söndag 30 december 2012

Knepigt slut men hoppas på ett Gott Nytt...

På väg mot nyårsafton - och Kaspers största skräckupplevelser. Lilla kraken drabbas av total panik när det blir dags. Nya nästan-grannar tar dessvärre ingen hänsyn alls.

Själv klarade jag av julen och ett par besök efter det. Bla lunchgäster för ett par dagar sedan. Men på kvällen däckade jag! Ingen bra natt!

Hosta, läbbig och torr som gör ont, och rinnande näsa. "Tonande" huvud. Feberrysningar. Ibland illamående.

Fast jag kan förstås glädja mig åt mitt "nya" fräscha sovrum, och det gör jag.  Tillbringade praktiskt taget hela gårdagen där.

Kasper ville väl hellre ha matte med på promenad, men katterna uppskattar storligen sakernas tillstånd. Kan säga att med tre katter i sängen är rörelsefriheten minimal.

Blir ingen nyårsafton med goda vänner. Ingen nattgäst här. Och inget gå-bortande...

Förr eller senare mår jag säkert bättre, till dess är det i princip horisontalläge som gäller.

Gissa om jag är glad att jag bar in en en väldig massa loggs häromdagen. :) Och att jag fortfarande har kyl och frys fulla.

När jag nu ändå sitter vid datorn ska jag så småningom låta Kasper göra ett inlägg också. :)

Och så återanvänder jag förra årets Gott-Nytt-År-bild - orkar inte fixa någon ny. "Solprisma" på mitt golv. Men min önskan är helt ny och alldeles aktuell. :)

Jag hoppas på ett bra år för oss alla!

söndag 23 december 2012

God Jul!



Skinkan just uttagen ur ugnen, ännu inte griljerad. Det blir den om en stund. Provsmakat har jag förstås - den verkar perfekt!


Lite senare äts första skinkmackan på julknäcke, med skånsk senap.

Rödbetssallad och en potatisgratäng ska också tillagas ikväll. Och lite annat smått och gott...

I fredags landade en för tidig julklapp i min brevlåda: en brandvarnare (hade ingen). Och ett halv kilo lakrits- och hallonbåtar...

Naturligtvis från syrran i Dalarna. :) Hon som av och till är mitt dåliga samvete.

Tack vare henne eldar jag med loggs, använder stödstrumpor av och till, och har upptäckt hur skönt det är med fotvård.

Hon tipsade om extrapris på loggs och tyckte jag borde prova. Hon gav mig stödstrumpor i födelsedagspresent, och ett annat år presentkort på en fotvårdsbehandling.
Hon beter sig med andra ord som en god storasyster. Trots att det är tvärtom.

Apropå loggs - jag har burit in 24 paket idag, och staplat mot skorstensstocken i hallen. 240 kilo. Behöver inte bära in mer i år!

Jag ska självklart se "Så ska det låta" på TV. Kalle Moreus och Sarah Dawn Finer - kan bara bli en skön start på julen. Peter Jöback och Malena Ernman lär inte förstöra. :)

Jag vet att programmet redan sänts, men jag ser det ju med lite fördröjning i SVT Play.

Här hemma är det precis lagom stökigt fortfarande. Först i morgon är det ju julafton.

Något positivt om katterna - min oro för att Myse ska ta efter mamma Mysans exempel och helt enkelt bara avvika, den har helt släppt. Länge var jag orolig om han inte kom in när jag ropade, om jag tyckte att han varit ute för länge. Men nu vet jag att han vet att han hör hemma här och har lika lite tankar på att avvika som någon av mina andra katter.

Och för Petrus ska jag tända ett ljus. Utom räckhåll för Buse-Myse...

God Jul
önskar jag 
er alla!

fredag 21 december 2012

Isigt

Utanför glasrummet har jag en väldigt vacker isgardin. Några dagar med plusgrader åstadkom den, och nu hjälper några minusgrader till att behålla den.

Notera pytteapelsinen som finns på det lilla trädet. Precis som ett riktigt apelsinträd så blommar det samtidigt som det bär frukt. Lite för kallt är det nog där ute, men så får det vara tills julen är över. Får fungera som kylrum, när inte kylskåpet räcker till. Klicka på bilden!

I morgon, dvs i dag, ska det storhandlas. Och sen är det bara att sätta igång med köttbullstrillning och  rödbetskokning. Och sånt.  

Och så hoppas jag förstås att jorden inre går under, som tydligen en och annan tror. Total feltolkning av Mayakalendern, såvitt jag förstått. :)

tisdag 18 december 2012

Oj, det är ju snart jul!

Lugn härskar. Vägar är plogade, gårdsplanen också. Bilen gick igenom besiktningen utan plumpar i protokollet. Inga fler oväntade besök har dykt upp.  Och - viktigast av allt - nu är Petrus kremerad.

Märkligt. För precis ett år sedan valde Mysan att spatsera ut i vintern för att inte återvända. Och idag fick Petrus lämna huset för gott. Fysiskt.

Nu är det snart jul. Det är sannerligen dags att göra det lite mer jullikt här hemma, att ta in ris och rentav montera en ljusslinga i rosenbusken. Ska se om jag har någon fungerande.

Kanske jag rentav ska baka något? För doftens skull, om inte annat. Kanske inhandla lite glögg också. Bjuda in en granne på glögg och pepparkaka.

Ja, det ska jag!



Jag såg en söt kanin härom dagen. En kanin som inte ger ifrån sig nåt läskigt ljud när man klämmer på den. Tänkte förstås på lilla barnbarnsbarnet! Hörde senare att ännu en liten kille dyker upp hos mig i jul - så i dag inhandlades en tvilling.

Och nu ska ett mer aktivt julförberedande starta - men först ska jag ta hand om en rätt stor disk!

lördag 15 december 2012

Slowmotion...

I slowmotion går livet just nu. Långsamt och segt känns det. I går natt en smärre chock - inget vatten! Ingen trasig propp, och det fryser aldrig i rören. Katastrof med trasig hydrofor eller en icke-fungerande dränkbar pump i brunnen! Så här års.

Problemet visade sig vara att i samband med tanktömning i måndags så tittade den snälle tömmaren in i min källare för att se att allt var okej. men han stängde inte dörren ordentligt efter sig. Kylan letade sig allt längre in under huset. En värmefläkt ordnade saken.

Mina tre kvarvarande katter vill alla vara inne. Myse springer och gömmer sig så fort jag öppnar ytterdörren. De svarta vill ibland ligga en stund i "katthyllan" på farstubron, men inte länge.

I morgon blir det busväder här i mina trakter. Mer än en decimeter snö, plusgrader, kaos och halka, säger SMHI och uppmanar mig att inte ta ut bilen.

Och jag som är bjuden på jullunch, dessutom en där jag så gärna vill vara med.

I dag sken solen. Skottade lite snö, och pratade med förbipasserande på vägen. Kasper hade skoj, och fick godis av än den ena, än den andra. Mest av snöängeln Matte.

Bilen är snäll, låter sig villigt skottas ren är både varm och lättstartad. En sån välsignelse med motor- och kupévärmare. När man nu inte har ett garage.

Här i huset får alla fyrbeningar finna sig i att ibland bli kallade "Petrus".

Tänk att en så liten varelse kan lämna ett så stort tomrum,. och ta sådan enorm plats i mitt medvetande. Han bara finns där.

Skulle skriva lite mer, men råkade kolla klockan...

Kasperian får vänta tills i morgon.


Säger godnatt med bilder på min fina lilla adventsstjärna och de blommor den lyser på.


Så här såg för övrigt min regnmätare ut häromdagen.


Jag glömde ju - jag har fått ett par frågor om hur jag tar hand om Petrus kropp - ett praktiskt problem som ju också måste lösas. Jag har talat med Animalen. Petrus ska kremeras. Askan ska jag strö.

onsdag 12 december 2012

Nu har Petrus somnat in

Nu har vår Petrus lämnat oss, vid 10-tiden i förmiddags. Vid 3-tiden i natt var läget oförändrat. Vid 7-tiden i morse när jag vaknade låg han på sidan, en liten bit från dynan.

Då trodde jag att han redan gått ifrån oss, men han fanns kvar. Vi fick nästan tre timmar tillsammans, framför kaminen. Jag i en fåtölj, han på ett litet bord framför mig. Ibland rörde han lite på en tass. Jag kunde både se och med handen känna vartenda andetag. Ända in i det sista.

Allt gick lugnt och stilla. Som jag hoppats och trott. Petrus val.

Petrus har ro nu. Tanken på Regnbågsbron känns fin, men om livet efter döden vet vi så lite. Jag tycker trots allt om symboliken.

Tror inte att jag ännu riktigt kunnat ta in vad som hänt.


 
Så liten han var när han kom till mig. Det är länge sedan.

Vi fick behålla honom i många år. Det är jag så tacksam för.
 
 
Älskade lilla stora vackra Petrus - så jag kommer att sakna dig!
Men så väl jag unnar dig att få vila i frid.

Jag ska skriva mer om dig senare.

tisdag 11 december 2012

Sovande väntan

Petrus lever än. Han sover. Han har inte ont. Gör jag något fel (har bara hänt ett par gånger, sista gången för en liten stund sedan) så protesterar han.

Jag sitter hos honom mycket, smeker försiktigt så som jag märker att han tycker om. Jag har övervägt att flytta honom upp i en soffa, men avstår. Han har själv valt var han vill ligga. Och då blir det jag som får anpassa mig.

Jag har i alla fall fått ge honom en dyna.

Det här är bland det svåraste jag gjort. Så mycket enklare det varit att ta honom till Animalen. Ändå vet jag att det här är rätt. För detta är Petrus val.

Tidigare under den kväll Petrus beslöt sig för att det var dags att påbörja färden mot Regnbågsbron ville han ut. Var som vanligt. Men efter några steg vände han sig om, tittade på mig och kom in igen. Det har aldrig hänt förut.

Jag var helt oförberedd på vad som sedan hände.

Han placerade sig vid vattenskålen i köket, och där stannade han. Tills jag något dygn senare visade honom ett par andra, nya vattenskålar. Han valde den jag ställt utanför köket och närmare kaminen. Där har han stannat, bara gjort enstaka utflykter till kattlådan på toa.

Han kunde ha valt skålen inne i en hörna, men det gjorde han inte.

Så sent som i förmiddags spann han, när jag smekte honom. Inte högt som tidigare, men han spann. Jag grät...

Vår älskade, egensinnige Petrus - nu orkar du inte ens lyfta ditt huvud ordentligt, men du tycker om när du får vila hakan i min ena hand. Med den andra smeker jag dig försiktigt.

Kasper har också legat hos dig en stund. Och pussat ditt öra, men han försökte inte tvätta det, som han alltid brukat göra.

Det är stilla i huset. Vi väntar. Alla väntar.

Det känns som om det är dags nu. Petrus borde få vandra vidare. Med sitt huvud i min hand.

Jag hoppas det blir snart.

Men oh, så tomt det blir efter honom.


Det är den här dynan Petrus ligger på nu också. Bilden är någon månad gammal.
Någon ny bild tar jag inte. Tror inte att Petrus skulle vilja det!

 

Tack, alla ni som kommenterar och försöker trösta, både här och på Kasperian.
Det betyder mycket att veta att ni tänker på oss!

lördag 8 december 2012

En sorgsen väntan

Det känns inte bra här hemma. Det handlar om Petrus, äldsta katten och ensamvargen som på senaste tid blivit alltmer inne. Som sovit nedanför min säng om nätterna.

Det har känts bra. Så skönt för honom att äntligen välja att vistas inne i ljus och värme och gemenskap. Men nu inser jag att han i själva verket är både gammal och trött. Då är det tryggare inne än ute.

Ålder har inte bara med år att göra. Men han är i det närmaste 14 år och har helt efter eget skön fört ett tufft liv, mestadels utomhus.

Nu vill han inte vara med längre. Jag ser också att han så sakteliga tynat bort under flera månader, sedan i somras. Han har magrat.

I köket, på golvet vid vattenskålen, vill han ligga. Men han dricker bara lite grann. Han äter inte, inte ens de mest utsökta delikatesser.

I mitt knä vill han inte stanna, men jag får sitta bredvid honom på golvet och smeka honom.

Petrus har alltid varit en katt med en till och med för katter ovanligt utpräglad egen vilja. Så är det nu också. Och jag vill absolut inte försöka tvinga honom till något, fortfarande kan han protestera. Det gör han också, och jag är lyhörd.

Han ska inte behöva tvingas in i en bur och en bil och utsättas för främmande människors försök att få in en nål i en torkad åder för att ge honom en sista spruta!

Han ska få dö hemma - och det kommer han snart att göra. Vet inte om det handlar om timmar eller dagar.

Han har inte ont. Klagar inte. Han bara ligger. I natt hade han hoppat upp i en fåtölj, men om jag nu lyfter upp honom tar han sig ner och återvänder till köket och vattenskålen. Men han ligger på dynan jag placerat där.




Kära älskade Petrus, din sura, egensinniga, vackra och absolut unika katt! Jag kommer att sakna dig så! Men du har alltid valt hur ditt liv ska se ut, och det gör du nu också. In i det sista. Och jag kan bara försöka följa dig så gott jag kan.

Du har en gråtande matte nu.

fredag 7 december 2012

Inte så trist ändå

När jag ska släcka ner datorn upptäcker jag bilder jag tagit idag - den här t.ex. På tomten.  Och då kommer jag på att så väldigt trist är ändå inte livet. :D


Och så tittar jag runt omkring mig - och upptäcker en hel hög med fyrbeningar. Till och med Petrus stannar numera inne på natten. Tusan också - vad spelar lite rasp i halsen egentligen för roll!!??

Men jag undrar om kanske spikmattan skulle hjälpa här också... äsch, skojar bara...
Natti!

Advent?

Saknas skrivinspiration kan man ju alltid ändra lite färger och sånt på bloggen. Och återanvända förra årets decemberheader.

Den riktiga adventsstämningen vill inte infinna sig. Visst har jag ljusstakar i fönstren, och visst har jag hängt upp min lilla röda stjärna i glas. Och visst ståtar naturen med ett vackert vitt snötäcke (som kräver en massa skottning, även om "snöängeln Matte" plogar gårdsplanen).

Kan det bero på att jag varken har några hyacinter, azaleor eller amaryllisar?  Den cyklamen jag köpte har i vanlig ordning gått hädan. Det gör mina cyklamen varje år, inom högst 10 dagar. Men man vet ju aldrig, ett vackert år så kanske...

När jag får ut bilen (det funkade inte i dag heller) så ska jag nog ge mig ut på blomstershopping!

Kanske också skaka snön från någon liten gran och tall och en och ta in ris.

Men först ska jag sova. En förhoppningsvis god sömn.

Tror förresten jag ska ta och fundera lite över livet också...

Jag tror jag håller på att bli förkyld! Näsan börjar rinna och halsen raspar. Aha - det är därför adventsstämningen inte är på topp...

Så bra! Med en förklaring, menar jag. Fast blommor ska jag köpa i alla fall!

söndag 2 december 2012

Så snabbt det kan hända...

Natten till söndag såg det ut så här hemma hos mig! Det kan vara dramatiskt att bo i skogen!



Långt efter midnatt bankade det på min dörr, Kasper vrålskällde. Jag öppnade, och utanför stod sex personer, tre var barn! Barfota och praktiskt taget helt utan kläder i decimeterhög snö och 8 minusgrader!!

- Vårt hus brinner!!!

Det brann sannerligen, det kunde jag se genom kontorsfönstret. Det näst närmaste grannhuset stod i lågor, helt övertänt. Till skillnad från mig hade alla i den här familjen gått till sängs, men en av dem hade inte hunnit somna. Det räddade förmodligen deras liv.

Utgången blockerad, förmodligen startade branden på verandan där de lämnat ett ljus brinnande i en ljuslykta. De måste hoppa ut genom fönster, mamman kastade ut det minsta barnet innan hon hoppade själv! Äldsta dottern måste hoppa där huset var två våningar högt. Mamman stukade eller möjligen bröt något i sin fot. Ett av barnen hade dessvärre försökt fly åt fel håll, hans brännskador var allvarligast.

Rökskadade, brännskadade och chockade hade de varken hunnit eller kunnat larma nånstans, hade ju heller inga telefoner. Men de såg ljus i mitt hus.

Jag larmade, och hit skickades brandbil, läkare, bilambulans, ambulanshelikopter och polis. Mitt hus blev delvis en sjukstuga.




På den här bilden har ett barn och en vuxen förts i helikopter till sjukhus. De här fyra fick fara i vanlig ambulans, sedan de tagits om hand av läkare. (Personerna går inte att identifiera, ansiktena har jag manipulerat och tatueringar är borttagna.)


Huset fick brinna ner till grunden, inget annat att göra för brandmännen. En av dem var för övrigt med om att släcka eller åtminstone inspektera brandincidenten i mitt hus för några år sedan. Det kom han ihåg och kände igen sig.



Dagen efter.


I övrigt en strålande vacker vinterdag.



Lämna inga levande ljus utan uppsikt!!! Inte någonstans, inte under några omständigheter!

I natt sov jag nästan inga timmar alls. Jag hoppas få göra det i natt.
Fast visst tänker jag på den drabbade familjen. Men alla överlevde!!!