PS till förra inlägget - ska förstås ätas!

Hör att en massa i och för sig okej mat ska användas för att framställa biogas - eftersom den innehåller hästkött! Inte för att den är hälsovådlig.
VARFÖR kan inte den som mycket väl kan tänka sig att äta maten få köpa den? "Hamburgerkött" säljs ju!
Eller - minst lika bra - varför kan den inte skänkas till organisationer som delar ut mat gratis till behövande? Det finns faktiskt fattiga människor även i Sverige!!

Att äta eller inte äta - det är frågan...

Jag köper i princip aldrig färdiglagad mat. Jo, korv ibland. Men definitivt inte lasagne. Tänker på en av min pappas favorithistorier, den om charkuteristen som blev räddad från att drunkna. Han som sa till sin räddare att "belöna dig med pengar kan jag inte, men ett gott råd kan jag ge - ät aldrig korv!!"

Tänker också på en bekant familj, för hundra år sedan umgicks vi. Mannen förestod ett slakteri någonstans i Sverige, på den tiden fanns det många. Själv åt han aldrig korv. "Jag vet vad den innehåller", sa han.

Jag måste nog tänka om! Hade sånär glömt ... men det blir nog ingen korv längre...


Jag är inte förvånad över att billigt hästkött blandats med kött från ko. Upprörande är förstås att det inte redovisats. Framförallt att det inte kollats och att det pga djurens medicinering uppenbarligen finns hälsovådligt kött på marknaden.

Men vad förväntar vi oss? Profithunger styr för närvarande det mesta i samhället, tycks det mig. "Marknadskrafter". Lagen om upphandling t.ex. - billigaste alternativet är förstås bäst. Gäller uppenbarligen tåg likaväl som skola, vård och kött...

Mitt tips är att det finns mycket, mycket mer att upptäcka! Frågan är väl mera hur mycket man vill röra om i saken. Varför skulle hästkött ha blandats in bara i den färs som används i lasagne?


Jag tänker också att någon kanske rentav har samma känsla för hästar som jag för hundar och katter. Jag minns en episod från en märklig parentes i mitt liv när jag förestod ett skolkök där vi lagade mat från grunden, ca 600 portioner om dagen.

En dag hittade en elev en patron i maten, vill minnas att det var i kalops. Vilt uppror i matsalen! Vad var det för djur som köttet egentligen kom ifrån. "En oxe", försökte jag. Vaddå???? Oxe??? Nåja, en ko. Det visade sig att vad eleverna framförallt ville veta var att köttet inte kom från häst.

Kan säga att Scan, som levererat köttet, inte heller kunde förklara patronen. Men jag insåg ju att djuret hade avlivats hemma på lagårdsbacken. Förmodligen ett sjukt djur. (Scan ville bjuda personalen på tårta som plåster på såren. Jag tackade nej.)



Inblandning, utdrygande av köttråvaran är en självklar och naturlig del inom livsmedelsbranschen. Aromämnen och smakförstärkare, e-nummer och "köttklister" osv - för ett antal år sedan råkade jag se ett nummer av köttbranschens egen tidskrift. Inte minst annonserna förskräckte. Kan bara säga - vi är manipulerade. Lurade. Fast inte helt, numera finns ju lag på utförlig ingrediensredovisning. Men läser vi? Och följs lagen? Uppenbarligen inte.

I tidskriften Köttbranschen nr 6 2011 (som finns på nätet) finns förstås en del annonser. Bl.a. en från företaget Sonac (www.sonac.biz)
I annonsen står bl.a.

Värdefulla ingredienser för kött
Om du söker efter ingredienser som proteiner och fettämnen eller mineraler och specialiteter i olika slags kött kan du kontakta Sonac.
Sonac tar fram värdefulla och viktiga ingredienser för tillverkning av kött.

• Plasma flingor och pulver binder vatten och fettämnen och förebygger vatten- eller fettsyneresis
• Collagen proteiner binder kalla och heta satser, ökar viskositeten
• Protein hydrolyserande för att berika köttprodukter med högt smältbara proteiner
• Kallt bindande proteiner särskilt för homogenisering och portionering
• Färgande proteiner köttfärg från hemoglobin och dess varianter, även ytfärgning

TILLVERKNING av kött, skriver man. Och ytfärgning... Du kan förresten googla på fettsyneresis, så kommer du lätt vidare till tidningen som pdf-fil. Fast vad ordet betyder har jag ingen aning om. Förmodligen finns det inte ens...

Vi har väl det kött och den livsmedelsindustri vi förtjänar, antar jag. Tänker även på de vidriga filmer som visats från djurtransporter. Och på smågrisar som kastreras utan bedövning. På höns, och kycklingar...

Vet ni vad - jag har varit vegetarian under flera år av mitt liv. Känner att det nog börjar bli dags igen. Inte på grund av eventuellt hästkött, det är så mycket annat i köttväg som jag inte heller vill äta. Och det förekommer så mycket elände och lidande kring den s.k. animalieproduktionen - ett förfärligt ord, tycker jag!

Men först ska jag ta hand om de grytbitar jag inhandlade i går. Ekologiska. :)
Sedan ska jag börja leta trevliga nya vegetariska recept, tror jag. Säkert finns det massor!

Kvalitet viktig? GLÖM DET!!!!!

Svart på vitt, eller vad man ska kalla det...

Radio P1, Studio Ett idag (torsdag) tog bl.a. upp den kris som ambulanspersonal upplever. Deras arbetssituation gör att patientsäkerheten äventyras, säger de.

Situationen som sedan avhandlades berörde framförallt Stockholm, men förhållandena lär knappast vara bättre i övriga landet. Snarare tvärtom, antar jag.

Ett avslöjande uttalande gjordes av ett nöjt biträdande hälso- och sjukvårdslandstingsråd. Han hade till och med varit med på sju (7) utryckningar härom veckan, varav sex  (6) fungerade som de skulle. Så allt är bra, det har han "ju sett själv". 

Finns alltså ingen som helst anledning att tro på ambulansförarens utsago. Hela inslaget kan man lyssna på här.

Det avslöjande uttalandet: Upphandlingen skedde till 75 procent utifrån pris, till 25 procent utifrån kvaliten. (Falck vann.)

Som vanlig människa  -  även som ambulanspersonal  -  skulle det kännas betydligt tryggare om förhållandena varit tvärtom.

NATURLIGTVIS borde kvaliteten på tjänsten vara det absolut avgörande!!!! 

Vårdlandstingsrådet kunde möjligen tänka sig att överväga 50/50,  men som sagt, allt fungerar ju utmärkt nu. Såvitt han kunde förstå. Och han litar helt på Falck.

Antar att kommentarer från mig är överflödiga.

Undrar bara vilka övriga upphandlingar som görs utefter samma kriterier. Förmodligen de allra flesta, om inte rentav alla?

Fy tusan!!!!!

(Lade till etiketten "Liv och död" för det här inlägget, för det är ju faktiskt det som det handlar om, när det gäller ambulansutryckning.)

Sista spiken

Jag har ju redan skrivit om mina tankar och känslor inför det exempellösa drevet mot Håkan Juholt.

Sista spiken i partistyrelsens och vu:s kista är för min del att någon därifrån uppenbarligen läckt till media om "avtalet" med Juholt. Om att han skulle få avgå på egen önskan.

Inte ens det uttalandet unnade man honom. Och tänk - någon av läckorna och knivstickarna kanske rentav blir ny ordförande!!

Läs gärna vad bloggvännen Margus skriver idag.

Stilla undran - varför krypskytte och drev i stället för politik?

Vad hade hänt, om ledande socialdemokrater hade backat upp sin ordförande? Om inte internt krypskytte hade idkats? Om falanger sett till socialdemokratins bästa, i stället för till sitt eget?

Dvs om partifolket uppfört sig anständigt.

Det har man inte. Inte gentemot Mona Sahlin, och inte gentemot Håkan Juholt.

Om jag haft en tanke tidigare på att rösta på Socialdemokraterna, då är den tanken definitivt borta nu. De ledande politikerna finns kvar, om Juholt tvingas avgå.

Fy, en sån samling!!! Min röst får de då INTE!!!
Det är främst dessa personer och deras agerande som är skuld till det historiskt låga stöd partiet har.

Partipolitik är något jag sällan tar upp i bloggen, egentligen gör jag det inte nu heller.
Men, tusan också, jag som tidigare vägrat instämma i det allmänna politikerföraktet - jag gör det faktiskt nu!

Tänk om dessutom pressen, överhuvudtaget media, hade sansat sig, och insett vilket enormt drev de medverkar i? Göran Greider är väl inte min stora idol annars, men i det här fallet ger jag honom till 100 procent rätt.

En förfärande stor mängd journalister borde skämmas! En samling dreglande, sensationslystna, rovlystna varelser i samlad tropp på jakt efter ett närmast ensamt villebråd, till och med till stor del övergivet av sina egna.

Fy tusan, så lumpet!!!!

Usch!!!!!!!!!!!

Alternativ till "Världens bästa skitskola"

Jag såg ett teveprogram, "Världens bästa skitskola", häromdagen. Och mådde riktigt dåligt.

Sveriges nu drygt 1000 helt skattefinansierade friskolor drivs i huvudsak av fyra vinstdrivande koncerner. Riskkapitalbolag är inblandade, och vinster förs ut till s.k. skatteparadis. Vinster som alltså helt betalas av oss skattebetalare.

Fakta från UR:

¤  Sverige är det enda land i världen där helt skattefinansierade skolor tillåts gå med vinst. 

¤  I Sverige får vem som helst äga en friskola, ingen tidigare erfarenhet från skolvärlden krävs. (Källa: Skolinspektionen)

 ¤  I Sverige finns mer än 1000 friskolor som till stor del ägs av fyra skolkoncerner: Baggium, John Bauergymnasiet, Kunskapsskolan och Academedia. Tillsammans omsatte de 3,4 miljarder kronor år 2010. (Källa: Skolverket, Bolagsverket)

Det här känns svårt för mig som på sin tid kämpade för friskolornas existens överhuvudtaget. Men inte detta! Titta åtminstone från femte minuten och ett tag framåt! Det är inte småpengar som hamnar i privata fickor!!

Mina barn har alla gått i "friskola". Mina barnbarn också, föräldrar har t.o.m. ringt från BB för att ställa barnen i kö, för att försäkra sig om att de skulle få gå i samma eller i varje fall en likadan skola som de själva. I en waldorfskola.

Det är länge sedan jag kom i kontakt med den här pedagogiken.  Efter att av en händelse ha lyssnat på tre föredrag av tre waldorflärare var saken klar!

Så fort gick det att bestämma sig.

Allt jag hörde stämde. Dessutom - de tre lärarna, ett sådant engagemang de visade. En sådan entusiasm!  Oj!! Samma gällde för övrigt de som höll de följande föredragen. Lycklig kände jag mig.

Till det tredje föredraget följde barnens pappa med - och vi blev helt överens.

Tursamt nog fick alla barnen så småningom plats, även i förskola - även om det hängde på gärdesgården för det äldsta som redan hunnit börja i "vanlig" skola.


Den här länken går inte till Kristofferskolans startsida, men den som klickar på de olika klasserna kan läsa ungefär om vad som i sak fick mig och även min man att snabbt bestämma sig. I den här skolan skulle våra barn gå. (Även om de vackra och ändamålsenliga lokalerna då ännu inte fanns, men det gjorde lärarna.) Det är mycket att läsa, men den som är intresserad kan ju ta det i omgångar. Men jag önskar ni fått möta lärarna!

På den tiden utgick minsann varken statliga eller kommunala bidrag. Skolan var alltså en waldorfskola. Först inrymd i hyrda lokaler, småningom i en egen, fantastisk byggnad. Skolan drevs och drivs fortfarande i stiftelseform. Dvs helt utan privata intressen av ekonomisk art.

Utan engagerade föräldrars stora engagemang och insatser hade de nya byggnaderna aldrig kommit till.

Jag minns den fantastiska flytten och glädjen över de nya skolbyggnaderna. De lägre klassernas egna små hus, med klassrum i varma, ombonade färger och former. Mellanstadiets hus.  Den stora huvudbyggnaden med högstadium, specialsalar, verkstäder och ett skolkök där all mat lagades från grunden med färska råvaror. Biodynamiska och ekologiska.

Lärarnas löner var riktigt, riktigt låga. Lägst för ogifta ensamstående, lite högre för den som hade familj med egna barn. Mönstret var lägsta möjliga lön, inte högsta. Varje lärare fick själv avgöra vilken lön han/hon behövde för att ekonomin någorlunda skulle gå runt. Att minska antalet lärare för att få skolans ekonomi att hjälpligt gå ihop - den tanken fanns inte.

Längre från dagens "normala" tänkande kan man väl knappast komma? Ändå ÄR det ju trots allt inte hundra år sedan. Det var 60-70-tal. Terminsavgifterna hölls så låga som möjligt, och de VAR låga. För den som inte kunde betala försökte man ordna det ändå. Tanken var att ekonomin inte skulle få hindra den som verkligen sökte just den här pedagogiken.

Jag råkar också veta att där fanns lärare som arbetade helt utan lön och arvode. År efter år. "Behöver inte mer pengar i livet än jag har." För övrigt donerades en del av dessa.

Här handlade det om eldsjälar, om människor med en idé, ett ideal att omsätta i praktiken. Om tankar, föreställningar som skulle förverkligas. Inte bara drömmas.

Jag minns min beundran, minns den piedestal jag placerade alla lärare på. Vid småningom tämligen nära kontakt upptäckte jag att så starka och utpräglade personligheter minsann inte alltid drar riktigt jämnt. Piedestalen vacklade en aning. De var ju "bara" som vanliga människor...

Men ju närmare kontakten blev, desto klarare stod det för mig hur fantastiska dessa personligheter ändå var. Hur de trots många svårigheter och en och annan konfliktunge klarade att hålla ihop, att alltid sätta skolans och framförallt elevernas bästa främst. Att visa varandra både respekt och förtroende.

Okej, bara att erkänna - lärarna hamnade åter på piedestaler - dock inte samma som tidigare. Inte lika höga (och rangliga) och inte lika bekväma. Men stabilare.

Numera är pionjärstadiet över. Samhället betalar och ställer därmed krav. Skolan måste kämpa för att få behålla sin egenart. Sin egen kursplan som utgör om inte grunden så absout medlet för att nå målet. Och kämpar gör man. Hårt.

Kontakten med Kristofferskolan, lärarna och waldorfpedagogiken förde med sig en stor förändring inte bara i barnens liv utan även i mitt eget. Och i deras pappas. Själv närmade jag mig skolan alltmer, även i jobbet. Fördjupade mig i bakgrunden.

Dagens elever är annorlunda. Skolklimatet är överhuvudtaget ett annat. Precis som samhället i övrigt.  Problemen är nog större, trycket på dagens ungdomar likaså. Jag vill inte idealisera, men menar att en waldorflärare har ett mycket större stöd i sin pedagogik än vad de flesta andra lärare har.

Waldorfpedagogiken bygger på en bärande grundidé.

Och den är INTE att tjäna pengar!!!

Alla skolor kan inte tillämpa waldorfpedagogik, det krävs specialutbildade lärare för det. Men ingen skola borde få drivas i vinstintresse. Oavsett inriktning. Det är min absoluta övertygelse.

Oh nej, ingen fara med brutala datorspel...

Brutala och aggressiva  datorspel påverkar inte barn alls. Visserligen kunde en viss aggressivitet spåras i en del fall, men den kan lika gärna bero på att ungdomarna redan tidigare hade en aggressiv läggning.

Alltså kan man inte skylla på datorspelen...

Så är kontentan av en sammanställning av studier, som Ekot i Sveriges Radio idag redovisat. Visserligen finns även en del studier som visar på motsatsen, säger man, men sammantaget måste man ändå konstatera att våldsamma och brutala datorspel inte påverkar barn och ungdomar.

Själv tar jag mig för pannan!!! Så nu blir det till att - för andra gången i livet - kontakta Sveriges Radio. Deras sätt att referera sammanställningen är botten! Snacka om att vara en s.k. "nytttig idiot"! (Upptäcker nu att redovisningen inte finns med i senare sändningar.)

Varför frågade man sig t.ex. inte hur dessa redan tidigare aggressiva ungdomar påverkas? Kan deras läggning rentav förstärkas? Vilka drabbas i så fall?

Vad jag inte fattar är hur man på allvar kan hävda att det som barn ser och hör och ägnar sig åt inte påverkar dem. Dvs man menar säkert att barn är påverkbara, men inte av just de datorspel de ägnar sig åt timme efter timme, dag efter dag, månad efter månad, år efter år. 

Nej, jag tror inte att ungdomar tar med sig en kniv eller börjar jaga ett gevär för att ge sig ut och sticka ner eller skjuta ihjäl någon. Men jag är väldigt rädd för den inverkan spelen kan få på deras empatiska förmåga. Och på ungdomars förmåga att se och reagera på våld i verkligheten.

Ungdomsvåldet ÄR råare och brutalare nu för tiden, det vet man.

Jag vet inte hur det är med "våld" i småklasserna, men jag tycker mig ha snappat upp att mobbning åtminstone i de högre klasserna är både vanligare och tar sig svårare uttryck nu än tidigare.

Att förhärligat våld har en påverkan, det är för mig helt uppenbart. Precis som allt annat som barn (och även vuxna för den delen) ägnar sig åt med liv och lust!! 

De som VERKLIGEN vet något om påverkan, det är förstås reklambranschen. Där vet man! Vi kan tro oss vara immuna hur mycket vi vill - men det är vi inte! Och i spel är vi ju dessutom deltagare själva!

En förutsättning för att kunna - och orka - ta itu med och försöka avvärja en fara är att inse att den finns. Att inte blunda, inte förneka.

Att känna igen ett drev...

Att känna igen ett drev är något man bör lära sig. Synd att journalister så ytterst sällan granskar sig själva. Jag tror, nej dessvärre vet, att det kunde löna sig. Fast ingen vill väl såga av den gren han/hon sitter på.

Det här inlägget handlar inte om partipolitik. Det handlar om journalisters drevmentalitet, flockmentalitet, oförmåga att i hetsjagandets hetta sansa sig och reflektera. Varje litet gruskorn upphöjs till guldklimp.

Lika trist är att vi "gräsrötter" så lätt rusar efter i samma spår.

Juholt har inte gjort i juridisk mening fel. Dels är allt  öppet redovisat, dels fanns inte de regler pressen hänvisar till tryckta. (Men tre dagar efter"avslöjandet" fanns de plötsligt inlagda på Riksdagens hemsida, okänt (?) av vem.)

Jag försvarar inte bostadsersättningen. Det gör ju inte ens Juholt själv, trots att han menar att han trodde att han gjort allt rätt. Fifflat har han åtminstone inte,  och han har betalat tillbaks.

Alla journalister värda namnet måste ha insett att förundersökningen skulle läggas ner. Men vad betydde väl en sådan insikt mot chansen till jätterubriker? Ingenting.

Jag vill kalla inte minst Aftonbladets drev för ren personförföljelse. Med en fruktansvärt trist genomslagskraft. Tyvärr. Det är den sortens journalistik inte värd.

Observera att jag inte är ett Juholt-fan, jag menar att han schabblat rejält när det gäller politiska utspel. Dåliga rådgivare? Ovilja eller oförmåga att lyssna? Dåligt omdöme? Jag har ingen aning,  men jag menar att det är på DET planet hans eventuella svaghet visar sig och ska bedömas.

Att diskutera politikens inriktning och budgetföljder är något helt annat än att bedriva ren personförföljelse.
Jag tycker alltså att Juholt hittills rent politiskt inte motsvarat de förväntningar man ställt på honom.

Men banne mig om jag vill ställa upp och instämma i stora-drevet-kören!

Den är osmaklig. Om vi har den kvällspress vi förtjänar - då är det synd inte bara om Juholt, då är det synd om oss alla.

Jag letade på nätet och landade på ett par ställen jag aldrig tidigare besökt. Den som vill kan ju läsa själv, här och här.

Det är bra med motvikter. För balansens skull om inte annat.

Saknar egna ord!!!

"Förhållandet att en äldre människa senare i livet behöver vård kan inte anses som udda. Mot bakgrund av det kan det inte anses att det föreligger synnerliga skäl att bevilja Ganna Chyzhevska uppehållstillstånd."

Så säger Migrationsverket. Det gäller en 91 år gammal, svårt dement och hjärtsjuk kvinna med alla sina anhöriga i Sverige. Hon ska nu utvisas till Ukraina. Där finns ingen som kan ta emot henne. 

Hon skulle redan ha utvisats med polishjälp, men en opinionsstorm har fått Migrationsverket att skjuta på utvisningen i två veckor och beordra ny läkarundersökning.

Men som sagt, och jag upprepar Migrationsverkts utlåtande, "...att en äldre människa senare i livet behöver vård kan inte anses som udda. Mot bakgrund av det kan det inte anses att det föreligger synnerliga skäl att bevilja Ganna Chyzhevska uppehållstillstånd.

Nu hoppas de anhöriga i Sverige på ett utlåtande från EU-domstolen.

Vad är egentligen Sverige för ett land???

Stenkoll på minuterna

Hörde på Ekot att kvinnor minskat sitt hushållsarbete med 14 minuter per dag medan männen ökat sitt med 11 minuter.
Däremot har kvinnor ökat sin arbetstid med 21 minuter medan männen minskat sin med 14.

Så nu vet vi. Får väl försöka få ihop det där... (Undersökningen genomförd av Statistiska Centralbyrån. Så den är säkert både viktig och riktig...)

För att kolla kikade jag på Sveriges Radios hemsida - där kan man till och med rösta, dvs svara på frågan om hur resultaten stämmer in på den egna familjen. 

Ungefär häften menade att det gjorde de!

Det är till att ha stenkoll! :)

Bara en katt

I all välmening saboterar snälla grann-grannen min strategi, som jag redogjorde för igår. Å andra sidan hade den ganska säkert misslyckats ändå.

Lilla gravida katten (som förhoppningsvis fortfarande är gravid och ännu inte nedkommit) har helt enkelt inte för avsikt att presentera sig för mig. I kväll hade hon inte heller rört maten jag gav henne i morse. Får se hur det ser ut i morgon bitti (dvs idag...).

Kasper beskriver lite närmare.

Har idag (dvs i går) stiftat upp ett nytt anslag, i A4-format. Ett som syns bättre. (Inte särskilt snyggt, men som sagt, det SYNS!)

Ibland känns det nästan absurt - i media matas vi med världens elände, och det är ju bara hur fruktansvärt som helst med dödandet i t.ex. Syrien, med alla inte minst barn som svälter ihjäl i Afrika, alla som torteras i olika fängelser världen över  osv osv. Och i dag vallades massmördaren på Utöya.

Och jag ägnar mig åt att försöka bistå en katt. Vill inte att kattungar ska svälta eller frysa ihjäl.

Men jag förstår mig. Även små liv är liv. Jag kan inte fara iväg till Afrika och göra nytta. Och jag har inte en fet plånbok, faktiskt tvärtom. Men jag har en hemlös liten katt i min närhet. Förmodligen ett offer för någons bristande empatiska förmåga.

Bara en katt...

Alla som haft förmånen att få leva tillsammans med ett husdjur, förstår nog hur jag både tänker och känner. En katt är inte alls ett "bara". En hund är inte heller ett "bara".

Tar vi till oss ett husdjur, då påtar vi oss ett ansvar. Ansvar för en levande varelse. Om någon sviker detta sitt ansvar - ja visst är det väl då en skyldighet för oss andra att försöka gottgöra? Att ta vid. Inte för den ansvarslösa personens skull, utan för offrets. Det värnlösa och oskyldiga djuret.

Som tur är handlar de flesta av oss rent instinktivt, vi vill bara hjälpa! Utan en massa överväganden för och emot, utan "logiska" resonemang. Bara för att vi känner att vi vill.

Rätt att spy galla

Tidningar har en ägare. Framförallt har de en redaktion. Och en ansvarig utgivare. Plus naturligtvis en policy och ett antal medarbetare, bl.a. anställda journalister.

Numera finns ofta både pappers- och nätupplagor. I och med nätupplagorna har ett helt nytt fenomen uppstått - kommentarsfält under de olika artiklarna.

Just nu går debatten hög. Ska vem som vill få kommentera? Anonymt? Eller ska rentav kommentarsfälten stängas, eftersom de så ofta används som slasktrattar?

NEJ! ropar många! Vi har yttrandefrihet här i landet! De ska absolut inte stängas.
Och absolut anonymitet ska också finnas. I demokratins namn.

Sedan en tid förekommer ändå stängda kommentarsfält.

Enligt mig borde de ha stängts för länge sedan. Varför anses det vara en mänsklig, åtminstone demokratisk, rättighet att alla ska få kommentera och ösa ur sig direkt på respektive tidskrifts sidor? 

Hur har vi klarat oss tidigare, utan denna möjlighet?

Borde egentligen vi som bloggar också upplåta våra bloggars kommentarsfält till vad skitprat och vilka påhopp som helst? Vi är ju faktiskt också publicister! Strängt taget.

Det finns bloggar, det finns forum. Vem som vill kan starta sin egen hemsida och sin egen blogg. Även sittt eget forum. (alldeles bortsett från facebook där jag själv inte finns.)

Varför bör just en tidning tvingas upplåta sitt utrymme för vad som helst?

Varför ska det anses som en mänsklig rättighet att få yttra sig och spy galla var helst? Det fungerar inte så i "vanliga livet". Varför då på nätet? Där man, som sagt, så enkelt kan skaffa sig sitt alldeles egna utrymme.
.