Adjö, adjö - fast vi lär väl ses igen... :)

I den här kartongen ligger min laptop. Hehe, jag blev lycklig när jag hittade en stabil kartong här hemma som den faktiskt rymdes i, på alla ledder. Boden med alla gamla kartonger och emballage tömdes i våras.

Så adjö, adjö laptopen tills vi ses igen. Ha det så bra!  Och sköt dej!!!!  Sent omsider!!! 

Hoppas reparatören uppskattar att få en försändelse med en adventsstake på. Eländet med datorn har alltså fortsatt. Ominstallationer, borttagning av tidigare uppdateringar osv osv, allt i samråd med datorns support. Inget har hjälpt. Windows kan fortfarande inte aktiveras och inte konfigurera uppdateringar (senaste uppgiften var att 64 väntade, ett par dagar tidigare väntade 6).

Utan att gå in på detaljer kan jag tala om att det här har tagit de flesta av dygnets timmar i anspråk, senaste veckan. Datorn har stått där och tuggat och jobbat, och jag har inte vågat avlägsna mig alltför långt för att inte missa något meddelande.

Till slut gav supporten upp - vi måste få in den och rensa och återställa allt till fabriksstatus.

Nytt jobb - läsa, ladda hem fraktsedel, upplystes i mejl av transporterande företaget att jag måste lämna in datorn i Järfälla eller nånstans på Mäster Samuelsgatan i Stockholm (för vidarebefordran Uppsala).

Jag ringde företagets kundtjänst - riktigt sur var jag! Vägrade åka längre än till exempelvis Södertälje...

Men nej, inte ska du behöva det - "vaddå, bor du långt ute i skogen? Men det finns väl vägar dit?  Strunta i mejluppgifterna! Klart vi kommer och hämtar! Kan du ha den leveransklar mellan 13.00 och 16.00 i dag?" 

Om jag kunde! Datorn tömde jag på allt personligt i natt. Upptäckt kartongen med adventsstaken hade jag också gjort. Så ut efter ett rejält sjok bubbelplats (en gång använd som isolering i växthuset). Nu isolerade den laptopen och fyllde ut tomrum så att den inte ligger och skvalpar.
Efter en knapp timme kom en chaufför och hämtade.

Nu är det bara att hoppas att garantin gäller, annars blir det här kalaset dyrt! Enligt tillverkaren ASUS så ska den gälla.

Nu sitter jag här med min gamla trotjänare. Lite svajig är den, aningen högljudd och den vill inte alltid kännas vid att den har ett tangentbord. Men hittills har den alltid kommit på bättre tankar när den fått fundera lite.

När jag får tillbaks min laptop (funderar på vilket nytt namn som kan vara lämpligt för den) så vidtar allt jobb på nytt. Inklusive det där som barnbarnet som flyttade till Kanada ordnade. En del av det klarar jag nog själv nu, och när det strular så frågar jag barnbarnsmannen, som ju var här häromdagen. (Barnbarnet själv, man och barn och en väninna och hennes barn.) Eller förstås mejlar Rasmus i Kanada.

Mamma Hanna skickade en bild på lille Wincent, tagen vid "badudden". Det här gillade han, och kommer snart hit igen. Världens sötaste. :)

Nu ska jag ha några sköna dagar, utan datorbekymmer. :) Hoppas det dröjer innan jag får laptopen tillbaks!
Trots allt känns livet tryggare med "den gamle". Och alla länkar och alla favoriter finns tillgängliga.

Lite svajighet och långsamhet får man väl finna sig i, vet väl själv hur det är att bli till åren, som det heter. :)

I morgon blir det i alla fall korv- och köttbulleparty i Skottvång, ska bli trevligt att träffa partajande hundar och deras mattar och husse igen. :)

En kattbild ska väl också få vara med här. Tittut, sa Myse.

Tråkmatte, sa Kasper.

Men i morgon får han trevligt. :)

Sommargästerna kommer

Midsommar har kommit och gått. Nu mörknar det igen... samtidigt som den "egentliga sommaren" börjar. Den tiden när lugna området till stor del befolkas av "sommargäster".

Lite lustigt detta. Vi fastboende betraktar nykomlingarna som just gäster. Besökare. Själva betraktar de sig som - ja, som vad?

Fyrhjulingarna bullrar på vägen. Badudden ockuperas kvällstid  av festsugna "sommarbesökare". De hörs. Åtminstone ibland. Stadsbor kommer ut till sina stugor, tänker ofta inte på att alla inte är  roade av att ta del av deras skojiga, grillande och högljudda kvällar.

Lustigt också, att det ofta ska "sjungas" framåt senheten.

Visst är det väl skönt, sa en granne, när det blir lite liv och rörelse här, och inte så ensamt och tyst...

Den familjen tycker uppriktigt synd om mig som bor här "alldeles ensam" både höst, vinter och vår. Utan grannar inpå knuten, omgiven av skog och en himmel där stjärnor syns mot den mörka himlen. Här finns ingen vägbelysning. Ingen tätort som gör himlen ljus. 

Faktum är att vi fastboende drar en lättnadens suck framåt hösten - vi bor här för att vi tycker om just tystnaden, den rofyllda omgivningen, sjön, skogen, lugnet.

Jag är glad att husets entré och lilla gårdsplan vetter mot norr. Att altan och tomt är södervända.  Att grönskan fungerar som insynsskydd och ljuddämpare. Baksidan är helt enkelt den egentliga framsidan.

Jag njuter verkligen av sommaren.

Kasper gillar att ligga på farstubron utanför en öppen dörr, och ha koll på grannar och framförallt förbipasserande. Katterna däremot är mer som matte. :)

Katthyllan på farstubron  känns tydligen otrygg så här års. Bättre att hålla sig på altanen. Ingen av katterna gillar främmande människor. Filip är den enda som kan tänka sig att hälsa besökare, både två- och fyrbenta. Men att söka upp någon utomhus - åh nej, bättre fly än illa fäkta.

Lille Myse som i sitt tidigaste liv förgäves sökte sig till människor för att bli insläppt och omhändertagen vägrar numera all mänsklig kontakt, utom med mig, sin matte. Känns så bra, att han slutat leta. :) Han hör verkligen hemma här. Jag oroar mig allt mindre.

Ingen bild? Nja, kan väl ändå visa att Agapanthus börjar visa färg.

 

 

Alla trivs på altanen, även Myse.

 

 

En bild från en av midsommarens utflykter och begivenheter.

Från ett naturområde. Stendörren.

 

Men nu väntar sannerligen sängen!

Kasperians uppdatering får vänta.

Natti!

Dagen i dag

Regn hela dagen. Skönt att ha en kamin. Det känns annars lite rått och fuktigt, när man så här års vill ha både ett fönster och en dörr på glänt. Kasper gillar också kaminen.


 

 

Agapanthusens första knopp slår ut.

 

 

Nattviolerna blommar.

 

 

Kasper ber matte om hjälp!

"Snälla matte, ta bort Filip från mitt kontorstäcke!"

 

 

Gjorde färdigt ännu ett par halvvantar. Halvhekton av olika garner räcker inte till mycket annat. Hittade söta knappar i en ärvd knapplåda. Här de senaste paren.

 

 

 

Funderat över vad jag egentligen tycker om mina lupiner, de frodas i mängder på en del av tomten, som vetter mot vägen. Vackra just nu, men snart står de där som svarta spöken. De sprider sig också. Enormt!

 

 

 

Oroat mig för Myse har jag också. Under både en natts och en dags bortovaro ... som jag ropat, letat, kollat katthyllan på farstubron... till sist låg han där, på mellanhyllan. Glädje! Gos. Mat. Mera gos.

Nu ligger han här, på golvet av alla ställen...

 

 

 

Och så är det ju det här med vinbergssnäckorna med sina klibbspår...

 

 

Mot kvällningen samlade jag ihop en rejäl mängd,  jag tappade räkningen vid 57 stycken.

Allihop på och precis vid den lilla gårdsplanen. Delvis nedgrävda i sanden, förmodligen var de på väg att lägga ägg. En nästan surrealistisk syn.

 

Nu är de uthällda i skogen! Borde förstås haft kameran med mig.

Jag är säker på att där finns fler i morgon på gårdsplanen. Och inte bara där. Antagligen för jag en ojämn kamp, men jag hejdar åtminston en del av förökningen. Jag tror förresten att de gillar tagetes - som jag planterat för att de ratas av rådjuren som också hälsar på här ibland.

 

Nu ska jag sova, hoppas jag slipper drömma om sniglar! 

 

--------------------------------------------

 

Uppdatering, fredag eftermiddag

Har just samlat in ytterligare 48 vinbergssnäckor - de ligger i en plastpåse i skuggan, i väntan på skjuts till nya jaktmarker. Dock inte de s.k. sälla. De har väl rätt till liv de också... Men inte just på min gårdsplan.

Jistanes - 105 snäckor. Hittills...

 

Ett ögonblicks skrämselhicka...

När jag efter ett par dagar tittade på en bild av lite av mitt påskgodis kändes det bara som för mycket - vad i helsike hade jag köpt... Och ätit upp!!??

 

En förstoring (Siggematten - låt bli att titta!!!)

 

Måste erkänna att chocken fick det att dröja några sekunder för länge innan jag fattade...

 

 

Såna där torkade småfirrar brukar katterna få ibland. Fast just här har dom inte fått det. :) Förresten så nobbar Myse dem. Men de andra blir överlyckliga.

 

 

Kattmynta är en annan sak som Myse inte gillar, och det gör inte de andra katterna heller.
Men det gör Kasper. :)

 

Men här ser ni alltså förklaringen, om ni nu inte redan fattat. Kanske ni var snabbare än jag, och det är ju ändå min skål! Fast till godis har jag nog aldrig använt den tidigare.

 

 

 

 

Efter bloggtorkan - TVÅ inlägg... :)

Solen har visat sig i dag också, åtminstone stundvis. Ljuset är tillbaks! Äntligen finns orken och inspirationen att ta itu med "glasrummet". Pelargonerna beskärs nu, rejält. Och min Agapanthus,  talar om att den överlevt vintern. Nu får den komma fram i ljuset, ska få vatten och lätt gödsling. Förra året var den snål med blomning, hoppas den blir generösare i år.


Tänk att den börjar skicka upp sina blad trots att den stått i
nästan totalt mörker, längst in under en hylla.



En annan glädjekälla är mina morgonsmoothies. Så här såg den ut i dag.
Myse fick en egen liten slick på ett fat - glömde ta en bild.

Färgen kommer från blåbär och hallon.
I övrigt banan, äpple, kiwi, och Rice Dream (i stället för mjölk).

Apropå Myse - ibland är vilken som helst bild bättre än ingen sägs det  ibland. Hoppas det gäller här! Myse har hamnat i trubbel, siktade alltför högt - han dråsade ner på skrivbordet, såg lite snopen ut.

 

Och apropå Agapanthus! Hoppas, hoppas, hoppas... :)

Nyordning

Ojoj, så tomt här blivit! Men jag lever och mår ganska bra! Har t.o.m. nästan fått tillbaks min normala röst. (Och Kasperian finns ju.)

Men visst har jag varit riktigt dålig under flera veckor - fick ett speciellt bevis i går. Råkade se mig i spegeln - och tog fram vågen. Den har nogsamt gömts undan sedan i julas, noga räknat sedan mellandagarna. All choklad, andra gotter och all julmat hade satt sina spår...

En skön biverkan av den långvariga dunderinfluensan är dels att julens extrakilon försvunnit, dels att ytterligare några gett sig iväg! Jag vågade knappt tro på det vågen visade. Bara att hoppas att de där kilona fortsätter att hålla sig borta, och nog vore det fint för både hälsa och kondition om de kunde fördubblas.

Jag provade några "förhoppningsplagg" - men de får tills vidare fortsätta att vara just det. Men vem vet, en vacker dag så kanske... ;)

För många år sedan levde jag vegetariskt under ganska lång tid. Nu är det dags igen! Känns kolossalt bra. Ägg och mjölkprodukter (ost, grädde, créme fraiche) ingår i mathållningen, och troligen även fisk ibland (jag vet att fisk inte är vegetarisk).

Dagens huvudmål blev en gryta - åh så god den blev! Squash, vitkål, kålrot, palsternacka, bladselleri, purjolök, potatis och så mitt "hemliga vapen" lite röda linser (som både reder och ger lite must). Tomatpuré och till slut kikärter.

Fräste först ingredienserna i olja.

Intressant det där med kryddor. Utöver "det vanliga" provade jag idag med koriander, spiskummin, chili, lime, lite kanel och kardemumma.

Det finns så mycket annat gott som kan blandas i en gryta. Fänkål, broccoli, brysselkål, morötter, ärter, majs, paprika osv osv. Och cashewnötter någon gång ibland. :)

Jag läser med glädje i de kokböcker jag har om vegetarisk mat, ett och annat recensionsexemplar har jag kvar. Och så finns ju så mycket inspiration att hämta på nätet.

Soppor, pajer, gratänger, sallader - fast quorn tänker jag bojkotta! En hårt processad helt konstlad produkt som ska "likna kött." 

Startat morgonen med en smoothie har jag gjort länge. Före den där baljan kaffe. :)  I dag på banan, kiwi och päron samt några hallon. Och lite honung. I stället för mjölk använder jag RiceDream, jag är så trött på slemhosta! 

Smothies går att variera hur mycket som helst. Äpple, nektarin, apelsin fungerar bra, det är bara att prova och njuta. Blåbär, björnbär (men inte frysta jordgubbar tycker jag). 

I dag tog jag med mig måttet jag mixat smothien i och ett glas till datorn. Där fanns förstås också Myse.

Hört talas om en katt som gillar fruktsmoothie! Nu har du det! Kasper däremot, han festade på "frukterna" på ett korvträd som han hittade i skogen idag.

Men nog tänker jag fortsätta att falla för hallon- och lakritsbåtar när andan faller på! Och för chokladöverdragna skumbananer! Absolut! Fast någon mer cheeseburgare blir det nog inte. Tror jag...

Knivarna anfaller, invintring m.m.

Knivarna, de vassa keramiska, de anfaller! Lilla skalkniven är värst! Tycker kanske att den behöver hävda sig mot storsyskonen?

I förra inlägget berättade jag om dem.

De större knivarna riktar in sig på pekfingret, skalkniven på tummen. Jag bestämmer mig med jämna mellanrum för att återgå till min gamla slöa variant. Men så tänker jag att skam den som ger sig...

Skalknivens överman, det ska minsann bli jag!

Nu är det två dagar sedan sista skärsåret, och fingrarna är fria från plåster. Det går nog vägen det här! :)

Efter tre dagars sol med skogspromenader och invintring av utemöbler, altan, redskap  osv, så återgick allt till det vanliga, dvs regn. Och till katter som tror att dom vill ut, men som vänder på farstubron.

På kvällen kan inget hålla de äldre katterna inne. Däremot vägrar jag definitivt att låta Myse tillbringa natten utomhus. Han finner sig. På morgonen möts katterna i dörren, de äldre på ingång och Myse på utgång.

Den lilla "vildkatten" blir mer och mer "tam". Efter att ha växt upp som "vildkatt", helt på egen tass, under ett halvår är han ju nu "familjekatt" sedan drygt nio månader. Jag tror nästan att han glömt sitt tidigare liv även om en del reflexer finns kvar. Men de är inte alls lika framträdande längre.

Gosekatten! Buskatten! Korgstolen på "kontoret" är särskilt skojig, Filip ligger ofta och sover i den, och Myse attackerar.

   

"Filip, du är både lat och trist!!!"



Filip finner sig, med stoiskt lugn: "Ja, se barnungar..."



Altanen är invintrad. Katterna har återfått sina hyllplatser på värmeåterkastande dynor, vägen genom "glasrummet" är stängd. Tätad på strategiska ställen, för att inte regn och/eller snöblask ska tränga in. Myse är konfunderad, de andra vet att mitt "gå runt" betyder att jag släpper in dem genom den vanliga ytterdörren i stället. Myse kommer också att lära sig. I vår tas "tätningen" bort och glasväggen kan öppnas igen.

Små grodorna har också flyttat in. Tror att de uppskattar förändringen.



Att förstå sig på livet är minsann inte lätt---




Olika faller ödets lotter ... de här båda är dömda till att ständigt slita och släpa.



Nu äntligen ska Kasper få sin sista kvällsrunda. Det är förresten fantastiskt att se hur han anpassar sin dygnsrytm efter min. Önskar att Myse ville göra detsamma, men han kommer nästan jämnt upp i min säng vid halv sex - sextiden på morgonen, spinner, trampar och bufflar med stor kraft. (Då har jag hunnit sova kanske tre timmar.) Efter några minuters ömsesidigt gos kräver han utgång!

De äldre katterna sitter på bron och väntar på ingång. Kasper ut på tomten för en snabbkissning, Maxi hoppar upp i min säng och inväntar matte som fortsätter sin avbrutna sömn...

Då jamar Petrus och vill uuuut!!!!

SEDAN får jag sova ett par-tre timmar till...

Natti! Fast först ska jag - efter kortprommisen - sätta mig i fåtöljen vid kaminen och läsa en stund. :)

Sensommarlivstecken

Nån sorts veckoblogg är visst vad jag - i bästa fall - lyckas åstadkomma... Visst är det märkligt - ju mer sällan jag skriver, desto mindre tycker jag att jag har att säga. Så många tankar jag tänkt, så många olika händelser som inträffat sedan sist.

Bloggade jag varje dag
kunde jag t.ex. skriva om morgonens smoothies, som jag börjat göra. Eller om en grannes (egentligen tre grannars) vilda framfart på vår 30-väg. (Nu har jag börjat tjänstgöra som områdets trafikpolis! Här finns barn, katter, hundar. Och någon har rullator.)

Dagens "stora" händelse är i alla fall att min mobil tydligen under ett par dagar vägrat både att skicka och ta emot sms. Den SÄGER att den skickar, men gör det inte. Alltså måste en ny inhandlas.

Ingen "smartfån", en sån behöver jag inte. Surfar gör jag vid datorn, och jag behöver inte en kamera i mobilen. Den jag hade använde jag aldrig.

Så nu sitter jag här
med en väldigt enkel mobilvariant (mycket enklare än den som just lagt av!) och vet inte riktigt vad jag tycker. Ska jag byta den i morgon, eller sätta igång att fixa en telefonbok. Faktum är att den faktiskt känns lite FÖR enkel.

Den här sommaren - vart tog den vägen? Den har ju knappt ens kommit! Bara gjort små korta nedslag, känns det som. Häromdagen var det riktigt äkta höstväder, sedan blev det sommar under två dagar.

Katterna håller sig gärna inomhus. Kompisarna Myse och Filip placerar sig gärna tillsammans på min säng.

När även Maxi hittar dit, då blir det trångt. Inte för katterna, men för mig.

Myse har börjat lattja runt inomhus igen,. Ett hösttecken så gott som något, tror jag. :)

Hrm - svårt val...



Den här är ju faktiskt lite kul...



... så den får det bli!

  Fast egentligen är det här en favoritbild. :D
En pingisboll hade hamnat lite fel.



 Härom natten sjönk temperaturen
till bara 3 grader. Börjar bli dags att ta hand om de växter som ska övervintras. En och annan pelargon t.ex. Men oj, så illa de flesta har farit av allt regn. Men några få har klarat sig, under tak.
Ibland är det trevligt att se närmare på en enstaka liten blomma. Klicka!

Kall och mulen sommar - de stora tomaterna i "glasrummet"

är fortfarande gröna. Allihop!!!

Men små riktigt mörka och goda körsbärstomater, det har jag börjat frossa på.

Och i morgon - om det inte regnar, så ska här plockas trattkantareller. De gula nere på tomten, de får stå där och "fröa av sig". :D

Natti!