onsdag 29 februari 2012

Förkastelsedag!

En förkastelsedag är en sån där dag då man helst borde legat kvar i sin säng. Inte gjort någonting överhuvudtaget.

Min dag i dag var en sådan..

-  Att vittna i en rättegång är inte roligt. Den krackelerade fasaden är nu mitt uppe i sitt rättsliga efterspel.

-  "Skogsvägen" är glashal. Osandad!!! En skridskobana. En dryg halvmil. Ett möte tvingade oss ut på kanterna, vi kanade.  Jag mot en stolpe, den andra bilen in i en driva... 
Krasch, sa det, och backspegelns glas försvann. Men jag hann åtminstone i tid till rätten.
Ett besök hos Mekonomen, på hemvägen. De fixar det hela förhållandevis billigt. Bara några hundra. På fredag.

-  Mellan hastighetsbegränsningar på 70 resp. 80 km/tim finns en vägsträcka på uppskattningsvis 300-400 meter. Där är det 60 km.
Jag körde 80, enligt polisen. Kostar 2 400 kronor!

Håhåjaja.

Annars har det tydligen varit en strålande vacker vårvinterdag, varm och solig...

onsdag 22 februari 2012

Fullt ös - ute som regn, inne som Myse...

Rätt halt ute, om man säger så! Halare gårdsplan och utfart än min har nog ingen sett. Gör inte så mycket, här har bunkrats, så bilen behöver inte ut.

Vad värre - kanske - är att Matte med stort M far till Thailand på lördag. Blir borta drygt två veckor! TÄNK om det kommer en massa snö under den tiden... Då blir det tungt att skotta!!

Men lika bra att inte ta ut bekymren i förskott.


Det är tomt och öde i min goda grannes hus, men åh, en så fin minnesstund efteråt. Härligt med en gammal människa som fick dö precis så som hon önskade. Slapp lida, slapp flytta. slapp bekymra sig överhuvudtaget. Härligt också att höra om alla glada, aktiva och betydelsefulla av- och intryck hon lämnat.
När barnbarn med glädje och värme talar om sin "tokfarmor", då blir man själv väldigt varm om hjärtat.


Här hemma gör tokfransen Myse mig varm om hjärtat - även om det ofta hamnar i halsgropen! Kanske minns ni från skolans gympa "hela havet stormar". Alla redskap nere, och det gällde att klättra, svinga och förflytta sig utan att vidröra golvet.

Precis så beter sig Myse ibland, när han flyger över både låga och höga möbler...  Inte utan att jag längtar efter varm vår, så att han kan få utlopp för en massa energi utomhus!

Ibland följer Filip honom tätt i spåren, dock framförallt på golvet.

Häromdagen knatade Myse in under bokhyllan  i vardagsrummet. Filip följde efter - men fastnade!!! Han var för tjock och stor.
Myse kom förstås fram igen, men Filip jamade ynkligt... matte hjälp!!!
Nåja, till slut lyckades han krångla sig ut för egen maskin, bakvägen, nedrivande både en duk, en blomkruka och en ljusstake...  Faktiskt mer förödelse än vad Myse hittills lyckats åstadkomma.

Myse överfaller med friskt mod även Kasper, Maxi och Petrus, men utan framgång. Kasper och Maxi struntar, Petrus både struntar och fräser. Men Filip ställer ganska ofta upp med lite bus. Han tycker till och med att det är kul! Buskul!





Förresten så tycker Myse att kattgräs är jättegott!
Inhalkad - kan man vara det? Javisst kan man det! Nåja, både mitt och de fyrbentas matförråd är välfyllt. I morgon blir det sol, sägs det, och då ska jag sprida ut lite aska på gårdsplanen. Inga mängder, bara lite grann, så mycket att solen tar lite bättre.

torsdag 16 februari 2012

En ganska vanlig dag - med glädje, tacksamhet, saknad...

Släppa ut Kasper på egen hand för morgonkissen, och samtidigt släppa in de katter som vistats utomhus under natten.

Tända i kaminen, duscha och tvätta håret, brygga kaffe, placera sig i en fåtölj framför kaminen. Och sedan sitta där med händerna kupade runt muggen och titta på lågorna. Dricka sitt kaffe och äta sin marmeladsmörgås.

En sorts lycka är det. Stor vardagslycka.

Kasper ligger också framför kaminen. En morgonpigg Myse galopperar förbi från husets ena ände till den andra.  De övriga katterna iakttar förundrat från sina respektive utkiksplatser. Utom Filip som till slut inte kan låta bli att galoppera efter!! Tills Myse plötsligt slocknar och allt blir tyst och lugnt.

Sedan börjar dagen på riktigt.

En promenad med Kasper. Kattgos. Kolla datorn. Lite allmänt plockande. Plugga in kontakten till bilens motor- och kupévärmare. Sända en mycket tacksam tanke till Matte med stort M som plogade ut mig i går. Det hade fallit mycket snö.

Iväg till samhället för en rejäl inköpsrunda. 

Sedan eftertanke. Dagen före min goda grannes begravning. Det kommer att komma mycket folk, hon var en sällsynt aktiv person. Jag bakar ett par toscatårtor. Vi är ganska många som bidrar till förtäringen vid minnesstunden i grannkommunens bygdegård.

Återigen är jag glad över att hon fick sluta sitt liv som hon gjorde.

Och återigen påminns jag om hur stort tomrum hon lämnar, och hur obebott och öde hennes hus är. Vi går ofta förbi där, jag och Kasper.

Saknad, glädje, tacksamhet, rentav en lyckokänsla - tänk så många känslor en dag rymmer!

torsdag 9 februari 2012

Det var en gång ... och snart är den tillbaks...

Jag ville byta skärmsläckare på datorn, och valde en fil med "nära växter". Blev sittandes och bara tittade. Tänkte att jag skulle dela med mig av några bilder. :)




Några till... :)






Lite fantasilöst kanske, men va tusan... ;)



Äsch - jag bara skickar upp dom allihop!

Den som vill kan ju klicka. 

Och tänk, i uterummet växte dom här!
Snart dags för sådd!!


Och ute snöar det.



söndag 5 februari 2012

Köld, pelargonansning och Myse-rapport

41 graders skillnad mellan ute och inne - nu är det KALLT! Ute alltså. Förresten har temperaturen sjunkit ytterligare sedan bilden togs för någon timme sedan. Till MINUS 21!


Solen sken idag. Då värmde den upp lilla glasrummet till över 20 grader, sånt känns underbart. Äntligen klippte jag ner pelargonerna, och endera dan ska de omplanteras.  De blir nog fina så småningom, trots att de ser så ömkliga ut nu. Som t.ex. de här. Myse hjälpte förstå till. Han, liksom de andra katterna, älskar att ligga i det där lilla rummet.  




Myse är kastrerad nu (han berättar själv här!) På bilden undrar han säkert vad det egentligen är som hänt. Den är tagen dagen efter ingreppet.
På den andra bilden ligger mamma Mysan, åh så jag önskar att hon också var här! Men det är hon ju inte. Jag vill ändå så gärna visa bilden. Jag snubblade över den tidigare i dag.

Fina, fina Mysan. Som ändå gav oss sin fina, fina son! På soffan tillsammans med Filip. Den bilden togs i oktober förra året. Oh, så lika de är på de här bilderna!


Jag visar ett par Mysebilder till (även om jag överlåter de flesta till Kasperian). Han tar så väldigt stor plats, den där lilla. Massor av saker måste flyttas och räddas undan. Gardiner måste fästas upp. Det gäller att inte tappa fattningen när man hör ett rejält brak någonstans ifrån. Än har inget gått sönder...


Men han vilar också, fast i ett gardinlöst fönster. :) Vi älskar honom, ja, inte Petrus förstås, men vi andra. :)



Här kan ni se - Petrus tar längsta möjliga omväg förbi Myse ut ur köket, Myse som faktiskt var på väg att överfalla honom. Vilket han också gjorde. Petrus räddade sig upp på "mathyllan".


Att alla bilder är klickbara vet ni ju förstås. :)