lördag 8 december 2012

En sorgsen väntan

Det känns inte bra här hemma. Det handlar om Petrus, äldsta katten och ensamvargen som på senaste tid blivit alltmer inne. Som sovit nedanför min säng om nätterna.

Det har känts bra. Så skönt för honom att äntligen välja att vistas inne i ljus och värme och gemenskap. Men nu inser jag att han i själva verket är både gammal och trött. Då är det tryggare inne än ute.

Ålder har inte bara med år att göra. Men han är i det närmaste 14 år och har helt efter eget skön fört ett tufft liv, mestadels utomhus.

Nu vill han inte vara med längre. Jag ser också att han så sakteliga tynat bort under flera månader, sedan i somras. Han har magrat.

I köket, på golvet vid vattenskålen, vill han ligga. Men han dricker bara lite grann. Han äter inte, inte ens de mest utsökta delikatesser.

I mitt knä vill han inte stanna, men jag får sitta bredvid honom på golvet och smeka honom.

Petrus har alltid varit en katt med en till och med för katter ovanligt utpräglad egen vilja. Så är det nu också. Och jag vill absolut inte försöka tvinga honom till något, fortfarande kan han protestera. Det gör han också, och jag är lyhörd.

Han ska inte behöva tvingas in i en bur och en bil och utsättas för främmande människors försök att få in en nål i en torkad åder för att ge honom en sista spruta!

Han ska få dö hemma - och det kommer han snart att göra. Vet inte om det handlar om timmar eller dagar.

Han har inte ont. Klagar inte. Han bara ligger. I natt hade han hoppat upp i en fåtölj, men om jag nu lyfter upp honom tar han sig ner och återvänder till köket och vattenskålen. Men han ligger på dynan jag placerat där.




Kära älskade Petrus, din sura, egensinniga, vackra och absolut unika katt! Jag kommer att sakna dig så! Men du har alltid valt hur ditt liv ska se ut, och det gör du nu också. In i det sista. Och jag kan bara försöka följa dig så gott jag kan.

Du har en gråtande matte nu.

22 kommentarer:

  1. Men lille gubben!
    Jag kan nog förstå hur du känner som matte, samma typ av tankar snurrar ju här också.
    Det känns väldigt rätt att du gör så!
    Tänker på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet9 dec. 2012 00:21:00

      Jag bara hoppas att han ska få somna in lugnt och stilla.
      Men svårt känns det!
      Tack för att du tänker på oss!

      Radera
  2. Mjau när SkaparKatten kallar på oss, så måste man tassa iväg, så är det bara. Man känner att krafterna ebbar ut och somnar så stilla - med de omgivande käras trygga närhet och vård kan en gammal katt helt naturligt bara få komma till ro. Det är gott att få dö fridfullt på en älskad plats, nära allt.
    Petrus gå i SkaparKattens Frid!
    TassKram Wikki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet9 dec. 2012 00:26:00

      Vet du, när jag stryker honom över ryggen och på sidan av huvudet så spinner han! Inte lika kraftfullt som vanligt, men dock.

      Ett stort och varmt tack för dina ord. Som naturligtvis får mig att gråta... Du förstår.

      Radera
  3. Men... så tungt och sorgligt. Hoppas det går som du tänker dig. Jag önskade att våra hundar skulle somna in hemma, men det blev inte så. När anfall av olika slag (stroke o liknande) inträffar sker inte det där lugna insomnandet. Det blir akut. Då är det en tung väntan för er som återstår. Tänker på er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet9 dec. 2012 00:34:00

      Jag hoppas också. Läget är inte "akut" i betydelsen plötslig och häftig.
      Däremot känns det som definitivt. Som om han själv bara väntar nu, på att få somna in.
      Det känns så väldigt tungt och svårt!
      Tack för att du tänker på oss.

      Radera
  4. Åh, jag hoppas att Petrus väljer att somna in helt lugnt när han känner att det är dags . Jag får en stor klump i halsen när jag läser vad du skriver och har lite svårt att hitta ord, men du ska veta att vi tänker på er. Tröstekramar till er alla...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet9 dec. 2012 01:17:00

      Tack Pelle, tankar är bättre än ord just nu.
      Känns gott att ni tänker på oss.
      Jag bara väntar.
      Han är så stilla där på golvet vid vattenskålen.
      Men nu ska jag i alla fall försöka gå till sängs.
      Men sova ... nej, det går nog inte.

      Radera
  5. Det gör så ont att läsa.
    Fine vackre Petrus, må han få somna alldeles lugnt och stilla hemmma.
    Tänker på dej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet9 dec. 2012 21:15:00

      Åh, så jag hoppas att det blir så. Men tungt är det. Blickarna dras ständigt till honom. Händerna också.
      Vi har kamperat ihop så länge.

      Radera
  6. Han har haft ett underbart liv hos dig! Han har haft sin fulla frihet och fått göra som han vill och alltid haft sin egen matte, som varit närvarande. En drömtillvaro för en katt.

    Katter är makalösa på att dölja sina svagheter. Tills nu, när han inte orkar längre.

    Hoppas att han får lämna er, på det sätt han själv har bestämt. Lugnt och stilla. Många varma tankar till dig och Petrus!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet9 dec. 2012 23:48:00

      Jovisst, han har alltid valt själv. Jag har alltid funnits där för honom, och under senare år Kasper också. De båda svarta har varit moln på hans himmel, men allt mindre med åren.

      Det är dags för honom nu. Jag önskar så att han får somna in, helst redan i natt. Vår käraste Petrus... det är svårt att se honom så här.

      Radera
  7. Åh fy vilken jobbig läsning, måste vara tufft för er nu! Beklagar verkligen men skönt ändå på något sätt att han får möjligheten att somna in hemma där det är tryggt. Hoppas på att allt ska gå stilla och lugnt till även om det är jobbigt för er alla. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet9 dec. 2012 23:53:00

      De är tufft. Riktigt, riktigt svårt att se honom. Han är värd att få somna nu. Jag önskar jag kunde få ha honom hos mig i sängen, men det vill han inte. Han vill ligga på golvet, vid en vattenskål. Äntligen har jag ändå fått honom att acceptera en tunn dyna under sig.
      Älskade Petrus - så jag hoppas han får somna lugnt och stilla, precis som han ligger just nu...

      Radera
  8. Jag vet hur jobbig den väntan är Vad skönt att han valt att vara hemma och inte har försvunnit som så många katter gör när de är dags
    Många kramar från mig
    Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet10 dec. 2012 00:00:00

      Petrus, utekatten framför andra, har valt att avsluta sina dagar inomhus. Det känns oväntat, och mitt i sorgen och väntan är jag tacksam över att han väljer som han gör.
      För hans skull önskar jag att han ville ge upp helt nu och tilllåta sig somna. Det är han värd, denna så speciella och älskade katt!

      Radera
  9. Må han somna in lugnt och stilla när det är dags.
    Omtankar till dig matten

    SvaraRadera
  10. Vemodig att läsa om men jag hade nog tagit en koll hos vetten! 14 år är inte en så hög ålder på en katt ju. Han kan var sjuk, ätit något olämpligt ute kanske. Men du som känner honom och ser honom nu vet säkert bäst!

    Kram och hoppas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet10 dec. 2012 15:36:00

      Ja Sara, i det här fallet vet jag bäst. Det är så här Petrus väljer. Ett annat förhållningssätt från min sida är helt enkelt inte möjligt.

      Radera
  11. Mina tårar trillar när jag läser, för jag minns så väl hur det var här i våras. Det är alltid så jobbigt när man kommer till det där sista farvälet, när man levt tillsammans under så många år så är det tufft att skiljas åt. Stackars, stackars dig, jag vet precis hur du har det, ingen i världen kan förstå som inte haft ett älskat husdjur för oss som haft det är det en familjemedlem och inget annat.

    Kramar från Inga-Lill Felix matte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet10 dec. 2012 15:47:00

      Det är ju precis så det är. Bara den som själv varit där kan förstå. Man växer ihop.
      Trots sitt tillstånd visar Petrus även nu - om än med små medel - exakt vad han vill av mig, och vad han inte vill.
      Allra viktigast är en skål med mjukt rundad kant att vila hakan på, och med precis lagom mycket vatten i...
      Och så att jag varsamt smeker honom. Korta stunder i taget, men ofta...

      Radera