Valborgsmässoafton träffade Kasper och jag Sigge och hans matte Helena. Samvaron startade i en ekhage, spännande både för Kasper och mig.
Kasper hittade ljuvlig lera där i stora kohagen, perfekt att mojsa runt i. Kolla på hans sida!
Jag såg "trädvarelser". Ni ska få träffa några av dem.
Det var väl värt att ta sig en närmare titt. Kändes som att säga "hej!". :)
Det var väl värt att ta sig en närmare titt. Kändes som att säga "hej!". :)
Har man väl börjat använda sina eventuella "träd- och andra varelse-ögon" så ser man "väsen" överallt. Här en spännande rotvälta, öppen för både insyn och tolkning. :) Klicka!
Här en på många sätt levande ek.
Klart man kan gå i vackra hagar och välja att se "bara helheter". Känna av stämningen. Njuta. Underbart är det. Oftast är det väl så man gör, och man ska kanske akta sig så att man "inte ser skogen för bara träd".
Men nog är det spännande att ibland skärpa blicken, eller helt enkelt bara vara öppen för vad som kan komma till synes. :)
Den här "store mannen" t.ex. Han bara fanns där helt plötsligt.
Oj sa jag och höjde kameran. Han heter Ekman. :)
Den har varelsen visade sig bli mer och mer komplicerad, ju närmare jag och kameran kom. Hoppas ni ser åtminstone en del av allt jag såg - och ser.:)
Här är någon som uppenbarligen inte är det minsta road av att bli betittad.
De här trädresterna kändes helt stumma. Men nu har jag suttit här en stund och tittat på bilden och ändrat lite fokus. Och nu är de minsann allt annat än stumma! Dramatik på hög nivå! Hehehe, undrar om någon mer än jag kan se det.
Lånar slutligen en bild från Kasper.
Ser ni inte nåt särskilt på den bilden, så får ni lite tips i kommentarerna hos Kasper.
____________________
Jag gläds över våren, även om den är rätt kylslagen. För Kasper är i alla fall badsäsongen redan här.
Blåsipporna är lika blå som himlen som speglar sig i sjön...
... och vitsipporna lika vita som Kaspers päls.
Två vita slår en blå. Det vita kommer starkt nu. :)
Vinterdäcken ska flyttas till sommarvistet...
...och det känns jättefint med väntande katter när jag kommer hem!
Roligt att se dina trädpersonligheter. Eken liksom Bok är speciella -ja björken också. Trädkramare? Javisst :-)
SvaraRaderaHärlig bild på Kaster i böljan blå. Konstigt att han är så glad i vatten, inte speciellt vanligt bland spetsar tror jag. Jag är tacksam över att inte mina hemsöker ÅN! Den är mättad, för att uttrycka sig snällt ;-)
Kasper är väldigt förtjust inte bara i sjöar utan också i "mättade diken", och jag har förstås inte hjärta att hindra honom.:)
RaderaHar du sett bilderna på hans blogg från Valborgsmässoaftonen. Snacka om "mättade bad"...
Börjar man titta efter "personligheter" i skogen så upptäcker man att de finns överallt ... stenar mossor, grenar, träd, stubbar, rötter, rotvältor...
Men jag håller med, bok och ek är speciella.
Vilken batalj som utkämpas där på näst sista trädbilden! (Jag klickade inte) Undrar vem som gick segrande ur den duellen? ;D
SvaraRaderaJag har upptäckt att jag nu går och närmast "stirrar ut" en del träd. Inte för att hitta sådant som du nu, men för att snart är det löv överallt och då ser man ju inte hur de EGENTLIGEN ser ut!!
Ja ja - jag är ju knäpp, tycker att de flesta träd gör sig allra, allra bäst en dimmig och småfuktig novemberdag...
Men varför klickade du inte? Då hade du till och med sett ett ansiktsuttryck på den överfallne. Det är så att man vill skynda dit och hjälpa till... :)
RaderaPå sätt och vis håller jag med dig. Man ser trädens "personlighet" allra bäst när de inte bär löv.
T.ex. ekar som silhuetter - en dimmig dag på senhösten - visst är det riktigt vackert!
Och jag som tyckte att med ett spjut i "färdig för attack"position såg den ut att klara sig rätt bra:) (vänstra alltså)
Radera(Jo nu har jag klickat också! Tanken kvarstår;D)
Jag ser samma som du och har gjort det ända sedan jag "upptäckte" bilden. Men tycker att hon/den ändå ser lite ängslig ut.
RaderaHoppas det går vägen, om några år visar sig nog utgången. Men den person som då står och betraktar några murkna grenar och rötter i en liten hopsjunken hög har förstås inte en aning om den strid som ägt rum...
Jag förstår att du knäppte en hel del bilder på alla spännande träd och stenar. Inte precis såna figurer man vill nattvandra bland. Jag föredrar nog blå- och vitsipporna...
SvaraRaderaMen träd är ju så vackra, bok och björk inte minst!
RaderaGamla knotiga ärevärdiga ekar tillhör också mina favoriter.
Just i ekbackar brukar det ju dessutom, som grädde på moset, finnas massor av blå- och visippor. Vackert,vackert...
Men nog kan man se en del riktiga "ruskigheter" också. :)
Oj vad många du hann fånga.
SvaraRaderaTänk om in te ovädret kommit då hade vi hunnit mer ännu fle ekar och många många fler väsen
Men det kommer fler tillfällen
Kanske jag har kommit in i en sådan där "fånga-väsen-period" igen, det vore riktigt roligt! :)
RaderaKan berätta att inte alla jag försökte fota lät sig fångas. :)
Inte vid just det här tillfället, i alla fall... :)
Jättehärliga bilder :) Man kan se så mycket i "bara" ett träd. Naturen har mycket lurigheter att bjuda på och det är väl det som gjort både mig och matte till ena skogsmullar som mer än gärna hade varit ute i skogen varenda dag :)
SvaraRaderaNär jag väl börjat skärpa blicken så bara myllrar det av "väsen", överallt. Träd och trädrötter tycker jag har speciellt mycket att berätta. Framförallt förstås i äldre mer orörda skogar, men "dom" finns nog i stort sett överallt. :)
RaderaMen de låter sig inte alltid med framgång fångas på bild. Är väl rädda om sin identitet kan jag tro... :)
Äsch, den här gången och i den är bloggen skulle förstås inte KASPER ha fått stå för kommentarssvaret. :)
RaderaVilken fantastisk eknatur du funnit! Ett reservat, eller? Det verkar så orört, att träden bara kan få falla och multna i fred. Där kunde man gå länge och studera och filosofera. Kan lätt se varelser i dessa vackra träd. Vilken struktur i barken! Ruggig varelse, den där som inte ville bli betittad. Att iaktta så att fantasin stimuleras är faktiskt kreativ verksamhet, även om det inte skulle komma ut något reellt av det, tänkte jag plötsligt.
SvaraRaderaFunnit hagen har ju Sigge matte Helena gjort, men jag är glad att hon visade mig den. :) Trots det erbarmliga vädret som gjorde att picknicken fick begås i hennes kök.
RaderaJag tror inte det är ett naturreservat, det finns t.ex. en hel del stubbar där också. Den stora kohagen betas. Tursamt nog fanns djuren i en annan del av den.
På något sätt känns det faktiskt riktigt kreativt att vandra runt i naturen, med öppna ögon. Den här gången kom det åtminstone ut några visserligen digitala men ändå liiiite reella foton. :D
Sparreholms ekhagar är naturreservat sedan många, många år
RaderaBorde jag nog ha förstått - åtminstone borde jag förstås ha frågat dig!
RaderaJag ska meddela Margus!