onsdag 2 november 2011

En vanlig novemberdag

November är inte bara grå, i år är den till och med mild och skön. Har man sedan en liten glad hund, då måste man ju dessutom gå ut och uppleva den, uppleva november alltså.  Ibland följer kameran med. Det gjorde den i går. Lille Kaspers umgänge med mopsen Mollie beskriver han själv.


Att gå i en riktig trollskog med mjuk mossa är skönt. Och vackert.



Vid sjön blir det ljusare. Visserligen skiner inte solen,
men det gör ju gräset. På sitt sätt.



Är man en liten hund som älskar vatten, då måste man förstås bada!



Ja, badar inte. Men älskar att - trots en vrickad/stukad fot - ta
mig fram utefter stranden.
Hm - aningen dumt, faktiskt, säger foten idag.
Men det var det värt.
Jag är fascinerad av den här stubben. Överhuvudtaget av stubbar.
Klicka på bilden.


Jag tycker om träd också...


Fast nu väntar ett "stadsbesök". Papper och toner till skrivare, en extern hårddisk och mat till hund och katter måste inhandlas.

Eventuellt är ett kattproblem under uppsegling. Filip ser sig gärna som herre på täppan, och just nu som "herre över gårdsplanen". Och då jagas Mysan iväg till granntomten.  Å andra sidan vill han ofta vara inne så här års, och då har ju Mysan sin chans att komma när jag ropar på henne. Som hon gjorde för någon timme sedan. :)

Hon satt på sin lilla gårdsplan - ett sån storstilad benämning - och väntade. :)


Men nu - mot Södertälje! Filip ute, Mysan inne. :)

7 kommentarer:

  1. Väldigt vackra bilder, särskilt stubbarna (ja Kasper får ursäkta)
    Ser vackra mossmotiv jämt och ständigt, måste lämna herr Pentax hemma ibland så han får vila sig;-)
    Måste du fara ända till Södertälje för att handla! Ruggig trafik väl.

    SvaraRadera
  2. Ja, du har det verkligen fint i din trollskog. Inte så tokigt vid trollsjön heller nu när sommarbadarna lämnat ifrån sig stränderna. Hoppas att Filip och Mysan kan samsas om planen så småningom...

    SvaraRadera
  3. Berit Elisabet2 nov. 2011 23:50:00

    Skogsfrun - Kasper ursäktar säkert, han vet att tvåbeningar ofta gillar stubbar bättre än hundar, hehehe...
    Södertälje - beror på vad jag behöver handla.
    För kontorsmaterial, ja.
    Större delen av vägen är antingen skogsvägar eller nästan-skogsvägar (väldigt lite trafik). Sedan mindre än en mil motorväg och så är jag där. :) Ingen ruggig trafik alls, (jag har ju dessutom under många, många år vistats mitt i stockholmstrafiken).

    Pelle - Den där andra sjön har inga badstränder, så där är det alltid fritt fram. Värre är det med min allra närmsta sjö, men du har ju rätt. Så här års är även den min. :)
    Katterna - jag hoppas också att det ska gå bra så småningom. Ibland gör det nog det nu också, men katter är lite oberäkneliga. Just nu ligger Mysan och Filip i varsin fåtölj framför kaminen, bara någon meter från varandra. I lugn och ro sedan minst ett par timmar. :)
    Jag har gott hopp.

    SvaraRadera
  4. Man blir aldrig klok på katter! Här har två systerkatter den ett år yngre Skugga som Toygirl.
    En av dem kan sätta full fart och jaga den blyga minstingen upp i ett träd eller in i carporten. Jag blir upprörd varje gång. 10 minuter senare sitter dom tillsammans på trappan, som om ingenting har hänt.
    Är detta "katthumor"? Eller tränar de reflexerna för en ev. hundattack? Det tycks inte handla om aggressioner mellan dem.

    SvaraRadera
  5. Berit Elisabet3 nov. 2011 23:36:00

    Lena - att studera katters inbördes relationer är verkligen spännande. Ofta är de med mänskliga mått mätt helt obegripliga... Som du skriver - vad är "humor" och vad är på allvar? Antagligen är det mesta på allvar, men det är fantastiskt i så fall hur snabbt det kan skifta. Just nu är både Filip och Mysan inne, sover i godan ro och bästa sämja i varsin fåtölj någon meter från varandra.

    SvaraRadera
  6. Mycket vackra bilder, november från sin bästa sida! Älskar höstgult gräs och novemberfuktig mossa. Hm, vi har visst samma smak.

    SvaraRadera
  7. Berit Elisabet4 nov. 2011 22:52:00

    Margus - i många stycken har vi nog faktiskt det, samma smak alltså. Men jag gillar inte novembermörker! Nu om någonsin skulle vi ju verkligen BEHÖVA den där sommartiden som vi just förlorat, så att det inte mörknade så fort!

    SvaraRadera