tisdag 26 juli 2011

Fler tankar kring terrordåden i Norge

Det här är svaret på en kommentar till mitt förra blogginlägg, om de fruktansvärda dåden i Norge. Sprängningen av regeringens lokaler i Oslo och de som befann sig där, samt mördandet av ett 70-tal ungdomar på sommarläger, medlemmar i en socialdemokratiskt ungdomsorganisation. En enskild människas verk. ”… Är det arv och/eller miljö i andra generationen? Jag försöker förstå, men det är svårt.”  Skriver Lena. Och Lena har fått även mig att tänka och försöka förstå.


Något saknas
Arv och/eller miljö, jag tror inte att någotdera är den enda ”orsaken”, inte ensamt, eller ens tillsammans. Världen är full av exempel på hur personer som vuxit upp under på alla sätt vidriga förhållanden blivit fantastiska människor.

Jag provar i stället att dra ifrån egenskaper, och då får jag ihop det bättre. Samtidigt som resultatet blir än mer skrämmande, t.ex. att jag inte tror att denna person någonsin bör släppas fri i samhället.

Jag kan tänka mig att han är ”intelligent” i betydelsen att han har ett högt IQ.  Han har stor förmåga att tänka logiskt och målmedvetet, att planera, manipulera där det behövs, dvs verkligen se till att hans intentioner ges möjlighet till förverkligande.   

Däremot saknas den där spärren mellan en utstuderat förfärlig och otäck tanke (vi har nog alla tänkt någon sådan en eller annan gång…) och dess praktiska utförande.  Det saknas det som enligt min mening gör oss till hela människor, mänskliga människor, och inte potentiella monster. I det här fallet ett verkligt monster.

Det saknas ”hjärtekrafter”, jag hittar inget bättre samlingsord. Det saknas empatisk förmåga. Förmåga att inte bara tänka utan också känna sig in i andra människors tankar och känslor – och därmed möjligheten att uppleva företeelser ur något annat perspektiv än sitt eget.

Det allra farligaste
Uteslutande ”intelligens” parad med ”handlingskraft” är nog det farligaste som finns.

Till tomrummet som ”hjärtlösheten” skapar, dit hittar ondskan. Är det kanske inte just det vi ser exempel på här?
Där vi andra ser en ond människa, en galning osv, där ser vederbörande sig själv som rationell och duglig, som en ytterligt klok och genomskådande person. En kämpe, en "riddare", ibland beredd att offra även sig själv om det behövs, för det han tror på. I förhoppning om en ”helgongloria” kanske?

Hjärtekrafter kan inte hjärntvättas fram.  Det tror inte jag. Det är därför jag menar att denna person, Anders Behring Breivik, alltid kommer att vara farligt kapabel till nya hemskheter.

Jag tror att precis all fundamentalism, all extremism är farlig genom att den lockar till sig extrempersonligheter. Alla blir inte våldsverkare, än mindre massmördare.  Men de kan trigga andra som faktiskt blir det.

Något som både Fremskrittspartiet och Sverigedemokraterna förståeligt men sorgligt nog inte vill förstå.

Inte bara "efter"
Arv och/eller miljö? I min föreställningsvärld finns ju inte bara ett efter utan även ett före. Före födelsen in i detta livet. Vi har så att säga vårt eget ”arv”, och det är det fundamentala, plus det genetiska arvet från våra föräldrar. Av de föräldrar vi faktiskt själva valt?

Tänker man så, så har Anders Behring Breivik något mycket svårt som väntar. Något mycket värre och svårare än den påföljd en norsk domstol kommer att utdöma.  Vissa talar om ett evigt brinnande helvete. Jag för min del tänker konfrontation, konfrontation och upplevande av konsekvenserna för de personer han drabbat (också en form av helvete) och ett nästa liv som jag varken kan eller vill spekulera om.

Som sagt – detta är några av mina tankar med anledning av en kommentar till detta mitt blogginlägg. Jag är uppfylld av sorg och förtvivlan över vad som kunnat ske.
Jag har följt NRK:s sändningar, och jag inte bara sörjer med det norska folket, jag är också uppfylld av den största respekt över hur de och deras företrädare hanterar situationen.  

Upptäcker just att medan jag sitter här och skriver och efter bästa förmåga analyserar så rinner tårarna.

"Gräv där du står..."
Jag inser att terrordåd och övervåld sker dagligen, i hela världen.
Jag vet att människor svälter ihjäl på grund av styrande fundamentalisters föreställningar och nekande att ta emot omvärldens hjälp. Fruktansvärt. Tårarna rinner, även när jag ser sådana bilder.

Jag försöker ge visst bidrag till olika hjälpprojekt.

Ändå är det ju så, att för att kunna överleva och verka i våra dagliga liv så kan vi inte ständigt bära allas lidande i vårt fulla medvetande. Då skulle vi gå under.

Vi måste ”gräva där vi står”, som det ju heter. 
Norge är vårt syster- och broderland, vi lever med en sammanflätad historia, vi rör oss över gränserna, och vi förstår varandras språk. Många av oss (jag också) har norska kontakter och vänner. (Önskar för övrigt att SVT skulle sluta översätta alla inslag på norska. Vi som lyssnade direkt på NRK förstod utmärkt väl vad som sades. Till exempel.)


Lena – som du ser fick du mig att både tänka och skriva mer än vad som platsar i ett kommentarsfält.  Och ändå – så mycket, mycket mer som just nu far genom både min hjärna och mitt hjärta!


Jag lovar alla att nästa inlägg ska bli lite mer ”vanligt”.

3 kommentarer:

  1. Jag tänker och tycker som du och försökte sammanfatta detta i två meningar. Kanske lite kryptiskt?

    Jag undrar vad det kan bero på att en människa kan utveckla en så kraftig narcissistisk personlighetsstörning.

    Pappan önskade i en TV-intervju att hans son var död. Denne man kan tydligen inte skilja på en människa och denna människas handling. Kusligt! Sitt eget barn får man aldrig någonsin svika!

    SvaraRadera
  2. Nu ska jag till Norge och segla en vecka. Mina norska vänner återkommer hela tiden till att de är glada för att han är norrman. Vad hade annars kunnat hända?

    SvaraRadera
  3. Lena, jag förstår innerligt väl att dina vänner trots allt är glada att han är norrman. För HUR skulle - som du ju säger - det annars ha blivit i Norge! Antagligen i hela Norden ... vill inte ens tänka tanken.

    Jag har fått höra detsamma.

    Och nu önskar jag dig en fin seglarvecka!
    Du får berätta, när du komemr hem igen.

    SvaraRadera