanligt ur sin vattenkanna.

Åh, så oerhört glad och lättad jag kände mig! Mina tre andra katter var ju ute hela natten, så varför skulle inte också hon? Kanske hon tänkte.

Sedan låg hon länge i mitt knä och spann och spann.

Jag hittade ett halsband som jag kunde skriva mitt telefonnummer på. Den vedervärdiga pinglan fick sitta kvar... (OBS! att halsbandet sitter så löst att hon hur lätt som helst kan kränga av det själv, utan att så att säga använda resåren). Jag ville ha koll på var hon fanns. Och hon har ännu inte kommit underfund med hur lätt hon kan göra sig av med det. Pinglan ska snart bort förstås, men ett par dagar får den sitta kvar. Inomhus, när ytterdörrar är stängda, då slipper hon både halsband och pingla.

Jag och Kasper var i skogen två-tre timmar. Katterna kunde komma in i glasrummet, men dörren in till huset var stängd. När jag kom hem låg Mysan och sov i en av fåtöljerna där, och Filip i en annan.

Hon har hållit sig alldeles i närheten hela dan! Men lite illa höll hon i alla fall på att råka ut - nu får ni se en bildsvit, den talar för sig själv.  (Synd att Bloggers bildsvitvisning inte har återkommit.)

Kolla ögonen, på bilden nedanför! Här är det allvar. 

Jag stod faktiskt med kameran för att fotografera henne, när hon plötsligt förlorade fotfästet. Därför kunde jag följa hela händelseförloppet.

Det har varit en underbar höstdag idag. Massor av trattkantareller plockade jag, trots att jag inte alls letade särskilt målmedvetet. Tvärtom, faktiskt.

En stubbe...

... och vår vackra skog. 

Tror jag tar och avslutar med ännu en kattbild (Kasper har ju en egen blogg, fast just nu blir det en del katter där också. Men inte i dag). :)

Tre våningar...  Filip, Petrus och Mysan.

Läget just nu - Mysan sover sött i en fåtölj i glasrummet. Filip sover på kontorssängen. Kasper sover med huvudet på hjulen (farligt!!!) på min datorstol.