Uppskjuten mordbrandsdom

En uppdatering - ni som läste om rättegången mot "pyromanligan" som bl.a.brände ner Nibble gårds ladugård med 78 mjölkkor och kalvar - domen som skulle fallit i dag, fredag, har skjutits upp några dagar.. Ett omfattande mål. Alla åtalspunkter kan läsas här. Det är en diger lista.

Järna Naturbruksgymnasium ligger på Nibble gård, skollokalerna intill den nerbrunna ladugården.

Utan allt sammanhang - i förrgår mötte jag en polisbil på den "stora" lilla vägen som passerar vårt område. I går sågs en polisbil inom området, och en polishelikopter flög över oss. Den landade tydligen längre  bort, och lyfte sedan snabbt. Ingen jag frågat vet vad som hänt.

Någon gång undrar jag om allt här ute i skogen verkligen är lika tryggt som jag intalar mig. Kanske konstigt, men jag känner mig faktisk helt trygg! Men då och då låser jag ytterdörren om natten.

Jag har ju bott ännu ensligare, och då ofta ensam med tre små barn. En god vän gav mig en (illegal) polisbatong, om jag skulle behöva försvara mig och barnen ... riktigt otäckt hårda grejer, det där.
Den kom aldrig till användning.

Om jag har den kvar - ja, se det förmäler inte historien. :)

Fruktansvärd tragedi

Förutom en del annat har jag fullt upp med att uppdatera, flytta och organisera nytt och gammalt i mina båda datorer. Stånkar, stönar osv, inte minst över Windows 8, som är mer anpassat till surfplattor än till datorer.

Men så futtigt allt plötsligt känns. Jag hörde på nyheterna i morse om en brand på en gård söder om Järna i Södertälje kommun - 70 kor och kalvar innebrända. '

Jag fick en väldigt otäck känsla - inte så många gårdar där har så många kor. Jag hade känt rätt - det var ladugården på Nibble gård som brunnit.

Det är så fruktansvärt tragiskt. Alla djuren, mjölkkor och kalvar.

Jag känner den gården, har följt dess öden och utveckling sedan 70-talet. Den successiva driftsomläggningen från konventionellt till biodynamiskt jordbruk . Mejeriet. Det nya naturbruksgymnasiet. Anläggning av försöksfält för forskning.

Djurens lidande går inte att föreställa sig fullt ut, men det som går är illa nog. Paniken, smärtan, dödsångesten. Så fruktansvärt vidrigt. Hur, hur, hur kan någon vilja åstadkomma något sådant.

Hela dagen har jag gått och känt mig alldeles kall, både inombords och rent fysiskt.

Branden är rubricerad som grov mordbrand. Det står om den i de flesta tidningar, har jag sett.

Gården skänktes en gång till en stiftelse, och det är i den formen den drivs. Det finns så många goda önskningar, så mycken god vilja, så många underbara intentioner bakom det som sker på Nibble. Så många svårigheter man  mött och lyckats överbrygga. Så mycket hårt arbete som så många lagt ner.

Nu såg allt ljust ut, det är bara några veckor sedan jag på ett möte träffade en representant för Nibble som berättade just det. Mejeriet fungerade, och naturbruksgymnasiet som är knutet till gården likaså. Nya planer för framtiden tyckets klara att börja förverkliga.

Jag känner oerhört djupt med de människor som gemensamt satt in sina allra bästa krafter på att förverkliga alla de goda intentioner som är förknippade med just den här gården.

De kommer att fortsätta att göra det, men oh, så tungt det måste kännas. Jag har inte talat med någon, inte  än.

Så lite man vet om vad som plötsligt bara händer.

Så snabbt det kan hända...

Natten till söndag såg det ut så här hemma hos mig! Det kan vara dramatiskt att bo i skogen!

Långt efter midnatt bankade det på min dörr, Kasper vrålskällde. Jag öppnade, och utanför stod sex personer, tre var barn! Barfota och praktiskt taget helt utan kläder i decimeterhög snö och 8 minusgrader!!

- Vårt hus brinner!!!

Det brann sannerligen, det kunde jag se genom kontorsfönstret. Det näst närmaste grannhuset stod i lågor, helt övertänt. Till skillnad från mig hade alla i den här familjen gått till sängs, men en av dem hade inte hunnit somna. Det räddade förmodligen deras liv.

Utgången blockerad, förmodligen startade branden på verandan där de lämnat ett ljus brinnande i en ljuslykta. De måste hoppa ut genom fönster, mamman kastade ut det minsta barnet innan hon hoppade själv! Äldsta dottern måste hoppa där huset var två våningar högt. Mamman stukade eller möjligen bröt något i sin fot. Ett av barnen hade dessvärre försökt fly åt fel håll, hans brännskador var allvarligast.

Rökskadade, brännskadade och chockade hade de varken hunnit eller kunnat larma nånstans, hade ju heller inga telefoner. Men de såg ljus i mitt hus.

Jag larmade, och hit skickades brandbil, läkare, bilambulans, ambulanshelikopter och polis. Mitt hus blev delvis en sjukstuga.

På den här bilden har ett barn och en vuxen förts i helikopter till sjukhus. De här fyra fick fara i vanlig ambulans, sedan de tagits om hand av läkare. (Personerna går inte att identifiera, ansiktena har jag manipulerat och tatueringar är borttagna.)

Huset fick brinna ner till grunden, inget annat att göra för brandmännen. En av dem var för övrigt med om att släcka eller åtminstone inspektera brandincidenten i mitt hus för några år sedan. Det kom han ihåg och kände igen sig.

Dagen efter.

I övrigt en strålande vacker vinterdag.

Lämna inga levande ljus utan uppsikt!!! Inte någonstans, inte under några omständigheter!

I natt sov jag nästan inga timmar alls. Jag hoppas få göra det i natt.

Fast visst tänker jag på den drabbade familjen. Men alla överlevde!!!

Kvalitet viktig? GLÖM DET!!!!!

Svart på vitt, eller vad man ska kalla det...

Radio P1, Studio Ett idag (torsdag) tog bl.a. upp den kris som ambulanspersonal upplever. Deras arbetssituation gör att patientsäkerheten äventyras, säger de.

Situationen som sedan avhandlades berörde framförallt Stockholm, men förhållandena lär knappast vara bättre i övriga landet. Snarare tvärtom, antar jag.

Ett avslöjande uttalande gjordes av ett nöjt biträdande hälso- och sjukvårdslandstingsråd. Han hade till och med varit med på sju (7) utryckningar härom veckan, varav sex  (6) fungerade som de skulle. Så allt är bra, det har han "ju sett själv". 

Finns alltså ingen som helst anledning att tro på ambulansförarens utsago. Hela inslaget kan man lyssna på här.

Det avslöjande uttalandet: Upphandlingen skedde till 75 procent utifrån pris, till 25 procent utifrån kvaliten. (Falck vann.)

Som vanlig människa  -  även som ambulanspersonal  -  skulle det kännas betydligt tryggare om förhållandena varit tvärtom.

NATURLIGTVIS borde kvaliteten på tjänsten vara det absolut avgörande!!!! 

Vårdlandstingsrådet kunde möjligen tänka sig att överväga 50/50,  men som sagt, allt fungerar ju utmärkt nu. Såvitt han kunde förstå. Och han litar helt på Falck.

Antar att kommentarer från mig är överflödiga.

Undrar bara vilka övriga upphandlingar som görs utefter samma kriterier. Förmodligen de allra flesta, om inte rentav alla?

Fy tusan!!!!!

(Lade till etiketten "Liv och död" för det här inlägget, för det är ju faktiskt det som det handlar om, när det gäller ambulansutryckning.)

Segt i knoppen

Segt är det! Fortfarande nåt otyg som far runt i både kropp och dessvärre också knopp, som det tycks!

Var i Södertälje för en del ärenden, inhandlade bl.a. papper och toner till skrivare. Promenerade med Kasper utmed kanalen (bilder hos honom), tittade både ner i vattnet och upp mot himlen.

Skulle enligt planerna fortsätta till Plantagen i andra änden av den stooora staden, samt katthemmet och hälsa på Mysan.

Men - helt plötsligt befann sig bilen med mig vid ratten i helt fel ände av stan, på stormarknaden.
Håhåjaja - visst inhandlade jag mat till både människa och djur, till och med lite garn till fler pulsvärmare, men det blev varken växter, jord eller Mysanbesök!

Tydligen är det så att TVÅ saker, eller möjligen två och en halv ryms i huvudet samtidigt, men sen är det fullt!

Nåja, det blir fler dagar. Ska telefonkolla i eftermiddag hur det ser ut på katthemmet.

På stormarknaden sålde man manipulerade phalaenopsis.

Nästa blomning blir inte alls blå. Förresten tycker jag att de ser väldigt konstiga ut, helt fel. Ungefär som de hiskliga blomsteruppsatser i grön och knallblå plast (yviga och halvmeterhöga) som placerats utanför min avlidne grannes hus, inför försäljningen (jag fotade dem inte)!!!

Vidrigt!

Titta på det här inslaget. Blind, förlamad - men hennes rätt till personliga assistent dras in. Av Försäkringskassan.

Kan bara säga att jag saknar ord. Tror inte att jag hör och ser rätt. Det KAN jag väl ändå inte göra! Kolla ni också, och se om ni ser samma som jag!

Jag hoppas ni hinner innan inslaget tas bort!