I gårdagens nattsvalka, med öppen både ytterdörr och glasrumsvägg , mobbades jag två gånger av Blogger.
Nåja, det går visst bättre idag. Förhoppningsvis.
Hur som helst så är det något magiskt med dessa fantastiska, ljumma sommarkvällar som mer än väl kompenserar en svettig dag i 30-gradig värme.
Då, men egentligen bara då, är jag tacksam över min ovana att vända på dygnet.
Tunna vita "gardindraperier" håller mygg och nattfly borta, i varje fall om inga ljus eller lampor är tända inomhus.
Jag lider av någon sorts flyfobi! Vill inte ha nattfjärilar inomhus, får nästan en totalt irrationell panik! Håhåjaja... Med mygg går det bättre, dom slår jag ju bara ihjäl!
När jag kom hem framåt kvällningen i går möttes jag av den här krabaten ett par meter från ytterdörren! Jag gillar faktiskt inte paddor heller. Men jag är trots det väldigt glad att de finns. Den här vännen bor under farstubron.
Katterna struntade i den stora paddan. De har förstås mötts förr. Kasper åtminstone nästan-nosade, men tappade snabbt intresset. Trist typ, paddan alltså! Den enda intressenten var jag, som åtminstone grabbade tag i kameran.
Det blir mycket djur nu, av någon anledning. Minns ni sångsvanarna som höll till i de stora dammarna i våras? Titta annars
här, när de promenerade på isen. Svanarna finns kvar, i det som numera närmast liknar någon sorts vattenäng! Titta noga i det gröna, så ser ni något roligt. (De här bilderna är, som alla övriga, klickbara).
Men pappa svan, han flydde minsann fältet... Undrar förresten om svanparet valt boplats pga namnet, Andvägen. Något annat skäl tycker jag är svårt att hitta. Men det är klart - dammarnas heltäckande gröna fungerar ju bra att gömma ungar i. Är väl därför.
Min midsommar - bilder från stora grillfesten har jag inga. Däremot från en utflykt jag ska återkomma till. Några bilder finns hos
Kasper, och dom tycker jag ni ska titta på, om ni inte redan gjort det.
Annars tycker jag att de här båda bilderna rätt bra illustrerar min lugna och fina midsommar.
Förresten apropå sånt som smakar gott - fjärilar älskar sedum! Precis som humlor och bin. Fantastiskt, det surrar och fladdrar bland blommorna, ni får väl ta fantasin till hjälp.
.
Och nu håller jag tummar...