Konstaterar att lilla kattan fortsätter att vittja matskålen. Grannens granne har till och med sett henne, men inte jag. I dag (lördag) tillbringade jag tre timmar på eftermiddagen i en skön fåtölj på "grannens" veranda, löste ett par rätt mariga korsord, nästan klart. Men ingen katt visade sig.
Återvände framåt kvällningen för ytterligare ett två-tretimmars pass. Gjorde avbrott för ett besök hos grannens granne (förklaring hos Kasper). Hon kommer nog inte att vara till stor hjälp är jag rädd, men det kan man antagligen inte förvänta sig av någon som aldrig själv haft varken katt eller hund. Även om viljan är god.
Nya strategin är att bara ge pyttelite mat i skålen. Lilla kattan ska fortsätta att vara hungrig men ändå uppleva att här KAN finnas mat. Som tidigare. Och därför återvända. Förhoppningsvis väntar då jag där, med påfyllning.
Det här är ingen vildkatt. Lite skygg, men hon har småningom sökt och fått närkontakt med grannen (men inte med grannens granne). Om jag alltså fortsätter att tämligen frekvent vistas på grannens tomt och veranda, så borde hon vilja bli vän även med mig. I synnerhet om jag har mat i beredskap, och inte är på något sätt påträngande.
Kattburen står där, och det är i den som maten serveras. En bit in. Jag sitter i sköna fåtöljen, alldeles intill.
Frågan är bara om jag hinner, innan hennes ungar sett dagens ljus och hon gömmer dem någonstans, oåtkomliga.
Fy tusan - i området finns både grävling och räv!
En stund efter 9 gick jag ner till badudden. Tänkte ge lilla katten möjlighet att undersöka den nästan tomma matskålen.
De här bilderna tog jag.
Ingen katt hade tagit chansen. Efter ytterligare någon halvtimme gick jag hem, nu var det både mörkt och kyligt.
Ska försöka ta mig dit igen i morgon bitti, åtminstone någorlunda tidigt. Med kattmat och ostbitar.
Kanske, kanske, kanske dyker hon upp.
Annars är jag rädd att det kan bli för sent. Men än har jag hoppet kvar. Vill så gärna bidra till att den här lilla stackaren och hennes ungar får bra kattliv!
.
Först av allt en eloge till dina ihärdiga försök att hjälpa kissemisse, det krävs en riktig djurvän till det... Jag hoppas verkligen att det ska gå vägen innan kattungarna föds så att både kattmamma och ungar kan få möjlighet till en bra start. kram!
SvaraRaderaHär hålls alla upptänkliga tummar och tår! Och böner sänds. Måtte hon våga lita på dig i tid!!!
SvaraRadera(Helena "skvallrade lite o jag blev jätteglad!)
Hon såg så tillitsfull ut på bilden så jag vågar hoppas på framgång, men man vet ju aldrig med mödrar.
Vacker omgivning du har att bida i i alla fall!
Hoppas verkligen att alla dina ansträngningar inte är förgäves. Bättre boende än hos Helena kan nog inte en katt få. Måste ändå säga att den här historien är minst lika spännande som de Agatha Christie-deckarna vi har följt på TV4.
SvaraRaderaAnna - jag börjar tvivla på att jag kommer att lyckas, i varje fall i tid. Kanske hon redan har nedkommit! I varje fall ska jag se till att hon inte svälter ihjäl!
SvaraRaderaEva - tack ska du ha, för stödet du ger. Än har hon i alla fall inte visat sig för mig, och så fort grannens granne visar sig försvinner hon därifrån också. Men granngrannen har sett henne genom sitt fönster.
Pelle - det börjar kännas som om det enda jag nu kan göra är att se till att hon inte svälter ihjäl. Jag har varit där ett par timmar i morse, och ska gå dit igen i kväll. Och åtminstone kolla matskålen. Känns lite hopplöst, faktiskt.