fredag 27 juli 2012

Oj då!!!

Joodå, visst lever jag... Datorn lever också, på sitt sätt. Men vi träffas liksom inte riktigt lika ofta som tidigare, inte så här på sommaren.

Livet går sin gilla gång, som man säger. Sommar och rentav sol! Lata dagar. Lite umgänge, lite läsning, lite stickning, lite promenerande. Men dessvärre inget arbete på tomten!

Så nu lever jag enligt devisen "man får vara glad att det är som det är när det inte är som det borde..."

Jag råkade i missriktat nit radera de senaste två veckornas bilder ur kameran (innan de överfördes till datorn). Faktiskt synd! Jag skulle velat ha dem kvar.

Efter raderingen funkade ingenting, så jag raderade rubbet, även kamerans äldre lagringsfil! Och tog med kameran ut på tomten för att se vad som nu skulle hända. Skulle den skapa en ny lagringsfil som jag kunde kopiera från?

Det gorde den, HURRA och tack!!


Det finns inga rabatter på min tomt. Inte nu längre. Och gräset har för länge sedan nått det stadium där en gräsklippare inte längre fungerar. Jag startade ambitiöst med stortrimmern (en riktigt tung värsting) men snart sa ryggen STOPP!  Det säger den fortfarande.

Men det är lite spännande att vada runt i gräset. :) Tänk så mycket vackert som bjuds, alldeles gratis och utan minsta insats från min sida!




Överlevande trädgårdsrymlingar är också fina.



Ett par underbart doftande gammaldags rosor trivs rätt bra mitt i allt gräs. I år har rådjuren lämnat knopparna i fred, och det är jag så glad för.


Från födelse mot död...  Även en ros kan illustrera den s.k. ålderstrappan. :) 


Bland timjan trivs humlorna. (Klicka)


Tomtens smultron håller på att ta slut, men på skuggiga ställen är de fortfarande fräscha.


Joodå, jag har blåbär också på tomten, och de är mogna och jättegoda. 


Lingonen är på gång, börjar i alla fall visa färg.  


Tomtens kantareller har jag ingen nytagen bild på.

Nattviolerna har förstås blommat över, nu ser en av dem ut så här.


På köksfönstret träffade jag den här kamraten, den ses förstås underifrån och verkar ha en rejäl "snabel"!



På altanen finns i alla fall en och annan odlad blomma också. Som allt regn inte lyckats förstöra.



Och här, en pelargonskönhet!


I övrigt konstateras jag bara att om man inte är det minsta intreserad av sport på TV - då är den här sommaren helt perfekt för att vänja sig vid att var utan, och nte skaffa sig någon ny när den gamla tagit slut!

måndag 9 juli 2012

Vandring bland stenar...

Datorn är inte direkt lockande, så här års. Fast - i och med den nyblivna bristen på TV, så lockar faktiskt enstaka program i SVT Play. Men inte alls lika många som jag trott! Får väl se hur det känns framåt höst och vinter.


Har ni tänkt på att det är riktigt intressant att vandra runt på en kyrkogård? En helt vanlig kyrkogård, utan andra celebriteter än de lokala.

Den här stenen, till exempel, har inskriften "Prosten och kyrkoherden C.P. Christiansson, född 22/5 1741, död 16/? 1841 ... och dess hustru C.G.W.P. Gyllenbaga, född 17/3 1799, död 5/? 1881.
Inte "makan" eller "hustrun",  utan "dess hustru"...


En annan sten som väckte tankar var denna.
Född friherinna och död som grevinna.

Nej, jag raljerar inte. Det var så här det var. Hon kanske inte var det minsta högfärdig själv, men skullle hedras av efterlevande? Vem vet. Klicka på bilden, så syns texten.




Här vilar i alla fall en överste. I sällskap med en skogvaktare, en handlande, en läroverksadjunkt, en skomakare, ett par godsägare, en organist och många fler.

Vem som vilar här har tiden nästan utplånat, men fascinerande är alla fossiler i stenen.


En del gravar är tydligen mer bortglömda än som känns rätt och riktigt. Bland annat läroverksadjunkten S G Dahls familjegrav.



Ibland stannar man upp lite extra. upptäcker att här ligger en liten pojke som bara fick leva några dagar. Någon annan blev 99 år. Men för gravstenar finns numera bestämda mått och ramar som inte får överskridas. Ett framsteg? Nja, kanske på sätt och vis. Men inte lika fantasieggande för en besökare. Säger den som själv vill bli utspridd som aska...

Hur som helst - här har gjorts plats för många nya gravar och gravstenar. 



Men det går ju inte att tänka på död utan att tänka på liv! Liv är ju faktiskt en förutsättning för död. Men för en del är den säkert väldigt avlägsen. :) Här ett underbart litet barnbarnsbarn som fick sitt namn för några veckor sedan.  

Hrm - upptäcker här att ett livstecken tydligen kan se ut hur som helst. T.ex. som ett besök bland gravar. (I samband med lite omvårdnad av mina föräldrars grav.)

Men nu måste jag ut och tillsammans med Kasper få känna på lite förhållandevis sval kvällsluft. I arbets/datorrummet är det både varmt och klibbigt kvavt.

Förresten så har myggen kommit nu!!!