Reaktion på dom för mordbrand

Nu har dom fallit i målet mot "pyromanligan" i Södertälje med omnejd. Länstidningen har intervjuat de drabbade på Nibble gård. Deras reaktion läser du här.

Dessa människor - åh, vad jag tycker om dem!

Själv har jag tänt i kaminen, det kändes som om det var dags nu. Mörkt, rått och fuktigt ute. Fukt som liksom smög sig in genom dörren till "gröna rummet", den dörr som jag inte tänker stänga än på länge. Om jag så ska behöva elda i kaminen varenda kväll, till och med dag! 

Nöjt rådbråkad

Trött, lite rådbråkad - men nöjd. Jag har trimmat och trimmat. Utan både slips (bra) och hjälm (betänkligt enligt manualen), men klarade mig utan skador. Jag hade inte ens snäva kläder, och det tackar min figur för. :D

Kasper är hellycklig! Mycket kuligare att rusa runt där inte gräs och klöver och sånt är högre än han själv. Hittar man sen en gul kruka så är lyckan fullkomlig. :)

 

Visst finns mycket kvar att hyfsa. Och att räfsa. Ska bli skönt att kunna använda vanliga klipparen, med uppsamlare.

 

Snabbaste lunchen - omelett på ett par ägg med "smält" gul lök, ärter, fetaost, timjan (favorit för dagen) i botten. Cheddarost och röd paprika före servering. Och så en sallad.

 

 

Förresten så har jag en "flitiga Lisa" som tror att hon är en ros.

 

 

Och så har jag en laptop Moses som fungerar (peppar, peppar...). Och jag har upptäckt att jag enkelt kan flytta honom med mig vart jag vill.

 

Måste säga att det är betydligt skönare att lägga sig att vila på soffan när han håller på att uppdatera, underhålla och konfigurera sig. :) Jämfört med att sitta på en  kontorsstol, alltså. Det går inte att lämna honom helt ensam, ibland kräver han en kommentar eller ett godkännande eller nåt. Lite uppmärksamhet.

 

Nåja, han ska väl växa upp nån gång, han också. Hoppas jag. Och just nu är det trevligt att kunna sitta här i soffan och blogga. :)

Genom det öppna fönstret syns "gröna rummet".

Klart att Kasper finns där matte är.

 

 

 Det finns mycket att glädja sig över. Bland annat är jag glad över mina tunna draperier (inte vackra, men helt omönstrade hittade jag inga). De håller alla sorts flygfän ute, och jag kan ha alla mina två (!) dörrar öppna hela kvällarna. Fast jag har ljus inne. Härligt, sådana här vackra, svala sköna somarkvällar.

 

Och nu ska jag kolla vad som tilldragit sig i övriga världen. Inte alltför mycket ruggigt, hoppas jag. Dessvärre antagligen ett fåfängt hopp.

 

Återbördad :)

Adventsstaken får fortsätta att vara hemlös - laptopen (som jag av någon outgrundlig anledning döpt till Moses) kom tillbaks med budbil i en jättetrist, brun kartong.

Så nu är den här igen. Bokstavligen som ny. Den har fullt sjå att uppdatera sig själv, så jag har inte lagt in något mer än Office-programmen. Som också uppdaterar och uppdaterar...

Och vet ni - jag har upptäckt, på riktigt, att det ju är en bärbar dator! Och att  routern fungerar både i hela lilla huset och på altanen. Så här såg det ut i går kväll, vi åt middag tillsammans, jag och Moses. Och Kasper, förstås.

Här ett par bilder med meddelanden (syns om ni klickar) - såna som förut alltid ledde till att "Windows inte kunde konfigureras" och att Moses fick fara till doktorn. Dessutom speglas både jag och några träd på skärmen. :)

I kväll satt jag också ute, men kom inte på att jag skulle ta en bild innan jag hann släcka ner. I kväll dök första myggen upp, två stycken. :) Trots att allt regn tydligen väljer att komma ner någon annantans än hos mig.  

 

Det får ta sin tid att installera alla program och all kringutrustning, och lägga in allt mitt eget material igen. jag har ingen brådska. Sommaren är till för att tas tillvara.

Och idag har värstingstrimmern blivit som ny, efter besök hos trimmerdoktorn. Fyra meter tjock ny tråd, och äntligen en bärsele. Så att jag orkar längre än 10 minuter. :) Så nu mejas bl.a. lupiner. Känns härligt.

Förresten - jag stod och tittade på den här frestelsen - längst upp till höger finns Napoleonbakelser! Ha - jag föll inte!!  

"Bagaren" frågade om jag behövde hjälp, men jag svarade som sanningen var att jag bara ville ta en bild för att visa hur stark min karkatär är. ;)

Nu ska jag se till att Kasper får ge sin syn på saken, han också. :)  Kasper, som får hit en liten tvåbent valp i morgon, som förmodligen kommer att tappa en hel del på golvet, åt en liten påpasslig hund.

Dagen i dag

Regn hela dagen. Skönt att ha en kamin. Det känns annars lite rått och fuktigt, när man så här års vill ha både ett fönster och en dörr på glänt. Kasper gillar också kaminen.


 

 

Agapanthusens första knopp slår ut.

 

 

Nattviolerna blommar.

 

 

Kasper ber matte om hjälp!

"Snälla matte, ta bort Filip från mitt kontorstäcke!"

 

 

Gjorde färdigt ännu ett par halvvantar. Halvhekton av olika garner räcker inte till mycket annat. Hittade söta knappar i en ärvd knapplåda. Här de senaste paren.

 

 

 

Funderat över vad jag egentligen tycker om mina lupiner, de frodas i mängder på en del av tomten, som vetter mot vägen. Vackra just nu, men snart står de där som svarta spöken. De sprider sig också. Enormt!

 

 

 

Oroat mig för Myse har jag också. Under både en natts och en dags bortovaro ... som jag ropat, letat, kollat katthyllan på farstubron... till sist låg han där, på mellanhyllan. Glädje! Gos. Mat. Mera gos.

Nu ligger han här, på golvet av alla ställen...

 

 

 

Och så är det ju det här med vinbergssnäckorna med sina klibbspår...

 

 

Mot kvällningen samlade jag ihop en rejäl mängd,  jag tappade räkningen vid 57 stycken.

Allihop på och precis vid den lilla gårdsplanen. Delvis nedgrävda i sanden, förmodligen var de på väg att lägga ägg. En nästan surrealistisk syn.

 

Nu är de uthällda i skogen! Borde förstås haft kameran med mig.

Jag är säker på att där finns fler i morgon på gårdsplanen. Och inte bara där. Antagligen för jag en ojämn kamp, men jag hejdar åtminston en del av förökningen. Jag tror förresten att de gillar tagetes - som jag planterat för att de ratas av rådjuren som också hälsar på här ibland.

 

Nu ska jag sova, hoppas jag slipper drömma om sniglar! 

 

--------------------------------------------

 

Uppdatering, fredag eftermiddag

Har just samlat in ytterligare 48 vinbergssnäckor - de ligger i en plastpåse i skuggan, i väntan på skjuts till nya jaktmarker. Dock inte de s.k. sälla. De har väl rätt till liv de också... Men inte just på min gårdsplan.

Jistanes - 105 snäckor. Hittills...

 

Giftig kamp - tyvärr

Köksmyrorna ägnade tyvärr lördagsnatten till en smyginvasion. Upptäcktes när jag öppnade dörren till ena speceriskåpet. De hade uppenbarligen rundat mina strängar av diskmedel.

Bara att tömma ett par hyllor och leta fram det gift som inte behövde tas i bruk förra året. Det smakade uppenbarligen förträffligt. :-/

Perfekt utfart via skåpdörren (när den var stängd). Klicka på bilden så syns myrorna.

 

 

Någonstans i väggen finns förmodligen boet. En del myror är på väg dit, nedfart bakom taklisten.

 

 



Med sig har de giftet. Boets övriga invånare tackar och tar emot - och dör. Visst är det läskigt, men varför kunde de inte stanna utomhus!!!

 

Jag har förstås kollat speceriförpackningarna, bland annat flera påsar med olika sorts socker. Inga myror någonstans - utom i en, men där var de desto fler. Ekologiskt florsocker är tydligen mums för myra. Intressant att de valde just det ekologiska sockret.

 

Jag tror inte det här samhället hann bli så stort, för aktiviteten är nu nere på nästan noll. Men jag har fått fylla på dosorna flera gånger.

 

 

Men livet är inte bara en kamp mot myror. :)

Häggmispeln har glatt mig ett par dagar, och i går såg den fortfarande ut så här...

...trots att massor av blomblad redan fallit ner på marken. 
Underbart är kort.

 

 

Det är svårt att ta fram trimmern när "gräsmattan" ser ut så här.
Vitsipporna har fått avlösning.

 

 

 

Dessutom blommar dessa underverk, små mirakel i både färg, form och doft. Tänk, att de vill växa på min tomt!

 

Fiffigt kort

Smartaste kortet?
Vet inte, men det var trevligt att det dök upp. Jag hade glömt bort det. En liten present från Telge Energi, för ett par, tre år sedan. Sommarkoll. :)

Stoppa ner kortet i sjön - och läs av vattentemperaturen.

Lägg kortet i skuggan - och läs av temperaturen.

Lägg det i solen - kolla UV-instrålningen!  

Den stora rundeln är normalt vit. I direkt solsken ändrar den färg, snabbt.
De mindre rundlarna visar låg, medium, hög respektive extremt hög UV-instrålning.
I dag var instrålningen tydligen knappt medium. :)
Är den extremt hög bör man definitivt hålla sig i skuggan.

 

Kortets andra sida visar temperatur - här 28 grader. I halvskugga, eller snarare halv sol. Men när vattnet i sjön också visar 28 grader, då ska här minsann badas. :D

Trevligt initiativ av ett elbolag. Ett annat år följde en liten fröpåse med en av vårens räkningar. Myggservetterna var också välkomna.

I går råkade jag ut för största problemet hittills
med nya laptopen. Den visade bara en blank skärm, var totalt både döv och stum. Jag tryckte på varenda funktionsknapp jag hittade, och förmodligen fler ändå... 

Blev tvungen att lämna datorn och fara hemifrån. Återkom framåt kvällen, och fortsatte. Det går att hitta på många tangentkombinationer, om man är uppfinningsrik.

Har ingen aning om varken hur eller varför, men helt plötsligt fungerade allt igen. Hade ju varit bättre om jag haft någon som helst koll på vilken åtgärd som åstadkom förändringen.



Äntligen har 4,5 meter tyg
förvandlats till två draperier. Hallen har fått sommarutseende, den öppna dörren måste ju matchas. :)  Bilden vägrar envetet att bli rättvänd.

 

 

Förresten så var livet enklare när jag hade storlek 38! Då behövde inga byxben läggas upp... Allt passade direkt. Men nu har jag i alla fall två par nya, upplagda jeans. :)

 

Och åh, vad jag tycker om att kunna leva med öppna dörrar!!

I stället för att skriva...

Ja, i stället för att skriva så ändrade jag bloggens utseende - de filosoferande grodorna får återkomma en annan gång. Med nya tankar och förhoppningar. Hoppas svanarna inte behöver vänta så länge på sin vår - fast i skrivande stund är det 18 minusgrader!!! Så här såg i alla fall headerns svanpar ut då de rörde på sig.

Men trots allt värmer solen på dagarna. Lilla glasrummet är redan vid 10-tiden på morgonen/förmiddagen det perfekta frukostrummet.

För några dagar sedan såg det ut så här, i sitthörnan. Vinterrörigt, bara katterna trivdes där.

När solen värmer trivs både katter och matte. Och Kasper också, förstås.

Har också noterat att min mathållning numera betyder väldigt många och fulla kassar. Det är så mycket jag vill prova. Men jag har nog gått lite till överdrift - jag hade inte behövt bunkra för ett par veckor...

Det blev till att ur kylskåpet sortera ut det mesta som inte behöver kylförvaring, dvs framförallt konserver. Då rymdes i alla fall det mesta. Inklusive sju liter RiceDream. Jag svälter inte. Det finns ju specerier också... Och en välfylld frys. Håhåjaja - inte lätt att hålla måtta. :)

Lägg därtill det här, inhandlat samtidigt. Nästan fyra kilo frukt.

Nu är det dags att proppa kaminen full, och sedan krypa ner under varmaste täcket. Men först måste ju Kasper få sin kvällskiss - men den får han klara utan sällskap i kväll. Jag tror inte han blir ute många sekunder.

Tröst för ett tigerhjärta? :)

Satt framför kaminen och tyckte att livet inte var så kul. För mycket snö, för svårt att få ut bilen (även om jag får hjälp att ploga gårdsplanen), en infektion (förmodligen influensa) som inte vill lämna kroppen...

Lite jobbigt, helt enkelt. Även om kaminen värmer  och ett totalstopp i toans avlopp nu äntligen är avhjälpt...

Då kom jag att tänka på en utflykt för ett par somrar sedan. Till "Gammelstan" i Ore. Ligger i Rättviks kommun.

En liten by, två gårdar, kompletta. Inte ditflyttade, allt står kvar på sina ursprungliga platser.

Boningshuset i en av gårdarna, jag tror Nissniss-gården.

Läs gärna här om den här välbevarade och helt unika miljön.

Så här står det bland annat:

...I fähuset med bostad på Nissnissgården bodde "Nissniss faster", Anna Hansdotter, från slutet av 1800-talet till 1909. Anna föddes i Nissnissgården 1833 och gifte sig 1862 med Peres Hans Hansson i Norrboda. 1870 blev hon änka, lämnad ensam med tre söner som var blott 7, 5 och 3 år gamla. 1877 dog alla tre sönerna inom loppet av två veckor. En i halsfluss och de två andra i scharlakansfeber. Anna sålde då hemmet och flyttade till sin bror Erik Hansson i Nissnissgården.

Stugan blev så småningom trång när Eriks son Erik Eriksson och hans hustru fick många barn. Anna valde då att flytta ut i fähuset där hon hade en ko och tre getter.

Anna dog 1918.
Med hjälp av Riksantikvarieämbetet rekonstruerades allt medan det ännu fanns de som kom ihåg. De äldsta husen är från slutet av 1600-talet.


Det är alltså så här Anna bodde. Vintrarna i Dalarna var bistra. Så vem är väl jag att klaga!!!??? 

Glöm inte att klicka på bilderna!



Det var här Anna bodde.





Hon flyttade in till sin ko och sina tre getter.



Så - än en gång - vem är väl jag att klaga.  Och förr eller senare går väl grodprinsarnas fromma förhoppning i uppfyllelse. 

För varje dag blir det förresten alltmera "förr". :)

God Jul!

Skinkan just uttagen ur ugnen, ännu inte griljerad. Det blir den om en stund. Provsmakat har jag förstås - den verkar perfekt!


Lite senare äts första skinkmackan på julknäcke, med skånsk senap.

Rödbetssallad och en potatisgratäng ska också tillagas ikväll. Och lite annat smått och gott...

I fredags landade en för tidig julklapp i min brevlåda: en brandvarnare (hade ingen). Och ett halv kilo lakrits- och hallonbåtar...

Naturligtvis från syrran i Dalarna. :) Hon som av och till är mitt dåliga samvete.

Tack vare henne eldar jag med loggs, använder stödstrumpor av och till, och har upptäckt hur skönt det är med fotvård.

Hon tipsade om extrapris på loggs och tyckte jag borde prova. Hon gav mig stödstrumpor i födelsedagspresent, och ett annat år presentkort på en fotvårdsbehandling.
Hon beter sig med andra ord som en god storasyster. Trots att det är tvärtom.

Apropå loggs - jag har burit in 24 paket idag, och staplat mot skorstensstocken i hallen. 240 kilo. Behöver inte bära in mer i år!

Jag ska självklart se "Så ska det låta" på TV. Kalle Moreus och Sarah Dawn Finer - kan bara bli en skön start på julen. Peter Jöback och Malena Ernman lär inte förstöra. :)

Jag vet att programmet redan sänts, men jag ser det ju med lite fördröjning i SVT Play.

Här hemma är det precis lagom stökigt fortfarande. Först i morgon är det ju julafton.

Något positivt om katterna - min oro för att Myse ska ta efter mamma Mysans exempel och helt enkelt bara avvika, den har helt släppt. Länge var jag orolig om han inte kom in när jag ropade, om jag tyckte att han varit ute för länge. Men nu vet jag att han vet att han hör hemma här och har lika lite tankar på att avvika som någon av mina andra katter.

Och för Petrus ska jag tända ett ljus. Utom räckhåll för Buse-Myse...

God Jul

önskar jag 

er alla!