Jag lyssnar ofta på radions P1. En riktigt intressant kanal.
Men jag kan t.ex. inte förstå varför så många reportrar betonar så egendomligt. Trycker på oväsentliga ord, alternativt självklarheter.
Vill reportern t.ex. tala om att bara tre personer samlats till den demonstration på Sergels Torg hon just har beskrivit, så säger hon att "bara tre PERSONER deltog i demonstraTIONEN , trots att DEN annonserats i ..."
Oftast - men inte enbart - är det kvinnliga reportrar som renodlar det här märkliga betoningsmönstret. Sveriges Radio borde ta itu med ofoget!
"Hära" och "dära" har jag också svårt för. Försöker slå dövörat till och lyckas antagligen ibland. Men nog borde skickliga och i övrigt verbala mediamänniskor kunna skärpa sig.
Bäst att påpeka att jag inte har minsta emot (snarare tvärtom) vare sig dialekt eller brytning i radio och teve, inte så länge de inte är extrema och man utan svårighet kan uppfatta vad som sägs.
Hur troligt är för övrigt något som är otroligt? Hur sant ska det uppfattas?
Jag varnar - börja inte lägga märke till missbrukandet av "otroligt", det är ganska frustrerande att upptäcka dels hur frekvent det används, dels att man faktiskt själv ibland är på väg att berätta att något var "otroligt gott"," otroligt vackert", "otroligt hemskt" osv.
För övrigt - själv använder jag aldrig uttrycket "skitgott".
PS. Hörde just att en person på ett äldreboende fyllt 101 ÅR...
ÅH! En till i syföreningen!
SvaraRaderaMormor som alltid påpekade det när någon "märkte ord"...
Håller med dig.
Akta dig också för att lägga märke till hur många "va" och "liksom" och "alltså" som kan förekomma i slutet av meningar... Särskilt, har jag upptäckt, från munnen på högt akademiskt utbildade!
Säger P1-nörden
Eva
Visst, det finns åtskilliga konstiga "utfyllnadsord". Typ... ;) Grymt många, alltså... :D
RaderaAllra sämst tycker jag ändå om den fåniga ordbetoningen. Och den helt omöjliga satsmelodin. Är det fråga om en intervju blir svaret från en vanlig, mediaovan person rena lisan. Rakt och okonstlat.
Såvitt jag förstått är jag inte den enda som klagat hos SR. Kanske, kanske att det också blivit aningen bättre?
Mmmm, precis! Eller hur!? Dom pratar så sjukt illa nuförtiden. Annat va de förr...
SvaraRaderaExakt, kunde inte ha uttryckt det bättre själv... :D
SvaraRaderaStavar illa gör dom förresten också...
Jag ger mig tusan på att dom inte ens vet vem Gregory Peck var...
Jag tror att de inte vet vad de talar om, de bara läser innantill utan att tänka. Själv irriterar jag mig otroligt! mycket på MEDANS och MEDAN jag gnäller kan jag ju fortsätta med att berätta att jag korrekturläser all text helt tvångsmässigt och det är så jädrans tröttsamt ;-)
SvaraRaderaVare sig de vet vad de talar om eller inte, så är det oerhört frustrerande att lyssna på. Jag fattar faktiskt inte varför SR inte tar itu med eländet!
RaderaHåller med dig om medans.
En sak som jag noterat hos mig själv är att det här med att "tala som en hund" hos Kasper, det gör det enkelt att slarva. För Kasper skulle till och med kunna säga "medans" (men det tror jag ändå inte). Hära och dära , DET skulle han i alla all definitivt inte kunna säga...
Instämmer! Vi lever i den gränslösa toleransens tid där snart allt är tillåtet, droger, kriminalitet som nästan behandlas som 'pojkstreck', sex i alla riktningar osv. Det 'drabbar' också språket. Först godkändes dialekterna vilket är kul, men nu 'vågar inte' SR sätta gränser för svårtolkade gränsfall. Tänker på skåningen David Richter som sväljer hela ord. Språket flyter omkring och infantiliseras, t.ex interjuv, egenklien med "språkvetarens" Lars-Gunnar Anderssons goda minne. Han bifaller allt med orden "det är ju lättare att uttala" som vore alla svenskar felbyggda i munnen. Journalister, lärare, kulturelit m.fl. kan i TV och radio säga 'till exempelt' och 'straxt' och annat dumt.
SvaraRaderaHåller med dig om att det ofta tycks vara kvinnor som experimenterar med ord och uttal. Retade mig så på en kv. meteorolog för några år sen som sa 'snafall, snadrev mm in absurdum - och i långa haranger (snöfall, snödrev, alltså). Hon har slutat nu, så kanske sätter SR vissa gränser i alla fall?
Ska vi följa språkprofessorns tillåtande attityd kanske vi inte ska lära barnen tala rätt utan kanske t.o.m. rätta oss efter barnen och säga moffa och mommo. Det är onekligen lite lättare än morfar och mormor.
Lång kommentar detta;-) Kärt ämne.
Visst, en härligt lång kommentar. :)
RaderaVid ett tillfälle har jag faktiskt kontaktat SR och påpekat deras ansvar som public serviceföretag.
Bl.a. och framförallt reagerade jag då mot vissa reportrars sanslösa betoning och satsmelodi.
Det finns t.ex. invandrare vars enda kontakt med "riktig" svenska är just radion.
Det kan väl inte heller vara meningen att någon i rent självförsvar måste stänga av radion ibland.
På direkt förfrågan från radion namngav jag en reporter och föreslog ansvariga att lyssna på ett speciellt inslag.
Reportern finns inte kvar, i varje fall hörs hon inte mer. Men nu börjar ofoget ta fart igen.
Det finns egentligen förfärande mycket att reagera på, inom språkvårdens område. Och ytterligare många tänkta men icke nedskrivna tankar som kanske ventileras en annan gång.
Vi återkommer i saken ;-)
SvaraRaderaJag återkom hos dig. :)
RaderaRåkade just hitta detta blogginlägg, och jag kan bara hålla med dig beträffade reportrarnas konstiga sätt att betona -- och att det framför allt är de kvinnliga reportrarna som ägnar sig åt detta. Mycket märkligt! Och långt ifrån att ta itu med problemet så har Sveriges Radio föredragit att blunda för det. Jag skrev förra året och klagade på ett inslag i Kulturnytt och fick då följande svar:
SvaraRadera"Det är tråkigt att du har svårt att ta dig till dig våra medarbetares texter. Vår ambition är ändå att ha en mångfald av röster och att alla inte ska låta likadant. Det är viktigt för oss.
Men givetvis behöver alla utvecklas och vi jobbar också med coachning av våra medarbetare bl a när det handlar om framförandet."
Dvs. det tråkiga är att jag hakar upp mig på den felaktiga betoningen. Inte att betoningen är felaktig.