Dagen i dag

Regn hela dagen. Skönt att ha en kamin. Det känns annars lite rått och fuktigt, när man så här års vill ha både ett fönster och en dörr på glänt. Kasper gillar också kaminen.


 

 

Agapanthusens första knopp slår ut.

 

 

Nattviolerna blommar.

 

 

Kasper ber matte om hjälp!

"Snälla matte, ta bort Filip från mitt kontorstäcke!"

 

 

Gjorde färdigt ännu ett par halvvantar. Halvhekton av olika garner räcker inte till mycket annat. Hittade söta knappar i en ärvd knapplåda. Här de senaste paren.

 

 

 

Funderat över vad jag egentligen tycker om mina lupiner, de frodas i mängder på en del av tomten, som vetter mot vägen. Vackra just nu, men snart står de där som svarta spöken. De sprider sig också. Enormt!

 

 

 

Oroat mig för Myse har jag också. Under både en natts och en dags bortovaro ... som jag ropat, letat, kollat katthyllan på farstubron... till sist låg han där, på mellanhyllan. Glädje! Gos. Mat. Mera gos.

Nu ligger han här, på golvet av alla ställen...

 

 

 

Och så är det ju det här med vinbergssnäckorna med sina klibbspår...

 

 

Mot kvällningen samlade jag ihop en rejäl mängd,  jag tappade räkningen vid 57 stycken.

Allihop på och precis vid den lilla gårdsplanen. Delvis nedgrävda i sanden, förmodligen var de på väg att lägga ägg. En nästan surrealistisk syn.

 

Nu är de uthällda i skogen! Borde förstås haft kameran med mig.

Jag är säker på att där finns fler i morgon på gårdsplanen. Och inte bara där. Antagligen för jag en ojämn kamp, men jag hejdar åtminston en del av förökningen. Jag tror förresten att de gillar tagetes - som jag planterat för att de ratas av rådjuren som också hälsar på här ibland.

 

Nu ska jag sova, hoppas jag slipper drömma om sniglar! 

 

--------------------------------------------

 

Uppdatering, fredag eftermiddag

Har just samlat in ytterligare 48 vinbergssnäckor - de ligger i en plastpåse i skuggan, i väntan på skjuts till nya jaktmarker. Dock inte de s.k. sälla. De har väl rätt till liv de också... Men inte just på min gårdsplan.

Jistanes - 105 snäckor. Hittills...

 

Hängande dator, knoppande Agapanthus och "klövrande" sniglar

Blank datorskärm igen - den här gången hjälpte ingen tangentkombination. Fick fatt på supporten (hittad på nätet via den gamla datorn) två minuter i sex. Vänlig, tålmodig kille, trots att han fick jobba några minuter övertid.

I stället för det gamla hederliga Alt-ctrl-delete gäller tydligen att hålla on/off-knappen nedtryckt i ganska många sekunder. Ibland hänger datorn sig.

Minns min gamla pappa som vägrade ge mig ett ångstrykjärn. "Ju fler finesser, desto fler saker som kan gå sönder", sa han. (Han jobbade inom branschen.)

Tur han slapp uppleva datorernas intåg!


Så här ser det myrangripna skåpet ut nu! Lika myrfritt är det andra speceriskåpet. Inte en myra nånstans i köket! Hurra!!

 

 

 

 

Förra året ståtade min stackars Agapanthus med en enda blomstängel. I år har den nio, varav en för första gången i den misshandlade halvan, den där även bladverket är mindre. Alla stänglarna syns inte på bilden ens om man klickar, och knopparna är i olika stadium. Men ändå... :) 

 

 

 

Jädrans människa, den som en gång hämtade vinbergssnäckan till Sverige, en gourmet som gillade sniglar. Önskar att jag kunde äta upp dem, men vid blotta tanken vänder det sig i magen...

 

De frodas verkligen på min tomt, väldigt otäckt när det ibland krasar under fötterna när jag går i högt gräs. Och titta här!!!

Också en treklöver...

 

Ett fiffigt sätt att bli många fler extra snabbt? Jag lät dem vara. Men nu ska jag börja samla ihop och bära iväg till skogspartiet nedanför grannens tomt... Inte nedanför min egen... Lite ofint, men en liten hämnd för en aningens jobbig grej... :D

Fast jag tror inte han bryr sig.

Giftig kamp - tyvärr

Köksmyrorna ägnade tyvärr lördagsnatten till en smyginvasion. Upptäcktes när jag öppnade dörren till ena speceriskåpet. De hade uppenbarligen rundat mina strängar av diskmedel.

Bara att tömma ett par hyllor och leta fram det gift som inte behövde tas i bruk förra året. Det smakade uppenbarligen förträffligt. :-/

Perfekt utfart via skåpdörren (när den var stängd). Klicka på bilden så syns myrorna.

 

 

Någonstans i väggen finns förmodligen boet. En del myror är på väg dit, nedfart bakom taklisten.

 

 



Med sig har de giftet. Boets övriga invånare tackar och tar emot - och dör. Visst är det läskigt, men varför kunde de inte stanna utomhus!!!

 

Jag har förstås kollat speceriförpackningarna, bland annat flera påsar med olika sorts socker. Inga myror någonstans - utom i en, men där var de desto fler. Ekologiskt florsocker är tydligen mums för myra. Intressant att de valde just det ekologiska sockret.

 

Jag tror inte det här samhället hann bli så stort, för aktiviteten är nu nere på nästan noll. Men jag har fått fylla på dosorna flera gånger.

 

 

Men livet är inte bara en kamp mot myror. :)

Häggmispeln har glatt mig ett par dagar, och i går såg den fortfarande ut så här...

...trots att massor av blomblad redan fallit ner på marken. 
Underbart är kort.

 

 

Det är svårt att ta fram trimmern när "gräsmattan" ser ut så här.
Vitsipporna har fått avlösning.

 

 

 

Dessutom blommar dessa underverk, små mirakel i både färg, form och doft. Tänk, att de vill växa på min tomt!

 

Kamin- och myrdags

Nu behövs i alla fall ingen koll på UV-instrålning. Grått, grått, och  av och till regn. Eld i kaminen, och öppen dörr till inglasningen. Men där ute är det upptaget.

 

 

Lika så gott - både Kasper och jag tycker det känns skönare framför kaminen.

 

Känns lagom att sticka ytterligare ett par halvvantar.

Tänkt och gjort. :) Ett par enfärgade.

 

Hörde programmet Klotet i P1. Om bekämpningsmedel. Nu blir allt fler ogräs resistenta mot glyfosat, så nu krävs ännu förskräckligare medel. Ännu inte uppfunna, men kan man tänka sig att Monsanto åter kommer att gå i spetsen?

Ja, det kan man absolut.

 

"Klotet" ja - varenda gång det programmet sätter i gång reagerar jag instinktivt, kollar var Kasper är!

För signaturen är faktiskt en hulkande, om ett par-tre sekunder spyende hunds!

Om ni inte tänkt på det, så lyssna nästa gång.

 

Det finns tydligen medarbetare på Sveriges Radio som inte har en hund som ibland blir lite för entusiastiskt nyfiken på allt som naturen har att erbjuda...

 

I övrigt kan konstateras - även i år tycker "mina" myror att det verkar mysigare inne än ute. Fighten har börjat. Än så länge bara i köket.

Fiffigt kort

Smartaste kortet?
Vet inte, men det var trevligt att det dök upp. Jag hade glömt bort det. En liten present från Telge Energi, för ett par, tre år sedan. Sommarkoll. :)

Stoppa ner kortet i sjön - och läs av vattentemperaturen.

Lägg kortet i skuggan - och läs av temperaturen.

Lägg det i solen - kolla UV-instrålningen!  

Den stora rundeln är normalt vit. I direkt solsken ändrar den färg, snabbt.
De mindre rundlarna visar låg, medium, hög respektive extremt hög UV-instrålning.
I dag var instrålningen tydligen knappt medium. :)
Är den extremt hög bör man definitivt hålla sig i skuggan.

 

Kortets andra sida visar temperatur - här 28 grader. I halvskugga, eller snarare halv sol. Men när vattnet i sjön också visar 28 grader, då ska här minsann badas. :D

Trevligt initiativ av ett elbolag. Ett annat år följde en liten fröpåse med en av vårens räkningar. Myggservetterna var också välkomna.

I går råkade jag ut för största problemet hittills
med nya laptopen. Den visade bara en blank skärm, var totalt både döv och stum. Jag tryckte på varenda funktionsknapp jag hittade, och förmodligen fler ändå... 

Blev tvungen att lämna datorn och fara hemifrån. Återkom framåt kvällen, och fortsatte. Det går att hitta på många tangentkombinationer, om man är uppfinningsrik.

Har ingen aning om varken hur eller varför, men helt plötsligt fungerade allt igen. Hade ju varit bättre om jag haft någon som helst koll på vilken åtgärd som åstadkom förändringen.



Äntligen har 4,5 meter tyg
förvandlats till två draperier. Hallen har fått sommarutseende, den öppna dörren måste ju matchas. :)  Bilden vägrar envetet att bli rättvänd.

 

 

Förresten så var livet enklare när jag hade storlek 38! Då behövde inga byxben läggas upp... Allt passade direkt. Men nu har jag i alla fall två par nya, upplagda jeans. :)

 

Och åh, vad jag tycker om att kunna leva med öppna dörrar!!

En njutningens dag

Tänk att bara kunna öppna dörren och gå ut - och låta den stå öppen. Att inte behöva klä på sig en massa för att t.ex. gå ut och inspektera vitsipporna.



      

Helt underbart!

Rosmarin och Agapanthus flyttade ut på altanen idag.
Vid eventuell frost får jag täcka dem.

 

Nu exploderar allt. Samtidigt blommar på tomten tussilago
(fortfarande), blåsippor, vitsippor och gullvivor!
Och hasseln grönskar.

 

 

 

I glasrummet blommar en ampellilja, den tänker
förära mig massor av små "rosetter" så småningom.  

 

 

Och så till det där spännande, sprängande, som Kasper antydde. :)

Sedan jag läst hos Sigge hur hans matte "häxan" Helena berättar om allt fantastiskt man kan hitta i naturen och bereda till teer, salvor, ja faktiskt det mesta tror jag, så har jag spanat så där lite lagom efter sprängticka (chaga). Jag har smakat Helenas te, och det var riktigt gott!

 

Jag har inte hittat någon sprängticka. Inte förrän i dag. På tomten!!! Intill och bakom redskapsboden! Har faktiskt aldrig tänkt på den där stora, svarta "klumpen" tidigare.

Den växer i bekväm höjd, och nära till diverse sågar har jag ju.
Om det nu verkligen är sprängticka, förstås.

 

Förresten så är det fantastiskt med två bildskärmar! Materialet - i det här fallet bilder - synliga och möjliga att vid behov jobba lite med på den ena skärmen, bloggen att göra inlägg i på den andra.

Inte hade jag en aning om att det var precis det här jag saknat. :)

Eftersom jag ser dagens alla bilder på den andra skärmen medan jag skriver, så blir frestelsen att visa Kasper bland vitsippor nästan oemotståndlig.

 

Åh, vad vi har njutit idag. :)

Märkligt talat

Risk för stenkastning i glashus! Numera slarvar jag själv rätt ofta, men åtminstone tillfälligt agerar jag ändå språkpolis.

Jag lyssnar ofta på radions P1. En riktigt intressant kanal.

Men jag kan t.ex. inte förstå varför så många reportrar betonar så egendomligt. Trycker på oväsentliga ord, alternativt självklarheter.

Vill reportern t.ex. tala om att bara tre personer samlats till den demonstration på Sergels Torg hon just har beskrivit, så säger hon att "bara tre PERSONER deltog i demonstraTIONEN , trots att DEN annonserats i ..."
Oftast - men inte enbart - är det kvinnliga reportrar som renodlar det här märkliga betoningsmönstret. Sveriges Radio borde ta itu med ofoget!

"Hära" och "dära" har jag också svårt för. Försöker slå dövörat till och lyckas antagligen ibland. Men nog borde skickliga och i övrigt verbala mediamänniskor kunna skärpa sig.

Bäst att påpeka att jag inte har minsta emot (snarare tvärtom) vare sig dialekt eller brytning i radio och teve, inte så länge de inte är extrema och man utan svårighet kan uppfatta vad som sägs.

Hur troligt är för övrigt något som är otroligt? Hur sant ska det uppfattas?

Jag varnar - börja inte lägga märke till missbrukandet av "otroligt", det är ganska frustrerande att upptäcka dels hur frekvent det används, dels att man faktiskt själv ibland är på väg att berätta att något var "otroligt gott"," otroligt vackert", "otroligt hemskt" osv.

För övrigt - själv använder jag aldrig uttrycket "skitgott".


PS. Hörde just att en person på ett äldreboende fyllt 101 ÅR...

Från en bebodd ekhage :)

14 inlägg på fyra månader - undrar varför jag inte nöjer mig med Kaspers blogg. Jag till och med ändrar ju utseende på den här bloggen då och då. Men här är det bara fråga om återanvändning, det är ju krokustider och jag har trots kylan sett både humlor och bin.

Valborgsmässoafton träffade Kasper och jag Sigge och hans matte Helena. Samvaron startade i en ekhage, spännande både för Kasper och mig.

Kasper hittade ljuvlig lera där i stora kohagen, perfekt att mojsa runt i. Kolla på hans sida!

Jag såg "trädvarelser". Ni ska få träffa några av dem. 
Det var väl värt att ta sig en närmare titt. Kändes som att säga "hej!". :)

 

Har man väl börjat använda sina eventuella "träd- och andra varelse-ögon" så ser man "väsen" överallt. Här en spännande rotvälta, öppen för både insyn och tolkning. :) Klicka!

 

 

 

Här en på många sätt levande ek.

 

 

Klart man kan gå i vackra hagar och välja att se "bara helheter". Känna av stämningen. Njuta. Underbart är det. Oftast är det väl så man gör, och man ska kanske akta sig så att man "inte ser skogen för bara träd".

 

 

Men nog är det spännande att ibland skärpa blicken, eller helt enkelt bara vara öppen för vad som kan komma  till synes. :)

 

Den här "store mannen" t.ex. Han bara fanns där helt plötsligt.

Oj  sa jag och höjde kameran. Han heter Ekman. :)

 

 

 

Den har varelsen visade sig bli mer och mer komplicerad, ju närmare jag och kameran kom. Hoppas ni ser åtminstone en del av allt jag såg - och ser.:)

 

 

 

 

Här är någon som uppenbarligen inte är det minsta road av att bli betittad.

 

 

De här trädresterna kändes helt stumma. Men nu har jag suttit här en stund och tittat på bilden och ändrat lite fokus. Och nu är de minsann allt annat än stumma! Dramatik på hög nivå! Hehehe, undrar om någon mer än jag kan se det.

 

 

Lånar slutligen en bild från Kasper.

 

Ser ni inte nåt särskilt på den bilden, så får ni lite tips i kommentarerna hos Kasper.

 

____________________

 

 



Jag gläds över våren, även om den är rätt kylslagen. För Kasper är i alla fall badsäsongen redan här.

 

Blåsipporna är lika blå som himlen som speglar sig i sjön...

 

... och vitsipporna lika vita som Kaspers päls.

 

 

Två vita slår en blå. Det vita kommer starkt nu. :)

 

 

 

Vinterdäcken ska flyttas till sommarvistet...

 

 

...och det känns jättefint med väntande katter när jag kommer hem!