Uppskjuten mordbrandsdom

En uppdatering - ni som läste om rättegången mot "pyromanligan" som bl.a.brände ner Nibble gårds ladugård med 78 mjölkkor och kalvar - domen som skulle fallit i dag, fredag, har skjutits upp några dagar.. Ett omfattande mål. Alla åtalspunkter kan läsas här. Det är en diger lista.

Järna Naturbruksgymnasium ligger på Nibble gård, skollokalerna intill den nerbrunna ladugården.

Utan allt sammanhang - i förrgår mötte jag en polisbil på den "stora" lilla vägen som passerar vårt område. I går sågs en polisbil inom området, och en polishelikopter flög över oss. Den landade tydligen längre  bort, och lyfte sedan snabbt. Ingen jag frågat vet vad som hänt.

Någon gång undrar jag om allt här ute i skogen verkligen är lika tryggt som jag intalar mig. Kanske konstigt, men jag känner mig faktisk helt trygg! Men då och då låser jag ytterdörren om natten.

Jag har ju bott ännu ensligare, och då ofta ensam med tre små barn. En god vän gav mig en (illegal) polisbatong, om jag skulle behöva försvara mig och barnen ... riktigt otäckt hårda grejer, det där.
Den kom aldrig till användning.

Om jag har den kvar - ja, se det förmäler inte historien. :)

Så snabbt det kan hända...

Natten till söndag såg det ut så här hemma hos mig! Det kan vara dramatiskt att bo i skogen!

Långt efter midnatt bankade det på min dörr, Kasper vrålskällde. Jag öppnade, och utanför stod sex personer, tre var barn! Barfota och praktiskt taget helt utan kläder i decimeterhög snö och 8 minusgrader!!

- Vårt hus brinner!!!

Det brann sannerligen, det kunde jag se genom kontorsfönstret. Det näst närmaste grannhuset stod i lågor, helt övertänt. Till skillnad från mig hade alla i den här familjen gått till sängs, men en av dem hade inte hunnit somna. Det räddade förmodligen deras liv.

Utgången blockerad, förmodligen startade branden på verandan där de lämnat ett ljus brinnande i en ljuslykta. De måste hoppa ut genom fönster, mamman kastade ut det minsta barnet innan hon hoppade själv! Äldsta dottern måste hoppa där huset var två våningar högt. Mamman stukade eller möjligen bröt något i sin fot. Ett av barnen hade dessvärre försökt fly åt fel håll, hans brännskador var allvarligast.

Rökskadade, brännskadade och chockade hade de varken hunnit eller kunnat larma nånstans, hade ju heller inga telefoner. Men de såg ljus i mitt hus.

Jag larmade, och hit skickades brandbil, läkare, bilambulans, ambulanshelikopter och polis. Mitt hus blev delvis en sjukstuga.

På den här bilden har ett barn och en vuxen förts i helikopter till sjukhus. De här fyra fick fara i vanlig ambulans, sedan de tagits om hand av läkare. (Personerna går inte att identifiera, ansiktena har jag manipulerat och tatueringar är borttagna.)

Huset fick brinna ner till grunden, inget annat att göra för brandmännen. En av dem var för övrigt med om att släcka eller åtminstone inspektera brandincidenten i mitt hus för några år sedan. Det kom han ihåg och kände igen sig.

Dagen efter.

I övrigt en strålande vacker vinterdag.

Lämna inga levande ljus utan uppsikt!!! Inte någonstans, inte under några omständigheter!

I natt sov jag nästan inga timmar alls. Jag hoppas få göra det i natt.

Fast visst tänker jag på den drabbade familjen. Men alla överlevde!!!