Två trösklar

Den första tröskeln  - att starta... att äntligen sätta igång.

Den andra - att sluta. Att inse när det är tid att pausa.


En sorts lycka - när man klivit över båda. :)
(Tänk förresten, så mycket en bärsele betyder, på en stor och tung trimmer.)

Fiffigaste grejen!

Rymlig plånbok, mobil, filofax (!) plus lite annat smått och gott inkl. hundbajspåsar  -  klart jag alltid hade en väska med mig, en axelväska.

Såg en grej i en butik - och slog till... :D

Titta - körkort, kreditkort, lite sedlar. Dvs det viktigaste från plånboken.
Och filofaxen  - den behövs överhuvudtaget inte! Har ju både mobil, dator och vanlig väggalmanacka. Dags att äntligen upptäcka nya tekniken, hehehe.

Lätt som en plätt  -  ner med lilla grejen i fickan, och jag är rustad för det mesta. :)

Befrielse!

Ingen väska att glömma i nån butik. :)



Tänk att en så liten grej kan göra så stor skillnad. Jag har haft den här guldklimpen i en vecka nu. Jag gläds över den varenda dag. Och väskorna finns ju kvar, när jag någon enstaka gång behöver någon.

Änglar finns!

Det finns jättestora släp att hyra, som gjorda för flytt.

Ett sådant landade hos mig i morse. En ung ängel (med dragkrok på sin bil) släpade och drog, bar och stuvade. Gamla uttjänta trädgårdsmöbler, två dammsugare, scanners," mojänger" och ljusstakar. Mattor, madrasser, kläder, skor, gitantiskt stor gammal TV-antenn, uttjänta gräsklippare, en rostig skottkärra, några trimmers, och plast, plast, plast i alla tänkbara varianter, både små och stora. Ett barnbarns lilla trehjuling (han är vuxen nu) osv osv.

Två gånger fylldes stora släpet! Två besök fick alltså återvinningen.

Två decenniers samlade "skräp" tar plats. När det slutar regna ska jag städa och sopa rent.
Ängelns enda lön - en god middag! Plus ett större tack än jag riktigt kan verbalisera.

Ängeln har ett namn - men här benämns han "Kaspers avlidna favvogrannes son". Och han kommer igen. Med öppet släp för att forsla bort sånt som varken fick rum eller liksom passade i ett "flyttsläp".
"För att jag tycker om dig", sa han "och för att du behövde den här hjälpen. Och som ett tack för allt du gjort för min mamma". 

Allt skedde i hällande regn! Både "ängeln" och jag var dyngblöta, jisses, så mycket regn som "regnkläderna" släppte igenom.

Men som sagt, än återstår en hel del. Men pga bl a humlebon får det anstå till senare, till i höst.
Och nu, efter ett par timmars uppehåll, så hällregnar det igen! Det smattrar på taket.

Och jag, jag sitter här och är bara tacksam. Med eld i kaminen och mina fyrbeningar omkring mig.

Fast en jädrans kall och blöt sommar, det är vad vi hittills fått!!! Fy tusan - men jag antar att jag inte är ensam om att längta efter sol och värme!

Utanför min vedbod klafsade vi i lera idag! Har faktiskt aldrig hänt tidigare, och jag har som sagt bott här i decennier!!!

Myses frigång dag 2 - bara glädje!

I morse förväntade sig Myse som vanligt  en gosestund. Åt skogen för tidigt, men det är ju klart att vi myste och gosade. :) Gullekillen! De svarta katterna släpptes in på Kaspers anmodan, och Filip gjorde mig och Myse sällskap i sängen. Jag somnade om... 

Jag och Kasper flydde fältet för några timmar (han har äntligen fått träffa sin Mollie igen). Jag valde att släppa ut Myse, tror han skulle ha tappat förtroendet för mig annars! Genom en springa i uterummets "glasvägg" kunde både han och de andra ta sig in och ut efter behag. Glasrummets fåtöljer är sköna att ligga i. Dörren in i övriga huset är stängd och låst.

Man kan också sitta där i öppningen, inne och ute samtidigt, och beskåda sina nya, utvidgade domäner.

När jag kom hem satt Petrus på förstutrappen och väntade. Maxi låg i en fåtölj i "glasrummet". Filip och Myse höll till på altanen.

Nu ligger Myse i det gamla vanliga fönstret, här inne på kontoret. Ingen mer utevistelse förrän i morgon. Tror han tycker det är helt okej.

Tänk, att den där lilla varelsen i så många månader levt hemlös!

Här begrundar han och Kasper tillvarons möjligheter tillsammans.

Och nu något helt annat! :)

Det här initiativet får mig alltid att le stort. I byrån finns broschyrer, kartor, utflyktsmål osv inom kommunen. Den står utanför biblioteket i Gnesta.

Klicka på bilden, så att ni ser texten.

Tur när förlorat hittar tillbaks - t.o.m. innan förlusten upptäckts

Var på kyrkogården i går, jag som så många andra. Alltid en lika vacker syn, alla ljus som brinner. Den här helgen väntar jag gärna tills det är mörkt, åtminstone nästan-mörkt, med att besöka kyrkogården för att tända ljus.
I diset blev t.o.m. vägbelysningen vacker!

Jag vandrade runt lite, och gick in en stund i kyrkan. Var glad över att min syster gjort våra föräldrars grav så vacker, när hon var nere och hälsade på häromsistens.

Då jag varit hemma en liten stund hos hund och katter ringde telefonen. En okänd stämma sade att "jag tror att jag har din mobil hos mig".

???????????

Men det stämde, han hade hittat den på kyrkogården. I mörkret. Sett något som blänkte till i gräset. Idag for jag och hämtade den.

Jag funderade förstås över hur han kunde veta att det var just MIN telefon, men kom på en enda möjlig förklaring. Den visade sig stämma. Han ringde från min telefon till sin egen, och fick då fram numret. Via Eniro fick han fram mig, och även numret till min fasta telefon.

Nog kan man vara tacksam för tekniken! Tänk, vad jag skulle ha letat efter mobilen om den inte hade hittats! Av någon smart och vänlig person dessutom.

Med i bilen tog jag en cyklamen som överlevt ett par-tre dagar hos mig. Mot alla odds. Jag tycker så mycket om de växterna, men dessvärre är kärleken obesvarad. Jag hade tittat på den några timmar tidigare och undrat varför jag egentligen köpt den, när jag ju VISSTE att den efter högst ett par ytterligare dagar skulle ha gett upp livhanken. Ingen växt kan se så slaknad och vissen ut som en cyklamen!  Om av över- eller undervattning vet jag inte!

Men nu visste jag ju plötsligt precis varför jag köpt den. :)

Och även varför den överlevt så här långt. :)

Bilden tagen i bilen.

Han som hittat min mobil blev jätteglad.