söndag 30 juni 2013

Fiffigaste grejen!

Rymlig plånbok, mobil, filofax (!) plus lite annat smått och gott inkl. hundbajspåsar  -  klart jag alltid hade en väska med mig, en axelväska.

Såg en grej i en butik - och slog till... :D

Titta - körkort, kreditkort, lite sedlar. Dvs det viktigaste från plånboken.
Och filofaxen  - den behövs överhuvudtaget inte! Har ju både mobil, dator och vanlig väggalmanacka. Dags att äntligen upptäcka nya tekniken, hehehe.




Lätt som en plätt  -  ner med lilla grejen i fickan, och jag är rustad för det mesta. :)
Befrielse!
Ingen väska att glömma i nån butik. :)




Tänk att en så liten grej kan göra så stor skillnad. Jag har haft den här guldklimpen i en vecka nu. Jag gläds över den varenda dag. Och väskorna finns ju kvar, när jag någon enstaka gång behöver någon.

lördag 29 juni 2013

Ovälkommet besök m.m.

Trist syn, i morse. Här har herr eller fru Rådjur hälsat på.  Penséerna unnar jag dem, visserligen blommade de fortfarande vackert men kändes ändå lite passé.
Men mina vackra violer - i synnerhet en sort... Klicka, så ser ni förödelsen.
 
Nu ska de flyttas till altanen, så blommar de förhoppningsvis om.
Upp på altanen har hittills inga vackra marodörer hittat.
 
 
Häromdagen ville jag klura ut var mina osynliga katter gömde sig. De fanns inte inomhus, solen sken och det var varmt och kvavt. Jag behövde inte leta länge. Till min förvåning fanns allihop på altanen. Verkar som om de trivs bra hemma. :)
 
 
I skuggan under matbordet låg Maxi och sov, ganska väl dold.
 
 
Ovanför Maxi på en stol och helt dold av vaxduken blev Filip lätt förnärmad när han hittades. Vet inte vilken impuls som fick mig att titta just där. 
 
 
Myse hade dragit ner en gammal dyna på golvet, längst inne i ett hörn, bakom Baden-Baden-stolen.
 
 
Mina vinbergssnäckor undrar kanske någon över. Faktum är att jag inte hittat någon enda på gårdsplanen den senaste veckan. Däremot en del på andra sidan huset. Men inte särskilt många. Mitt hopsamlande och bortsläpande har absolut lönat sig.
 
De började gräva ner sig, för att lägga ägg. Jag såg ägg ibland. Några snäckor hade hunnit gräva så djupt att de nästan inte gick att få tag på.
 
 
Besökte Blomstergården i Gnesta häromdagen. Där stod de här bänkarna som jag tror kan sätta fantasin i rörelse hos vem som helst.


Nästan fara värt att de vandrar iväg med den som vågar sätta sig...
Om de inte varit blöta efter regnet skulle jag tagit risken.

tisdag 25 juni 2013

Sommargästerna kommer

Midsommar har kommit och gått. Nu mörknar det igen... samtidigt som den "egentliga sommaren" börjar. Den tiden när lugna området till stor del befolkas av "sommargäster".

Lite lustigt detta. Vi fastboende betraktar nykomlingarna som just gäster. Besökare. Själva betraktar de sig som - ja, som vad?

Fyrhjulingarna bullrar på vägen. Badudden ockuperas kvällstid  av festsugna "sommarbesökare". De hörs. Åtminstone ibland. Stadsbor kommer ut till sina stugor, tänker ofta inte på att alla inte är  roade av att ta del av deras skojiga, grillande och högljudda kvällar.

Lustigt också, att det ofta ska "sjungas" framåt senheten.

Visst är det väl skönt, sa en granne, när det blir lite liv och rörelse här, och inte så ensamt och tyst...

Den familjen tycker uppriktigt synd om mig som bor här "alldeles ensam" både höst, vinter och vår. Utan grannar inpå knuten, omgiven av skog och en himmel där stjärnor syns mot den mörka himlen. Här finns ingen vägbelysning. Ingen tätort som gör himlen ljus. 

Faktum är att vi fastboende drar en lättnadens suck framåt hösten - vi bor här för att vi tycker om just tystnaden, den rofyllda omgivningen, sjön, skogen, lugnet.

Jag är glad att husets entré och lilla gårdsplan vetter mot norr. Att altan och tomt är södervända.  Att grönskan fungerar som insynsskydd och ljuddämpare. Baksidan är helt enkelt den egentliga framsidan.

Jag njuter verkligen av sommaren.

Kasper gillar att ligga på farstubron utanför en öppen dörr, och ha koll på grannar och framförallt förbipasserande. Katterna däremot är mer som matte. :)

Katthyllan på farstubron  känns tydligen otrygg så här års. Bättre att hålla sig på altanen. Ingen av katterna gillar främmande människor. Filip är den enda som kan tänka sig att hälsa besökare, både två- och fyrbenta. Men att söka upp någon utomhus - åh nej, bättre fly än illa fäkta.

Lille Myse som i sitt tidigaste liv förgäves sökte sig till människor för att bli insläppt och omhändertagen vägrar numera all mänsklig kontakt, utom med mig, sin matte. Känns så bra, att han slutat leta. :) Han hör verkligen hemma här. Jag oroar mig allt mindre.


Ingen bild? Nja, kan väl ändå visa att Agapanthus börjar visa färg.
 
 
Alla trivs på altanen, även Myse.
 
 
En bild från en av midsommarens utflykter och begivenheter.
Från ett naturområde. Stendörren.
 
Men nu väntar sannerligen sängen!
Kasperians uppdatering får vänta.
Natti!

tisdag 18 juni 2013

Bland skvattram, pors och ängsull

När jag häromdagen tog mina sniglar och drog till skogs hamnade jag och Kasper i ett naturreservat (hade släppt sniglarna lösa innan, tror inte att man ska plantera in vinbergssnäckor i en skyddad natur).

 
Skvattram, pors, hjortron, ängsull - så vackert!
 
 
Hittade ett underbart citat på nätet, om ängsull.  
...Man har äfwen försökt på flere ställen at af Ängullen i blandning med Ull, Hare, Kanin och dylika hårsorter göra Hattar, som blifwa både wackra och lätta, men wanstarka. Til Hattar för Fruntimer, som bära dem beständigt, ej komma med dem i regn, och icke wid hwarje hälsning handtera dem, kan Ängullen vara god, men til Karlhattar är den otjenlig."  

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

Tänk om det funnits en bild också, på en Fruntimer-hatt gjord av t.ex. Hare och Ängull. Säkert vackra skapelser, om än en smula ömtåliga.
 
 
 
I sjön simmade näckrosor, tyvärr befann sig bästa kameran kvar hemma.
 
 
 
 
Kasper njöt!
 
 
 
Jag också!
 
 
 
Men ägaren till de är har det lite tufft.
 
 
Kände mig plötsligt vänligt  iakttagen ...
 
 
...pratade en stund med den här stubben...
 
 
..och sedan vände vi hemåt - glad att jag hittade tillbaks till vägvisaren. :D
 
 
Och i dag fanns bara två vinbergssnäckor på gårdsplanen! Nu finns de på ängen, nedanför min tomt. Jag tror inte de hittar tillbaks.
 

fredag 14 juni 2013

Dagen i dag

Regn hela dagen. Skönt att ha en kamin. Det känns annars lite rått och fuktigt, när man så här års vill ha både ett fönster och en dörr på glänt. Kasper gillar också kaminen.

 
 
Agapanthusens första knopp slår ut.
 
 
Nattviolerna blommar.
 
 
Kasper ber matte om hjälp!
"Snälla matte, ta bort Filip från mitt kontorstäcke!"
 
 
Gjorde färdigt ännu ett par halvvantar. Halvhekton av olika garner räcker inte till mycket annat. Hittade söta knappar i en ärvd knapplåda. Här de senaste paren.
 
 
 
Funderat över vad jag egentligen tycker om mina lupiner, de frodas i mängder på en del av tomten, som vetter mot vägen. Vackra just nu, men snart står de där som svarta spöken. De sprider sig också. Enormt!
 
 
 
Oroat mig för Myse har jag också. Under både en natts och en dags bortovaro ... som jag ropat, letat, kollat katthyllan på farstubron... till sist låg han där, på mellanhyllan. Glädje! Gos. Mat. Mera gos.
Nu ligger han här, på golvet av alla ställen...
 
 
 
Och så är det ju det här med vinbergssnäckorna med sina klibbspår...
 
 
Mot kvällningen samlade jag ihop en rejäl mängd,  jag tappade räkningen vid 57 stycken.
Allihop på och precis vid den lilla gårdsplanen. Delvis nedgrävda i sanden, förmodligen var de på väg att lägga ägg. En nästan surrealistisk syn.
 
Nu är de uthällda i skogen! Borde förstås haft kameran med mig.

Jag är säker på att där finns fler i morgon på gårdsplanen. Och inte bara där. Antagligen för jag en ojämn kamp, men jag hejdar åtminston en del av förökningen. Jag tror förresten att de gillar tagetes - som jag planterat för att de ratas av rådjuren som också hälsar på här ibland.
 
Nu ska jag sova, hoppas jag slipper drömma om sniglar! 
 
--------------------------------------------
 
Uppdatering, fredag eftermiddag
Har just samlat in ytterligare 48 vinbergssnäckor - de ligger i en plastpåse i skuggan, i väntan på skjuts till nya jaktmarker. Dock inte de s.k. sälla. De har väl rätt till liv de också... Men inte just på min gårdsplan.
Jistanes - 105 snäckor. Hittills...
 

onsdag 5 juni 2013

Hängande dator, knoppande Agapanthus och "klövrande" sniglar

Blank datorskärm igen - den här gången hjälpte ingen tangentkombination. Fick fatt på supporten (hittad på nätet via den gamla datorn) två minuter i sex. Vänlig, tålmodig kille, trots att han fick jobba några minuter övertid.

I stället för det gamla hederliga Alt-ctrl-delete gäller tydligen att hålla on/off-knappen nedtryckt i ganska många sekunder. Ibland hänger datorn sig.

Minns min gamla pappa som vägrade ge mig ett ångstrykjärn. "Ju fler finesser, desto fler saker som kan gå sönder", sa han. (Han jobbade inom branschen.)

Tur han slapp uppleva datorernas intåg!


Så här ser det myrangripna skåpet ut nu! Lika myrfritt är det andra speceriskåpet. Inte en myra nånstans i köket! Hurra!!
 
 
 
 
Förra året ståtade min stackars Agapanthus med en enda blomstängel. I år har den nio, varav en för första gången i den misshandlade halvan, den där även bladverket är mindre. Alla stänglarna syns inte på bilden ens om man klickar, och knopparna är i olika stadium. Men ändå... :) 
 
 
 
Jädrans människa, den som en gång hämtade vinbergssnäckan till Sverige, en gourmet som gillade sniglar. Önskar att jag kunde äta upp dem, men vid blotta tanken vänder det sig i magen...
 
De frodas verkligen på min tomt, väldigt otäckt när det ibland krasar under fötterna när jag går i högt gräs. Och titta här!!!
Också en treklöver...
 
Ett fiffigt sätt att bli många fler extra snabbt? Jag lät dem vara. Men nu ska jag börja samla ihop och bära iväg till skogspartiet nedanför grannens tomt... Inte nedanför min egen... Lite ofint, men en liten hämnd för en aningens jobbig grej... :D
Fast jag tror inte han bryr sig.