Oj då!!!

Joodå, visst lever jag... Datorn lever också, på sitt sätt. Men vi träffas liksom inte riktigt lika ofta som tidigare, inte så här på sommaren.

Livet går sin gilla gång, som man säger. Sommar och rentav sol! Lata dagar. Lite umgänge, lite läsning, lite stickning, lite promenerande. Men dessvärre inget arbete på tomten!

Så nu lever jag enligt devisen "man får vara glad att det är som det är när det inte är som det borde..."

Jag råkade i missriktat nit radera de senaste två veckornas bilder ur kameran (innan de överfördes till datorn). Faktiskt synd! Jag skulle velat ha dem kvar.

Efter raderingen funkade ingenting, så jag raderade rubbet, även kamerans äldre lagringsfil! Och tog med kameran ut på tomten för att se vad som nu skulle hända. Skulle den skapa en ny lagringsfil som jag kunde kopiera från?

Det gorde den, HURRA och tack!!


Det finns inga rabatter på min tomt. Inte nu längre. Och gräset har för länge sedan nått det stadium där en gräsklippare inte längre fungerar. Jag startade ambitiöst med stortrimmern (en riktigt tung värsting) men snart sa ryggen STOPP!  Det säger den fortfarande.

Men det är lite spännande att vada runt i gräset. :) Tänk så mycket vackert som bjuds, alldeles gratis och utan minsta insats från min sida!

Överlevande trädgårdsrymlingar är också fina.

Ett par underbart doftande gammaldags rosor trivs rätt bra mitt i allt gräs. I år har rådjuren lämnat knopparna i fred, och det är jag så glad för.

Från födelse mot död...  Även en ros kan illustrera den s.k. ålderstrappan. :) 

Bland timjan trivs humlorna. (Klicka)

Tomtens smultron håller på att ta slut, men på skuggiga ställen är de fortfarande fräscha.

Joodå, jag har blåbär också på tomten, och de är mogna och jättegoda. 

Lingonen är på gång, börjar i alla fall visa färg.  

Tomtens kantareller har jag ingen nytagen bild på.

Nattviolerna har förstås blommat över, nu ser en av dem ut så här.

På köksfönstret träffade jag den här kamraten, den ses förstås underifrån och verkar ha en rejäl "snabel"!

På altanen finns i alla fall en och annan odlad blomma också. Som allt regn inte lyckats förstöra.

Och här, en pelargonskönhet!

I övrigt konstateras jag bara att om man inte är det minsta intreserad av sport på TV - då är den här sommaren helt perfekt för att vänja sig vid att var utan, och nte skaffa sig någon ny när den gamla tagit slut!

Vandring bland stenar...

Datorn är inte direkt lockande, så här års. Fast - i och med den nyblivna bristen på TV, så lockar faktiskt enstaka program i SVT Play. Men inte alls lika många som jag trott! Får väl se hur det känns framåt höst och vinter.


Har ni tänkt på att det är riktigt intressant att vandra runt på en kyrkogård? En helt vanlig kyrkogård, utan andra celebriteter än de lokala.

Den här stenen, till exempel, har inskriften "Prosten och kyrkoherden C.P. Christiansson, född 22/5 1741, död 16/? 1841 ... och dess hustru C.G.W.P. Gyllenbaga, född 17/3 1799, död 5/? 1881.
Inte "makan" eller "hustrun",  utan "dess hustru"...

En annan sten som väckte tankar var denna.

Född friherinna och död som grevinna.

Nej, jag raljerar inte. Det var så här det var. Hon kanske inte var det minsta högfärdig själv, men skullle hedras av efterlevande? Vem vet. Klicka på bilden, så syns texten.

Här vilar i alla fall en överste. I sällskap med en skogvaktare, en handlande, en läroverksadjunkt, en skomakare, ett par godsägare, en organist och många fler.

Vem som vilar här har tiden nästan utplånat, men fascinerande är alla fossiler i stenen.

En del gravar är tydligen mer bortglömda än som känns rätt och riktigt. Bland annat läroverksadjunkten S G Dahls familjegrav.

Ibland stannar man upp lite extra. upptäcker att här ligger en liten pojke som bara fick leva några dagar. Någon annan blev 99 år. Men för gravstenar finns numera bestämda mått och ramar som inte får överskridas. Ett framsteg? Nja, kanske på sätt och vis. Men inte lika fantasieggande för en besökare. Säger den som själv vill bli utspridd som aska...

Hur som helst - här har gjorts plats för många nya gravar och gravstenar. 

Men det går ju inte att tänka på död utan att tänka på liv! Liv är ju faktiskt en förutsättning för död. Men för en del är den säkert väldigt avlägsen. :) Här ett underbart litet barnbarnsbarn som fick sitt namn för några veckor sedan.  

Hrm - upptäcker här att ett livstecken tydligen kan se ut hur som helst. T.ex. som ett besök bland gravar. (I samband med lite omvårdnad av mina föräldrars grav.)

Men nu måste jag ut och tillsammans med Kasper få känna på lite förhållandevis sval kvällsluft. I arbets/datorrummet är det både varmt och klibbigt kvavt.

Förresten så har myggen kommit nu!!!

Änglar finns!

Det finns jättestora släp att hyra, som gjorda för flytt.

Ett sådant landade hos mig i morse. En ung ängel (med dragkrok på sin bil) släpade och drog, bar och stuvade. Gamla uttjänta trädgårdsmöbler, två dammsugare, scanners," mojänger" och ljusstakar. Mattor, madrasser, kläder, skor, gitantiskt stor gammal TV-antenn, uttjänta gräsklippare, en rostig skottkärra, några trimmers, och plast, plast, plast i alla tänkbara varianter, både små och stora. Ett barnbarns lilla trehjuling (han är vuxen nu) osv osv.

Två gånger fylldes stora släpet! Två besök fick alltså återvinningen.

Två decenniers samlade "skräp" tar plats. När det slutar regna ska jag städa och sopa rent.
Ängelns enda lön - en god middag! Plus ett större tack än jag riktigt kan verbalisera.

Ängeln har ett namn - men här benämns han "Kaspers avlidna favvogrannes son". Och han kommer igen. Med öppet släp för att forsla bort sånt som varken fick rum eller liksom passade i ett "flyttsläp".
"För att jag tycker om dig", sa han "och för att du behövde den här hjälpen. Och som ett tack för allt du gjort för min mamma". 

Allt skedde i hällande regn! Både "ängeln" och jag var dyngblöta, jisses, så mycket regn som "regnkläderna" släppte igenom.

Men som sagt, än återstår en hel del. Men pga bl a humlebon får det anstå till senare, till i höst.
Och nu, efter ett par timmars uppehåll, så hällregnar det igen! Det smattrar på taket.

Och jag, jag sitter här och är bara tacksam. Med eld i kaminen och mina fyrbeningar omkring mig.

Fast en jädrans kall och blöt sommar, det är vad vi hittills fått!!! Fy tusan - men jag antar att jag inte är ensam om att längta efter sol och värme!

Utanför min vedbod klafsade vi i lera idag! Har faktiskt aldrig hänt tidigare, och jag har som sagt bott här i decennier!!!

Skruttig färdtjänst!!!

I tandläkarens väntrum satt en gammal kvinna med sin rullator. Jag blev tvungen att placera mig framför den jättestora spegeln som täcker nästan en hel vägg... Mitt konstaterande att "det var bättre kvalitet på speglarna förr i tiden..." blev inledningen till ett samtal. Hon hade suttit i över en timme och väntat på att färdtjänsten skulle hämta henne.

Tandläkaren och sköterskan hade försökt ringa och påminna. Upptaget, upptaget, upptaget. Det går inte att försöka ringa hur många gånger som helst, när andra patienter väntar. Till slut fick man besked "via en robot" om att en bil skulle vara där inom 10 minuter.

Färdtjänstcentralen ligger i Riga.

Jag lovade kvinnan som hette Majbritt och var 85 år och sjuklig att "om inte färdtjänsten kommit när jag är klar och förhoppningsvis har överlevt tandläkarbesöket, så ska jag köra dig hem!!"

Färdtjänsten hade inte kommit. Majbritt satt ute vid gatan och väntade. Ledsen, orolig och gråtfärdig. Jag gick tillbaks till tandläkaren och sa, att om färdtjänsten överhuvudtaget kommer någon gång, så tala om att hon fick annan skjuts.

Att pula in en hopfälld rullator gick bra, och jag fick ut och köra på vägar jag aldrig tidigare åkt. Majbritt bor ett par mil utanför Södertälje, åt "fel" håll.

• För det första - varför utlokaliserar man kontoret till ett callcenter i Riga? 
• För det andra - varför har man en uppenbarligen alldeles för låg bemanning och en lika uppenbart alldeles för liten telefonkakapacitet? 
• För det tredje - hur kan man tolerera att en gammal och dessutom sjuk människa får sitta i timmar och vänta, utan besked?

För min egen del - tandläkaren tyckte att jag kunde skippa halvårskollen, så nu dröjer det ett år till nästa besök. Glädje!

Så visst var det lite bra ändå - själv hade jag bara lite, lite tandsten som behövde tas bort, och så fick jag göra en människa riktigt glad. Lite bekymrad över att jag inte ville ta emot någon ekonomisk ersättning blev hon, men glad och tacksam DET var hon i alla fall.

Dessutom kunde jag ta bort en fästing från hennes katt. :)

---------------------------

Litet PS. Det går utmärkt att leva utan TV!! Men med dator. Och min nyinköpta dammsugare är toppen! Nu först, vid en jämförelse, inser jag hur usel min gamla faktiskt var.

Den här kvintetten väntade mig när jag kom hem. Myse hade, såvitt jag kunde se, just kalasat på en mus, så han hade inte lika bråttom till mathyllan.

Efter omständigheterna är allt bra... :)

Länge sen sist - men viss uppdatering har ju skett hos Kasper. Bland annat har min urgamla musei-teve gått hädan. Den står nu på förstubron, i väntan på skjuts till återvinningen. Ingen ny har införskaffats. Nu utnyttjas i stället datorn, till det jag verkligen vill se. Inte så mycket, faktiskt.

Däremot lyssnar jag mycket på radion. På P1. Rena universitetet. :) Men på kvällstid sänds mest repriser.

Förutom att ägna mig åt datorn - och att sticka pulsvärmare som är min senaste fluga - så har jag återupptäckt den musikskatt jag har på CD och även på gamla kasettband! Det känns härligt, och jag njuter i fulla drag. Just nu av Dvorak, andra satsen i hans symfoni kallad "Från nya världen".

Kontorsradion (inköpt för något år sedan) klarar även kasettband.

Ommöbleringen efter teven (beskriven hos Kasper) är avslutad! Lugnet härskar, även hos de fyrbenta som nu hunnit vänja sig vid nya tingens ordning. Min rygg börjar så sakteliga återhämta sig.

Vädret är inte kul - jag eldar i kaminen varje dag. Årets ved - läs loggs - räcker högst 4-5 dagar till. Sedan blir det till att hämta från vedboden, antingen loggs eller ved. Frysa behöver jag i alla fall inte.

Ett par dagar undrade jag om jag möjligen stoppat undan bilens motor- och kupévärmare för tidigt...

Men liljekonvaljerna blommar och lupinerna är på gång, så det är nog trots allt sommar.

Häromdagen väntade den här krabaten på mig alldeles utanför dörren. Filip satt på trappen, och tuppen stod inte ens två meter ifrån honom. De har alldeles tydligt mötts förr även i år, antagligen många gånger. Men innan jag hunnit hämta kameran hade Filip gett sig iväg. Tuppen däremot fanns kvar.  Klicka gärna på en bild.

Jag är säker på att det är samma orädda fasantupp som fanns här förra året, vid enstaka tillfällen har han hörts även under vintern. Han spankulerar omkring på tomterna och beter sig i alla stycken som herre på täppan.

Jag väntar fortfarande på att kunna njuta av den altan jag hann göra sommarklar innan kylan slog till. Jag tycker också synd om de sommarblommor jag hann plantera ut - stackars pelargonerna, till exempel!

Men grodprinsarna under de små citronerna (se förra inlägget), de mår säkert prima!

Hos Kasper har vi ju dessutom berättat att Mysan fått fem små bebisar, på katthemmet. :)

En sak till - även min dammsugare har bestämt sig för att tacka för sig!! Hehehe, tror jag väljer att skratta i stället för att gråta! Den är inte ens en trotjänare, inte alls särskilt många år gammal! Den nya jag ville ha skulle inte finnas i Elgigantens butik förrän om ett par veckor, så jag beställde via nätet.

Och joodå, köksfläkten följer mönstret (men lampan i den fungerar åtminstone...).  Fläkten är däremot en trotjänare, har funnits i huset lika länge som jag, så den har nästan rätt, med tanke på åldern, att dra sig tillbaka... 

 Avslutnignsvis - en kaosbild sedan teven slängts ut...
(Det finns även en bild "efter", men den får Kasper visa.)

Grodor - och tack till Loreen!

Utan TV - det går jättebra! Såg på datorn livesändningen från Baku, halvliggande på "kontorssängen". Helt perfekt! Det blir antagligen ingen ny teve!!

Om Loreens framträdande säger jag bara - fantastiskt! Långt från traditionell pop och schlager, bara vackert, ja till och med magiskt!
Dessutom tycks hon vara en både stark och vacker personlighet.

Fantastiskt egentligen - i en tävling som i så hög grad präglas av lättkläddhet och sex så vinner Loreen! Andra plats beläggs av åldrade ryska babuschkor! Och trea blev Serbiens vackra ballad, framförd av både kompetenta och påklädda musiker!

Heja Europa. :D

I övrigt - orken ägnas åt att fixa sommar i hus och på altan. Och åt Kasper. Tomtens framsida, och ansikte mot vägen, ja den ser till stor del ut så här!!

Lite mer vårdat på altanen, på husets dolda "baksida".
Fler bilder från altanen kommer så småningom.

Grodprinsarna som genom Skogsfruns försorg hamnade hos mig har äntligen fått flytta utomhus!

Här sitter dom och filosoferar, filosofen och mallgrodan. Bland små citroner gula. :)

Över filosofens huvud kommer snart att visa sig även små apelsiner. De är på gång.

Bara att erkänna - levande grodor vill jag inte komma i närkontakt med, men någon sorts fascination känner jag tydligen. Jag kunde t.ex. inte motstå de här båda, som jag mötte när jag inhandlade växter på Blomstergården.

Ska man fortsätta att bära på en tung sten - eller ska man försöka baxa iväg den?

Virus och myror - vårens baksidor

En del virusar - eller vad de nu är - är mer envetna än andra. Men förr eller senare ska de väl ge upp, och det ser jag fram mot.  Det gör bloggen också. :) Vill gärna känna mig helt frisk igen.

Inte bara virus invaderar, det gör även myror. Förra året beskrev Kasper hur vi hade det här hemma. Myrorna invaderade, och här sprutades såplösning över lister och väggar! Indränkt fetvadd proppades in mellan list och tak, vid myrornas E4.

Det har gått vägen i år också! Yes och vatten spetsat med tändvätska! Fungerade och stoppade. Här har sprayats!! Himla tur att myruschlingarna valt just det här rummet, som tål såpspray på väggarna. Men någonstans har de små svarta (som får hållas i fred utomhus) hittat en ny ingång, liksom en dold bakdörr. Nu finns de på skrivbordet, bland alla papper, och krypande på mina händer när jag sitter vid datorn. 

Jag hittar ju inte myrornas nya ingång, men nu är en myrrdosa utplacerad. Under en massa papper, är säker på att inte ens Myse kommer åt den. Verkar som om det mest är fråga om en förtrupp.

I övrigt - min björk vid altanen (klicka på "Min björk" i banderollen under headern om ni vill läsa om den) har verkligen ställt till det i år. Alltid generös, men i år mer ännu mycket mer än vanligt.



Som jag har sopat, dag efter dag. Men nu tycks storm och regn har fått de flesta björkhängena att dråsa ner. Lagom til sommaren inträde.

I morgon ska alla växer ut, och "glasrummet" göras rent och klart för tomatplantor!

Välkommen sommar! Tycker både jag och alla katter - men Kasper har börjat lägga sig på svala tegelstenarna framför kaminen, som det inte eldats i på flera dagar,.

Svartmyrorna ÄR ett problem på försommaren - dock mindre nu än för några år sedan. Peppar peppar, de lämnar numera köket i fred, Och även vardagsrummet där de ett år rumlade in som en svart flod...

I jämförelse syns de senaste årens prövning kolossalt mild. :)

Farväl till en trotjänare

För ca 30 år sedan inköptes en musikanläggning. Riktigt viktig var kasettdelen, där man kunde spela in från grammofon, radio och cd. Kopiera, mixa och greja. Fjärrkontroll fanns det också. :)
Radiostationer kunde förinställas.  Där fanns sleep-funktion! Stereo... STORA högtalare...

Kort sagt ALLT klarade musikmaskinen, med glans! Jätttebra lät den också.

För något år sedan började den strejka. Kom igång igen.

Men nu vill den inte mer. Här i hallen är hädanfärdens första anhalt.

På kontoret står en förra året inköpt grej, en radio med cd- och kasettspelare.

I vardagsrummet står nu en nyinköpt radio med cd-spelare. Oh, så mycket bättre ljud den har, jämfört med min gamla trotjänare. Grammofonskivor kan jag visserlgien inte spela längre (har jag ändå inte gjort de senaste tio åren), och i stället för kasettdäck finns möjlighet att docka en ipod eller iphone (jag har ingetdera).

Men lyssna på radio kan jag, och förinställa massor av stationer. Och spela mina cd-skivor. Separata högtalare har den också.

"Huvudenheten" är 22 cm hög!!! Högtalarna är också små. Döljs fint bakom ett par gardiner.

Fantastiskt!!

Kort Mysanrapport

Mysan får jag ännu inte träffa, hon är fortfarande i karantän, eftersom hennes små bebisar ska födas där. Men när väl ungarna är födda ska jag tydligen - mot grundregeln - få träffa henne, trots att hon fortfarande är i karantän.

Hon mår bra. Nu väntas födseln vilken dag som helst, hon är väldigt rund om magen, och hon bäddar och donar.
Lilla gumman...

Här ligger hon på min säng, ett par dagar efter sin totalt oväntade återkomst och innan jag lämnade henne på katthemmet. Tänk att det fanns ett antal små "kattvalpar" i den magen - det anade jag inte.

Kan tillägga att det blårandiga påslakanet som skymtar - det har liksom gått hädan. Lille sonen Myse har helt enkelt gosat sönder det! :) Men det var tunt och slitet, så där som favoritgrejer gärna blir. Förresten är han värd nästan hur många påslakan som helst!  

Segt i knoppen

Segt är det! Fortfarande nåt otyg som far runt i både kropp och dessvärre också knopp, som det tycks!

Var i Södertälje för en del ärenden, inhandlade bl.a. papper och toner till skrivare. Promenerade med Kasper utmed kanalen (bilder hos honom), tittade både ner i vattnet och upp mot himlen.

Skulle enligt planerna fortsätta till Plantagen i andra änden av den stooora staden, samt katthemmet och hälsa på Mysan.

Men - helt plötsligt befann sig bilen med mig vid ratten i helt fel ände av stan, på stormarknaden.
Håhåjaja - visst inhandlade jag mat till både människa och djur, till och med lite garn till fler pulsvärmare, men det blev varken växter, jord eller Mysanbesök!

Tydligen är det så att TVÅ saker, eller möjligen två och en halv ryms i huvudet samtidigt, men sen är det fullt!

Nåja, det blir fler dagar. Ska telefonkolla i eftermiddag hur det ser ut på katthemmet.

På stormarknaden sålde man manipulerade phalaenopsis.

Nästa blomning blir inte alls blå. Förresten tycker jag att de ser väldigt konstiga ut, helt fel. Ungefär som de hiskliga blomsteruppsatser i grön och knallblå plast (yviga och halvmeterhöga) som placerats utanför min avlidne grannes hus, inför försäljningen (jag fotade dem inte)!!!