tisdag 31 januari 2012

Myse vildhjärna - och en fasad som krackelerat

Bilen är rensopad från lös snö. Motor- och kupévärmare är inkopplade, bara att kliva upp vid halv sex-tiden i morgon bitti, ta ett kliv ut på förstubron och puffa till elkontakten lite grann. Då startar detta välsignade påfund som gör att jag en och en halv timme senare kan sätta mig i en varm bil där all is smält bort från rutorna!

Myse ska kastreras, och Animalen vill ha in honom okristligt tidigt (enligt mitt sätt att se). Ska i alla fall bli skönt att få det gjort.

Myse regerar! Och dominerar. Finns inte en chans att varken glömma eller ignorera honom.

Han flyger genom huset i sin jakt på bollar och möss. Efter honom flyger mattorna.

Han kastar sig med närmast dödsförakt över Petrus!!! Även om han snabbt retirerar. Han stör gladeligen både Maxi och Filip i deras avkopplande vila i fåtöljer, sängar eller soffor. Maxi säger ifrån lite lagom, Filip lyfter knappt på ögonbrynen...

Han till och med gör sina små utfallsförsök mot Kasper, som dock inte är särskilt road.

I går låg Myse och sov i en fåtölj. Filip satt nedanför - just den fåtöljen ville HAN ju ligga i.

Jag avvaktade spänt. Skulle Filip jaga ner kattungen? Nej, han hoppade helt sonika upp och lade sig bredvid Myse!!! Ohhh!

Myse blev förvånad, men låg kvar. Men det blev väl lite trångt, Filip låg delvis ovanpå honom, så Myse lirkade fram sig och hoppade ner. 

Myse älskar skrivbordet och det mesta som finns på det. Här tycker han nog att jag ägnar honom för lite uppmärksamhet, tar för få bilder på honom... ;) Här får ni en knippe klickbara som bevis.




Sedan övergick han till att posera mellan dator och skärm.


Om ni tycker jag skriver mycket om Myse så beror det just nu mycket på att jag inte kan skriva om det jag just nu tänker allra mest på - en svårt misshandlad vän vars sambo sitter häktad och hon själv är på sjukhus.
Tänk, så lite man vet. Och så lite man kan göra. Fast man så gärna ville. Och så fin fasaden såg ut!

onsdag 25 januari 2012

Nytt och krytt på skrivbordet

Man köper en ny telefon. En rätt dyr historia. Rekordsnabb leverans. Känns jättebra, nu ryms alla funktioner i en enda enhet.

Detta är vad som krävdes fram till i går kväll. Nu på väg mot återvinningsstationen.




Titta nu - och bara en enda kabel! Från telefon till telefonjack!

I datorn lagrades bilden "nya telefonen" bredvid "nya leksaker". En händelse som ser ut som en tanke... :)
(Fast leksaksbilden visade Myses grejer Hur som helst så är min nya "leksak" kolossalt funktionell. :).



Men strul blev det, när den nya skulle kopplas in.. På min "jackpanel" finns modem, fax (jo, av olika anledningar har jag fortfarande en sån), nya telefonen och husets övriga, seriekopplade tre telefoner.

Ibland fungerade inte modemet, ibland inte nya telefonen. Jag flyttade om och provade nya kombinationer - då dog de seriekopplade telefonerna...

Till slut så  - lycka! ! Sen krävdes en massa inställningar. Och beställning av telesvar. Sent på kvällen beställde jag tjänsten via nätet, och på sekunden var nya funktionen inkopplad! Telia har faktiskt sina goda sidor!

I dag börjar jag  fylla telefonens telefonbok. Den rymmer 99 namn och nummer!

Det har hänt ganska mycket senaste veckorna, men i dag ska jag enbart bära in en ny laddning värmeloggs. Ska inte åka någonstans! Förhoppningsvis.


På tisdag nästa vecka ska Myse kastreras.
Det märks att ingen lärt honom att "leka fint" med matte. Men gosa fint, DET kan han. När han är på det humöret. Det är han  ofta. Fast det är säkrast att läsa av sinnesstämningen (vilket inte är så svårt) innan man t.ex. tar upp honom . :)
Är han i lek och aktivitetstagen, så uppstår lätt blodvite på matte: 
"STÖR mig inte, SER du inte att jag är upptagen! Jädrans människa!!! Men jag kommer och gosar med dig så fort jag är klar med den här bollen...  och DÅ tycker jag att vi ska gosa JÄTTEMYCKET!"

Men på natten - då är det mattes säng som gäller. Först på gosvänligt avstånd vid huvudet, senare närmare sängens fotända. Däremot ligger han aldrig i sängen om inte jag ligger där först.  Men det gör Filip och Maxi ibland.


Myse har ju faktiskt levt hela sitt liv som "vildkatt", och ibland märks det. Men ut vill han inte, han gillar klösvänliga dörrmattan, men om draperiet dras undan och ytterdörren öppnas så galopperar han in i huset.

Skrivbordet är fortfarande rasande intressant. Här en serie bilder, tagna häromdagen innan nya telefonen gjort entré. Småningom, efter att ha pustat ut en stund, övergick han till att undersöka verkligheten bakom datorskärmen.



Klicka på någon av bilderna!

söndag 22 januari 2012

Sista spiken

Jag har ju redan skrivit om mina tankar och känslor inför det exempellösa drevet mot Håkan Juholt.

Sista spiken i partistyrelsens och vu:s kista är för min del att någon därifrån uppenbarligen läckt till media om "avtalet" med Juholt. Om att han skulle få avgå på egen önskan.

Inte ens det uttalandet unnade man honom. Och tänk - någon av läckorna och knivstickarna kanske rentav blir ny ordförande!!

Läs gärna vad bloggvännen Margus skriver idag.

fredag 20 januari 2012

Stilla undran - varför krypskytte och drev i stället för politik?

Vad hade hänt, om ledande socialdemokrater hade backat upp sin ordförande? Om inte internt krypskytte hade idkats? Om falanger sett till socialdemokratins bästa, i stället för till sitt eget?

Dvs om partifolket uppfört sig anständigt.

Det har man inte. Inte gentemot Mona Sahlin, och inte gentemot Håkan Juholt.

Om jag haft en tanke tidigare på att rösta på Socialdemokraterna, då är den tanken definitivt borta nu. De ledande politikerna finns kvar, om Juholt tvingas avgå.

Fy, en sån samling!!! Min röst får de då INTE!!!
Det är främst dessa personer och deras agerande som är skuld till det historiskt låga stöd partiet har.

Partipolitik är något jag sällan tar upp i bloggen, egentligen gör jag det inte nu heller.
Men, tusan också, jag som tidigare vägrat instämma i det allmänna politikerföraktet - jag gör det faktiskt nu!

Tänk om dessutom pressen, överhuvudtaget media, hade sansat sig, och insett vilket enormt drev de medverkar i? Göran Greider är väl inte min stora idol annars, men i det här fallet ger jag honom till 100 procent rätt.

En förfärande stor mängd journalister borde skämmas! En samling dreglande, sensationslystna, rovlystna varelser i samlad tropp på jakt efter ett närmast ensamt villebråd, till och med till stor del övergivet av sina egna.

Fy tusan, så lumpet!!!!

Usch!!!!!!!!!!!

torsdag 19 januari 2012

Den minste tar största utrymmet

En kattunge i huset har konsekvenser! Nu tar Myse igen för alla de månader han på egen tass fått klara sin försörjning. Han har både kost och logi. Plus en massa gos när han så vill och har tid.

Med andra ord - livet leker. Bokstavligen. Kontoret är ofta extra kul. (Visst är det fint med bilder tagna utan blixt!)






Det gäller för en matte att rädda vad som räddas kan. Laserskrivaren är kul att undersöka, för att inte tala om alla sladdar runt datorn. Rena kattdrömmen!

Försökte möblera om lite, med resultat att huben kopplades ihop med sig själv, och nyinköpta externa hårddisken naturligtvis slutade fungera. Ena skrivaren likaså.  Inte roligt, ska jag säga. Kabeln till scannern blev för kort... Nåja, det mesta är är åtgärdat och scannerbordet går att rulla fram. 




Petrus flyr fältet när en envis kattunge inte vill låta hans svans vara ifred.

Filip tittar intresserat på, men vägrar konsekvent att anta Myses alla utmaningar. Men jag kom på honom med att lite försiktigt gå fram och dänga till Myses musfirre, den där som hänger i klösmöbeln. När han trodde att ingen såg honom...

Maxi noterar och bemöter med suverän nonchalans. 

Kasper som gärna gosar med sina "gamla katter" och även småbrottas lite med Maxi, han vägrar också att ge sig in på Myses vilda lekar.

Då blir det till att roa sig själv, om man är en Myse, och det gör han med besked.

Naturligtvis är det så att han roar sin matte också. Åh, så härlig han är! Det går helt enkelt inte att bli det minsta arg på honom.  Svårt att vara arg och skratta samtidigt.

Frånsett att Petrus surar så är ingen av de andra fyrbenta egentligen arg på Myse. Ser honom nog bara som en jädrans besvärlig busunge, men man måste ju ha överseende...

När Myse inte rusar runt råder stora lugnet i huset. För han vilar faktiskt ibland. Slocknar tvärt, på kattungars vis. På skrivbordet, under skrivbordet, i kontorsfönstret, i någon fåtölj eller rentav på mjukaste mattan UNDER en fåtölj i vardagsrummet. Eller på sin absolut egna plats, ovanpå sin klöspelare. Dit har ingen annan katt vågat sig.


Det händer också att han hoppar upp i mattes knä. Då blir det gos!

Men som sagt just nu råder stora kaoset runt datorer, kringutrustning och skrivbord. Det mesta tycks fungera, men allt kan ju inte stå och ligga huller om buller.

Och jistanes, så mycket DAMM det kommer fram när man börjar flytta på och röra i saker!!! Inte bra för känsliga datorer.

Men jag tror att det mesta får vänta tills i morgon. Jag är trött nu.

måndag 16 januari 2012

Hon slapp både flytta och vänta, min vän och granne

Tårarna rinner, men jag är ändå tacksam. Min vän och granne har fått precis som hon ville. Hon behövde aldrig flytta. Hon har gått vidare. Tidigare i kväll. Hon lämnar efter sig ett enormt tomrum - hur stort har jag möjligen börjat ana. Kanske. Det känns tungt.


Här en bild på den bukett jag inte fick tillfälle att överlämna.
Den är från flera vänner.

söndag 15 januari 2012

Liv och död

Vad beträffar min granne och vän som är så sjuk - hon får sin vilja igenom, att bo kvar i sitt hus till sin död - sånär som några dagar eller möjligen veckor på sjukhus. Under ständig tillsyn. Ingen operation - hon är för svag för att klara ens den första. Sitt kära hus kommer hon inte att kunna återse. 

Under rådande omständigheter hoppas jag att slutet kommer fort. Det hoppas hon själv också. Hon är lugn och vid gott mod, hur underligt det än kan låta. Lite nyfiken faktiskt - "äntligen får jag ju veta precis hur det är..." 

Och så får hon återse den son som dog för ett par år sedan. Hon har en tro och en övertygelse.

Det är märkligt - trots att både barn, barnbarn och vänner sett hur denna sällsynt aktiva och energiska kvinna fysiskt tacklat av senaste året så har ingen anat hur sjuk hon verkligen var. Inte ens hon själv, det är jag säker på.

Jag minns hur hon satt hemma hos mig för ett par decennier sedan och funderade på om kanske hon också skulle flytta hit, till det här området. Vi tog en promenad och tittade på ett par hus som var till salu, tittade in genom fönstren. Hon ringde mäklaren hemifrån mig. Ett par veckor senare var köpet klart.

Hos denna kvinna var det aldrig långt mellan tanke och handling.

Hennes liv har varit hårt. Alltifrån barndomen i andra världskrigets Tyskland, den svåra flykten och ett liv som ensam mor med fem barn i Sverige. Mannen gav sig av med barnflickan...

Men nu finns både barn och barnbarn omkring henne. Och en ny kärlek, sedan bara knappt ett år! Hon var lycklig sitt sista år.

Visst är livet förunderligt.

Men jag känner mig dämpad. Har lovat att informera ganska många om hur läget är. Hennes kontaktnät är stort.

Sällskap på kontoret

Om man har ett glas vatten på skrivbordet, när man sitter vid sin dator, då är det inte alls säkert att man får ha det i fred. Inte med Myse i huset. (Som vanligt klickbilder.)




"När man släckt törsten kan man ju återta sin plats i fönstret.
Jag och Kasper och Filip håller gärna
matte sällskap här på kontoret." 
Säger Myse.

lördag 14 januari 2012

När sjukdom drabbar

Ibland händer det väldigt mycket i min lilla "by". En av mina grannar, tillika en god vän som jag känt i hundra år, ringde mig från sjukhuset häromdagen. Hon var inlagd för observation.

I går föreslog hennes son att jag tillsammans med honom skulle besöka henne. Det brådskade, för i dag, senast i morgon väntar en akut operation! En stor. Om den går bra får man så fort hon orkar ta itu med det blödande magsåret. Blodtransfusioner nu, och dropp. Familjen samlas, den är utspridd mellan Piteå och Genève.

Hon kommer säkerligen inte att kunna bo kvar i sitt älskade hus i skogen, oavsett hur operationerna utfaller. Hon är en bit över 80 år. Svag.

Tänk, så livet kan ändras. Beslut man vägrat ta själv, de tvingas på. Eller så kommer min vän och granne att få sin önskan uppfylld, att  bo kvar i sitt lilla hus till sin död. Trots att det saknar en del bekvämligheter, bl.a. toa inomhus! 

Utgången av de båda operationerna är oviss, enligt läkarna.

Jag undrar vilket utfall som egentligen är det bästa. Hon har många gånger sagt att om jag tvingas flytta så dör jag. Jag vill bo här, måste bo här, ha natur omkring mig och slippa undermålig, massproducerad mat. Jag vill kunna tända i min kamin, känna värmen och se lågorna dansa. Kura ihop mig i mitt "pörte".  

Som sonen sa - hon har på något sätt sin själ i det där huset.

Jag vet att väldigt många känner som min granne och vän.

Själv gör jag det inte.

Jag trivs väldigt bra i mitt hus, där jag bott i decennier. Byggt ut och anpassat. Jag tycker om skogen, min kamin, sjön, "glasrummet" - allt i en salig blandning.

Trots det är jag fullt beredd att flytta till en lättskött lägenhet. Det tänker jag mig att göra när jag känner att huset, dvs tomt, eldning, snö, is och halka känns övermäktigt. Det gör det inte än. Inte riktigt än.

Tack och lov för att den här vintern är som den är! Den är inte övermäktig alls, åtminstone inte hittills.
Vädret har ändrats från snöglopp till ett äkta snöfall via kolossal blåst till dagens solsken. 3-4 cm snö.



Eftersom jag ska ha ett möte (tomtägareföreningens styrelse) hemma hos mig om ett par timmar, så hinner jag inte ut mera i sol och snö. Stackars lille Kasper, hoppas det här vädret står sig även i morgon.

Men Myse, han är fullt nöjd med sitt inneliv.


Han har fått kika ut genom öppna ytterdörren, men bakom kompsotgaller. Han tittade en stund, sen vände han och gick in. Till sin klösbräda. :)


Dags att förbereda mötet. Och kaffe och kaka.

onsdag 11 januari 2012

En glad Myse

Regn i natt som tog bort nästan all snö. Men naturligtvis blev vägen samtidigt en isgata. I dag skiner solen! Dagarna blir längre. Känns som om midvintern är över. Hoppas det fortsätter så här.

Alltså, dags att byta header. Och därmed färger på bloggen. Det går ganska enkelt numera. Tur det, för det blir nog snart dags igen, om inte förr så i vitsippstider.

I förrgår kväll kom en granne, en ganska ung singelpappa och knackade på dörren. Trevlig. Frågade om jag möjligen hade ett par bakformar att låna honom - degen till matbrödet blev lite för lös...

I morse fick jag inte bara formarna tillbaks, även en halv limpa. Jättegod! :) Perfekt till morgonfikat. Bakad på surdeg, dinkelmjöl och lite havregryn.

Här är allt lugnt, Myse har faktiskt ett par gånger lagt sig att sova på skrivbordet där Mysan brukade ligga. Känner ni igen platsen, fast pläden är en annan. :)


Men en favoritplats är det inte. Ska ta bort pläden. Det känns bra, Myse väljer egna favoritställen.

Han sover, gosar, leker och busar. Kasper kommer att visa vad jag köpte åt honom i går. Hur lyckat som helst! Så att han slipper fundera över Kaspers alldeles för stora grejer.




Mathyllan är den självklara samlingsplatsen.


Jag vill så gärna att han ska trivas inne, och inte längta ut. Inte förrän det verkligen är vår och jag kan hålla dörrar öppna. Hoppas förstås också att han inte ska råka hitta ut av misstag. För jag har ingen "sluss", en sådan som behövdes för Mysan. Än så länge tycks Myse inte ha någon längtan ut.




Men allra nyaste grejen - den är bara bäst! Men nu ska jag fixa till ny header och ny bakgrund. :)

måndag 9 januari 2012

Julen nerpackad

Försökte byta header - men resultatet såg inte riktigt klokt ut! Ska prova en annan idé i morgon. Jag tycker att advent och framförallt julhelgerna bara svischat förbi. Har antagligen mest haft katter i huvudet. Den som försvann och den som kom.

Adventsstakarna har samlats ihop och packats ner.
Blir faktiskt lite mörkt i fönstren, måste nog skaffa mig
ännu ett par små fönsterlampor.



Övrigt pynt har samlats ihop och ligger i sin korg. Lille Myse deltog.
På ställningen har suttit en stjärna, den stod i "glasrummet".



Men allt granris nänns jag inte kasta, inte det som skjuter skott.
Ska bara flytta det till en ljusare plats, så blir skotten grönare. Och kanske fler.
På bordet börjar det bli dags för tulpaner!



Myse mår som en liten prins, tror jag.
Han börjar bli mer självständig. Ibland får han tokfnatt och far som ett jehu genom huset, och sen tillbaks till favoritleksaken, filtbollen med det långa resårbandet. Den återfinns på lite olika ställen, till och med i olika rum!

Att "tigga fint" vet han inte vad det är. Nej, "hit med nåt gottigt", annars sätter jag klorna i dig, är vad som gäller när jag är i köket. Jag borde aldrig ha gett honom de där små ostbitarna. Men vi börjar komma tillrätta med det där.

Petrus tolererar Myse fint, men ligga i knä samtidigt, det vill han inte mera. Jag tror nästan att Filip är den som framförallt kan tänka sig att bli  riktigt god vän med Myse. Men jag vet inte, mycket ändrar sig från dag till dag.

Men en sak är säker - allihop fungerar bra bredvid varandra, och Petrus är definitivt inne mer nu än tidigare. Och han fräser inte lika mycket åt de båda svarta.

Myse hoppar alltid upp i min säng när jag lagt mig. (Vid halv 2-tiden på natten...) Vi gosar en stund innan vi somnar. De andra katterna har fått gå ut, de släpps in igen vid 6-7-tiden. Jag lägger mig och somnar om. När jag vaknar efter ett par timmar har jag två katter i sängen - Myse och Filip. Bredvid varandra.

Det har hänt två mornar nu. 


Katterna har det bra, på altanen under tak, vindskyddade, finns två platser med värmeunderlägg. På farstubron finns tre, fast inte lika vindskyddade.
Och i vedboden ser det ut så här, bilden är inte ny, men där ser precis likadant ut, med fällar och liggunderlägg. I olika höjder. Dit går katterna, det ser man i snö. En riktig liten upptrampad stig till dörren som står lite på glänt.


Och Myse - han har flyttat från under skrivbordet till ovapå. Jag tänker lägga en pläd där, på samma ställe som Mysan brukade ligga. Så får jag se vad som händer.

lördag 7 januari 2012

God soppa - och framförallt naturligtvis MYSE! :)

Har man lite vitkål. ett par morötter, kanske någon palsternacka, gul lök, ett par potatisar, röda linser, tomatpuré och créme fraiche hemma, då kan man göra godaste soppan! En liten bit finhackad ingefära är ett stort plus, men man kan klara sig med bara lite chilipasta av något slag.

Vitkål, morotsslantar, palsternacka (och/eller selleri om man gillar det vilket jag inte gör), lök och röda linser ska svettas i olivolja eller rapsolja (som jag föredrar). Späd med vatten, lite buljongpulver eller buljongtärning. Pytsa i tomatpuré, den finhackade ingefäran, salt, örtkryddor (förslagsvis torkad timjan, rosmarin, oregano).

När linserna nästan kokat helt sönder, efter kanske en kvart brukar jag sätta till den inte alltför smått tärnade potatisen. Den ska inte koka sönder och reda soppan, det jobbet gör de röda linserna.
Till sist, när soppan kokat färdigt, rör jag ner créme fraiche. Ganska mycket. Och sen den slutliga avsmakningen. Djupfrysta ärter ger soppan lagom ättemperatur.
Ibland, när jag kommer ihåg det, låter jag lite bönor från frysen få koka med på slutet.
Det här är väldigt enkelt, inga speciella mängder av någonting, och det blir jättegott! Gärna med lite riven parmesan i sopptallriken.


Så nu är jag mätt och belåten, kändes som en perfekt lördagsmiddag. :) Med mindre mängd vätska blir det här en jättegod gryta.


Det här skrev jag naturligtvis för att det inte BARA ska handla om Myse på bloggen. :)
I går skrev Kasper och visade bilder från Myses dag 2 här i huset. Som ni ser där så sker acklimatiseringen med rekordfart! Redan dagen efter hans ankomst lyckades jag få med alla fyra katterna på en och samma bild! Och jag har plötsligt fått en liten sängkamrat.

I dag är det alltså min tur, och mina bilder är från dag 3. Alltså från i går. Och någon enstaka från idag. Här råder harmoni! Lille huvudpersonen i centrum, som sig bör... (Klicka på bilderna, som vanligt.) Galler kring kaminen behövs, Myse svedde svansen i förrgår. Han själv märkte inget, men jag kände konstig lukt och upptäckte att han hade svansen mot kaminen! Usch, kunde ju ha gått illa!


I går sken ju solen, och Myse upptäckte en ny, öppnad dörr. För så är det, solen värmer mitt "glasrum" och dörren får stå öppen.



Klart man måste ut och undersöka - konstigt, ute fast inne? Men snö - nej, usch! Säkrast att gå tillbaks till  det där "riktiga" inne!!


Där kan en liten Myse ligga lugnt och mysa och leka.



Och så kan man skoja lite så att Filip som ligger i fåtöljen måste börja bry sig, och se efter vad som sker. Men då har Myse hunnit gömma sig.

Nu slipper Filip sitt "kaxehalsband" med pling. Jag behöver inte hålla extra koll på honom. Ingen som helst oro eller animositet märks i flocken. Petrus är inne, har parkerat sig på golvet framför kaminen. Mitt i "passagen".

Med Petrus är det alldeles extra märkligt. Inte nog med att jag haft både honom och Myse i knä samtidigt (båda hoppade upp själva, Myse först). Han knappt ens fräser åt de båda svarta! Så som han gjort i alla år, ända tills i förrgår!

Myse är helt enkelt en liten mirakelkatt, på mer än ett sätt.

Och för några timmar sedan hjälpte han mig att plocka undan julen.
Den där "älgen" på bilden är en kasperälg, dvs funkar som en kasperdocka. Barnbarnens favorit när de var små, och det är den än idag. Finns väl inte någon leksak de haft så skojigt med. Och fortfarande kan ha. Han kan få i stort sett vilken mimik som helst. Klart att de ville ha den framme i jul, i övrigt innehåller kartongen lego.

onsdag 4 januari 2012

Osannolikt sant

Det här är INTE en bild på Mysan.



Redan efter knappt två dagars bortovaro var jag innerst inne övertygad om att något hemskt hänt henne. Numera är jag mer övertygad än någonsin. Så är det.

Men vem är då den lilla katten på bilden? Fotograferad i "Mysans stol"?
Helt osannolikt så är det Mysans son! Pysen Myse (preliminärt namn). Han finns i mitt hus sedan i går eftermiddag!!!

Det är  sant. Jag fick ett telefonsamtal, och han kördes hem till mig från ett hus vid Mysans gamla tillhåll.  Han klev själv in i bilen. Jag tänkte att om de kom hit med katten så skulle jag kunna övertyga de personer som fortfarande trodde att den här katten var Mysan. Övertyga dem om att den inte var det.

Jag lyckades - men mitt hjärta slog dubbelslag när jag fick se den lilla katten inne i bilen.


Det här var alltså den där lilla kattungen jag skrivit om tidigare, som tagits om hand av en grannfamilj. (En famij där man enbart talar lettiska och ryska.) Nu inser jag att "tagits om hand" nog inte var rätta ordet. Tyvärr.

Han har fått mat då och då och tydligen också växt till sig en del. Men nu visar sig familjen vara bortrest sedan långt före jul och väntas inte återkomma förrän i mitten av januari.

Tufft för en halvårsgammal kattunge.


Nya pusselbitar till Mysans bakgrund
Helt oförmodat fick jag samtidigt veta av ett par förbipasserande att Mysan redan hade ungar när jag fångade henne i grävlingsfällan. Två stycken. (Men så pass tidigt födda att de var avvanda då hon kom till mig och Sigges matte.)

"Sommarmänniskornas" tankar om att Mysan just blivit gravid var alltså totalt fel.

Men en dumpad katt var hon, väldigt skygg, och ingen tog hand om vare sig henne eller hennes ungar. Bara noterade. Hemskt!

Senare levde hon ju ett gott och bra liv i mitt hus, 3½ månad. Och jag blev glad så fort jag såg på henne.

Att en av hennes ungar är Pysen Myse är ställt utom allt tvivel. Allt stämmer, och likheten ser ni på bilderna. Den är slående, men han har mera vita inslag än sin mor. Tyvärr vet jag inget om det andra syskonet, men ska hålla ögon och öron öppna.

Situationen idag upplever jag som sällsam och förunderlig! Det vill jag varken förneka eller ignorera.  

Pysen Myse upplever jag som en hälsning från Mysan.


Ovan vid inomhusliv
Här finns alltså Mysans son, ovan vid att vara inomhus, trodde t.ex. att kattlåda är till för att ligga i och en pläd att kissa på. Men på ett dygn tror jag han lärt sig. Han hittar till matskålen, och dricker vatten ur mina andra djurs gemensamma skål i köket. Kräver alltså ingen vattenkanna.

Han har varit i slagsmål, det syns på hans ena öra som dock håller på att läka. Han har två sår på benen, ett av dem är ganska stort och varar.

Han är oerhört vaksam och på sin vakt. Reagerar på allt, men känns helt trygg och avslappnad när han ligger i mitt knä. Han är oerhört kelig, och tillitsfull.





Riktigt hur tufft han levt förstod jag när jag för ett par timmar sedan försiktigt strök honom lite över pälsen, han låg i mitt knä och sov djupt. Reflexen på den plötsliga och oväntade (!) beröringen var blixtsnabb.

Min högerhand har flera märken nu efter både tänder och klor. Jag blödde naturligtvis en hel del. Hädanefter ska jag först åtminstone småväcka honom med rösten.

Stackars lille katt! Jag tog naturligtvis omedelbart upp den skräckslagna lille i knäet igen, och lugnade honom innan  jag satte på plåster.

Han har mött de andra katterna - det funkar någotsånär när jag är i närheten. Han har slutat fräsa när han ser Kasper, och nu nöjer sig båda med att göra rätt stora lovar kring varandra (mitt lilla hus tillåter dem dock inte att bli så väldigt stora).

Just nu inspekterar Lille Myse (eller vad han nu kommer att få heta) kontoret. Först Kaspers bia som han dock inte parkerade i.




Till skillnad från sin mor håller han hus under skrivbordet, och inte på det. I varje fall än så länge. Den här platsen gjorde jag i ordning åt Petrus för ganska länge sedan, men den ratades av alla. Tills nu.



Maxi (som ju en gång döptes av mig till Maximilian den Store) ligger och sover på kontorssängen. Bryr sig inte.

Det går framåt, även om det nog blir svårare med Herr Pysen Myses acklimatisering än med Mysans.

Ut släpper jag honom inte förrän han är helt trygg och hemma inomhus. Hoppas han inte lyckas smita ut innan dess. Han ska ha ett realt val - återgå till sitt tidigare liv eller frivilligt stanna i ett helt annorlunda. Att någon annan än jag skulle göra anspråk på honom håller jag för otroligt. Han ska kastreras så fort det är praktiskt möjligt.

I morse sov vi tillsammans i min säng i ett par timmar! Lille Myse Pys på min arm...

Fortfarande är jag mest av allt förundrad, när jag ser på den lille och håller honom i famnen.

Slump? Mening?

Lilla gulle underbara Mysan - du må tro att jag tänker på dig väldigt mycket. Jag hoppas du har det riktigt bra, där du nu är. På andra sidan bron.