söndag 11 mars 2012

Snart dags för "Myses val"

Nu är mesta snön borta. Plusgrader dygnet om (men bakslag kommer naturligtvis). Naturen vaknar så sakta ur vinterdvalan.


Som vanligt är de tre äldre katterna ute om natten, något de kräver när inte kölden är för svår. De har bra ställen att övernatta på. I uthus, på fällar och liggunderlag.

I takt med att naturen vaknar till liv så gör katterna det också. Petrus har knappt ens tid att komma in och äta, men det har Filip och i synnerhet Maxi. Men det är slut med "vila på maten", på någon soffa eller säng. "Släpp ut oss matte!" NU genast!!!


Kvar inne är Myse. Han är ingen kattunge längre, däremot en synnerligen aktiv nästan-vuxen liten underbar slyngel som sedan några dagar är ytterst medveten om att något spännande finns bakom ytterdörrarna.

Helt plötsligt kan jag inte längre släppa ut de andra katterna utan att Myse är där och försöker följa med framförallt kompisen Filip ut i det fria.


Det är dags nu. Dags att släppa taget, dags att låta honom leva det kattliv han själv väljer.

Det känns inte lätt, ni förstår ju hur jag tänker på hans mamma, lilla underbara Mysan som jag har så många bilder på. Satt i går kväll och bläddrade bland dem. Det kändes svårt.

Kanske Myse får stanna inne ännu en eller annan dag, men många blir de inte. Dörren till uterummet är numera öppen praktiskt taget dygnet om. Utanför glasväggen spankulerar Filip och Maxi, de sitter på altanräcket och studerar sitt revir. Innanför sitter en instängd Myse och spanar.


Södersolen värmer så mycket att glasväggen måste öppnas en smula, för växternas skull. Själv ska jag endera dagen plantera om en del växter, det tänker jag göra ute på altanen. Tillsammans med Kasper och de andra katterna.

Självklart måste även Myse få vara en del av gemenskapen. Få vara tillsammans med sina kompisar.


Mamma Mysan  kom som vuxen katt, hon blev aldrig riktigt vän med de andra katterna. Myse kom som halvvuxen kattunge, och blev behandlad därefter. Med överseende, i Filips fall till och med ett roat överseende.

Filip är annars husets "mobbarkatt", inte minst gällde det mamma Mysan. Hon förvisades till granntomterna. Jag tror inte att Myse låter sig motas bort, i bästa fall lockar han i stället Filip till en lustiger lek. (Oh, så jag hoppas.)


Efter livet som hemlös kattunge har Myse levt som innekatt i drygt två månader. Utforskat huset, rumsterat om rejält, tänjt på alla gränser. De äldre katterna har med förundran följt hans framfart. Nu är han uppskattningsvis 9-10 månader gammal och som bekant kastrerad sedan några veckor.

Nu ska han få riktig gourmetmat. Ska skämmas bort ordentligt.


Och jag ska hoppas att han även fortsättningsvis väcker mig alltför tidigt på morgonen, lägger sig vid min kind och förväntar sig en riktig myse-gosestund.

Hoppas, hoppas att han framgent kommer att vara en del i det liv med öppna dörrar som vi, så fort väderleken tillåter,  lever här i huset. Hoppas, hoppas att han inte får lust att återgå till sitt hemlösa, fria liv.
Men det tror jag egentligen inte. Jag tror att han vill stanna här hos oss, här där han funnit ett hem.

Nu ska han få sig en portion kycklingpaté - och antagligen får han återse naturen redan i morgon.


Det märks för övrigt på flera sätt att Myse inte varit van att umgås med människor, men att det helt klart är något han uppskattar å det högsta. :) Men han låter sig definitivt inte hanteras på samma sätt som mina övriga tre. Hur skulle han kunna det? Efter att ha fått klara sig på egen tass i så många månader, och det som liten kattunge!

Nu har jag skrivit av mig en del av mina tankar, förhoppningar och rädslor  inför det oundvikliga "frisläppandet"...

Håll tummar!

12 kommentarer:

  1. Klart att han ska få välja. Han vet ju var han har dig och det är väl bra om han kan lära sig att vara tillsammans med de äldre katterna så kommer han nog att hålla sig lagom långt bort och komma när han har lust. Förstår dina tankar med "skäm bort-mat" Det ska vara lustfyllt att komma hem och äta, åtminstone i början...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas förstås att Myse kommer att vara väl så mycket hemmavid som framförallt de båda svarta. De är alltid i närheten.
      Tänker mig att vi allihop ska kunna ge oss ut på altanen och röja i morgon, kanske också lite på tomten. På baksidan. Med Myse som sällskap.
      Och sen gå in tillsammans och äta kycklingpaté - fast jag väljer nog nåt annat... ;)

      Radera
  2. Ska hålla båda tummarna att Myse kommer att trivas med utelivet, men ofta kommer hem och gosar med sin matte, Kasper & sina katter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tumhållning, det känns bra. :)
      Jag hoppas att han ska fortsätta att vilja vara inne ganska mycket, och framförallt att han som de andra ska hålla till alldeles i närheten.
      Jag tror inte att vi kommer att förlora honom.

      Radera
  3. Myse kommer inte att försvinna! Hos dig har han sitt hem, så mycket bättre än det han lämnade. Mysan hade ju sitt eget revir och sina kattungar som lockade och dit återvände hon, när hon vilat ut och ätit upp sig på ditt lyxhotell.

    Han kommer att skaffa sig egna rutiner och där ingår nog morgon-myse-gose-stund med matte!

    Bestämda mattider kan göra det lättare för honom att planera sin dag. Katter är ju ytterst regelmässiga.

    Här är det samma våryra bland katterna. Ute hela dagarna, snabba måltider, men är det nattfrost sover man inne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faktum är att alla tre äldre katterna i ren förtjusning över öppen "glasdörr" flanerar ut och in och dessemellan ligger och sover en stund inomhus.
      Myse tar sig bara en snabb titt inomhus ibland, annars är han ute. Njuter helt uppenbart! Massor att upptäcka, ju!
      Fungerar bra så länge vädret är tjänligt, men blir det kallare måste jag hålla dörren stängd.
      Men det ordnar sig nog.

      Radera
  4. Nu får jag en klump i halsen. Av oro. Det har förstås du också. Men stunden är kommen. Den katthållning du har innebär frihet, och varför skulle inte Myse få del av den... Så klart ska han det. Så klart har ni knutit band, och delikatesser är tillåtet att fresta med. Sen tillkommer alla andra faror, sånt som gör att JAG inte skulle klara ett kattinnehav: rävar, bilar, vargar, onda människor, fällor, olyckor... you name it.
    Håller tummarna så hårt det går! Önskar Myse lycka till! Och hela hans familj!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns många faror, men Petrus har ju överlevt här i 13 år, och de båda svarta i 10-11.
      Än så länge passerar inte många bilar per dag, och Myse släpps ut på baksidan, via glasrum och altan ner på tomten. Det är på altan och tomt han hållit sig hela dagen.
      Han tittar in ibland, men sen raskt ut igen.
      Det är så här det måste vara, vi lever ju allihop för öppen dörr när vädret tillåter.
      Just i dag känns allt bara väldigt bra.

      Radera
  5. Håller tummar för att det går bra att bli utsläppt men även att komma in igen för lilla herr Myse. Katter har ju sin egne vilja, dem bestämmer man inte så lätt över. Man kan bara hoppas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Puh - han kom just in, och nu är dörren ut stängd - vilket uppenbarligen förvånar honom. Den öppnas igen i morgon förmiddag. :)

      Radera
  6. är övertygad om att det går bra att släppa ut Myse. Det är u en ung katt och han har inget tidigare hem att längta tillbaks till. All den kärlek, skoj och PATÉ som du bjuder...nä katter är kloka var lugn för det;-)

    SvaraRadera