torsdag 30 juni 2011

Många djur blev det

I gårdagens nattsvalka, med öppen både ytterdörr och glasrumsvägg , mobbades jag två gånger av Blogger.

Nåja, det går visst bättre idag. Förhoppningsvis.

Hur som helst så är det något magiskt med dessa fantastiska, ljumma sommarkvällar som mer än väl kompenserar en svettig dag i 30-gradig värme.

Då, men egentligen bara då, är jag tacksam över min ovana att vända på dygnet.

Tunna vita "gardindraperier" håller mygg och nattfly borta, i varje fall om inga ljus eller lampor är tända inomhus.

Jag lider av någon sorts flyfobi! Vill inte ha nattfjärilar inomhus, får nästan en totalt irrationell panik! Håhåjaja... Med mygg går det bättre, dom slår jag ju bara ihjäl!

När jag kom hem framåt kvällningen i går möttes jag av den här krabaten ett par meter från ytterdörren! Jag gillar faktiskt inte paddor heller. Men jag är trots det väldigt glad att de finns. Den här vännen bor under farstubron. 

Katterna struntade i den stora paddan. De har förstås mötts förr. Kasper åtminstone nästan-nosade, men tappade snabbt intresset. Trist typ, paddan alltså! Den enda intressenten var jag, som åtminstone grabbade tag i kameran.

Det blir mycket djur nu, av någon anledning. Minns ni sångsvanarna som höll till i de stora dammarna i våras? Titta annars här, när de promenerade på isen. Svanarna finns kvar, i det som numera närmast liknar någon sorts vattenäng! Titta noga i det gröna, så ser ni något roligt. (De här bilderna är, som alla övriga, klickbara).



Men pappa svan, han flydde minsann fältet... Undrar förresten om svanparet valt boplats pga namnet, Andvägen. Något annat skäl tycker jag är svårt att hitta. Men det är klart - dammarnas heltäckande gröna fungerar ju bra att gömma ungar i. Är väl därför.


Min midsommar - bilder från stora grillfesten har jag inga. Däremot från en utflykt jag ska återkomma till. Några bilder finns hos Kasper, och dom tycker jag ni ska titta på, om ni inte redan gjort det. 


Annars tycker jag att de här båda bilderna rätt bra illustrerar min lugna och fina midsommar.



Förresten apropå sånt som smakar gott - fjärilar älskar sedum! Precis som humlor och bin. Fantastiskt, det surrar och fladdrar bland blommorna, ni får väl ta fantasin till hjälp.

.
Och nu håller jag tummar...




5 kommentarer:

  1. Du ser ut att ha haft en GOD Midsommar.
    Vassar växer så in i vassen, svanar har ingen lie som vi men bra skydd för ungarna.
    Nähä då vill du inte vara med i klubben "Vi som gillar Paddor"vi är nog en mycket liten grupp.
    Vackra bilder och nu tycks det vara nässelfjärilarnas stund på jorden.
    Särskilt frodig grönska i år, har väl aldrig sett så stor och lysande rödklöver som nu i morse.

    Får väl ta en titt in till Kasper också:-)

    SvaraRadera
  2. Borta bra och hemma bäst! Visst är det allra skönast att leva sydeuropeiskt i värmeböljor och ta en lång siesta, så att man orkar njuta av härliga tropiska nätter.

    Om man inte är nattmänniska som du.

    Häckande sångsvan med gul näbb utan knöl. Då är det sant att den häckar även söderöver nu för tiden.

    SvaraRadera
  3. Den perfekta svangömman de hittade. Såg ut som en härlig sallad och jag antar att det är te i glasen. Jag försöker vara rädd om våra paddor också, vilket inte alltid är så lätt när man klipper gräset...

    SvaraRadera
  4. Måste vara en alldeles utmärkt barnkammare det där!
    Det fanns ofta svanpar i den fågelsjö jag såg när jag bodde i Björnlunda. Även den växte ofta igen en hel del och jag antar att en del av populariteten berodde just på "osynligheten". (Fast där tog vi också jättegäddor i ryssja ibland på vårarna, undrar om de hotade även svanbarn?)
    Jag tycker nog att det är en bra fin inneboende (om än utanför) ni har där:)

    SvaraRadera
  5. Skogsfrun - nej du, i den klubben platsar jag inte alls. Såvida det inte handlar om charmiga porslinsgrodor, förstås. :)

    Lena - jag har verkligen njutit av de här varma nätterna. Nästan så jag funderat på att t.o.m. sova utomhus! (Men så är det ju det där med myggen...)

    Pelle - vissst var det te i glasen. :) (Men vin till salladen.) Jag TROR inte att jag halshuggit eller stympat någon groda hos mig, men så kommer ju varken trimmer eller klippare till användning särskilt ofta heller.

    Eva - för flera år sedan häckade ett knölsvanpar i dammarna. De fick ungar, flera stycken. Dessvärre - de blev färre och färre, småningom fanns bara en unge kvar. Till slut var föräldrarna ensamma. Det kändes väldigt tragiskt.
    Sedan dess har vi bara haft tillfälliga besök, förutom i år. Måtte de små få överleva och kanske rentav komma tillbaks nästa år?

    SvaraRadera