Ovälkommet besök m.m.

Trist syn, i morse. Här har herr eller fru Rådjur hälsat på.  Penséerna unnar jag dem, visserligen blommade de fortfarande vackert men kändes ändå lite passé.

Men mina vackra violer - i synnerhet en sort... Klicka, så ser ni förödelsen.

 

Nu ska de flyttas till altanen, så blommar de förhoppningsvis om.

Upp på altanen har hittills inga vackra marodörer hittat.

 

 

Häromdagen ville jag klura ut var mina osynliga katter gömde sig. De fanns inte inomhus, solen sken och det var varmt och kvavt. Jag behövde inte leta länge. Till min förvåning fanns allihop på altanen. Verkar som om de trivs bra hemma. :)

 

 

I skuggan under matbordet låg Maxi och sov, ganska väl dold.

 

 

Ovanför Maxi på en stol och helt dold av vaxduken blev Filip lätt förnärmad när han hittades. Vet inte vilken impuls som fick mig att titta just där. 

 

 

Myse hade dragit ner en gammal dyna på golvet, längst inne i ett hörn, bakom Baden-Baden-stolen.

 

 

Mina vinbergssnäckor undrar kanske någon över. Faktum är att jag inte hittat någon enda på gårdsplanen den senaste veckan. Däremot en del på andra sidan huset. Men inte särskilt många. Mitt hopsamlande och bortsläpande har absolut lönat sig.

 

De började gräva ner sig, för att lägga ägg. Jag såg ägg ibland. Några snäckor hade hunnit gräva så djupt att de nästan inte gick att få tag på.

 

 

Besökte Blomstergården i Gnesta häromdagen. Där stod de här bänkarna som jag tror kan sätta fantasin i rörelse hos vem som helst.

Nästan fara värt att de vandrar iväg med den som vågar sätta sig...
Om de inte varit blöta efter regnet skulle jag tagit risken.

Ett ögonblicks skrämselhicka...

När jag efter ett par dagar tittade på en bild av lite av mitt påskgodis kändes det bara som för mycket - vad i helsike hade jag köpt... Och ätit upp!!??

 

En förstoring (Siggematten - låt bli att titta!!!)

 

Måste erkänna att chocken fick det att dröja några sekunder för länge innan jag fattade...

 

 

Såna där torkade småfirrar brukar katterna få ibland. Fast just här har dom inte fått det. :) Förresten så nobbar Myse dem. Men de andra blir överlyckliga.

 

 

Kattmynta är en annan sak som Myse inte gillar, och det gör inte de andra katterna heller.
Men det gör Kasper. :)

 

Men här ser ni alltså förklaringen, om ni nu inte redan fattat. Kanske ni var snabbare än jag, och det är ju ändå min skål! Fast till godis har jag nog aldrig använt den tidigare.

 

 

 

 

Efter bloggtorkan - TVÅ inlägg... :)

Solen har visat sig i dag också, åtminstone stundvis. Ljuset är tillbaks! Äntligen finns orken och inspirationen att ta itu med "glasrummet". Pelargonerna beskärs nu, rejält. Och min Agapanthus,  talar om att den överlevt vintern. Nu får den komma fram i ljuset, ska få vatten och lätt gödsling. Förra året var den snål med blomning, hoppas den blir generösare i år.


Tänk att den börjar skicka upp sina blad trots att den stått i
nästan totalt mörker, längst in under en hylla.



En annan glädjekälla är mina morgonsmoothies. Så här såg den ut i dag.
Myse fick en egen liten slick på ett fat - glömde ta en bild.

Färgen kommer från blåbär och hallon.
I övrigt banan, äpple, kiwi, och Rice Dream (i stället för mjölk).

Apropå Myse - ibland är vilken som helst bild bättre än ingen sägs det  ibland. Hoppas det gäller här! Myse har hamnat i trubbel, siktade alltför högt - han dråsade ner på skrivbordet, såg lite snopen ut.

 

Och apropå Agapanthus! Hoppas, hoppas, hoppas... :)

Nu har Petrus somnat in

Nu har vår Petrus lämnat oss, vid 10-tiden i förmiddags. Vid 3-tiden i natt var läget oförändrat. Vid 7-tiden i morse när jag vaknade låg han på sidan, en liten bit från dynan.

Då trodde jag att han redan gått ifrån oss, men han fanns kvar. Vi fick nästan tre timmar tillsammans, framför kaminen. Jag i en fåtölj, han på ett litet bord framför mig. Ibland rörde han lite på en tass. Jag kunde både se och med handen känna vartenda andetag. Ända in i det sista.

Allt gick lugnt och stilla. Som jag hoppats och trott. Petrus val.

Petrus har ro nu. Tanken på Regnbågsbron känns fin, men om livet efter döden vet vi så lite. Jag tycker trots allt om symboliken.

Tror inte att jag ännu riktigt kunnat ta in vad som hänt.


 

Så liten han var när han kom till mig. Det är länge sedan.



Vi fick behålla honom i många år. Det är jag så tacksam för.

 
 

Älskade lilla stora vackra Petrus - så jag kommer att sakna dig!
Men så väl jag unnar dig att få vila i frid.

Jag ska skriva mer om dig senare.

Sovande väntan

Petrus lever än. Han sover. Han har inte ont. Gör jag något fel (har bara hänt ett par gånger, sista gången för en liten stund sedan) så protesterar han.

Jag sitter hos honom mycket, smeker försiktigt så som jag märker att han tycker om. Jag har övervägt att flytta honom upp i en soffa, men avstår. Han har själv valt var han vill ligga. Och då blir det jag som får anpassa mig.

Jag har i alla fall fått ge honom en dyna.

Det här är bland det svåraste jag gjort. Så mycket enklare det varit att ta honom till Animalen. Ändå vet jag att det här är rätt. För detta är Petrus val.

Tidigare under den kväll Petrus beslöt sig för att det var dags att påbörja färden mot Regnbågsbron ville han ut. Var som vanligt. Men efter några steg vände han sig om, tittade på mig och kom in igen. Det har aldrig hänt förut.

Jag var helt oförberedd på vad som sedan hände.

Han placerade sig vid vattenskålen i köket, och där stannade han. Tills jag något dygn senare visade honom ett par andra, nya vattenskålar. Han valde den jag ställt utanför köket och närmare kaminen. Där har han stannat, bara gjort enstaka utflykter till kattlådan på toa.

Han kunde ha valt skålen inne i en hörna, men det gjorde han inte.

Så sent som i förmiddags spann han, när jag smekte honom. Inte högt som tidigare, men han spann. Jag grät...

Vår älskade, egensinnige Petrus - nu orkar du inte ens lyfta ditt huvud ordentligt, men du tycker om när du får vila hakan i min ena hand. Med den andra smeker jag dig försiktigt.

Kasper har också legat hos dig en stund. Och pussat ditt öra, men han försökte inte tvätta det, som han alltid brukat göra.

Det är stilla i huset. Vi väntar. Alla väntar.

Det känns som om det är dags nu. Petrus borde få vandra vidare. Med sitt huvud i min hand.

Jag hoppas det blir snart.

Men oh, så tomt det blir efter honom.

Det är den här dynan Petrus ligger på nu också. Bilden är någon månad gammal.
Någon ny bild tar jag inte. Tror inte att Petrus skulle vilja det!

 

Tack, alla ni som kommenterar och försöker trösta, både här och på Kasperian.
Det betyder mycket att veta att ni tänker på oss!

Knivarna anfaller, invintring m.m.

Knivarna, de vassa keramiska, de anfaller! Lilla skalkniven är värst! Tycker kanske att den behöver hävda sig mot storsyskonen?

I förra inlägget berättade jag om dem.

De större knivarna riktar in sig på pekfingret, skalkniven på tummen. Jag bestämmer mig med jämna mellanrum för att återgå till min gamla slöa variant. Men så tänker jag att skam den som ger sig...

Skalknivens överman, det ska minsann bli jag!

Nu är det två dagar sedan sista skärsåret, och fingrarna är fria från plåster. Det går nog vägen det här! :)

Efter tre dagars sol med skogspromenader och invintring av utemöbler, altan, redskap  osv, så återgick allt till det vanliga, dvs regn. Och till katter som tror att dom vill ut, men som vänder på farstubron.

På kvällen kan inget hålla de äldre katterna inne. Däremot vägrar jag definitivt att låta Myse tillbringa natten utomhus. Han finner sig. På morgonen möts katterna i dörren, de äldre på ingång och Myse på utgång.

Den lilla "vildkatten" blir mer och mer "tam". Efter att ha växt upp som "vildkatt", helt på egen tass, under ett halvår är han ju nu "familjekatt" sedan drygt nio månader. Jag tror nästan att han glömt sitt tidigare liv även om en del reflexer finns kvar. Men de är inte alls lika framträdande längre.

Gosekatten! Buskatten! Korgstolen på "kontoret" är särskilt skojig, Filip ligger ofta och sover i den, och Myse attackerar.

   

"Filip, du är både lat och trist!!!"



Filip finner sig, med stoiskt lugn: "Ja, se barnungar..."



Altanen är invintrad. Katterna har återfått sina hyllplatser på värmeåterkastande dynor, vägen genom "glasrummet" är stängd. Tätad på strategiska ställen, för att inte regn och/eller snöblask ska tränga in. Myse är konfunderad, de andra vet att mitt "gå runt" betyder att jag släpper in dem genom den vanliga ytterdörren i stället. Myse kommer också att lära sig. I vår tas "tätningen" bort och glasväggen kan öppnas igen.

Små grodorna har också flyttat in. Tror att de uppskattar förändringen.



Att förstå sig på livet är minsann inte lätt---




Olika faller ödets lotter ... de här båda är dömda till att ständigt slita och släpa.



Nu äntligen ska Kasper få sin sista kvällsrunda. Det är förresten fantastiskt att se hur han anpassar sin dygnsrytm efter min. Önskar att Myse ville göra detsamma, men han kommer nästan jämnt upp i min säng vid halv sex - sextiden på morgonen, spinner, trampar och bufflar med stor kraft. (Då har jag hunnit sova kanske tre timmar.) Efter några minuters ömsesidigt gos kräver han utgång!

De äldre katterna sitter på bron och väntar på ingång. Kasper ut på tomten för en snabbkissning, Maxi hoppar upp i min säng och inväntar matte som fortsätter sin avbrutna sömn...

Då jamar Petrus och vill uuuut!!!!

SEDAN får jag sova ett par-tre timmar till...

Natti! Fast först ska jag - efter kortprommisen - sätta mig i fåtöljen vid kaminen och läsa en stund. :)

Loggs, klättrande katter, invintring, skuret finger... :)

Tiden går alldeles väldigt fort nu! Lite umgänge, lite småjobb, dåligt samvete över sånt som inte blir gjort plus insikten att en del saker faktiskt är helt nödvändiga! Som det här...



Matte, det var bara 2 plusgrader i natt! Den här MÅSTE in nu om den ska överleva!!!



På altanen har stora kaoset utbrutit! Störtregnet häromdagen påminde ytterst bryskt om att rännan i vinkeln mellan huskropparna inte rensats, och att vattnet därmed läcker in i glasrummet. Det trycks in under takplåtarna. Fram med stegen! Och så måste ju hängrännan rensas också, för att få stopp på regnridån framför glasdörrarna!


Rensning och invintring på gång.



Joodå, hela altanen ska invintras. Dags att hämta presenningar...  

Invintringen avbruten. Dels på grund av regn, dels därför att mina värmeloggs levererades idag. Tursamt nog hann jag både bära in en del i huset och täcka de övriga. Myse var väldigt intresserad! Men nog pressar katterna mina nerver hårt, helt plötsligt kommer de ju upp på taket! Bilder på Kasperian. Men den här tar jag hand om själv, där Myse helt plötsligt tittar in i köket uppifrån, och jamar uppfordrande...

Matte - det är nåt som inte stämmer  - varför är jag här, där jag aldrig varit tidigare???? 

Men det blev värre - helt plötsligt såg jag honom på andra sidan av huset, där han klättrade ner på altanen, via stegen som fortfarande står kvar där!

Något annat som skrämmer mig är en grannes träd. En björk, åtminstone 25 år gammal! Men kontinuerligt behandlad så att den ser ut så här!!! Tidigare var de tre, men två har äntligen fått ge upp! De dog.

Okej att grannarna är trevliga människor, men när man kan behandla ett vackert, vilt träd så här, då känns det svårt. Jag tänker på föreställningen om en besjälad natur, om naturväsen som bor i alla träd, stenar, i vatten och i luft. Den stackars varelse som är fångad i och ska förvalta det här stympade och förkrympta trädet, den måste må väldigt dåligt och bara längta efter sin befrielse.

Jag HAR tänkt tanken själv. Ibland är lusten att en mörk natt helt enkelt såga ner det, oerhört stor! Lusten har funnits i många år nu. Varför planterar de inte ett annat träd i stället, ett som naturligt inte blir mer än ett par meter högt???

----------------------------------


Det gör lite ont i vänster pekfinger när jag använder tangentbordet. Jag har skurit mig i fingret. (Känns faktiskt riktigt bra!!) :D

Saken är den att mina köksknivar är rätt bedrövliga. Visst har jag ett par  små "hemslipar", men jag använder dem sällan. Och inte är de särskilt effektiva heller.

Men de där "keramiska" knivarna är ju så hiskligt dyra, det har inte känts vettigt att betala en väldig massa hundralappar för en enda kniv. Men så såg jag ett erbjudandem, ett kampanjpris med 70 procents rabatt! Det verkade nästan FÖR bra, men 500 kronor för tre knivar kändes så pass överkomligt att jag köpte dem.

Skärpan ska hålla minst en livstid, sägs det. :)

De är vassa, riktigt extremt vassa! Klart jag skar mig, när jag vid något tillfälle behandlade den minsta av dem som en av mina gamla vanliga knivar.

Men jisses, så fantastiska de är! Hade jag riktigt förstått skillnaden mellan bra och dåliga knivar hade jag nog betalat fullt pris för länge sedan!

Jag är jättelycklig, och mitt onda finger påminner mig om att de faktiskt är mina!  Att putsa en fläskfile gick som en dans (då skar jag mig inte) och en tomat nästan delar sig själv- :)

Och nu ska jag lägga in ytterligare ett par-tre loggs i kaminen, så att jag har det ganska varmt och skönt när jag vaknar.

Myse ligger tursamt här bredvid mig, och sover tryggt. Tillsammans med Kasper och Filip. Men i eftermiddags, besökte han taknocken! Dit han tagit sig via pallarna med värmeloggs.  :-/

Det finns fler bilder på Kasperian.

Sensommarlivstecken

Nån sorts veckoblogg är visst vad jag - i bästa fall - lyckas åstadkomma... Visst är det märkligt - ju mer sällan jag skriver, desto mindre tycker jag att jag har att säga. Så många tankar jag tänkt, så många olika händelser som inträffat sedan sist.

Bloggade jag varje dag
kunde jag t.ex. skriva om morgonens smoothies, som jag börjat göra. Eller om en grannes (egentligen tre grannars) vilda framfart på vår 30-väg. (Nu har jag börjat tjänstgöra som områdets trafikpolis! Här finns barn, katter, hundar. Och någon har rullator.)

Dagens "stora" händelse är i alla fall att min mobil tydligen under ett par dagar vägrat både att skicka och ta emot sms. Den SÄGER att den skickar, men gör det inte. Alltså måste en ny inhandlas.

Ingen "smartfån", en sån behöver jag inte. Surfar gör jag vid datorn, och jag behöver inte en kamera i mobilen. Den jag hade använde jag aldrig.

Så nu sitter jag här
med en väldigt enkel mobilvariant (mycket enklare än den som just lagt av!) och vet inte riktigt vad jag tycker. Ska jag byta den i morgon, eller sätta igång att fixa en telefonbok. Faktum är att den faktiskt känns lite FÖR enkel.

Den här sommaren - vart tog den vägen? Den har ju knappt ens kommit! Bara gjort små korta nedslag, känns det som. Häromdagen var det riktigt äkta höstväder, sedan blev det sommar under två dagar.

Katterna håller sig gärna inomhus. Kompisarna Myse och Filip placerar sig gärna tillsammans på min säng.

När även Maxi hittar dit, då blir det trångt. Inte för katterna, men för mig.

Myse har börjat lattja runt inomhus igen,. Ett hösttecken så gott som något, tror jag. :)

Hrm - svårt val...



Den här är ju faktiskt lite kul...



... så den får det bli!

  Fast egentligen är det här en favoritbild. :D
En pingisboll hade hamnat lite fel.



 Härom natten sjönk temperaturen
till bara 3 grader. Börjar bli dags att ta hand om de växter som ska övervintras. En och annan pelargon t.ex. Men oj, så illa de flesta har farit av allt regn. Men några få har klarat sig, under tak.
Ibland är det trevligt att se närmare på en enstaka liten blomma. Klicka!

Kall och mulen sommar - de stora tomaterna i "glasrummet"

är fortfarande gröna. Allihop!!!

Men små riktigt mörka och goda körsbärstomater, det har jag börjat frossa på.

Och i morgon - om det inte regnar, så ska här plockas trattkantareller. De gula nere på tomten, de får stå där och "fröa av sig". :D

Natti!