Adjö, adjö - fast vi lär väl ses igen... :)

I den här kartongen ligger min laptop. Hehe, jag blev lycklig när jag hittade en stabil kartong här hemma som den faktiskt rymdes i, på alla ledder. Boden med alla gamla kartonger och emballage tömdes i våras.

Så adjö, adjö laptopen tills vi ses igen. Ha det så bra!  Och sköt dej!!!!  Sent omsider!!! 

Hoppas reparatören uppskattar att få en försändelse med en adventsstake på. Eländet med datorn har alltså fortsatt. Ominstallationer, borttagning av tidigare uppdateringar osv osv, allt i samråd med datorns support. Inget har hjälpt. Windows kan fortfarande inte aktiveras och inte konfigurera uppdateringar (senaste uppgiften var att 64 väntade, ett par dagar tidigare väntade 6).

Utan att gå in på detaljer kan jag tala om att det här har tagit de flesta av dygnets timmar i anspråk, senaste veckan. Datorn har stått där och tuggat och jobbat, och jag har inte vågat avlägsna mig alltför långt för att inte missa något meddelande.

Till slut gav supporten upp - vi måste få in den och rensa och återställa allt till fabriksstatus.

Nytt jobb - läsa, ladda hem fraktsedel, upplystes i mejl av transporterande företaget att jag måste lämna in datorn i Järfälla eller nånstans på Mäster Samuelsgatan i Stockholm (för vidarebefordran Uppsala).

Jag ringde företagets kundtjänst - riktigt sur var jag! Vägrade åka längre än till exempelvis Södertälje...

Men nej, inte ska du behöva det - "vaddå, bor du långt ute i skogen? Men det finns väl vägar dit?  Strunta i mejluppgifterna! Klart vi kommer och hämtar! Kan du ha den leveransklar mellan 13.00 och 16.00 i dag?" 

Om jag kunde! Datorn tömde jag på allt personligt i natt. Upptäckt kartongen med adventsstaken hade jag också gjort. Så ut efter ett rejält sjok bubbelplats (en gång använd som isolering i växthuset). Nu isolerade den laptopen och fyllde ut tomrum så att den inte ligger och skvalpar.
Efter en knapp timme kom en chaufför och hämtade.

Nu är det bara att hoppas att garantin gäller, annars blir det här kalaset dyrt! Enligt tillverkaren ASUS så ska den gälla.

Nu sitter jag här med min gamla trotjänare. Lite svajig är den, aningen högljudd och den vill inte alltid kännas vid att den har ett tangentbord. Men hittills har den alltid kommit på bättre tankar när den fått fundera lite.

När jag får tillbaks min laptop (funderar på vilket nytt namn som kan vara lämpligt för den) så vidtar allt jobb på nytt. Inklusive det där som barnbarnet som flyttade till Kanada ordnade. En del av det klarar jag nog själv nu, och när det strular så frågar jag barnbarnsmannen, som ju var här häromdagen. (Barnbarnet själv, man och barn och en väninna och hennes barn.) Eller förstås mejlar Rasmus i Kanada.

Mamma Hanna skickade en bild på lille Wincent, tagen vid "badudden". Det här gillade han, och kommer snart hit igen. Världens sötaste. :)

Nu ska jag ha några sköna dagar, utan datorbekymmer. :) Hoppas det dröjer innan jag får laptopen tillbaks!
Trots allt känns livet tryggare med "den gamle". Och alla länkar och alla favoriter finns tillgängliga.

Lite svajighet och långsamhet får man väl finna sig i, vet väl själv hur det är att bli till åren, som det heter. :)

I morgon blir det i alla fall korv- och köttbulleparty i Skottvång, ska bli trevligt att träffa partajande hundar och deras mattar och husse igen. :)

En kattbild ska väl också få vara med här. Tittut, sa Myse.

Tråkmatte, sa Kasper.

Men i morgon får han trevligt. :)

Datorstrul och gnäll, gnäll, gnäll

Två eländesdagar, tycker jag. Datastrul avskyr jag. Microsoft support är ett skämt - om den nu överhuvudtaget existerar. Windows 8 har/hade jag förlikat mig med, men nu vete katten...
 På något sätt har jag fått in ett spionprogram, som dirigerar om min startsida. Det går inte att få bort, har försökt allt, och följt alla anvisningar jag kunnat få via forum på Internet. Men eländet finns kvar! Har förstås med InternetExplorer att göra.

Jag stänger datorn i "förtvivlan". Tar itu med något annat. Men är snart tillbaks igen. Frustration.

Har avinstallerat och installerat om Google Chrome, men inställningsknappen har försvunnit... Går inte att hitta. Får väl avinstallera en gång till och ominstallera, kanske.

Visst, jag kan surfa, kan tillfälligt klicka bort skitsidan - men fy tusan så less jag blir. Och vem vet vad den ställer till framöver.

Ändå är förstås det här en struntsak, allt beror ju på vad man jämför med. Försöker trösta mig med att placera mig i Baden-Baden-stolen på altanen. Och titta på blommor...

Och så klappar jag förstås på hund och katter, och undrar om jag ska försöka åtgärda värstingstrimmern själv. Eller ta med den till någon reparatör. Nej, i stället återvänder jag till datorn. Efter en pliktskyldig promenad med Kasper. Att man ska vara så beroende.

Barnbarnet, han finns i Kanada. "Gamla gurun" är numera förlorad för mig. sedan han och min väninna separerat...

Egentligen har jag det ju så fint. Mina fyrfotingar mår alla bra, och just nu är jag extra tacksam för det. För så är det inte för alla. Jag känner verkligen med dem som just mist en älskad varelse och de som oroar sig för sin väns hälsa och kanske riktigt allvarliga sjukdom.

Andra har dessutom betydligt större trassel än jag, som ju trots allt kan använda mina datorer, den gamla är inte ens infekterad.

Men den inbyggda brandväggen är utslagen, nyinstallerade (gamla välkända) "anti"-programmet hittar inga hot men har saktat ner även nya datorn rejält.

Gnäll, gnäll, gnäll. Fast jag egentligen har det så bra...

Håhåjaja...

Fiffigaste grejen!

Rymlig plånbok, mobil, filofax (!) plus lite annat smått och gott inkl. hundbajspåsar  -  klart jag alltid hade en väska med mig, en axelväska.

Såg en grej i en butik - och slog till... :D

Titta - körkort, kreditkort, lite sedlar. Dvs det viktigaste från plånboken.
Och filofaxen  - den behövs överhuvudtaget inte! Har ju både mobil, dator och vanlig väggalmanacka. Dags att äntligen upptäcka nya tekniken, hehehe.

Lätt som en plätt  -  ner med lilla grejen i fickan, och jag är rustad för det mesta. :)

Befrielse!

Ingen väska att glömma i nån butik. :)



Tänk att en så liten grej kan göra så stor skillnad. Jag har haft den här guldklimpen i en vecka nu. Jag gläds över den varenda dag. Och väskorna finns ju kvar, när jag någon enstaka gång behöver någon.

Ovälkommet besök m.m.

Trist syn, i morse. Här har herr eller fru Rådjur hälsat på.  Penséerna unnar jag dem, visserligen blommade de fortfarande vackert men kändes ändå lite passé.

Men mina vackra violer - i synnerhet en sort... Klicka, så ser ni förödelsen.

 

Nu ska de flyttas till altanen, så blommar de förhoppningsvis om.

Upp på altanen har hittills inga vackra marodörer hittat.

 

 

Häromdagen ville jag klura ut var mina osynliga katter gömde sig. De fanns inte inomhus, solen sken och det var varmt och kvavt. Jag behövde inte leta länge. Till min förvåning fanns allihop på altanen. Verkar som om de trivs bra hemma. :)

 

 

I skuggan under matbordet låg Maxi och sov, ganska väl dold.

 

 

Ovanför Maxi på en stol och helt dold av vaxduken blev Filip lätt förnärmad när han hittades. Vet inte vilken impuls som fick mig att titta just där. 

 

 

Myse hade dragit ner en gammal dyna på golvet, längst inne i ett hörn, bakom Baden-Baden-stolen.

 

 

Mina vinbergssnäckor undrar kanske någon över. Faktum är att jag inte hittat någon enda på gårdsplanen den senaste veckan. Däremot en del på andra sidan huset. Men inte särskilt många. Mitt hopsamlande och bortsläpande har absolut lönat sig.

 

De började gräva ner sig, för att lägga ägg. Jag såg ägg ibland. Några snäckor hade hunnit gräva så djupt att de nästan inte gick att få tag på.

 

 

Besökte Blomstergården i Gnesta häromdagen. Där stod de här bänkarna som jag tror kan sätta fantasin i rörelse hos vem som helst.

Nästan fara värt att de vandrar iväg med den som vågar sätta sig...
Om de inte varit blöta efter regnet skulle jag tagit risken.

Sommargästerna kommer

Midsommar har kommit och gått. Nu mörknar det igen... samtidigt som den "egentliga sommaren" börjar. Den tiden när lugna området till stor del befolkas av "sommargäster".

Lite lustigt detta. Vi fastboende betraktar nykomlingarna som just gäster. Besökare. Själva betraktar de sig som - ja, som vad?

Fyrhjulingarna bullrar på vägen. Badudden ockuperas kvällstid  av festsugna "sommarbesökare". De hörs. Åtminstone ibland. Stadsbor kommer ut till sina stugor, tänker ofta inte på att alla inte är  roade av att ta del av deras skojiga, grillande och högljudda kvällar.

Lustigt också, att det ofta ska "sjungas" framåt senheten.

Visst är det väl skönt, sa en granne, när det blir lite liv och rörelse här, och inte så ensamt och tyst...

Den familjen tycker uppriktigt synd om mig som bor här "alldeles ensam" både höst, vinter och vår. Utan grannar inpå knuten, omgiven av skog och en himmel där stjärnor syns mot den mörka himlen. Här finns ingen vägbelysning. Ingen tätort som gör himlen ljus. 

Faktum är att vi fastboende drar en lättnadens suck framåt hösten - vi bor här för att vi tycker om just tystnaden, den rofyllda omgivningen, sjön, skogen, lugnet.

Jag är glad att husets entré och lilla gårdsplan vetter mot norr. Att altan och tomt är södervända.  Att grönskan fungerar som insynsskydd och ljuddämpare. Baksidan är helt enkelt den egentliga framsidan.

Jag njuter verkligen av sommaren.

Kasper gillar att ligga på farstubron utanför en öppen dörr, och ha koll på grannar och framförallt förbipasserande. Katterna däremot är mer som matte. :)

Katthyllan på farstubron  känns tydligen otrygg så här års. Bättre att hålla sig på altanen. Ingen av katterna gillar främmande människor. Filip är den enda som kan tänka sig att hälsa besökare, både två- och fyrbenta. Men att söka upp någon utomhus - åh nej, bättre fly än illa fäkta.

Lille Myse som i sitt tidigaste liv förgäves sökte sig till människor för att bli insläppt och omhändertagen vägrar numera all mänsklig kontakt, utom med mig, sin matte. Känns så bra, att han slutat leta. :) Han hör verkligen hemma här. Jag oroar mig allt mindre.

Ingen bild? Nja, kan väl ändå visa att Agapanthus börjar visa färg.

 

 

Alla trivs på altanen, även Myse.

 

 

En bild från en av midsommarens utflykter och begivenheter.

Från ett naturområde. Stendörren.

 

Men nu väntar sannerligen sängen!

Kasperians uppdatering får vänta.

Natti!

Bland skvattram, pors och ängsull

När jag häromdagen tog mina sniglar och drog till skogs hamnade jag och Kasper i ett naturreservat (hade släppt sniglarna lösa innan, tror inte att man ska plantera in vinbergssnäckor i en skyddad natur).

 

Skvattram, pors, hjortron, ängsull - så vackert!

 

 

Hittade ett underbart citat på nätet, om ängsull.  

...Man har äfwen försökt på flere ställen at af Ängullen i blandning med Ull, Hare, Kanin och dylika hårsorter göra Hattar, som blifwa både wackra och lätta, men wanstarka. Til Hattar för Fruntimer, som bära dem beständigt, ej komma med dem i regn, och icke wid hwarje hälsning handtera dem, kan Ängullen vara god, men til Karlhattar är den otjenlig."  

Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

Tänk om det funnits en bild också, på en Fruntimer-hatt gjord av t.ex. Hare och Ängull. Säkert vackra skapelser, om än en smula ömtåliga.

 

 

 

I sjön simmade näckrosor, tyvärr befann sig bästa kameran kvar hemma.

 

 

 

 

Kasper njöt!

 

 

 

Jag också!

 

 

 

Men ägaren till de är har det lite tufft.

 

 

Kände mig plötsligt vänligt  iakttagen ...

 

 

...pratade en stund med den här stubben...

 

 

..och sedan vände vi hemåt - glad att jag hittade tillbaks till vägvisaren. :D

 

 

Och i dag fanns bara två vinbergssnäckor på gårdsplanen! Nu finns de på ängen, nedanför min tomt. Jag tror inte de hittar tillbaks.

 

Dagen i dag

Regn hela dagen. Skönt att ha en kamin. Det känns annars lite rått och fuktigt, när man så här års vill ha både ett fönster och en dörr på glänt. Kasper gillar också kaminen.


 

 

Agapanthusens första knopp slår ut.

 

 

Nattviolerna blommar.

 

 

Kasper ber matte om hjälp!

"Snälla matte, ta bort Filip från mitt kontorstäcke!"

 

 

Gjorde färdigt ännu ett par halvvantar. Halvhekton av olika garner räcker inte till mycket annat. Hittade söta knappar i en ärvd knapplåda. Här de senaste paren.

 

 

 

Funderat över vad jag egentligen tycker om mina lupiner, de frodas i mängder på en del av tomten, som vetter mot vägen. Vackra just nu, men snart står de där som svarta spöken. De sprider sig också. Enormt!

 

 

 

Oroat mig för Myse har jag också. Under både en natts och en dags bortovaro ... som jag ropat, letat, kollat katthyllan på farstubron... till sist låg han där, på mellanhyllan. Glädje! Gos. Mat. Mera gos.

Nu ligger han här, på golvet av alla ställen...

 

 

 

Och så är det ju det här med vinbergssnäckorna med sina klibbspår...

 

 

Mot kvällningen samlade jag ihop en rejäl mängd,  jag tappade räkningen vid 57 stycken.

Allihop på och precis vid den lilla gårdsplanen. Delvis nedgrävda i sanden, förmodligen var de på väg att lägga ägg. En nästan surrealistisk syn.

 

Nu är de uthällda i skogen! Borde förstås haft kameran med mig.

Jag är säker på att där finns fler i morgon på gårdsplanen. Och inte bara där. Antagligen för jag en ojämn kamp, men jag hejdar åtminston en del av förökningen. Jag tror förresten att de gillar tagetes - som jag planterat för att de ratas av rådjuren som också hälsar på här ibland.

 

Nu ska jag sova, hoppas jag slipper drömma om sniglar! 

 

--------------------------------------------

 

Uppdatering, fredag eftermiddag

Har just samlat in ytterligare 48 vinbergssnäckor - de ligger i en plastpåse i skuggan, i väntan på skjuts till nya jaktmarker. Dock inte de s.k. sälla. De har väl rätt till liv de också... Men inte just på min gårdsplan.

Jistanes - 105 snäckor. Hittills...

 

Hängande dator, knoppande Agapanthus och "klövrande" sniglar

Blank datorskärm igen - den här gången hjälpte ingen tangentkombination. Fick fatt på supporten (hittad på nätet via den gamla datorn) två minuter i sex. Vänlig, tålmodig kille, trots att han fick jobba några minuter övertid.

I stället för det gamla hederliga Alt-ctrl-delete gäller tydligen att hålla on/off-knappen nedtryckt i ganska många sekunder. Ibland hänger datorn sig.

Minns min gamla pappa som vägrade ge mig ett ångstrykjärn. "Ju fler finesser, desto fler saker som kan gå sönder", sa han. (Han jobbade inom branschen.)

Tur han slapp uppleva datorernas intåg!


Så här ser det myrangripna skåpet ut nu! Lika myrfritt är det andra speceriskåpet. Inte en myra nånstans i köket! Hurra!!

 

 

 

 

Förra året ståtade min stackars Agapanthus med en enda blomstängel. I år har den nio, varav en för första gången i den misshandlade halvan, den där även bladverket är mindre. Alla stänglarna syns inte på bilden ens om man klickar, och knopparna är i olika stadium. Men ändå... :) 

 

 

 

Jädrans människa, den som en gång hämtade vinbergssnäckan till Sverige, en gourmet som gillade sniglar. Önskar att jag kunde äta upp dem, men vid blotta tanken vänder det sig i magen...

 

De frodas verkligen på min tomt, väldigt otäckt när det ibland krasar under fötterna när jag går i högt gräs. Och titta här!!!

Också en treklöver...

 

Ett fiffigt sätt att bli många fler extra snabbt? Jag lät dem vara. Men nu ska jag börja samla ihop och bära iväg till skogspartiet nedanför grannens tomt... Inte nedanför min egen... Lite ofint, men en liten hämnd för en aningens jobbig grej... :D

Fast jag tror inte han bryr sig.

Giftig kamp - tyvärr

Köksmyrorna ägnade tyvärr lördagsnatten till en smyginvasion. Upptäcktes när jag öppnade dörren till ena speceriskåpet. De hade uppenbarligen rundat mina strängar av diskmedel.

Bara att tömma ett par hyllor och leta fram det gift som inte behövde tas i bruk förra året. Det smakade uppenbarligen förträffligt. :-/

Perfekt utfart via skåpdörren (när den var stängd). Klicka på bilden så syns myrorna.

 

 

Någonstans i väggen finns förmodligen boet. En del myror är på väg dit, nedfart bakom taklisten.

 

 



Med sig har de giftet. Boets övriga invånare tackar och tar emot - och dör. Visst är det läskigt, men varför kunde de inte stanna utomhus!!!

 

Jag har förstås kollat speceriförpackningarna, bland annat flera påsar med olika sorts socker. Inga myror någonstans - utom i en, men där var de desto fler. Ekologiskt florsocker är tydligen mums för myra. Intressant att de valde just det ekologiska sockret.

 

Jag tror inte det här samhället hann bli så stort, för aktiviteten är nu nere på nästan noll. Men jag har fått fylla på dosorna flera gånger.

 

 

Men livet är inte bara en kamp mot myror. :)

Häggmispeln har glatt mig ett par dagar, och i går såg den fortfarande ut så här...

...trots att massor av blomblad redan fallit ner på marken. 
Underbart är kort.

 

 

Det är svårt att ta fram trimmern när "gräsmattan" ser ut så här.
Vitsipporna har fått avlösning.

 

 

 

Dessutom blommar dessa underverk, små mirakel i både färg, form och doft. Tänk, att de vill växa på min tomt!

 

Kamin- och myrdags

Nu behövs i alla fall ingen koll på UV-instrålning. Grått, grått, och  av och till regn. Eld i kaminen, och öppen dörr till inglasningen. Men där ute är det upptaget.

 

 

Lika så gott - både Kasper och jag tycker det känns skönare framför kaminen.

 

Känns lagom att sticka ytterligare ett par halvvantar.

Tänkt och gjort. :) Ett par enfärgade.

 

Hörde programmet Klotet i P1. Om bekämpningsmedel. Nu blir allt fler ogräs resistenta mot glyfosat, så nu krävs ännu förskräckligare medel. Ännu inte uppfunna, men kan man tänka sig att Monsanto åter kommer att gå i spetsen?

Ja, det kan man absolut.

 

"Klotet" ja - varenda gång det programmet sätter i gång reagerar jag instinktivt, kollar var Kasper är!

För signaturen är faktiskt en hulkande, om ett par-tre sekunder spyende hunds!

Om ni inte tänkt på det, så lyssna nästa gång.

 

Det finns tydligen medarbetare på Sveriges Radio som inte har en hund som ibland blir lite för entusiastiskt nyfiken på allt som naturen har att erbjuda...

 

I övrigt kan konstateras - även i år tycker "mina" myror att det verkar mysigare inne än ute. Fighten har börjat. Än så länge bara i köket.