Försvunnen Mysa - orolig natt

I går (lördag) var inte rolig. Bloggen handlar alltså om Mysan i dag också, vet ju att många vill veta hur det går vidare.

Efter att ha promenerat ut och in ett par gånger under dagen, så försvann hon, tidigt på eftermiddagen. Jag letade framåt kvällen. Gick stora lovar på vägen, på granntomter och ängen. Ropade och lockade. Det blev kolmörkt. Ingen Mysan. Kollade ideligen dörrar på husets både fram och baksida. Ropade. Ställde till slut ut en kattbur med dyna på altanen, inne under tak. Och den andra på farstubron.

Det var kallt också, bara drygt 4 grader. Hennes gamla revir från hemlösa tiden ligger väldigt nära. Hade jag släppt ut henne för tidigt? För sent? Hade något hänt? Eller ville hon helt enkelt tillbaks till sitt fria liv, nu när hon fått sin frihet åter.

Hon var borta hela eftermiddagen, kvällen och natten.

Jag var ledsen och orolig, men somnade naturligtvis så småningom. Och i morse, det första jag gjorde var förstås att kolla på altanen - och där låg hon, i kattburen! Gäspade, kom ut, och gick sedan direkt in via "glasrummet".

Hon gick till "kycklingsäcken" under kontorssängen (genom att hon är så liten lyckas hon knöla ner sig i Kattmatskorgen), och drack sedan som vanligt ur sin vattenkanna.

Åh, så oerhört glad och lättad jag kände mig! Mina tre andra katter var ju ute hela natten, så varför skulle inte också hon? Kanske hon tänkte.

Sedan låg hon länge i mitt knä och spann och spann.

Jag hittade ett halsband som jag kunde skriva mitt telefonnummer på. Den vedervärdiga pinglan fick sitta kvar... (OBS! att halsbandet sitter så löst att hon hur lätt som helst kan kränga av det själv, utan att så att säga använda resåren). Jag ville ha koll på var hon fanns. Och hon har ännu inte kommit underfund med hur lätt hon kan göra sig av med det. Pinglan ska snart bort förstås, men ett par dagar får den sitta kvar. Inomhus, när ytterdörrar är stängda, då slipper hon både halsband och pingla.

Jag och Kasper var i skogen två-tre timmar. Katterna kunde komma in i glasrummet, men dörren in till huset var stängd. När jag kom hem låg Mysan och sov i en av fåtöljerna där, och Filip i en annan.

Hon har hållit sig alldeles i närheten hela dan! Men lite illa höll hon i alla fall på att råka ut - nu får ni se en bildsvit, den talar för sig själv.  (Synd att Bloggers bildsvitvisning inte har återkommit.)

Kolla ögonen, på bilden nedanför! Här är det allvar. 

Jag stod faktiskt med kameran för att fotografera henne, när hon plötsligt förlorade fotfästet. Därför kunde jag följa hela händelseförloppet.

Det har varit en underbar höstdag idag. Massor av trattkantareller plockade jag, trots att jag inte alls letade särskilt målmedvetet. Tvärtom, faktiskt.

En stubbe...

... och vår vackra skog. 

Tror jag tar och avslutar med ännu en kattbild (Kasper har ju en egen blogg, fast just nu blir det en del katter där också. Men inte i dag). :)

Tre våningar...  Filip, Petrus och Mysan.

Läget just nu - Mysan sover sött i en fåtölj i glasrummet. Filip sover på kontorssängen. Kasper sover med huvudet på hjulen (farligt!!!) på min datorstol.