onsdag 12 december 2012

Nu har Petrus somnat in

Nu har vår Petrus lämnat oss, vid 10-tiden i förmiddags. Vid 3-tiden i natt var läget oförändrat. Vid 7-tiden i morse när jag vaknade låg han på sidan, en liten bit från dynan.

Då trodde jag att han redan gått ifrån oss, men han fanns kvar. Vi fick nästan tre timmar tillsammans, framför kaminen. Jag i en fåtölj, han på ett litet bord framför mig. Ibland rörde han lite på en tass. Jag kunde både se och med handen känna vartenda andetag. Ända in i det sista.

Allt gick lugnt och stilla. Som jag hoppats och trott. Petrus val.

Petrus har ro nu. Tanken på Regnbågsbron känns fin, men om livet efter döden vet vi så lite. Jag tycker trots allt om symboliken.

Tror inte att jag ännu riktigt kunnat ta in vad som hänt.


 
Så liten han var när han kom till mig. Det är länge sedan.

Vi fick behålla honom i många år. Det är jag så tacksam för.
 
 
Älskade lilla stora vackra Petrus - så jag kommer att sakna dig!
Men så väl jag unnar dig att få vila i frid.

Jag ska skriva mer om dig senare.

25 kommentarer:

  1. Bättre färd in i det okända kan nog ingen få än att få somna in i värmen hos de man älskar.

    Kramar till er som är kvar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är glad att slutet på hans liv blev så här. När det nu måste bli ett slut.
      Det är dämpat här hemma. Själv är jag väldigt trött.
      I kväll hinner det inte bli i morgon innan jag kommer i säng.

      Radera
  2. Det är verkligen blandade käslor som väller upp. Man är glad för att döden kom så stillsamt och fint, samtidigt som sorgen kräver sin plats.

    Så underbart, att han vände där i dörren och kom in till dig i stället för att gå ut och gömma sig som så många katter väljer att göra. Det är tillit!

    Inför döden känner man sig alltid otillräcklig. Du har gjort allt för honom som fanns i mänsklig makt. En klen tröst i saknaden.

    Hur reagerar de andra katterna?

    Vi sänder många varma, tröstande tankar till dig och flocken, som förlorat sin nestor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns underbart, att han vände och kom in. Det betyder att han visste. Han har aldrig tidigare backat ens för kyla, ösregn eller snöstorm. Nu var det bara tilltrampad snö på marken.

      Saknaden kommer jag inte ifrån, han var så speciell.
      Man vänjer sig aldrig, fast man ju vet att ett djurliv är kort.

      De andra katterna - de är som vanligt. Petrus var en ensamvarg, han blev aldrig en integrerad del av kattflocken, han stod liksom bredvid. Han bildade en egen flock med mig och Kasper. Vi var utvalda.

      Radera
  3. Vila i frid, lille Petrus - så älskad. Många känslor är det. Så många år tillsammans, omsorger, glädjeämnen. Det bli tomt. Tröst i att det gick lugnt. Nu får även ni andra vila ut, och så småningom tassa vidare i livet. Försiktig tillvänjning. Man blir rätt mör av sorg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tomt. Riktigt, riktigt tomt.
      Här finns också tacksamhet över att det som måste ske fick ske på det sätt det gjorde.
      Jag måste verkligen vila nu, är så trött.

      I morgon måste livet gå vidare. Men på fredag vilar jag igen.

      Vet du - jag är säker på att Petrus har det bra. En älskad varelse kan inte bara försvinna...

      Radera
  4. Så fint sätt för honom att dö! Att du orkat göra hans vilja är stort. Men underbart att få förtroendet.
    Jag hoppas att du kan unna dig vila nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett förtroende, det att han vände tillbaks in.
      Vi kände varandra väl, Petrus och jag.
      På något sätt gav vi varandra oss själva som gåva, de här sista dagarna. Så känns det.
      Och nu ska jag gå och vila om en liten stund.
      Besöka andra bloggar får jag göra i morgon kväll.

      Radera
  5. Finner inte ord att trösta med i er sorg... Tänker på dig och trots allt tror jag ändå att han fick ett så värdigt slut man någonsin kan önska en kär vän, att få somna in bland sina nära i hemmets trygghet. Många kramar och tankar sänder jag dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna. Mitt i sorg och saknad känns det gott att Petrus fick det slut han själv valde. För just honom var inget annat tänkbart.
      Petrus och jag har alltid haft ett speciellt förhållande. Och det bekräftade vi de här dagarna.

      Radera
  6. Många kramar
    Lena

    SvaraRadera
  7. Sov gott lilla gubben. Och en kram till lilla matten. Många omtankar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Det är ett stort tomrum denna lilla varelse lämnar. Riktigt stort.
      Vår fina Petrus...

      Radera
  8. Svar
    1. Petrus har det bra, det är jag övertygad om. På något sätt.
      Vi älskar honom!
      Och vi saknar honom så mycket.

      Radera
  9. Annkristin i enköping13 dec. 2012 20:38:00

    Så svårt det är att mista en älskad fyrbent vän.Man vet ju att man bara har dom till låns en liten kort stund här på jorden,men när den tiden är ute så vill man inte riktigt acceptera det,men efter en tid så finns alla dom fina underbara minnen kvar.
    Många många tankar och kramar till er,jag vet hur det känns.

    Var rädda om er i vinterkylan ni två och fyrbenta !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, det är svårt. Jag har varit här förut, men det gör det sannerligen inte lättare. Han är så märkligt ständigt närvarande, lille Petrus. Vet inte hur många gånger jag nästan varit på väg mot dörren för att ropa in honom, nu i kylan...
      Kasper tycker sig också ofta höra hans krafsningar på dörren...

      Radera
  10. Så fint att Petrus kom in till dig när han inte mådde bra. Många katter söker ensamheten och då vet man ju inte vad som har hänt. Petrus fått ro. Hoppas att du också har frid inom dig och kraft att nu ägna dig åt den levande skaran, som säkert känt av stämningen i huset.
    Så sakta bleknar sorgen- men aldrig minnet.

    Kramar från oss på torpet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Petrus har ju fått sina skråmor, en gång ett riktigt otäckt stort, väldigt djupt och varande sår i benet. Han smet, när jag tänkte fara till veterinär med honom, och var borta i över en vecka. Han har hållit sig undan fler gånger, men då högst 3-4 dagar.
      Den här gången var han också på väg ut, men vände och kom in.
      Nu har han det bra.
      Men åh, så jag saknar honom! Fast jag vet ju att - som du säger - sorg bleknar men inte minnet. De börjar bli många nu, att minnas.
      Min levande skara berättar för mig att den finns. Om jag till äventyrs skulle glömma. Åh, så glad jag är att jag har den!

      Radera
  11. Det är så svårt när ett husdjur dör ifrån oss men så är det bara de har inte evigt liv tyvärr. Petrus fick i alla fall dö i lugn och ro, hemma nära dig! Mina tårar trillar trots att jag inte hade träffat honom, men det var ju inte länge sen som Hillman gick bort. Det händer än idag att jag är på väg att ropa på honom, så jag vet hur du känner dig. Jag har varit med om det många gånger men det blir inte lättare, det är precis lika svårt varje gång det händer. Hoppas att Petrus träffat alla andra som gått över regnbågsbron under detta år, att han får leka pigg, frisk och stark.

    Tröstekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet14 dec. 2012 00:24:00

      Nej, det blir inte lättare. Jag trodde jag var förberedd, men så var det uppenbarligen inte. Ibland bara brister det...

      Jag förstår dina tårar - mina har trillat över både Illerson och Hillman.

      Samtidigt är jag så tacksam att Petrus vände och kom tillbaks in och fick dö här hemma, tillsammans med mig. Den resan gjorde vi tillsammans.

      Radera
  12. Visst är det konstigt - men ibland är det som i det indianska ordspråket: Today is a good day to die... Det är gott att dö när man är mätt på livet och kroppen sliten, det är gott att bara få vila! Även för en gammal katt!

    På min blogg finns en spalt nere till höger som heter Wikkis MinnesLund. Där samlas memoria över många av dem som tassat till SkaparKatten... Jag tror på Friden i den andra världen. Men jag tror också på detta:
    http://metrobloggen.se/wikipedia/farval_fran_din_katt/

    Något av oss blir för alltid kvar!
    TröstTassKram Wikki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Wikki - jag har läst hos dig. Och gråtit... känner igen så mycket.
      Visst finns Petrus på något sätt kvar hos oss. Trots det stora tomrummet. För tomt är det.
      Men det var dags, och jag är innerligt tacksam över att Petrus vände tillbaks och valde att dö hos oss, hos mig. Tacksam över att vi fick vara tillsammans hela vägen.

      Tack för din tröst, och jag vill gärna att Petrus ska få en plats i din minneslund. Någon dag ska jag skriva, men just nu känns det för svårt.

      Radera
    2. Det blev så fel - svårt ibland att hålla reda på två olika inloggningar.
      Kasper är en underbar hund och han saknar också Petrus, men skriva här kan han inte.

      Men faktum är att Kasper hör Petrus. talar om för mig att "matte, hör du inte att Petrus krafsar på dörren och vill in!"
      När jag då öppnar dörren ser han både förvånad och förvirrad ut.

      Radera