tisdag 26 februari 2013

Efter bloggtorkan - TVÅ inlägg... :)

Solen har visat sig i dag också, åtminstone stundvis. Ljuset är tillbaks! Äntligen finns orken och inspirationen att ta itu med "glasrummet". Pelargonerna beskärs nu, rejält. Och min Agapanthus,  talar om att den överlevt vintern. Nu får den komma fram i ljuset, ska få vatten och lätt gödsling. Förra året var den snål med blomning, hoppas den blir generösare i år.

Tänk att den börjar skicka upp sina blad trots att den stått i
nästan totalt mörker, längst in under en hylla.

En annan glädjekälla är mina morgonsmoothies. Så här såg den ut i dag.
Myse fick en egen liten slick på ett fat - glömde ta en bild.

Färgen kommer från blåbär och hallon.
I övrigt banan, äpple, kiwi, och Rice Dream (i stället för mjölk).

Apropå Myse - ibland är vilken som helst bild bättre än ingen sägs det  ibland. Hoppas det gäller här! Myse har hamnat i trubbel, siktade alltför högt - han dråsade ner på skrivbordet, såg lite snopen ut.

 


Och apropå Agapanthus! Hoppas, hoppas, hoppas... :)


Nyordning

Ojoj, så tomt här blivit! Men jag lever och mår ganska bra! Har t.o.m. nästan fått tillbaks min normala röst. (Och Kasperian finns ju.)

Men visst har jag varit riktigt dålig under flera veckor - fick ett speciellt bevis i går. Råkade se mig i spegeln - och tog fram vågen. Den har nogsamt gömts undan sedan i julas, noga räknat sedan mellandagarna. All choklad, andra gotter och all julmat hade satt sina spår...

En skön biverkan av den långvariga dunderinfluensan är dels att julens extrakilon försvunnit, dels att ytterligare några gett sig iväg! Jag vågade knappt tro på det vågen visade. Bara att hoppas att de där kilona fortsätter att hålla sig borta, och nog vore det fint för både hälsa och kondition om de kunde fördubblas.

Jag provade några "förhoppningsplagg" - men de får tills vidare fortsätta att vara just det. Men vem vet, en vacker dag så kanske... ;)

För många år sedan levde jag vegetariskt under ganska lång tid. Nu är det dags igen! Känns kolossalt bra. Ägg och mjölkprodukter (ost, grädde, créme fraiche) ingår i mathållningen, och troligen även fisk ibland (jag vet att fisk inte är vegetarisk).


Dagens huvudmål blev en gryta - åh så god den blev! Squash, vitkål, kålrot, palsternacka, bladselleri, purjolök, potatis och så mitt "hemliga vapen" lite röda linser (som både reder och ger lite must). Tomatpuré och till slut kikärter.

Fräste först ingredienserna i olja.

Intressant det där med kryddor. Utöver "det vanliga" provade jag idag med koriander, spiskummin, chili, lime, lite kanel och kardemumma.

Det finns så mycket annat gott som kan blandas i en gryta. Fänkål, broccoli, brysselkål, morötter, ärter, majs, paprika osv osv. Och cashewnötter någon gång ibland. :)

Jag läser med glädje i de kokböcker jag har om vegetarisk mat, ett och annat recensionsexemplar har jag kvar. Och så finns ju så mycket inspiration att hämta på nätet.

Soppor, pajer, gratänger, sallader - fast quorn tänker jag bojkotta! En hårt processad helt konstlad produkt som ska "likna kött." 

Startat morgonen med en smoothie har jag gjort länge. Före den där baljan kaffe. :)  I dag på banan, kiwi och päron samt några hallon. Och lite honung. I stället för mjölk använder jag RiceDream, jag är så trött på slemhosta! 

Smothies går att variera hur mycket som helst. Äpple, nektarin, apelsin fungerar bra, det är bara att prova och njuta. Blåbär, björnbär (men inte frysta jordgubbar tycker jag). 

I dag tog jag med mig måttet jag mixat smothien i och ett glas till datorn. Där fanns förstås också Myse.

Hört talas om en katt som gillar fruktsmoothie! Nu har du det! Kasper däremot, han festade på "frukterna" på ett korvträd som han hittade i skogen idag.



Men nog tänker jag fortsätta att falla för hallon- och lakritsbåtar när andan faller på! Och för chokladöverdragna skumbananer! Absolut! Fast någon mer cheeseburgare blir det nog inte. Tror jag...

fredag 15 februari 2013

PS till förra inlägget - ska förstås ätas!

Hör att en massa i och för sig okej mat ska användas för att framställa biogas - eftersom den innehåller hästkött! Inte för att den är hälsovådlig.
VARFÖR kan inte den som mycket väl kan tänka sig att äta maten få köpa den? "Hamburgerkött" säljs ju!
Eller - minst lika bra - varför kan den inte skänkas till organisationer som delar ut mat gratis till behövande? Det finns faktiskt fattiga människor även i Sverige!!

torsdag 14 februari 2013

Att äta eller inte äta - det är frågan...

Jag köper i princip aldrig färdiglagad mat. Jo, korv ibland. Men definitivt inte lasagne. Tänker på en av min pappas favorithistorier, den om charkuteristen som blev räddad från att drunkna. Han som sa till sin räddare att "belöna dig med pengar kan jag inte, men ett gott råd kan jag ge - ät aldrig korv!!"

Tänker också på en bekant familj, för hundra år sedan umgicks vi. Mannen förestod ett slakteri någonstans i Sverige, på den tiden fanns det många. Själv åt han aldrig korv. "Jag vet vad den innehåller", sa han.

Jag måste nog tänka om! Hade sånär glömt ... men det blir nog ingen korv längre...


Jag är inte förvånad över att billigt hästkött blandats med kött från ko. Upprörande är förstås att det inte redovisats. Framförallt att det inte kollats och att det pga djurens medicinering uppenbarligen finns hälsovådligt kött på marknaden.

Men vad förväntar vi oss? Profithunger styr för närvarande det mesta i samhället, tycks det mig. "Marknadskrafter". Lagen om upphandling t.ex. - billigaste alternativet är förstås bäst. Gäller uppenbarligen tåg likaväl som skola, vård och kött...

Mitt tips är att det finns mycket, mycket mer att upptäcka! Frågan är väl mera hur mycket man vill röra om i saken. Varför skulle hästkött ha blandats in bara i den färs som används i lasagne?


Jag tänker också att någon kanske rentav har samma känsla för hästar som jag för hundar och katter. Jag minns en episod från en märklig parentes i mitt liv när jag förestod ett skolkök där vi lagade mat från grunden, ca 600 portioner om dagen.

En dag hittade en elev en patron i maten, vill minnas att det var i kalops. Vilt uppror i matsalen! Vad var det för djur som köttet egentligen kom ifrån. "En oxe", försökte jag. Vaddå???? Oxe??? Nåja, en ko. Det visade sig att vad eleverna framförallt ville veta var att köttet inte kom från häst.

Kan säga att Scan, som levererat köttet, inte heller kunde förklara patronen. Men jag insåg ju att djuret hade avlivats hemma på lagårdsbacken. Förmodligen ett sjukt djur. (Scan ville bjuda personalen på tårta som plåster på såren. Jag tackade nej.)



Inblandning, utdrygande av köttråvaran är en självklar och naturlig del inom livsmedelsbranschen. Aromämnen och smakförstärkare, e-nummer och "köttklister" osv - för ett antal år sedan råkade jag se ett nummer av köttbranschens egen tidskrift. Inte minst annonserna förskräckte. Kan bara säga - vi är manipulerade. Lurade. Fast inte helt, numera finns ju lag på utförlig ingrediensredovisning. Men läser vi? Och följs lagen? Uppenbarligen inte.

I tidskriften Köttbranschen nr 6 2011 (som finns på nätet) finns förstås en del annonser. Bl.a. en från företaget Sonac (www.sonac.biz)
I annonsen står bl.a.

Värdefulla ingredienser för kött
Om du söker efter ingredienser som proteiner och fettämnen eller mineraler och specialiteter i olika slags kött kan du kontakta Sonac.
Sonac tar fram värdefulla och viktiga ingredienser för tillverkning av kött.


• Plasma flingor och pulver binder vatten och fettämnen och förebygger vatten- eller fettsyneresis
• Collagen proteiner binder kalla och heta satser, ökar viskositeten
• Protein hydrolyserande för att berika köttprodukter med högt smältbara proteiner
• Kallt bindande proteiner särskilt för homogenisering och portionering
• Färgande proteiner köttfärg från hemoglobin och dess varianter, även ytfärgning


TILLVERKNING av kött, skriver man. Och ytfärgning... Du kan förresten googla på fettsyneresis, så kommer du lätt vidare till tidningen som pdf-fil. Fast vad ordet betyder har jag ingen aning om. Förmodligen finns det inte ens...

Vi har väl det kött och den livsmedelsindustri vi förtjänar, antar jag. Tänker även på de vidriga filmer som visats från djurtransporter. Och på smågrisar som kastreras utan bedövning. På höns, och kycklingar...

Vet ni vad - jag har varit vegetarian under flera år av mitt liv. Känner att det nog börjar bli dags igen. Inte på grund av eventuellt hästkött, det är så mycket annat i köttväg som jag inte heller vill äta. Och det förekommer så mycket elände och lidande kring den s.k. animalieproduktionen - ett förfärligt ord, tycker jag!

Men först ska jag ta hand om de grytbitar jag inhandlade i går. Ekologiska. :)
Sedan ska jag börja leta trevliga nya vegetariska recept, tror jag. Säkert finns det massor!

söndag 10 februari 2013

Tröst för ett tigerhjärta? :)

Satt framför kaminen och tyckte att livet inte var så kul. För mycket snö, för svårt att få ut bilen (även om jag får hjälp att ploga gårdsplanen), en infektion (förmodligen influensa) som inte vill lämna kroppen...

Lite jobbigt, helt enkelt. Även om kaminen värmer  och ett totalstopp i toans avlopp nu äntligen är avhjälpt...

Då kom jag att tänka på en utflykt för ett par somrar sedan. Till "Gammelstan" i Ore. Ligger i Rättviks kommun.

En liten by, två gårdar, kompletta. Inte ditflyttade, allt står kvar på sina ursprungliga platser.

Boningshuset i en av gårdarna, jag tror Nissniss-gården.



Läs gärna här om den här välbevarade och helt unika miljön.

Så här står det bland annat:
...I fähuset med bostad på Nissnissgården bodde "Nissniss faster", Anna Hansdotter, från slutet av 1800-talet till 1909. Anna föddes i Nissnissgården 1833 och gifte sig 1862 med Peres Hans Hansson i Norrboda. 1870 blev hon änka, lämnad ensam med tre söner som var blott 7, 5 och 3 år gamla. 1877 dog alla tre sönerna inom loppet av två veckor. En i halsfluss och de två andra i scharlakansfeber. Anna sålde då hemmet och flyttade till sin bror Erik Hansson i Nissnissgården.
Stugan blev så småningom trång när Eriks son Erik Eriksson och hans hustru fick många barn. Anna valde då att flytta ut i fähuset där hon hade en ko och tre getter.
Anna dog 1918.
Med hjälp av Riksantikvarieämbetet rekonstruerades allt medan det ännu fanns de som kom ihåg. De äldsta husen är från slutet av 1600-talet.


Det är alltså så här Anna bodde. Vintrarna i Dalarna var bistra. Så vem är väl jag att klaga!!!??? 
Glöm inte att klicka på bilderna!

Det var här Anna bodde.


Hon flyttade in till sin ko och sina tre getter.


Så - än en gång - vem är väl jag att klaga.  Och förr eller senare går väl grodprinsarnas fromma förhoppning i uppfyllelse. 

För varje dag blir det förresten alltmera "förr". :)