Dagen i dag

I dag är en dag då absolut ingenting står på agendan. Det är också en dag när det känns fint att tända en brasa i kaminen, trots att termometern säger att det absolut inte behövs. 20 mm har himlen hittills släppt ifrån sig. Jag glömde ta in duken på lilla bordet, men åtminstone dynorna finns tryggt under tak.

Det är också en dag då jag undrar vad i fridens dar man ska använda glasnudlar till. Köpte ett paket för att prova. Nu har jag provat. Därav min undran. Fast egentligen undrar jag inte - de lämpar sig absolut bäst i komposten. Tycker jag.

Och så undrar jag vad i all sin dar jag gjorde i går för att få min toalett att fungera. Det var/är något med flottören och en "stång" med en lång pigg och nån sorts packning... Och nån grej som ska se till att allt efter spolning återvänder och stannar kvar där det ska. I flera dar har jag kämpat (på olika sätt, tänker inte närmare gå in på hur). Men förargligt är det, eftersom allt vatten som inte gått att få hejd på i denna min i dessa dagar synnerligen välspolade toalett går till en sluten tank vars innehåll då och då tas om hand av en tömningsbil (kostar över 1000 kronor per tömning).

När jag slutligen var på väg att ge upp och leta rätt på en fackman upptäckte jag att den där "stångens" läge plötsligt var lite annorlunda. Att inget vatten sipprade ner i själva toan. Hehehe, jag hade fixat det hela alldeles själv. Undrar bara hur.

Men nu är det förstås knappt att jag vågar spola, för att inte nåt känsligt läge ska rubbas.

Det mest intressanta för dig som tittar in här är väl att jag nu bestämt mig för att åtminstone tills vidare nöja mig med EN blogg.. Med blandat innehåll. Jag måste förstås dela den med både Kasper och katterna. :)

Så - antingen starta en helt ny eller förändra en av de befintliga. Det finns en hemlig blogg, för test och övning. Kanske att DEN ska börja användas på riktigt.

För ögonblicket lutar det nog ändå åt att det blir Kasperian som förändras och att  Dagsländor får ligga oanvänd. Om inte annat kanske jag själv vill gå tillbaks i den någon gång och kolla. :)

Nu ska jag grunna på den nya bloggens utseende. Den måste ju anpassas till det nya upplägget. Har  provat ett par idéer, men inte alls fått dem att fungera. Alltså måste jag hitta på nåt annat.

Men först en kopp, nej en mugg, kaffe. :) Och lite gos med de fyrfota som flytt regnet. Nu är alla både mätta, glada, och gosbenägna. :)

Funderingar

Två veckor sedan sist - något måste nog göras åt den här bloggen. Jag funderar då och då över vad. Medan jag funderar visar jag i alla fall några bilder. :)

En kväll, efter att för ett barnbarnbarns skull ha förändrat Kaspers biltillvaro gjorde vi en provtur. En enda ensam svan såg jag, och blev lite bekymrad.

 

 

För att provturen i bakskuffen skulle bli lite rolig besökte vi en sjö också.

 

 

Tursamt nog visade sig svanfamiljen vara intakt. Dagen innan den här bilden togs såg jag alla fyra ungarna, här syns tre.

En bit från svanarnas kvarndammar betar flera hundra får.

 

 

 

Hemma på tomten har det mesta gått i röjandets tecken senaste veckorna. Bland annat har det röjts sly. Och jag undrade hur detta egentligen gått till.

 

 

Det är en stor vinbergssnäcka som hänger högt uppe i luften, på ett litet asplöv!

 

 

Den har visst råkat ut för något, har ett "ärr" tvärs över snäckskalet.

 

 

Det sköna sommarvädret fortsätter, måltider äts på altanen. Tomten går att vitsas på, men visst har det satt spår i min rygg. Men det är det värt.

 

Kasper badar återigen vid badudden. Sommargästerna, åtminstone de som badar, finns inte här under vardagarna, och då trotsar vi gladeligen hundförbudet.

 

 

Utöver att fundera över den här bloggens vidare öde umgås jag med vänner, funderar över "livet" och undrar över generaldirektörers löner som de behåller i åratal sedan de fått sparken. Och så tänker jag "åh nej, inte ännu en fantastisk bantningskur som är alldeles kolossalt bra för nästan allt".

 

Jag undrar när lärare ska få lugn och ro nog för att framförallt kunna ägna sig åt undervisning.

 

Och naturligtvis undrar jag när även politiker ska inse att ett aktiebolags ändamål är att generera vinst åt aktieägarna. Även om medlet är att bedriva vård, pedagogik, omsorg. Med skattepengar.

 

Det är nog trots allt enklare att fundera över bloggen. :)

 

Reaktion på dom för mordbrand

Nu har dom fallit i målet mot "pyromanligan" i Södertälje med omnejd. Länstidningen har intervjuat de drabbade på Nibble gård. Deras reaktion läser du här.

Dessa människor - åh, vad jag tycker om dem!

Själv har jag tänt i kaminen, det kändes som om det var dags nu. Mörkt, rått och fuktigt ute. Fukt som liksom smög sig in genom dörren till "gröna rummet", den dörr som jag inte tänker stänga än på länge. Om jag så ska behöva elda i kaminen varenda kväll, till och med dag! 

Avocadofilosofi

Avocado - köpa två för 15 eller fem för 22 kronor?

De fem ligger förstås i ett nät, de två får man välja själv. Och de är i alla fall lite större. Jag tar två! Väljer noga.

Hemkommen blir besvikelsen stor. Den som verkade nästan ätmogen provades först, tänkte att jag inte vågade låta den ligga längre.
Den var redan totalt oätbar. Brun och läskig. Den andra var knappt ätmogen, men åtminstone inte härsken.

Köper förstås nätvarianten nästa gång. Fyra fina en oätbar. Eller kanske två eller tre oätbara...

Nästa "två för 15 kronor", helt perfekta båda två. Då och då.
Nästa nätvariant likaså, fem perfekta, blir ätmogna i precis lagom takt. Eller inte...

Så här håller det på, har gjort i många år.

Besvikelser varvas med glada nästan-överraskningar.

Slår mig just att avocados, de är som livet självt. Man provar än det ena, än det andra. Med ofta lika oförutsägbart resultat. :)

Uppskjuten mordbrandsdom

En uppdatering - ni som läste om rättegången mot "pyromanligan" som bl.a.brände ner Nibble gårds ladugård med 78 mjölkkor och kalvar - domen som skulle fallit i dag, fredag, har skjutits upp några dagar.. Ett omfattande mål. Alla åtalspunkter kan läsas här. Det är en diger lista.

Järna Naturbruksgymnasium ligger på Nibble gård, skollokalerna intill den nerbrunna ladugården.

Utan allt sammanhang - i förrgår mötte jag en polisbil på den "stora" lilla vägen som passerar vårt område. I går sågs en polisbil inom området, och en polishelikopter flög över oss. Den landade tydligen längre  bort, och lyfte sedan snabbt. Ingen jag frågat vet vad som hänt.

Någon gång undrar jag om allt här ute i skogen verkligen är lika tryggt som jag intalar mig. Kanske konstigt, men jag känner mig faktisk helt trygg! Men då och då låser jag ytterdörren om natten.

Jag har ju bott ännu ensligare, och då ofta ensam med tre små barn. En god vän gav mig en (illegal) polisbatong, om jag skulle behöva försvara mig och barnen ... riktigt otäckt hårda grejer, det där.
Den kom aldrig till användning.

Om jag har den kvar - ja, se det förmäler inte historien. :)

Tomaterna mognar och laptop Moses roar sig

Precis när kroppen sa stopp och talade om att min verkliga ålder är 125   (tursamt nog först när dagens gräsklippningsbeting var avklarat)  då föll första regndropparna! De skulle bli många, många fler. Helt perfekt.

Det är sen sommar nu. Isärskrivningen är medveten. Regn och svalka väntar. Men nog hoppas jag på ännu många sköna sommardagar. Och kvällar. OM de kommer, då ska här njutas.

Ett tydligt sensommartecken är att mina sent planterade tomater i "gröna rummet" börjar mogna. Körsbärstomater.

 I morgon eller övermorgon ska den första plockas. Hoppas den smakar gott.

 

Här hemma härskar friden. Myse sover på skrivbordet, bakom stora skärmen, Kasper på mattan nedanför kontorssängen. Maxi i "gröna rummet", Filip i Kaspers bia. :)

 

I kväll har Moses fått flytta tillbaks in på kontoret (tillfälligt), för jag behövde två skärmar.

"

Fortfarande känns det oroligt och lätt pirrigt när jag ser meddelanden som "Underhåll pågår", "Hämtar uppdateringar", "Konfigurerar" och liknande. Liksom när det meddelas att "Moses har ett problem med drivrutinen ... ", har nåt med USB att göra..

 

Jag uppmanas att hämta ner drivrutin, men får beskedet att den redan är installerad. Så där har det hållit på, i flera dagar. Men eftersom allt fungerar, så ser jag meddelandet bara som en påminnelse om att både jag och Moses är dödliga...

 

Nej, jag personifierar inte datorn. I så fall bara på skoj, absolut inte på riktigt. En maskin är en maskin, och en robot är en robot - hörde ett skrämmande program om robotutvecklingen i Japan. Mänskliga robotar, in i minsta detalj utvecklade för att lika människor. Forskare utvecklar sådant som ögonrörelser, gester och mimik som vi själva inte ens är medvetna om.

 

Drömmen är förstås att kunna utplåna skillnaden.

 

Den världen vill inte jag leva i. Jag såg förresten aldrig TV-serien "Äkta människor".

 

Nu ska här kollas runt lite, och oh, så skönt det ska bli att lägga sig och sova bort förhoppningsvis några år. :)

Mörknande kvällar, spamkommentarer - men sköna. blommande dagar.

Lugna sköna myggfria sommardagar. Men jag retar mig på spam! Kommentarer på årsgamla inlägg, som jag tar bort. Kommentarerna alltså. :) Då återkommer de, under samma inlägg. De har inget alls med just det inlägget att göra.

Skönt att upptäcka att det går att stoppa vidare kommentarer på just de inläggen. Efter det blev det "tyst".

Tyst är däremot inte min mobil. Jag svarade trots att samtalet kom från ett okänt nummer. "Luren" lades på. Numret går inte att spåra. Har senaste dagarna fått ytterligare samtal från samma nummer, men nu svarar jag inte. Inget meddelande på mobilsvar. Skumt. Läste förresten att de flesta mobiler kan kapas på ett par minuter.
Jag har försökt fotografera min elvastänglade Agapanthus, men det är svårt. Jag lyckas inte alls, men här är i alla fall ett par bilder, Glad är jag över rosmarinen som skymtar bredvid, jag trodde inte den skulle överleva, så som den såg ut.

De ljusa sommarkvällarna, sommarnätterna - de är redan ett minne blott.

Så fort det gick.

Här lyser både måne, kökslampa och kamerablixt.

Jag har skrivit ett inlägg som jag valt att lägga som "sida". Om utsatta människor och elsmog. Allvarligt och långt, men det kunde ha blivit mycket, mycket längre. Nästan hur långt som helst. Går att klicka fram, under headern.
Det är inget roligt inlägg. Men jag tycker det är viktigt.

Sommargästerna kommer

Midsommar har kommit och gått. Nu mörknar det igen... samtidigt som den "egentliga sommaren" börjar. Den tiden när lugna området till stor del befolkas av "sommargäster".

Lite lustigt detta. Vi fastboende betraktar nykomlingarna som just gäster. Besökare. Själva betraktar de sig som - ja, som vad?

Fyrhjulingarna bullrar på vägen. Badudden ockuperas kvällstid  av festsugna "sommarbesökare". De hörs. Åtminstone ibland. Stadsbor kommer ut till sina stugor, tänker ofta inte på att alla inte är  roade av att ta del av deras skojiga, grillande och högljudda kvällar.

Lustigt också, att det ofta ska "sjungas" framåt senheten.

Visst är det väl skönt, sa en granne, när det blir lite liv och rörelse här, och inte så ensamt och tyst...

Den familjen tycker uppriktigt synd om mig som bor här "alldeles ensam" både höst, vinter och vår. Utan grannar inpå knuten, omgiven av skog och en himmel där stjärnor syns mot den mörka himlen. Här finns ingen vägbelysning. Ingen tätort som gör himlen ljus. 

Faktum är att vi fastboende drar en lättnadens suck framåt hösten - vi bor här för att vi tycker om just tystnaden, den rofyllda omgivningen, sjön, skogen, lugnet.

Jag är glad att husets entré och lilla gårdsplan vetter mot norr. Att altan och tomt är södervända.  Att grönskan fungerar som insynsskydd och ljuddämpare. Baksidan är helt enkelt den egentliga framsidan.

Jag njuter verkligen av sommaren.

Kasper gillar att ligga på farstubron utanför en öppen dörr, och ha koll på grannar och framförallt förbipasserande. Katterna däremot är mer som matte. :)

Katthyllan på farstubron  känns tydligen otrygg så här års. Bättre att hålla sig på altanen. Ingen av katterna gillar främmande människor. Filip är den enda som kan tänka sig att hälsa besökare, både två- och fyrbenta. Men att söka upp någon utomhus - åh nej, bättre fly än illa fäkta.

Lille Myse som i sitt tidigaste liv förgäves sökte sig till människor för att bli insläppt och omhändertagen vägrar numera all mänsklig kontakt, utom med mig, sin matte. Känns så bra, att han slutat leta. :) Han hör verkligen hemma här. Jag oroar mig allt mindre.

Ingen bild? Nja, kan väl ändå visa att Agapanthus börjar visa färg.

 

 

Alla trivs på altanen, även Myse.

 

 

En bild från en av midsommarens utflykter och begivenheter.

Från ett naturområde. Stendörren.

 

Men nu väntar sannerligen sängen!

Kasperians uppdatering får vänta.

Natti!

Kamin- och myrdags

Nu behövs i alla fall ingen koll på UV-instrålning. Grått, grått, och  av och till regn. Eld i kaminen, och öppen dörr till inglasningen. Men där ute är det upptaget.

 

 

Lika så gott - både Kasper och jag tycker det känns skönare framför kaminen.

 

Känns lagom att sticka ytterligare ett par halvvantar.

Tänkt och gjort. :) Ett par enfärgade.

 

Hörde programmet Klotet i P1. Om bekämpningsmedel. Nu blir allt fler ogräs resistenta mot glyfosat, så nu krävs ännu förskräckligare medel. Ännu inte uppfunna, men kan man tänka sig att Monsanto åter kommer att gå i spetsen?

Ja, det kan man absolut.

 

"Klotet" ja - varenda gång det programmet sätter i gång reagerar jag instinktivt, kollar var Kasper är!

För signaturen är faktiskt en hulkande, om ett par-tre sekunder spyende hunds!

Om ni inte tänkt på det, så lyssna nästa gång.

 

Det finns tydligen medarbetare på Sveriges Radio som inte har en hund som ibland blir lite för entusiastiskt nyfiken på allt som naturen har att erbjuda...

 

I övrigt kan konstateras - även i år tycker "mina" myror att det verkar mysigare inne än ute. Fighten har börjat. Än så länge bara i köket.

Märkligt talat

Risk för stenkastning i glashus! Numera slarvar jag själv rätt ofta, men åtminstone tillfälligt agerar jag ändå språkpolis.

Jag lyssnar ofta på radions P1. En riktigt intressant kanal.

Men jag kan t.ex. inte förstå varför så många reportrar betonar så egendomligt. Trycker på oväsentliga ord, alternativt självklarheter.

Vill reportern t.ex. tala om att bara tre personer samlats till den demonstration på Sergels Torg hon just har beskrivit, så säger hon att "bara tre PERSONER deltog i demonstraTIONEN , trots att DEN annonserats i ..."
Oftast - men inte enbart - är det kvinnliga reportrar som renodlar det här märkliga betoningsmönstret. Sveriges Radio borde ta itu med ofoget!

"Hära" och "dära" har jag också svårt för. Försöker slå dövörat till och lyckas antagligen ibland. Men nog borde skickliga och i övrigt verbala mediamänniskor kunna skärpa sig.

Bäst att påpeka att jag inte har minsta emot (snarare tvärtom) vare sig dialekt eller brytning i radio och teve, inte så länge de inte är extrema och man utan svårighet kan uppfatta vad som sägs.

Hur troligt är för övrigt något som är otroligt? Hur sant ska det uppfattas?

Jag varnar - börja inte lägga märke till missbrukandet av "otroligt", det är ganska frustrerande att upptäcka dels hur frekvent det används, dels att man faktiskt själv ibland är på väg att berätta att något var "otroligt gott"," otroligt vackert", "otroligt hemskt" osv.

För övrigt - själv använder jag aldrig uttrycket "skitgott".


PS. Hörde just att en person på ett äldreboende fyllt 101 ÅR...

Att äta eller inte äta - det är frågan...

Jag köper i princip aldrig färdiglagad mat. Jo, korv ibland. Men definitivt inte lasagne. Tänker på en av min pappas favorithistorier, den om charkuteristen som blev räddad från att drunkna. Han som sa till sin räddare att "belöna dig med pengar kan jag inte, men ett gott råd kan jag ge - ät aldrig korv!!"

Tänker också på en bekant familj, för hundra år sedan umgicks vi. Mannen förestod ett slakteri någonstans i Sverige, på den tiden fanns det många. Själv åt han aldrig korv. "Jag vet vad den innehåller", sa han.

Jag måste nog tänka om! Hade sånär glömt ... men det blir nog ingen korv längre...


Jag är inte förvånad över att billigt hästkött blandats med kött från ko. Upprörande är förstås att det inte redovisats. Framförallt att det inte kollats och att det pga djurens medicinering uppenbarligen finns hälsovådligt kött på marknaden.

Men vad förväntar vi oss? Profithunger styr för närvarande det mesta i samhället, tycks det mig. "Marknadskrafter". Lagen om upphandling t.ex. - billigaste alternativet är förstås bäst. Gäller uppenbarligen tåg likaväl som skola, vård och kött...

Mitt tips är att det finns mycket, mycket mer att upptäcka! Frågan är väl mera hur mycket man vill röra om i saken. Varför skulle hästkött ha blandats in bara i den färs som används i lasagne?


Jag tänker också att någon kanske rentav har samma känsla för hästar som jag för hundar och katter. Jag minns en episod från en märklig parentes i mitt liv när jag förestod ett skolkök där vi lagade mat från grunden, ca 600 portioner om dagen.

En dag hittade en elev en patron i maten, vill minnas att det var i kalops. Vilt uppror i matsalen! Vad var det för djur som köttet egentligen kom ifrån. "En oxe", försökte jag. Vaddå???? Oxe??? Nåja, en ko. Det visade sig att vad eleverna framförallt ville veta var att köttet inte kom från häst.

Kan säga att Scan, som levererat köttet, inte heller kunde förklara patronen. Men jag insåg ju att djuret hade avlivats hemma på lagårdsbacken. Förmodligen ett sjukt djur. (Scan ville bjuda personalen på tårta som plåster på såren. Jag tackade nej.)



Inblandning, utdrygande av köttråvaran är en självklar och naturlig del inom livsmedelsbranschen. Aromämnen och smakförstärkare, e-nummer och "köttklister" osv - för ett antal år sedan råkade jag se ett nummer av köttbranschens egen tidskrift. Inte minst annonserna förskräckte. Kan bara säga - vi är manipulerade. Lurade. Fast inte helt, numera finns ju lag på utförlig ingrediensredovisning. Men läser vi? Och följs lagen? Uppenbarligen inte.

I tidskriften Köttbranschen nr 6 2011 (som finns på nätet) finns förstås en del annonser. Bl.a. en från företaget Sonac (www.sonac.biz)
I annonsen står bl.a.

Värdefulla ingredienser för kött
Om du söker efter ingredienser som proteiner och fettämnen eller mineraler och specialiteter i olika slags kött kan du kontakta Sonac.
Sonac tar fram värdefulla och viktiga ingredienser för tillverkning av kött.

• Plasma flingor och pulver binder vatten och fettämnen och förebygger vatten- eller fettsyneresis
• Collagen proteiner binder kalla och heta satser, ökar viskositeten
• Protein hydrolyserande för att berika köttprodukter med högt smältbara proteiner
• Kallt bindande proteiner särskilt för homogenisering och portionering
• Färgande proteiner köttfärg från hemoglobin och dess varianter, även ytfärgning

TILLVERKNING av kött, skriver man. Och ytfärgning... Du kan förresten googla på fettsyneresis, så kommer du lätt vidare till tidningen som pdf-fil. Fast vad ordet betyder har jag ingen aning om. Förmodligen finns det inte ens...

Vi har väl det kött och den livsmedelsindustri vi förtjänar, antar jag. Tänker även på de vidriga filmer som visats från djurtransporter. Och på smågrisar som kastreras utan bedövning. På höns, och kycklingar...

Vet ni vad - jag har varit vegetarian under flera år av mitt liv. Känner att det nog börjar bli dags igen. Inte på grund av eventuellt hästkött, det är så mycket annat i köttväg som jag inte heller vill äta. Och det förekommer så mycket elände och lidande kring den s.k. animalieproduktionen - ett förfärligt ord, tycker jag!

Men först ska jag ta hand om de grytbitar jag inhandlade i går. Ekologiska. :)
Sedan ska jag börja leta trevliga nya vegetariska recept, tror jag. Säkert finns det massor!

Novemberstämning - igen

På väg hem (rätt långtbortifrån) for jag förbi det här stackars lilla huset. Under många år har det varit på väg ner i sjön. Nu tror jag det har tappat en bit av sin lilla brygga/veranda.



Känner mig aningen besläktad...


Novemberstämning i ett nötskal, eller åtminstone i en bild. Ungefär så där kan jag ibland känna mig inombords också! Väldigt lätt, en sån här grå och trist tid.

När jag vände mig om såg jag ett riktigt monster, på andra sidan vägen!  Huvaligen - bäst att hoppa in i bilen och fly fältet! Inga novembermonster, tack!!! Det här ser dessutom ovanligt hotfullt och hungrigt ut! Tyckte jag.


Här gäller det att fly fältet! Vill inte bli uppslukad.

Motåtgärder krävs! Ljus, kaminvärme, vacker musik. Klappa katter och sätta upp vintergardiner i "rummet mitt i huset". De enda jag byter. Fast möjligen också i sovrummet.

Gott te ska jag brygga och leta efter nån lämplig bok. Ingen novemberdepression ska få fäste! Även om den med en förkylnings hjälp bankar så smått på dörren.

Du oh jag, matte...

Framför kaminen ligger Kasper - ren glädje. :)

Novemberkväll

Jag tycker inte om november. Inte alls.
Den vackra hösten är slut, löven har fallit.
Temperaturer runt noll, varken hackat eller malet, som man säger.
Vinterdäck som ännu inte blivit pålagda. Men de ligger redo.
Blött.
På en pall värmeloggs har plasthöljtet skadats i någon hantering så att fukt trängt in.
Betyder att klamparna svällt och delvis nästan faller sönder.
Säkert sämre värmevärde också.
Trist.
Borde förstås klaga, men de båda andra pallarna ser helt okej ut och det är de som används när den riktiga vintern sätter in.

Å andra sidan - det är gott att vara inomhus.
Och att ha en kamin att stoppa de deformerade loggsen i! (Klicka på bilden!)

Loggsen är nästan nerbrunna, ligger och glöder. Dags att lägga in några fler. Inför natten.

Myse och Petrus är inne!

Kasper väntar på sin korta kvällspromenad.

Filip och Maxi bestämde sig för en stund sedan för att bo ute i natt. 

Kanske på varma dynorna i vedboden? 

Själv ska jag släcka ner datorn, tända några värmeljus och sitta framför kaminen en stund. Titta in i glöd och eld.

Tror jag kommer att tänka att jag vill måla om mitt sovrum! Köpa ny säng.

Klappa den katt som hoppar upp i mitt knä.

Ute är det två grå plusgrader.

Novemberkväll!

Sensommarlivstecken

Nån sorts veckoblogg är visst vad jag - i bästa fall - lyckas åstadkomma... Visst är det märkligt - ju mer sällan jag skriver, desto mindre tycker jag att jag har att säga. Så många tankar jag tänkt, så många olika händelser som inträffat sedan sist.

Bloggade jag varje dag
kunde jag t.ex. skriva om morgonens smoothies, som jag börjat göra. Eller om en grannes (egentligen tre grannars) vilda framfart på vår 30-väg. (Nu har jag börjat tjänstgöra som områdets trafikpolis! Här finns barn, katter, hundar. Och någon har rullator.)

Dagens "stora" händelse är i alla fall att min mobil tydligen under ett par dagar vägrat både att skicka och ta emot sms. Den SÄGER att den skickar, men gör det inte. Alltså måste en ny inhandlas.

Ingen "smartfån", en sån behöver jag inte. Surfar gör jag vid datorn, och jag behöver inte en kamera i mobilen. Den jag hade använde jag aldrig.

Så nu sitter jag här
med en väldigt enkel mobilvariant (mycket enklare än den som just lagt av!) och vet inte riktigt vad jag tycker. Ska jag byta den i morgon, eller sätta igång att fixa en telefonbok. Faktum är att den faktiskt känns lite FÖR enkel.

Den här sommaren - vart tog den vägen? Den har ju knappt ens kommit! Bara gjort små korta nedslag, känns det som. Häromdagen var det riktigt äkta höstväder, sedan blev det sommar under två dagar.

Katterna håller sig gärna inomhus. Kompisarna Myse och Filip placerar sig gärna tillsammans på min säng.

När även Maxi hittar dit, då blir det trångt. Inte för katterna, men för mig.

Myse har börjat lattja runt inomhus igen,. Ett hösttecken så gott som något, tror jag. :)

Hrm - svårt val...



Den här är ju faktiskt lite kul...



... så den får det bli!

  Fast egentligen är det här en favoritbild. :D
En pingisboll hade hamnat lite fel.



 Härom natten sjönk temperaturen
till bara 3 grader. Börjar bli dags att ta hand om de växter som ska övervintras. En och annan pelargon t.ex. Men oj, så illa de flesta har farit av allt regn. Men några få har klarat sig, under tak.
Ibland är det trevligt att se närmare på en enstaka liten blomma. Klicka!

Kall och mulen sommar - de stora tomaterna i "glasrummet"

är fortfarande gröna. Allihop!!!

Men små riktigt mörka och goda körsbärstomater, det har jag börjat frossa på.

Och i morgon - om det inte regnar, så ska här plockas trattkantareller. De gula nere på tomten, de får stå där och "fröa av sig". :D

Natti!

Vandring bland stenar...

Datorn är inte direkt lockande, så här års. Fast - i och med den nyblivna bristen på TV, så lockar faktiskt enstaka program i SVT Play. Men inte alls lika många som jag trott! Får väl se hur det känns framåt höst och vinter.


Har ni tänkt på att det är riktigt intressant att vandra runt på en kyrkogård? En helt vanlig kyrkogård, utan andra celebriteter än de lokala.

Den här stenen, till exempel, har inskriften "Prosten och kyrkoherden C.P. Christiansson, född 22/5 1741, död 16/? 1841 ... och dess hustru C.G.W.P. Gyllenbaga, född 17/3 1799, död 5/? 1881.
Inte "makan" eller "hustrun",  utan "dess hustru"...

En annan sten som väckte tankar var denna.

Född friherinna och död som grevinna.

Nej, jag raljerar inte. Det var så här det var. Hon kanske inte var det minsta högfärdig själv, men skullle hedras av efterlevande? Vem vet. Klicka på bilden, så syns texten.

Här vilar i alla fall en överste. I sällskap med en skogvaktare, en handlande, en läroverksadjunkt, en skomakare, ett par godsägare, en organist och många fler.

Vem som vilar här har tiden nästan utplånat, men fascinerande är alla fossiler i stenen.

En del gravar är tydligen mer bortglömda än som känns rätt och riktigt. Bland annat läroverksadjunkten S G Dahls familjegrav.

Ibland stannar man upp lite extra. upptäcker att här ligger en liten pojke som bara fick leva några dagar. Någon annan blev 99 år. Men för gravstenar finns numera bestämda mått och ramar som inte får överskridas. Ett framsteg? Nja, kanske på sätt och vis. Men inte lika fantasieggande för en besökare. Säger den som själv vill bli utspridd som aska...

Hur som helst - här har gjorts plats för många nya gravar och gravstenar. 

Men det går ju inte att tänka på död utan att tänka på liv! Liv är ju faktiskt en förutsättning för död. Men för en del är den säkert väldigt avlägsen. :) Här ett underbart litet barnbarnsbarn som fick sitt namn för några veckor sedan.  

Hrm - upptäcker här att ett livstecken tydligen kan se ut hur som helst. T.ex. som ett besök bland gravar. (I samband med lite omvårdnad av mina föräldrars grav.)

Men nu måste jag ut och tillsammans med Kasper få känna på lite förhållandevis sval kvällsluft. I arbets/datorrummet är det både varmt och klibbigt kvavt.

Förresten så har myggen kommit nu!!!