God soppa - och framförallt naturligtvis MYSE! :)

Har man lite vitkål. ett par morötter, kanske någon palsternacka, gul lök, ett par potatisar, röda linser, tomatpuré och créme fraiche hemma, då kan man göra godaste soppan! En liten bit finhackad ingefära är ett stort plus, men man kan klara sig med bara lite chilipasta av något slag.

Vitkål, morotsslantar, palsternacka (och/eller selleri om man gillar det vilket jag inte gör), lök och röda linser ska svettas i olivolja eller rapsolja (som jag föredrar). Späd med vatten, lite buljongpulver eller buljongtärning. Pytsa i tomatpuré, den finhackade ingefäran, salt, örtkryddor (förslagsvis torkad timjan, rosmarin, oregano).

När linserna nästan kokat helt sönder, efter kanske en kvart brukar jag sätta till den inte alltför smått tärnade potatisen. Den ska inte koka sönder och reda soppan, det jobbet gör de röda linserna.
Till sist, när soppan kokat färdigt, rör jag ner créme fraiche. Ganska mycket. Och sen den slutliga avsmakningen. Djupfrysta ärter ger soppan lagom ättemperatur.
Ibland, när jag kommer ihåg det, låter jag lite bönor från frysen få koka med på slutet.
Det här är väldigt enkelt, inga speciella mängder av någonting, och det blir jättegott! Gärna med lite riven parmesan i sopptallriken.

Så nu är jag mätt och belåten, kändes som en perfekt lördagsmiddag. :) Med mindre mängd vätska blir det här en jättegod gryta.


Det här skrev jag naturligtvis för att det inte BARA ska handla om Myse på bloggen. :)
I går skrev Kasper och visade bilder från Myses dag 2 här i huset. Som ni ser där så sker acklimatiseringen med rekordfart! Redan dagen efter hans ankomst lyckades jag få med alla fyra katterna på en och samma bild! Och jag har plötsligt fått en liten sängkamrat.

I dag är det alltså min tur, och mina bilder är från dag 3. Alltså från i går. Och någon enstaka från idag. Här råder harmoni! Lille huvudpersonen i centrum, som sig bör... (Klicka på bilderna, som vanligt.) Galler kring kaminen behövs, Myse svedde svansen i förrgår. Han själv märkte inget, men jag kände konstig lukt och upptäckte att han hade svansen mot kaminen! Usch, kunde ju ha gått illa!

I går sken ju solen, och Myse upptäckte en ny, öppnad dörr. För så är det, solen värmer mitt "glasrum" och dörren får stå öppen.

Klart man måste ut och undersöka - konstigt, ute fast inne? Men snö - nej, usch! Säkrast att gå tillbaks till  det där "riktiga" inne!!

Där kan en liten Myse ligga lugnt och mysa och leka.

Och så kan man skoja lite så att Filip som ligger i fåtöljen måste börja bry sig, och se efter vad som sker. Men då har Myse hunnit gömma sig.

Nu slipper Filip sitt "kaxehalsband" med pling. Jag behöver inte hålla extra koll på honom. Ingen som helst oro eller animositet märks i flocken. Petrus är inne, har parkerat sig på golvet framför kaminen. Mitt i "passagen".

Med Petrus är det alldeles extra märkligt. Inte nog med att jag haft både honom och Myse i knä samtidigt (båda hoppade upp själva, Myse först). Han knappt ens fräser åt de båda svarta! Så som han gjort i alla år, ända tills i förrgår!

Myse är helt enkelt en liten mirakelkatt, på mer än ett sätt.

Och för några timmar sedan hjälpte han mig att plocka undan julen.

Den där "älgen" på bilden är en kasperälg, dvs funkar som en kasperdocka. Barnbarnens favorit när de var små, och det är den än idag. Finns väl inte någon leksak de haft så skojigt med. Och fortfarande kan ha. Han kan få i stort sett vilken mimik som helst. Klart att de ville ha den framme i jul, i övrigt innehåller kartongen lego.