I stället för att skriva...

Ja, i stället för att skriva så ändrade jag bloggens utseende - de filosoferande grodorna får återkomma en annan gång. Med nya tankar och förhoppningar. Hoppas svanarna inte behöver vänta så länge på sin vår - fast i skrivande stund är det 18 minusgrader!!! Så här såg i alla fall headerns svanpar ut då de rörde på sig.

Men trots allt värmer solen på dagarna. Lilla glasrummet är redan vid 10-tiden på morgonen/förmiddagen det perfekta frukostrummet.

För några dagar sedan såg det ut så här, i sitthörnan. Vinterrörigt, bara katterna trivdes där.

När solen värmer trivs både katter och matte. Och Kasper också, förstås.

Har också noterat att min mathållning numera betyder väldigt många och fulla kassar. Det är så mycket jag vill prova. Men jag har nog gått lite till överdrift - jag hade inte behövt bunkra för ett par veckor...

Det blev till att ur kylskåpet sortera ut det mesta som inte behöver kylförvaring, dvs framförallt konserver. Då rymdes i alla fall det mesta. Inklusive sju liter RiceDream. Jag svälter inte. Det finns ju specerier också... Och en välfylld frys. Håhåjaja - inte lätt att hålla måtta. :)

Lägg därtill det här, inhandlat samtidigt. Nästan fyra kilo frukt.

Nu är det dags att proppa kaminen full, och sedan krypa ner under varmaste täcket. Men först måste ju Kasper få sin kvällskiss - men den får han klara utan sällskap i kväll. Jag tror inte han blir ute många sekunder.

Grodor i stället för snölandskap

Det blev ingen vinterbild - det blev en önskebild. Grodprinsarna uttrycker precis vad jag känner. (Förlåt, du som älskar vinter men inte gillar vår och sommar!)

Vit snö är vacker - men den är jobbig när den ska skottas bort. Den är trist när den gör vägarna ofarbara, ibland dröjer plogande traktorn. Och den är liksom i vägen, om man vill gå i skogen. Och det hade jag tänkt börja göra nu igen. För jag tänker betrakta mig som frisk. Det funkar faktiskt rätt bra. :)

Märkligt - levande grodor jag jag svårt för. Jag kan t.ex. inte förmå mig till att ta i dem Men grodorna i headern, gillar jag högt och rent.

Med t.ex katter är det tvärtom. "Kattstatyer" har jag inga alls, men desto fler levande. Dvs de är ju bara tre nu. Det är samma sak med hundar.

Förresten sprang en vit hare ut framför bilen när jag var på hemväg i eftermiddags. Det var flera år sedan jag såg en vit, men jag vet ju sedan tidigare att det finns skogshare just i det området.

Där satt den framför bilen en lång stund, den var trevlig att prata med. :)

Skogsharen är ju brungrå på sommaren, precis som fältharen som nästan trängt ut vår skogshare som byter päls och färg på vintern. Alldeles vit med lite svart på öronen. Så fin!

  Bilden är lånad från webben. (Hoppas på förlåtelse.)

Fortfarande är inte Explorer och Blogger riktigt på samma våglängd, men den här bilden helt enkelt bara klistrade jag in. Märkligt...

Godnatt!

Livstecken

Slöare än slöast - men jag mår bättre nu. Bestämde mig idag för att nu får det vara nog!!! Ut och skotta snö!!
Och loggs behöver bäras in.

Be om hjälp? Nähej! Det här tunna snölagret skulle jag klara själv. även om den var blöt och tung.

Envishet kan löna sig - eller straffa sig. Vilket lär visa sig i morgon.

Om den lönat sig ska jag ge mig iväg och fylla på förråden. Och ta lite kontakt med vänner.

Måste också förnya bloggens utseende - julen är slut och nerpackad, ju. Tror jag ska använda den här bilden från förra året till header. Eller återanvända en gammal. Beror på orken.

Önskar er naturligtvis en God fortsättning på 2013.
Kan också säga att Kasperian i alla fall har uppdaterats lite.

Isigt

Utanför glasrummet har jag en väldigt vacker isgardin. Några dagar med plusgrader åstadkom den, och nu hjälper några minusgrader till att behålla den.

Notera pytteapelsinen som finns på det lilla trädet. Precis som ett riktigt apelsinträd så blommar det samtidigt som det bär frukt. Lite för kallt är det nog där ute, men så får det vara tills julen är över. Får fungera som kylrum, när inte kylskåpet räcker till. Klicka på bilden!

I morgon, dvs i dag, ska det storhandlas. Och sen är det bara att sätta igång med köttbullstrillning och  rödbetskokning. Och sånt.  

Och så hoppas jag förstås att jorden inre går under, som tydligen en och annan tror. Total feltolkning av Mayakalendern, såvitt jag förstått. :)

Inte så trist ändå

När jag ska släcka ner datorn upptäcker jag bilder jag tagit idag - den här t.ex. På tomten.  Och då kommer jag på att så väldigt trist är ändå inte livet. :D

Och så tittar jag runt omkring mig - och upptäcker en hel hög med fyrbeningar. Till och med Petrus stannar numera inne på natten. Tusan också - vad spelar lite rasp i halsen egentligen för roll!!??

Men jag undrar om kanske spikmattan skulle hjälpa här också... äsch, skojar bara...
Natti!

Så snabbt det kan hända...

Natten till söndag såg det ut så här hemma hos mig! Det kan vara dramatiskt att bo i skogen!

Långt efter midnatt bankade det på min dörr, Kasper vrålskällde. Jag öppnade, och utanför stod sex personer, tre var barn! Barfota och praktiskt taget helt utan kläder i decimeterhög snö och 8 minusgrader!!

- Vårt hus brinner!!!

Det brann sannerligen, det kunde jag se genom kontorsfönstret. Det näst närmaste grannhuset stod i lågor, helt övertänt. Till skillnad från mig hade alla i den här familjen gått till sängs, men en av dem hade inte hunnit somna. Det räddade förmodligen deras liv.

Utgången blockerad, förmodligen startade branden på verandan där de lämnat ett ljus brinnande i en ljuslykta. De måste hoppa ut genom fönster, mamman kastade ut det minsta barnet innan hon hoppade själv! Äldsta dottern måste hoppa där huset var två våningar högt. Mamman stukade eller möjligen bröt något i sin fot. Ett av barnen hade dessvärre försökt fly åt fel håll, hans brännskador var allvarligast.

Rökskadade, brännskadade och chockade hade de varken hunnit eller kunnat larma nånstans, hade ju heller inga telefoner. Men de såg ljus i mitt hus.

Jag larmade, och hit skickades brandbil, läkare, bilambulans, ambulanshelikopter och polis. Mitt hus blev delvis en sjukstuga.

På den här bilden har ett barn och en vuxen förts i helikopter till sjukhus. De här fyra fick fara i vanlig ambulans, sedan de tagits om hand av läkare. (Personerna går inte att identifiera, ansiktena har jag manipulerat och tatueringar är borttagna.)

Huset fick brinna ner till grunden, inget annat att göra för brandmännen. En av dem var för övrigt med om att släcka eller åtminstone inspektera brandincidenten i mitt hus för några år sedan. Det kom han ihåg och kände igen sig.

Dagen efter.

I övrigt en strålande vacker vinterdag.

Lämna inga levande ljus utan uppsikt!!! Inte någonstans, inte under några omständigheter!

I natt sov jag nästan inga timmar alls. Jag hoppas få göra det i natt.

Fast visst tänker jag på den drabbade familjen. Men alla överlevde!!!

Ljuvligt skönt!

Äntligen! Sovrummet som jag vill ha det (återstår bättring av taklisten och en bård, men det känns inte överhängande).

Sängen flyttad en bit bort från fönstret - bra när kylan kommer och fönstret är gammalt. Självdrag ... befrämjar säkert nåt som är bra). Kasper fann sig genast väl tillrätta med sovtäckets nya placering.

Äntligen är nya täcket och nya kuddarna tagna i bruk, de där som inhandlades vid det vådliga IKEA-besöket - allt gammalt är i säck på väg till återvinning. Vaknade i morse efter att ha sovit fantastiskt gott! Bra täcke, kändes alldeles lagom. Faktiskt lycka! Vardagslycka, sån ska man ta vara på.

Vaknade alltså i ett fräscht rum med en Myse sovandes vid sängens fotända. Kasper har minsann också funnit sig väl till rätta, känns också underbart eftersom han tydligt upplevt sig "hemlös" de senaste dagarna.

Kontorssängen får åter bli "kontorssäng" och alla åtta kuddarna får ligga still på nätterna. :)

Bilen har fått sina vinterdäck idag - inte en dag för tidigt!! Till dom finns inga navkapslar, men varken bilen eller jag är ju särskilt fåfänga, så det funkar bra. :D

Och vet ni vad - nu väntar ännu en skön natt i "nya sängen", där precis allt är nytt utom själva stommen. :)

Ingen evig vinter, tack och lov

Bara så att ni inte tror att jag drabbats av evig vinter (ni har väl läst Narnia-böckerna eller åtminstone sett filmen "Häxan och lejonet") - två dagar efter snöfallet såg det ut så här!
Allt på en gång! Tursamt nog på samma ställe också. :) En bild av "Aslans vår"?

Sista snön på tomten? 

Nä, troligen inte - det kan faktiskt komma mer i morgon!!!!

Vad har det egentligen tagit åt SMHI???

I övrigt är allt bra. Mysan mår fint på katthemmet, i nästa vecka får jag hälsa på.

Myse säger hur tydligt som helst, många gånger varenda dag "sluta oroa dig matte, jag tänker minsann inte lämna dig och alla mina kompisar här hemma!!! Jag KOMMER in, bara jag fixat allt annat nödvändigt! Förresten så är ju Filip också ute!!! "

Just nu sitter Myse på gårdsplanen, i ytterlampans sken och vill inte komma in, inte än. Men det vill han om en liten, liten stund. Faktum är att han aldrig är långt borta, och nu när han har sin frihet är han inne väldigt  mycket. Även på dagen. Och alltid på natten.

Trevligt nog lyssnar han på sitt namn, och dyker oftast upp när jag ropar. Om än bara för att visa sig, lite lugnande så där. :)

Och han inser mer och mer att det är trevligt att ligga i mattes knä. Och att man faktiskt kan hoppa upp dit själv.

Av hemlösa utekatten blir alltså mer och mer en självklar här-bor jag-och-här-hör-jag-hemma-katt.

I själva verket betyder han oerhört mycket för hela kattflocken. Den har förändrats! Han ÄR en mirakelkatt!!! Och nu ska jag ropa in honom för natten, och sedan börja förbereda morgondagens lunch. Gäster på gång. Kasper blir glad, för bland andra kommer Grynet och hennes matte. :)

Vårtrötthet? Och en massa Myse...

Är alldeles uppenbart inne i en period när inte mycket mer än det aboslut nödvändigaste blir gjort. Orken tryter, framförallt mentalt, tror jag. Borde väl vara tvärtom, nu när vi går mot ljusare tider. Kanske i morgon, så... :)

Dagen har i stort sett tillbringats vid datorn, har ju en del åtaganden som kräver sin tid. En skogspromenad har jag och Kasper ändå hunnit med, men bilderna får han visa hos sig. :) Utom den här. Isen ligger kvar.

Vid datorn har jag ofta sällskap av Myse. Tack vare honom har jag numera ett ganska välstädat skrivbord, och en närmast "inbyggd" dator.

Så här såg datorhörnan ut tidigare.

Myse älskade att smyga in bakom skärmen, bland alla kablar, hubb och kontakter. Tugga på papper, hoppa upp på datorn och putta ner modemet osv osv. Fritt fram var det ju överallt.

Nu ser det ut så här.

"Det här stämmer ju inte..."

"Var är alla mina kuliga saker???" 

"Jädrans matte, hon har ju stängt mig ute från ALLT det roliga!!!"

Å andra sidan har Myse nu fått ännu en alldeles egen specialplats. Bredvid datorn och alldeles intill mig när jag sitter och jobbar. Där stortrivs han, som synes. Han ligger där nu.

  

Häromdagen blev förresten skärmen helt vit - gick inte att komma någonstans alls! Allt hade hängt sig, efter en en liten Mysepromenad över tangentbordet. Som synes rättade det till sig så småningom. Puh!

Förresten så var solnedgången väldigt vacker i går. Men jag ser fram mot grönskan som döljer min västra granne. :)

Köld, pelargonansning och Myse-rapport

41 graders skillnad mellan ute och inne - nu är det KALLT! Ute alltså. Förresten har temperaturen sjunkit ytterligare sedan bilden togs för någon timme sedan. Till MINUS 21!

Solen sken idag. Då värmde den upp lilla glasrummet till över 20 grader, sånt känns underbart. Äntligen klippte jag ner pelargonerna, och endera dan ska de omplanteras.  De blir nog fina så småningom, trots att de ser så ömkliga ut nu. Som t.ex. de här. Myse hjälpte förstå till. Han, liksom de andra katterna, älskar att ligga i det där lilla rummet.  

Myse är kastrerad nu (han berättar själv här!) På bilden undrar han säkert vad det egentligen är som hänt. Den är tagen dagen efter ingreppet.

På den andra bilden ligger mamma Mysan, åh så jag önskar att hon också var här! Men det är hon ju inte. Jag vill ändå så gärna visa bilden. Jag snubblade över den tidigare i dag.

Fina, fina Mysan. Som ändå gav oss sin fina, fina son! På soffan tillsammans med Filip. Den bilden togs i oktober förra året. Oh, så lika de är på de här bilderna!

Jag visar ett par Mysebilder till (även om jag överlåter de flesta till Kasperian). Han tar så väldigt stor plats, den där lilla. Massor av saker måste flyttas och räddas undan. Gardiner måste fästas upp. Det gäller att inte tappa fattningen när man hör ett rejält brak någonstans ifrån. Än har inget gått sönder...

Men han vilar också, fast i ett gardinlöst fönster. :) Vi älskar honom, ja, inte Petrus förstås, men vi andra. :)

Här kan ni se - Petrus tar längsta möjliga omväg förbi Myse ut ur köket, Myse som faktiskt var på väg att överfalla honom. Vilket han också gjorde. Petrus räddade sig upp på "mathyllan".

Att alla bilder är klickbara vet ni ju förstås. :)