fredag 30 september 2011

Sommarhöst

Lite glest med blogginlägg - och egentligen borde jag just nu befinna mig på en stege och se till att allt vatten som hamnar på taket har fri passage ner till hängrännor och altan, utan att som nu vid störtregn läcka in i mitt "glasrum". 

Om en stund så ska jag...

Sol. Sensommarvärme. Värmeloggs hemma. Klart nu att jag får hjälp att hålla gårdsplanen snöröjd även kommande vinter. På ängen blommar enstaka midsommarblomster (!) och på tomten min häggmispel. Den höstblommningen går heller inte av för hackor. (Som vanligt en klickbild.)



I skogen är mossan mjuk. Det går att välja marker där trattkantareller inte växer, men det är inte så enkelt. Å andra sidan finns det en familj i närheten som själv inte kan gå i skogen, men tycker väldigt mycket om svamp. Så kom an, trattisar!! :)

Lilla Mysan finner sig allt bättre tillrätta. Borta är försöken att smita ut så fort en dörr öppnas och en potentiell möjlighet ges. Tvärtom kan hon ganska högljutt kräva att bli insläppt! Ibland tillsammans med Filip. Han tillbringar också gärna sina dagar på en säng eller soffa eller i en fåtölj.


Denna lilla Mysa kan bli väldigt lång... Och nu har även hon
upptäckt kontorssängen som omväxling till skrivbordet.


Eftersom den även är en av Filips absoluta favoritplatser, så delas den ibland.

Men nu ska jag ge mig upp på den där stegen. Och ta itu med att göra ännu lite mer höst på altanen. Känns lite märkligt med vinterförberedelser en dag när termometern visar på 20 grader och jag lever med öppen dörr.

Å andra sidan så är det ju bara en tidsfråga - som alltid - innan ruskhösten är här på riktigt. På granntomten klipper sommargrannnen sin redan snaggade gräsmatta. Den där grannen som med jämnmod bär vetskapen om att vara mitt ständigt dåliga samvete. :) Men nu måstte det väl ändå vara årets sista klippning!

För så är det. När jag ser tvärs över vägen inser jag hur kolossalt ovårdat det ser ut hos mig. Om jag å andra sidan vänder blicken åt sidan (när löven fallit och sikten är fri) så inser jag att det kunde se mycket, mycket värre ut... Så mycket bråte...

Men nu, som sagt, väntar stegen. Och taket.

5 kommentarer:

  1. Så skönt att du kan klättra på stegar i sommarvärme och inte behöver passa katter som inte får gå ut. Riktigt roligt att höra att hon funnit sig till rätta så bra, men det hade varit mycket underligt om hon inte trivts hos dig, Kasper och katterna. Matte verkar trivas med er också, så du inte blir insnöad i vinter, så det är väl okay att du klagar över alla trattisar då...

    SvaraRadera
  2. Mysan har verkligen bott in sig! Så fint att se henne sova tillsammans med Filip och att höra att hon börjat prata med dig.

    Jag har ännu inte insett att hösten är på väg. Det är dåligt med förberedelserna för att ta in växter, välja och vraka för att få plats med dem. För mig gäller inte morot - bara riset.

    SvaraRadera
  3. Berit Elisabet30 sep. 2011 23:17:00

    Pelle - visst, tur att Matte med stort M tar hand om oss i vinter också. Utom ett par veckor i februari, för då reser han till ett varmare land. Han erbjuder sig också att flytta på den där stora stenen vid infarten, som en och annan (inte jag) kört på och skaffat sin bil en buckla. Det blir lättare att ploga då också, säger han.

    Lena - jo, Mysan har verkligen bott in sig. Även de andra katterna accepterar henne nu, Filip verkar till och med lite glad. Men han håller sig på precis lagom avstånd och distans, snarare är det Mysan som ibland går fram till honom och nospussas lite, lite grann.
    Det där med hösten, det är svårt, det tycker jag också. Men hellre "höstar jag in" altanen medan det ännu är tämligen torrt och varmt, än kånkar och bär och donar i blåst och ruskregn. När det gäller växter så får ovanligt många stanna kvar ute.
    Jag får starta om på nytt i vår.

    SvaraRadera
  4. Så roligt att Mysan trivs och har blivit en i gänget.
    HÄGGMISPEL det ska jag ju plantera men har glömt. Fantastiska höstfärger bjuder den på och blommar grant när den tiden beges. Nu ska jag ut och leta denna buske/träd?

    SvaraRadera
  5. Skogsfrun - häggmispel är en buske, åtminstone hos mig. En stor, men eftersom den står vid min ganska snäva infart har en del grenar körts av. Av STORA fordon, typ vedleverantörer. Den är fin, mispeln, och bären älskas av bl.a. koltrastarna.
    Javisst är det härligt med lilla Mysan. Efter sju sorger och åtta bedrövelser...

    SvaraRadera