”Smått och stort” ska ju mina Dagsländor handla om. I dag mest om stort. Efter det som är ganska smått. :)
Klart att jag skulle starta en ny blogg just när Blogger har problem… Kan säga att det har jag också – känner mig helt plötsligt (efter tiotalet år på nätet med hemsida, forum m.m.) som total nybörjare.
Klart att jag skulle starta en ny blogg just när Blogger har problem… Kan säga att det har jag också – känner mig helt plötsligt (efter tiotalet år på nätet med hemsida, forum m.m.) som total nybörjare.
Men strunt i det, det fixar sig nog med tiden.
Kärnkraft är vad jag egentligen vill skriva om.
Nu gäller det! Tyskland har beslutat att avveckla sina kärnkraftverk samtidigt som utsläpp som skadar miljön inte ska öka. I stället ska man dra ner på elförbrukningen och satsa stort på miljövänliga alternativ.
Åh, så jag hoppas att man lyckas!!! Så att det inte blir som i Sverige – ett ständigt velande. Rekommenderar en titt här.
Det är så märkligt. Uranbrytning medför riktigt stora miljöproblem. Driften kan tyckas trygg och säker, och det är den väl så länge inget oförutsett inträffar. (Men hur ofta i livet händer det att inget oförutsett inträffar. )
Även det förutsedda kan för övrigt få oförutsedda konsekvenser, se på Fukushima. En våg som var några få meter högre än förväntat har orsakat den förmodligen hittills största katastrofen i kärnkraftens korta historia
Och så är det ju det här med avfallet. Värst av allt.
Jag har skrivit det förut, och gör det igen – det tar 100 000 år innan strålningen halverats och bedöms inte längre vara så väldigt skadlig. 100 000 år! Uppemot 4000 generationer.
För 100.000 år sedan var vi neanderthalare!!!
Klarar vi i dag att tyda – eller ens hitta – meddelanden som DE eventuellt skulle velat sända till oss? Kommer människor om 3000-4000 generationer att förstå VÅRT sätt att skicka meddelanden till dem? Typ ”akta er, här finns material som är livsfarligt”. Eller fattar man om ”bara” 50000 år och bortemot 2000 generationer att det kommer att vara farligt i ytterligare 50000 år?
Jag för min del förstår inte att någon enda vettig människa kan benämna kärnkraft som ”ren”. Skadan är naturligtvis redan skedd, det FINNS en mängd avfall. Men varför kan ”vi” inte inse att vi åtminstone inte ska skapa ännu mer.
”Efter mig syndafloden” är ett känt uttryck från Ludvig den XV:s 1700-tal. Numera adopterat av större delen av mänskligheten. Eller?
---------------
Och nu till något ”smått” – fast egentligen handlar det om att förbereda ett mirakel! :)
Jag ska placera fem små sovande rhizomer i en kruka med jord – och så vänta på vackra, vita femöringar!