lördag 23 juli 2011

Plötsligt kom det så nära

När ord inte räcker till - men mina tankar går till händelserna i Norge.
Plötsligt kom allt så nära, allt det som sker i världen.

Norge, Sverige, Bali, USA, Irak...


Det mörknar på vår jord.


Jag kramar om lille Kasper och säger "Du kan bara inte ana, vad människor kan göra mot varandra...  och det kan du vara tacksam för. Det är bättre att vara rädd för åska än att vara rädd för människan."

Men det finns ljus i mörker. Hoppas jag. Många goda krafter.

Sådana som också kommer till tals i Norge i dag.

Skillnaden mellan ljus och mörker blir tydlig.

Samtidigt som jag vet att mellanzonen är både stor och farlig.

Vi måste bry oss! Måste välja sida. I vardagen.



 

Erik Lindorm skrev:

Allt strängare stiger bruset:
du är icke ensam i huset,
som du tycks mena.
Du är icke ensam i tiden,
du kan icke köpa friden
för dig allena.
.







9 kommentarer:

  1. Vackra ord, vackra bilder, kloka tankar. Tack för dem, de hjälper.

    SvaraRadera
  2. Fint inlägg. Svårt att i ord beskriva känslorna kring den hemska händelsen. Man kan inte sluta fundera över orsak och verkan, hur någon....nej jag ger upp!

    SvaraRadera
  3. Lena och Sara - vi kan säkert inte förstå. Hur skulle vi kunna?
    Hur kan vi förstå att det finns människor med kanske stor hjärna men i total avsaknad av empatisk förmåga. Personer utan hjärta, känsla och inlevelseförmåga.
    Nej, vi kan inte förstå.

    Jag bara hoppas att han aldrig kommer ut i samhället igen.

    Vill också säga att jag är otroligt imponerad över det norska folkets sätt att hantera situationen.
    Känner faktiskt någon sorts ödmuk både förundran och beundran.

    SvaraRadera
  4. Börjar bli så sent så det är redan måndag. Det betyder att i dag ska dom göra en by-pass på Gunilla så hon blir som ny igen. Det tar nog några veckor innan hon kommer hem, men vi är glada att vi aldrig hann åka iväg på Skåneresan. Vi håller tummar och tassar att det ska gå bra nu. Natti natti!

    SvaraRadera
  5. Pelle - jag hade ingen aning... jag har mejlat dig!

    SvaraRadera
  6. Jag blir mer och mer imponerad av hur Norge sköter detta, även om man väl i huvudsak får höra de positiva sidorna.
    Lite irriterad dock på t.ex. Fremskrittspariet som bara slår infrån sig det faktum att han varit medlem. Skyller absolut inte på dem, men som du skriver måste vi ALLA ta vår del av ansvaret att stoppa sådana här tendenser. Tror det gäller även i det väldigt lilla t.ex. när grannen/arbetskamraten/släktingen talar om "de där".
    Tystnaden ÄR verkligen farligare än de onda på många sätt.

    SvaraRadera
  7. Eva - jag är ALLTID irriterad på Fremskrittspartiet (och deras systerpartier).
    Och det gäller verkligen att ta ställning i vardagen. Att inte bara tiga. Även om det kan vara känsligt ibland, i ganska nära relationer.
    Det var precis det jag menade. Det som du skriver.

    SvaraRadera
  8. Son till en diplomat, som lämnade honom i 1-årsåldern och inte haft kontakt sedan 1995. Mamman tycker han kan brinna i helvetet.(DN)
    Så började hans liv. Är det arv och/eller miljö i andra generationen? Jag försöker förstå, men det är svårt.

    SvaraRadera
  9. Berit Elisabet26 juli 2011 20:44:00

    Lena - du fick mig verkligen att tänka, och att försöka skriva ner en del av det jag tänkte. Hoppas jag inte skrämt iväg varken dig eller någon annan!

    SvaraRadera