Avocadofilosofi

Avocado - köpa två för 15 eller fem för 22 kronor?

De fem ligger förstås i ett nät, de två får man välja själv. Och de är i alla fall lite större. Jag tar två! Väljer noga.

Hemkommen blir besvikelsen stor. Den som verkade nästan ätmogen provades först, tänkte att jag inte vågade låta den ligga längre.
Den var redan totalt oätbar. Brun och läskig. Den andra var knappt ätmogen, men åtminstone inte härsken.

Köper förstås nätvarianten nästa gång. Fyra fina en oätbar. Eller kanske två eller tre oätbara...

Nästa "två för 15 kronor", helt perfekta båda två. Då och då.
Nästa nätvariant likaså, fem perfekta, blir ätmogna i precis lagom takt. Eller inte...

Så här håller det på, har gjort i många år.

Besvikelser varvas med glada nästan-överraskningar.

Slår mig just att avocados, de är som livet självt. Man provar än det ena, än det andra. Med ofta lika oförutsägbart resultat. :)

Tröst för ett tigerhjärta? :)

Satt framför kaminen och tyckte att livet inte var så kul. För mycket snö, för svårt att få ut bilen (även om jag får hjälp att ploga gårdsplanen), en infektion (förmodligen influensa) som inte vill lämna kroppen...

Lite jobbigt, helt enkelt. Även om kaminen värmer  och ett totalstopp i toans avlopp nu äntligen är avhjälpt...

Då kom jag att tänka på en utflykt för ett par somrar sedan. Till "Gammelstan" i Ore. Ligger i Rättviks kommun.

En liten by, två gårdar, kompletta. Inte ditflyttade, allt står kvar på sina ursprungliga platser.

Boningshuset i en av gårdarna, jag tror Nissniss-gården.

Läs gärna här om den här välbevarade och helt unika miljön.

Så här står det bland annat:

...I fähuset med bostad på Nissnissgården bodde "Nissniss faster", Anna Hansdotter, från slutet av 1800-talet till 1909. Anna föddes i Nissnissgården 1833 och gifte sig 1862 med Peres Hans Hansson i Norrboda. 1870 blev hon änka, lämnad ensam med tre söner som var blott 7, 5 och 3 år gamla. 1877 dog alla tre sönerna inom loppet av två veckor. En i halsfluss och de två andra i scharlakansfeber. Anna sålde då hemmet och flyttade till sin bror Erik Hansson i Nissnissgården.

Stugan blev så småningom trång när Eriks son Erik Eriksson och hans hustru fick många barn. Anna valde då att flytta ut i fähuset där hon hade en ko och tre getter.

Anna dog 1918.
Med hjälp av Riksantikvarieämbetet rekonstruerades allt medan det ännu fanns de som kom ihåg. De äldsta husen är från slutet av 1600-talet.


Det är alltså så här Anna bodde. Vintrarna i Dalarna var bistra. Så vem är väl jag att klaga!!!??? 

Glöm inte att klicka på bilderna!



Det var här Anna bodde.





Hon flyttade in till sin ko och sina tre getter.



Så - än en gång - vem är väl jag att klaga.  Och förr eller senare går väl grodprinsarnas fromma förhoppning i uppfyllelse. 

För varje dag blir det förresten alltmera "förr". :)

Att lyssna på

Jag tittade och lyssnade på "Så ska det låta"  i kväll (söndag). Tänkte på hur bra det programmet kan bli, tack vare artisterna. Kikade lite på YouTube. Fann till min glädje det här. Lena Maria, denna otroligt fantastiska kvinna.



Jag minns programmet, det tror jag alla som såg det gör.

PS. Såg ett KLIPP TILL.

Klicka på "Visa mer" så kan ni läsa, och gärna också lyssna.