Spikmattan - vem skulle ha trott...

Oj, inget skrivet på ett par veckor! Något livstecken finns i alla fall hos Kasper.

Senaste dagarnas bloggtorka beror delvis på ryggskott. Inte roligt alls. Ligga eller stå  är vad som gällt.

Talade med en vän i telefonen:

- Men visst skaffade du en spikmatta för några år sen?
- Jo, men jag använde den bara ett par gånger. Det var visst årets julklapp eller nåt annat fånigt...
- Lägg dej på den NU!
- Du är inte klok - jag kommer nästan varken upp eller ner - och det gör minsann djävulskt ont ändå!!! Utan en massa vassa piggar!!!!
- Gör som jag säger - ta fram mattan och lägg dej på den!!!
- Okej - man jag lägger en handduk mellan mej och mattan! Eller en T-shirt!!!
- NEJ! Lägg dej naken!!!!!

Den här goda vännen brukar veta vad hon talar om. Jag la mej på den förbaskade mattan - efter skåp- och garderobsstädningen för några veckor sedan visste jag åtminstone var den fanns. Mattan var vid städningen  på väg att förpassas till sopen/återvinningen, men tilläts tursamt nog att stanna kvar i garderoben.

Först gjorde det ont som tusan - sen höll jag på att somna. Ända tills jag skulle resa mig från spikbädden...Snacka om smärta. Men sen somnade jag gott, på riktigt.

Vaknade i morse (söndag morgon) och klev upp ur sängen utan att tänka på ryggskottet!!! Det var väck!!
Lite molande ont, visst, och en viss trötthetskänsla i ryggen - men inga skärande hugg (ni fattar, ni som själva drabbats nån gång).

Alltså skulle här tas itu med det som väntat länge nog! Ett återställande av sovrummet från vitt till "nån sorts gammelrosa". Färg köpte jag häromdagen. Allt som behövdes fanns hemma. Och nu förhoppningsvis även min ork.

Jag kroknade efter ett par timmar, rätt tungt för ryggen att klättra och "maskera", plocka ner tavlor, spackla och baxa tunga möbler. Så här såg det ut just då.

Ett nytt möte med spikmattan!! Mitt på blanka eftermiddagen! Huvaligen!

Men det fungerade igen!! Och så här ser det ut i skrivande stund, hehehe...

Jag tänker inte sova i den sängen i natt! Ska prova gästsängen. Behov av spikmatta känns just nu överhängande.

Det här är lite pinsamt - för egentligen gillar jag inte alls tanken på spikmatta. "Tror" helt enkelt inte på den! Och skulle aldrig våga rekommendera den! 

Men va´ tusan -  i det här specifika fallet fungerar den ju!

Så här ska mitt sovrum åter se ut, i princip - bilderna är drygt två år gamla.

Varför förändrade jag? Jag vill ha vita väggar i hela mitt hem - utom just i sovrummet. Jag vill inte ha blått där. Inte gult. Inte grönt. Jag vill ha den här speciella nyansen av "gammelrosa"! Och nu är den på gång. Igen!

Nu tar jag med mig spikmattan till gästsängen på "kontoret". Kasper är konfunderad. Stackars Petrus också, han väljer att sova ute i natt! Var har jag ingen aning om.

Myse sover inne. De svarta katterna förmodligen på värmedynor i vedboden. Och jag åtminstone någon kvart  på rena tortyrredskapet!

Natti!

Ibland gör man bort sig...

Fick besök idag. Grekiska vännen V som jag träffar lite för sällan kom för att bjuda till grekisk Lucia-lunch. Traditionsenligt, sa hon. Okej, det blir i alla fall andra året nu, dvs varje Lucia sedan hon flyttade hit till området. :)

Med sig hade hon en man. Grekisk.

Han blev stormförtjust i Kasper, och jag vill lova att kärleken besvarades! Ojojoj!

De kom in en stund, mannen satt på golvet med en gosande och pussande Kasper i knät.

"She loves me", sa han!
"Yes", sa jag, "but 'she' is a 'he'."

Det blev ganska tyst - aningen röd i ansiktet mumlade han något jag inte uppfattade...

V. försökte hålla ihop anletsdragen, men lyckades inte. "Trodde du att vi två...  nej då, han är inte sån, han är  ju tvärtom... "

Han är alltså en god, händig och hjälpsam vän, som bor hos henne när han är i Sverige.

"Gay", sa han.
"Toppen ", sa jag, "en sån skulle jag också vilja ha... "
(Lite svenska förstår han tydligen, så nu kunde vi skratta tillsammans...)


På kattfronten
Kan också rapportera att på kattfronten känns det riktigt bra. Petrus väser lite åt Mysan, men faktiskt mindre än åt de båda svarta. Filip har gjort ett par smärre attackförsök (som jag bryter) de senaste dagarna, men det är allt. Jag gosar mycket med honom när han är inne, och låter honom ligga i mitt knä nästan så länge han vill.

Dumpinglan har han kvar. Nu verkar han ha vant sig. Han får behålla den ett tag till.

Mysan finner sig väl tillrätta inomhus - hon vill ut ibland, men ganska ofta vänder hon om när jag öppnar dörren, och hoppar upp i en fåtölj i stället.

Filten på skrivbordet är en favvoplats. Gardinen där är mycket busvänlig. 

Efter avmaskning och fri tillgång till mat (torrfoder) har Mysan rentav blivit aningen för rund om magen. För mycket inneliv? Till fram i januari-februari kommer hon att få p-piller, sedan väntar kastration.

Oj, vad hon då kommer att sakna fredagsmaten, den som hon hennes krossade piller blandas i! För att inte tala om vad Kasper kommer att göra. För den doftar himmelskt, och naturligtvis får han smaka. Det får nog bli lite allmänt fredagsmys även efter operationen.  :)

För övrigt är Mysan, som alla katter, en god gymnast. :) Skojig benföring...

Och järnvägars, vad ett gem kan verka utmanande! 

Natti!