Inne har kvällen blivit natt. Ute har sensommaren blivit höst.
Med enstaka minusgrader ett par nätter.
Med enstaka minusgrader ett par nätter.
Häromdagen såg sommarens sista ros ut så här...
I dag ser den ut så här.
Digitalisen såg ut så här, och den var nästan lika vacker idag!
Här är ytterligare någon som kämpar tappert...
...och här är någon som totalt missuppfattat det hela!
I natt blir det visst lätt frost igen. Tror att digitalisen ger sig då.
Maskrosen? Jag tror den klarar sig!
Något annat som "blommar" - vildvinet.
Ni kanske har noterat att Blogger åter visar förstorade bilder, i svit. Om man så vill.
Klicka på vilken bild som helst, så kan ni se. En och annan tål lite förstoring. :)
Ett par skogsbilder också, från dagens promenad.
En höstdag i strålande sol.
I kväll/natt tänker jag alltså inte tänka överhuvudtaget ... jag tänker bara gå ut och försöka förmå lilla Mysan att komma in för natten, men jag tror inte det är riktigt vad hon själv tänker sig. Får väl se. I varje fall vet hon var "hemma" är. Blir hon kvar ute så har hon sällskap (om än säkert på avstånd) av de övriga katterna som också föredrar ett nattligt uteliv.
HA! Hon kom just in!!! Gullekatten... :)
Bara för det lägger jag upp ännu en hoper bilder! På en lekande Mysa. Är jag kär eller är jag kär... Och Maxi blev så glad att han sprang fram och hälsade, han också! Fast snart vill han nog ändå ut. Gullekatter är dom allihop! Och Kasper, han är min bästaste gullehund!
Här kommer hon, Mysan!
Natti! :)
Tänk så dina bilder och ord värmer ibland, om än så här på morgonkvisten...
SvaraRaderaPelle - tack, nu blir jag glad!
SvaraRaderaEtt vackert farväl till eftersommaren 2011. Jag tror maskrosen håller ut längst. Eller violen, den blyga.
SvaraRaderaNågon har sagt: En hund äger man, men man ägs av en katt. Eller något liknande....
Det är väl den skillnaden som är en del av tjusningen. Att vara vald av en katt, såsom varande dess människa?
Nu, i de sista skälvande värderar vi blomstren än högre. Även maskrosor beundras och ses med glädje var de än står.
SvaraRaderaGullekatten är väldigt vacker, liknar en viss Ola på Dal faktiskt;-)
Lena - antagligen är den blyga violen den uthålligaste. Får se i morgon, efter regn- och blåstovädret.
SvaraRaderaSå sant det där om hund och katt.
Hundens trofathet och villkorslösa kärlek kontra kattens "jag gillar dig när det passar mig"-attityd, det är helt underbart att få uppleva båda!
Jag har aldrig förstått det där med katt- ELLER hundmänniska. Jo, det har jag väl egentligen, men jag är så glad att jag är både-och. :)
Skogsfrun - visst är det lite spännande att se vad som trotsar till och med en och annan minusgrad.
Hon är verkligen en sötis, lillkatten. Och så är hon ju så liten! En tredjedels Maxi och en halv Filip... Om Petrus inte haft en så yvig päls skulle han och Mysan nog vara ganska lika. Känns ungefär lika tunga. Eller snarare lika lätta. Men Maxi håller jag nästan på att tappa när jag tar upp honom... :)
Ja tror de va meningen att Mysan skulle bo hos dig!
SvaraRaderaVet du Hanna, det tror jag också! Det har verkat helt knäppt, jag har ju värjt mig och provat andra utvägar.
SvaraRaderaMen här är hon nu - trots det. :) Och det känns jättebra! :)