Visar inlägg med etikett djur och natur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett djur och natur. Visa alla inlägg

onsdag 28 augusti 2013

Funderingar

Två veckor sedan sist - något måste nog göras åt den här bloggen. Jag funderar då och då över vad. Medan jag funderar visar jag i alla fall några bilder. :)

En kväll, efter att för ett barnbarnbarns skull ha förändrat Kaspers biltillvaro gjorde vi en provtur. En enda ensam svan såg jag, och blev lite bekymrad.
 
 
För att provturen i bakskuffen skulle bli lite rolig besökte vi en sjö också.
 
 
Tursamt nog visade sig svanfamiljen vara intakt. Dagen innan den här bilden togs såg jag alla fyra ungarna, här syns tre.

En bit från svanarnas kvarndammar betar flera hundra får.

 
 
 
Hemma på tomten har det mesta gått i röjandets tecken senaste veckorna. Bland annat har det röjts sly. Och jag undrade hur detta egentligen gått till.
 
 
Det är en stor vinbergssnäcka som hänger högt uppe i luften, på ett litet asplöv!
 
 
Den har visst råkat ut för något, har ett "ärr" tvärs över snäckskalet.
 
 
Det sköna sommarvädret fortsätter, måltider äts på altanen. Tomten går att vitsas på, men visst har det satt spår i min rygg. Men det är det värt.
 
Kasper badar återigen vid badudden. Sommargästerna, åtminstone de som badar, finns inte här under vardagarna, och då trotsar vi gladeligen hundförbudet.
 
 
Utöver att fundera över den här bloggens vidare öde umgås jag med vänner, funderar över "livet" och undrar över generaldirektörers löner som de behåller i åratal sedan de fått sparken. Och så tänker jag "åh nej, inte ännu en fantastisk bantningskur som är alldeles kolossalt bra för nästan allt".
 
Jag undrar när lärare ska få lugn och ro nog för att framförallt kunna ägna sig åt undervisning.
 
Och naturligtvis undrar jag när även politiker ska inse att ett aktiebolags ändamål är att generera vinst åt aktieägarna. Även om medlet är att bedriva vård, pedagogik, omsorg. Med skattepengar.
 
Det är nog trots allt enklare att fundera över bloggen. :)
 

måndag 15 juli 2013

Hon hann försvinna - men svanar kompenserar

Nu har hon presenterat sig, den vackra marodören som smaskat i sig  mina penséer och violer. Vi såg på varandra en stund, på 4-5 meters avstånd. Så vackra ögon!

Dessvärre var jag inomhus, och hon ute på tomten. Nu vet jag att även stora blåklockor är mums för rådjur. Precis som för harar.

Jag gick försiktigt efter kameran och smög ut på altanen, men hon hade anat oråd. Så detta var det enda jag lyckades fånga av henne. klickar ni så kan ni se en liten brun "prick" som försvinner från tomten.


Synd på blåklockorna, men nu fick jag åtminstone se henne. 
Något annat jag fått se är sångsvanarna, i kvarndammarna som jag passerar på väg till civilisationen.Jag trodde de övergett oss, men här var dom! 

Pappa svan försökte ta dem över till dammen på andra sidan vägen, men det kom en bil och projektet övergavs. 

Däremot tog jag många bilder förra året, och då kom jag svanarna mycket närmare. I år fyra ungar, förra året fem. En del av er har nog sett ett par av bilderna förut, men antagligen glömt dem. :)
Klicka!



Kom inte för nära - jag kan bitas!! 

Tillbaks till idag. När vackra rådjuret försvann fick jag nöja mig med att titta på blomster, och vindspel. Där på altanen. 


Många vackra vindspel finns här, klicka dig vidare till vindspel. Jag skulle kalla dem vindmobiler. De är minst lika vackra på vintern.

Och nu ska jag hjälpa Kasper att återfå sitt kontorstäcke - jag vet inte för hur många gånger i ordningen. Filip har bestämt att när han vill ha det, då är det hans! Kasper inser att katter sätter man sig inte upp mot! Inte ens när det gäller det egna täcket. Bra då, att det finns en matte att be om hjälp. :)

tisdag 25 juni 2013

Sommargästerna kommer

Midsommar har kommit och gått. Nu mörknar det igen... samtidigt som den "egentliga sommaren" börjar. Den tiden när lugna området till stor del befolkas av "sommargäster".

Lite lustigt detta. Vi fastboende betraktar nykomlingarna som just gäster. Besökare. Själva betraktar de sig som - ja, som vad?

Fyrhjulingarna bullrar på vägen. Badudden ockuperas kvällstid  av festsugna "sommarbesökare". De hörs. Åtminstone ibland. Stadsbor kommer ut till sina stugor, tänker ofta inte på att alla inte är  roade av att ta del av deras skojiga, grillande och högljudda kvällar.

Lustigt också, att det ofta ska "sjungas" framåt senheten.

Visst är det väl skönt, sa en granne, när det blir lite liv och rörelse här, och inte så ensamt och tyst...

Den familjen tycker uppriktigt synd om mig som bor här "alldeles ensam" både höst, vinter och vår. Utan grannar inpå knuten, omgiven av skog och en himmel där stjärnor syns mot den mörka himlen. Här finns ingen vägbelysning. Ingen tätort som gör himlen ljus. 

Faktum är att vi fastboende drar en lättnadens suck framåt hösten - vi bor här för att vi tycker om just tystnaden, den rofyllda omgivningen, sjön, skogen, lugnet.

Jag är glad att husets entré och lilla gårdsplan vetter mot norr. Att altan och tomt är södervända.  Att grönskan fungerar som insynsskydd och ljuddämpare. Baksidan är helt enkelt den egentliga framsidan.

Jag njuter verkligen av sommaren.

Kasper gillar att ligga på farstubron utanför en öppen dörr, och ha koll på grannar och framförallt förbipasserande. Katterna däremot är mer som matte. :)

Katthyllan på farstubron  känns tydligen otrygg så här års. Bättre att hålla sig på altanen. Ingen av katterna gillar främmande människor. Filip är den enda som kan tänka sig att hälsa besökare, både två- och fyrbenta. Men att söka upp någon utomhus - åh nej, bättre fly än illa fäkta.

Lille Myse som i sitt tidigaste liv förgäves sökte sig till människor för att bli insläppt och omhändertagen vägrar numera all mänsklig kontakt, utom med mig, sin matte. Känns så bra, att han slutat leta. :) Han hör verkligen hemma här. Jag oroar mig allt mindre.


Ingen bild? Nja, kan väl ändå visa att Agapanthus börjar visa färg.
 
 
Alla trivs på altanen, även Myse.
 
 
En bild från en av midsommarens utflykter och begivenheter.
Från ett naturområde. Stendörren.
 
Men nu väntar sannerligen sängen!
Kasperians uppdatering får vänta.
Natti!

tisdag 18 juni 2013

Bland skvattram, pors och ängsull

När jag häromdagen tog mina sniglar och drog till skogs hamnade jag och Kasper i ett naturreservat (hade släppt sniglarna lösa innan, tror inte att man ska plantera in vinbergssnäckor i en skyddad natur).

 
Skvattram, pors, hjortron, ängsull - så vackert!
 
 
Hittade ett underbart citat på nätet, om ängsull.  
...Man har äfwen försökt på flere ställen at af Ängullen i blandning med Ull, Hare, Kanin och dylika hårsorter göra Hattar, som blifwa både wackra och lätta, men wanstarka. Til Hattar för Fruntimer, som bära dem beständigt, ej komma med dem i regn, och icke wid hwarje hälsning handtera dem, kan Ängullen vara god, men til Karlhattar är den otjenlig."  

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

Tänk om det funnits en bild också, på en Fruntimer-hatt gjord av t.ex. Hare och Ängull. Säkert vackra skapelser, om än en smula ömtåliga.
 
 
 
I sjön simmade näckrosor, tyvärr befann sig bästa kameran kvar hemma.
 
 
 
 
Kasper njöt!
 
 
 
Jag också!
 
 
 
Men ägaren till de är har det lite tufft.
 
 
Kände mig plötsligt vänligt  iakttagen ...
 
 
...pratade en stund med den här stubben...
 
 
..och sedan vände vi hemåt - glad att jag hittade tillbaks till vägvisaren. :D
 
 
Och i dag fanns bara två vinbergssnäckor på gårdsplanen! Nu finns de på ängen, nedanför min tomt. Jag tror inte de hittar tillbaks.
 

onsdag 5 juni 2013

Hängande dator, knoppande Agapanthus och "klövrande" sniglar

Blank datorskärm igen - den här gången hjälpte ingen tangentkombination. Fick fatt på supporten (hittad på nätet via den gamla datorn) två minuter i sex. Vänlig, tålmodig kille, trots att han fick jobba några minuter övertid.

I stället för det gamla hederliga Alt-ctrl-delete gäller tydligen att hålla on/off-knappen nedtryckt i ganska många sekunder. Ibland hänger datorn sig.

Minns min gamla pappa som vägrade ge mig ett ångstrykjärn. "Ju fler finesser, desto fler saker som kan gå sönder", sa han. (Han jobbade inom branschen.)

Tur han slapp uppleva datorernas intåg!


Så här ser det myrangripna skåpet ut nu! Lika myrfritt är det andra speceriskåpet. Inte en myra nånstans i köket! Hurra!!
 
 
 
 
Förra året ståtade min stackars Agapanthus med en enda blomstängel. I år har den nio, varav en för första gången i den misshandlade halvan, den där även bladverket är mindre. Alla stänglarna syns inte på bilden ens om man klickar, och knopparna är i olika stadium. Men ändå... :) 
 
 
 
Jädrans människa, den som en gång hämtade vinbergssnäckan till Sverige, en gourmet som gillade sniglar. Önskar att jag kunde äta upp dem, men vid blotta tanken vänder det sig i magen...
 
De frodas verkligen på min tomt, väldigt otäckt när det ibland krasar under fötterna när jag går i högt gräs. Och titta här!!!
Också en treklöver...
 
Ett fiffigt sätt att bli många fler extra snabbt? Jag lät dem vara. Men nu ska jag börja samla ihop och bära iväg till skogspartiet nedanför grannens tomt... Inte nedanför min egen... Lite ofint, men en liten hämnd för en aningens jobbig grej... :D
Fast jag tror inte han bryr sig.

söndag 26 maj 2013

Giftig kamp - tyvärr

Köksmyrorna ägnade tyvärr lördagsnatten till en smyginvasion. Upptäcktes när jag öppnade dörren till ena speceriskåpet. De hade uppenbarligen rundat mina strängar av diskmedel.

Bara att tömma ett par hyllor och leta fram det gift som inte behövde tas i bruk förra året. Det smakade uppenbarligen förträffligt. :-/

Perfekt utfart via skåpdörren (när den var stängd). Klicka på bilden så syns myrorna.
 
 
Någonstans i väggen finns förmodligen boet. En del myror är på väg dit, nedfart bakom taklisten.
 
 

Med sig har de giftet. Boets övriga invånare tackar och tar emot - och dör. Visst är det läskigt, men varför kunde de inte stanna utomhus!!!
 
Jag har förstås kollat speceriförpackningarna, bland annat flera påsar med olika sorts socker. Inga myror någonstans - utom i en, men där var de desto fler. Ekologiskt florsocker är tydligen mums för myra. Intressant att de valde just det ekologiska sockret.
 
Jag tror inte det här samhället hann bli så stort, för aktiviteten är nu nere på nästan noll. Men jag har fått fylla på dosorna flera gånger.
 
 
Men livet är inte bara en kamp mot myror. :)
Häggmispeln har glatt mig ett par dagar, och i går såg den fortfarande ut så här...

...trots att massor av blomblad redan fallit ner på marken. 
Underbart är kort.
 
 
Det är svårt att ta fram trimmern när "gräsmattan" ser ut så här.
Vitsipporna har fått avlösning.
 
 
 
Dessutom blommar dessa underverk, små mirakel i både färg, form och doft. Tänk, att de vill växa på min tomt!
 

onsdag 8 maj 2013

En njutningens dag

Tänk att bara kunna öppna dörren och gå ut - och låta den stå öppen. Att inte behöva klä på sig en massa för att t.ex. gå ut och inspektera vitsipporna.


      
Helt underbart!
Rosmarin och Agapanthus flyttade ut på altanen idag.
Vid eventuell frost får jag täcka dem.
 
Nu exploderar allt. Samtidigt blommar på tomten tussilago
(fortfarande), blåsippor, vitsippor och gullvivor!
Och hasseln grönskar.

 
 
 
I glasrummet blommar en ampellilja, den tänker
förära mig massor av små "rosetter" så småningom.  
 
 
Och så till det där spännande, sprängande, som Kasper antydde. :)
Sedan jag läst hos Sigge hur hans matte "häxan" Helena berättar om allt fantastiskt man kan hitta i naturen och bereda till teer, salvor, ja faktiskt det mesta tror jag, så har jag spanat så där lite lagom efter sprängticka (chaga). Jag har smakat Helenas te, och det var riktigt gott!
 
Jag har inte hittat någon sprängticka. Inte förrän i dag. På tomten!!! Intill och bakom redskapsboden! Har faktiskt aldrig tänkt på den där stora, svarta "klumpen" tidigare.
Den växer i bekväm höjd, och nära till diverse sågar har jag ju.
Om det nu verkligen är sprängticka, förstås.
 
Förresten så är det fantastiskt med två bildskärmar! Materialet - i det här fallet bilder - synliga och möjliga att vid behov jobba lite med på den ena skärmen, bloggen att göra inlägg i på den andra.
Inte hade jag en aning om att det var precis det här jag saknat. :)
Eftersom jag ser dagens alla bilder på den andra skärmen medan jag skriver, så blir frestelsen att visa Kasper bland vitsippor nästan oemotståndlig.
 
Åh, vad vi har njutit idag. :)