"Konst" som taskspel

Visst ska man väl kunna smäda vem man vill hur som helst? Om man kallar det KONST alltså. Ett falskt och smädande mynt - ett optimalt konstverk?

Fast Karl Fredrik Mattsson kallar sig bara "amatörkonstnär", och anser sig därför inte kunnig nog att bedöma sitt "konstverk" (hörde jag honom säga i radion häromdagen). Fast självklart inte amatörmässig nog för att inte KALLA sin falska krona ett konstverk!
Inklusive uppblåst nog för att involvera alla som reagerar som en del i "konstverket".
Det kanske värsta är att han i massmedia oftast tas på allvar!!! Är han skämtare, smädare eller falskmyntare, njae, det är nog KONSTNÄR han är...!!!


Lars Vilks är en annan aktuell "konstnär" (som pga av sin konstnärlighet kostar oss skattebetalare massor av pengar i form av livvakter).

Den 11 september framträder han på en stor nazistkonferens i New York (arrangerad av SION) som en del i ett konstverk!!!! Han har helt klart uttalat sin sympati för organisationen och ser samtidigt sitt deltagande som del i "konstverket". Oerhört kreativt!!!


Mot den här bakgrunden ter sig Anna Odells konstnärligt fejkade psykos och självmordsförsök som nästan "barnkammarkonst". Att under en natt ta en hel psykmottagning i anspråk för ett fejk - jomen visst, om det är en del av "konstverket"...

Att kissa på Norrlandsoperans golv (någon smakade dessutom på kisset och vidimerade att detta var konst) kan tyckas smaklöst (!?) men drabbar åtminstone bara "konstnärerna" själva. Fast lite bokstavligen barnsligt, kan man tycka.


Annan "konst" som dyker upp i minnet är Dramatenelevers porruppläsning och uppspelade samlagsljud för småungar... Det var några år sedan. Tala om barnsligt...


Okej att konst inte behöver kunna hängas på vägg eller placeras på sockel. Men nån jäkla ordning borde det väl ändå vara!!!!!

Jag tycker att saker ska kallas för sina rätta namn. Jag kan nog inte själv definiera begreppen "konst" och "konstnär", men nog är charlatanlukten tydlig här.

Effektsökeri.

Synonymer till charlatan är taskspelare, lurendrejare, bedragare, humbug, skojare, bluff. Enligt Words synonymlexikon.

Bara att välja sin favorit - "taskspelare" är min. Som samlingsnamn.

Så där ja - så här fick det bli

Pilligt men skojigt. Om man får till det alltså. Bloggens layout, menar jag. Kanske en annan  utgångsmall skulle varit bättre, men det får bli en annan gång (eller rentav ett annat år...).

I alla fall så har nu både min och Kaspers blogg fått sina nya kostymer, och efter några besök hos våra vänner på nätet så ska det bli skönt att sova!

Krokusen till vintervila

Ser nog lite konstigt ut på bloggen några timmar framöver. Dags för blommor och bin att gå till vintervila, dvs dags för ny header - med åtföljande nytt färgval m.m. på hela alltet... Men ändringarna sker lite pö om pö, måse ju kolla vartefter.

Höst är det. Men till våren kanske krokusheadern med humla och bi återkommer. Eller om det nu var humla och blomsterfluga. Och då blir bloggen åter krokusinspirerad. Våren ja - för varje dag komme den allt närmre... 

Förhoppningsvis kan ny bloggkostym inspirera till fler inlägg. :)

Sensommarlivstecken

Nån sorts veckoblogg är visst vad jag - i bästa fall - lyckas åstadkomma... Visst är det märkligt - ju mer sällan jag skriver, desto mindre tycker jag att jag har att säga. Så många tankar jag tänkt, så många olika händelser som inträffat sedan sist.

Bloggade jag varje dag
kunde jag t.ex. skriva om morgonens smoothies, som jag börjat göra. Eller om en grannes (egentligen tre grannars) vilda framfart på vår 30-väg. (Nu har jag börjat tjänstgöra som områdets trafikpolis! Här finns barn, katter, hundar. Och någon har rullator.)

Dagens "stora" händelse är i alla fall att min mobil tydligen under ett par dagar vägrat både att skicka och ta emot sms. Den SÄGER att den skickar, men gör det inte. Alltså måste en ny inhandlas.

Ingen "smartfån", en sån behöver jag inte. Surfar gör jag vid datorn, och jag behöver inte en kamera i mobilen. Den jag hade använde jag aldrig.

Så nu sitter jag här
med en väldigt enkel mobilvariant (mycket enklare än den som just lagt av!) och vet inte riktigt vad jag tycker. Ska jag byta den i morgon, eller sätta igång att fixa en telefonbok. Faktum är att den faktiskt känns lite FÖR enkel.

Den här sommaren - vart tog den vägen? Den har ju knappt ens kommit! Bara gjort små korta nedslag, känns det som. Häromdagen var det riktigt äkta höstväder, sedan blev det sommar under två dagar.

Katterna håller sig gärna inomhus. Kompisarna Myse och Filip placerar sig gärna tillsammans på min säng.

När även Maxi hittar dit, då blir det trångt. Inte för katterna, men för mig.

Myse har börjat lattja runt inomhus igen,. Ett hösttecken så gott som något, tror jag. :)

Hrm - svårt val...



Den här är ju faktiskt lite kul...



... så den får det bli!

  Fast egentligen är det här en favoritbild. :D
En pingisboll hade hamnat lite fel.



 Härom natten sjönk temperaturen
till bara 3 grader. Börjar bli dags att ta hand om de växter som ska övervintras. En och annan pelargon t.ex. Men oj, så illa de flesta har farit av allt regn. Men några få har klarat sig, under tak.
Ibland är det trevligt att se närmare på en enstaka liten blomma. Klicka!

Kall och mulen sommar - de stora tomaterna i "glasrummet"

är fortfarande gröna. Allihop!!!

Men små riktigt mörka och goda körsbärstomater, det har jag börjat frossa på.

Och i morgon - om det inte regnar, så ska här plockas trattkantareller. De gula nere på tomten, de får stå där och "fröa av sig". :D

Natti!

Betalningsproblem... :)

I dag behövde jag ett helt vanligt inbetalningskort. Ett för postgiroinbetalning. Dvs numera heter det ju plusgiro, och har annan huvudman...

Fanns inte pengar på mitt e-plusgirokonto, därför behövde bankens privatgiro utnyttjas. Och då krävs inbetalningskort. Provade först på "posten", inrymd i en ICA-butik.

"Posten" :
- Inbetalningskort? Vaddå ... jaså såna, nej det har vi inga, måste väl vara på banken man får tag på såna?


Första banken:   
- Tyvärr, vi har inga inbetalningskort. Det är ju Nordea som har plusgirot...
- Närmaste Nordea-bank var finns den?
- Vet inte, men i Södertälje och Nyköping finns det.


Andra banken (inte Nordea):
Jag såg inbetalningskorten ligga på en disk, och grabbade lycklig tag i ett antal. Skulle jag inte ha gjort...

- Oh, så där många får du inte ta!!!! Dom är jättebesvärliga att få tag på!
- Det vet jag, det är därför jag blev så glad när jag hittade dem här!!
- Men du FÅR inte ta så där många!!!
- ??????????
- Vi har svårt att få hit dem, de kostar pengar, vi får rekvirera och sen tar det lång tid...
- Men snälla söta rara, FEM kort kan jag väl i alla fall få...
- Njaäe ... men okej då. Du FÅR fem stycken...


Jag visade mig oerhört och ödmjukt tacksam. Och en lyssnande manlig kund hade väldigt svårt att undertrycka det skratt som nästan bara märktes på hans guppande mage.

Så nu, Södertälje Katthem, ska jag betala de 200 kronorna för tändstickan som katterna och Kasper vann genom budgivningen på auktionen. :)

Tagit adjö av Mysan

En stor dag! Jag har äntligen hälsat på hos Mysan. på Södertälje katthem. Kändes faktiskt lite pirrigt - hur skulle hon reagera. Skulle hon överhuvudtaget reagera? Och hur skulle jag själv reagera... Det är ju något alldeles särskilt med den där lilla katten. Vi har en historia tillsammans, hon och jag!

Mysan bodde inte tillsammans med sina fyra småtttingar, de hade flyttats till ett eget rum. Och vet ni vad - Mysan löper igen!!! Jädrans lilla katta... :D

Det gäller att sköta om sig då...

Hon ska steriliseras om någon vecka, och sedan läka i ytterligare ett par.

Och sedan - sedan ska hon flytta! Hon har valt - eller valts, jag fick inte veta vilket - ett nytt hem! Åh, så fort det gick! Men så är hon ju också den finaste lilla katten på hela katthemmet. Bådar gott att någon genast upptäckte det. Tyder på gott omdöme. :)

Visst är hon underbar!

Hon har anpassat sig - dricker ur skål, kräver inte vattenkanna länger. :) 

Det här besöket kändes väldigt bra. Jag satt länge med Mysan i knäet. Sedan hoppade hon ner och lade sig på en dyna bredvid mig i stället.

Mysan trivs. Hon mår bra. Många går in och gosar med henne - på kattthemmet finns många volontärer. Hon välkomnade mig inte alls lika översvallande som när jag senast hämtade henne hos grannen.

Vår gemensamma historia är slut nu, det kändes tydligt. Men oh så gärna jag skulle vilja följa hennes vidare öden. Jag hoppas att hennes nya människa/människor tar kontakt mig, antingen direkt eller via bloggen.

På katthemmet berättar man absolut ingenting om hur Mysan kommer att få det. Okej att jag lämnat henne, men jag tycker ändå att jag kunde fått veta NÅGONTING!!!

Men viktigast är ändå att jag känner att Mysan liksom "gått vidare" på riktigt nu. Som jag tror mot ett bra liv. Med både värme och kärlek.

Jag sade adjö, med en liten tår i ögonvrån.
Men Mysan, hon sov bara vidare i ett hyllfack.
Åh, så bra det kändes.

Klart att jag hälsade på hos hennes små bebisar också. Med katthemmets foppatofflor på fötterna och spritade händer. Fina och goa var de, lekfulla men aningen tillbakadragna inför den främmande varelsen.

MÅSTE BE OM URSÄKT FÖR DÅLIGA BILDER.

Jag HADE kameran med mig, den "riktiga" - men glömde den självklart i bilen. Så alla bilder är tagna med lillkameran. (Hoppas förresten att Blogger snabbt återgår till svitvisningen av bilder!)

Så småningom kom jag hem igen. Och möttes av mina egna katter. Av lille Myse inte minst. Tänk, att jag fått honom. Känns som om jag fått det allra bästa av Mysan, när jag nu inte kunde få henne själv.

Gullegoa Myse! Tänk, vad jag har att tacka Mysan för! 

Kvalitet viktig? GLÖM DET!!!!!

Svart på vitt, eller vad man ska kalla det...

Radio P1, Studio Ett idag (torsdag) tog bl.a. upp den kris som ambulanspersonal upplever. Deras arbetssituation gör att patientsäkerheten äventyras, säger de.

Situationen som sedan avhandlades berörde framförallt Stockholm, men förhållandena lär knappast vara bättre i övriga landet. Snarare tvärtom, antar jag.

Ett avslöjande uttalande gjordes av ett nöjt biträdande hälso- och sjukvårdslandstingsråd. Han hade till och med varit med på sju (7) utryckningar härom veckan, varav sex  (6) fungerade som de skulle. Så allt är bra, det har han "ju sett själv". 

Finns alltså ingen som helst anledning att tro på ambulansförarens utsago. Hela inslaget kan man lyssna på här.

Det avslöjande uttalandet: Upphandlingen skedde till 75 procent utifrån pris, till 25 procent utifrån kvaliten. (Falck vann.)

Som vanlig människa  -  även som ambulanspersonal  -  skulle det kännas betydligt tryggare om förhållandena varit tvärtom.

NATURLIGTVIS borde kvaliteten på tjänsten vara det absolut avgörande!!!! 

Vårdlandstingsrådet kunde möjligen tänka sig att överväga 50/50,  men som sagt, allt fungerar ju utmärkt nu. Såvitt han kunde förstå. Och han litar helt på Falck.

Antar att kommentarer från mig är överflödiga.

Undrar bara vilka övriga upphandlingar som görs utefter samma kriterier. Förmodligen de allra flesta, om inte rentav alla?

Fy tusan!!!!!

(Lade till etiketten "Liv och död" för det här inlägget, för det är ju faktiskt det som det handlar om, när det gäller ambulansutryckning.)

Det flygs

Här två väldigt små vingprydda varelser. De är så små, att ni måste klicka på bilden.

Sedan gav sig en av dem iväg. Hittade en smaskig vicker.

Ser gott ut! Du delar väl med dig!? 

"Självklart! " 

"Hörru, det FINNS faktiskt GOTT om plats här!!!" 

Och så gav sig den första lilla fjärilen iväg - tror säkert det var en "hon" som inte ville ha SÅ nära sällskap just då.  :)

Blåvingarna satt däremot ALDRIG still - det vimlade av dem, snabba och ständigt i rörelse.

Fantastiskt mycket fjärilar i farten just nu. Men de här satt åtminstone stilla!

Stilla är däremot inte den här krabaten, när vi är i skogen. Härliga, fina Kasper... :)

Lägesrapport

Röjningen fortsätter! Tre knökfulla och urtunga sopsäckar och fem lika välfyllda stora kassar - det är resultatet av röjning i garderober, skåp och lådor i sovrummet!

Det känns fantastiskt härligt!

Bilder hos Kasper.

Men just den här bilden vill jag visa här.

En väldig massa virkade grytlappar, inte använda på decennier, åkte ner i sopsäck, men de här sparade jag. Framförallt den där "opus 1" som dottern virkade till sin mamma. Hon var inte många år då.

Nu är hon utbildad textilare. Och textillärare.

Tänk, så mycken möda som lagts ner på grytlappar.

I morgon blir det en tur med fylld bil, till återvinningscentralen.

Och sen, en annan dag, väntar nästa linneskåp, det som innehåller allt som inte är handdukar eller lakan (eller grytlappar). :)

Garderobstädning - blandade känslor

När garderoberna svämmar över och man ändå inte har något att ta på sig - då är det dags att ta sig en funderare.

Från storlek 36-38 till 46-48 (t.o.m. + någon enstaka gång), tillbaks ner till småvikt, upp mot högre höjder, längre stopp i mellanlägen, ner, upp, stopp i mellanläge osv osv.

Sånt betyder massor av kläder, många sparade. Ibland med en from förhopppning, ibland med viss insikt om den egna naturen. Ibland av rena nostalgiskäl.

Garderoberna bågnar, både de i huset och de ute i en av bodarna. Nej, fel tempus, de bågnade. I imperfekt.

Allt revs ut och sorterades. En hög med för stort, en med för smått. En med MYCKET för smått.. En fjärde hög som fick mig att hoppas-tänka att kanske, kanske, om bara... Och så en femte hög, en hög med sådant jag verkligen kan ha just nu.

Det alltför stora åker väck! För DIT ska jag inte en gång till!!!
Men de två högarna med dels för smått dels med MYCKET för smått - här gäller det att förhärda sig! Nostalgin överfaller! Klänningen vid dotterns bröllopsfest, den härliga Betty Barkley-overallen, semesterklänningarna, vackra kjolar, snygga kavajer, löjligt små jumprar, favoritblusar osv osv. Vackra, vackra kappan självklart maläten. (Har jag verkligen en gång kommit i de där plaggen...)

Det finns massor av minnen förknippade med kläder.

Kan säga att gallringen tog sin rundliga tid. Här provades! Och provades. Och provades. Kollades i spegeln.

Och så tog jag en tur till datorn, beställde en body och lite annat "inhållande". Med andra ord - grejer som jag förmodligen inte kommer att använda... Men gjort är gjort.

Alla mina kläder har jag naturligtvis under årens lopp inte sparat, men det var alldeles nog med de här.

Boden gick jag igenom för ett par veckor sedan, garderoberna inne i huset i dag onsdag.

Rätt vemodigt ibland.

Men nu då - 52 galgar har tömts, här inne i huset! 37 (!) par jeans och långbyxor har blivit 11. En väldig massa kjolar har blivit till fem! Klänningar har kastats, blusar likaså.

Djupa överskåp rymmer mycket! Där gjordes faktiskt ett och annat fynd. :) En massa garn bl.a. En del blir en barntröja. Ett upphittat nystan gör att jag faktiskt kan sticka färdigt en kofta som påbörjades för ca 20 år sedan och har legat i helträda i ca 15. Trodde inte jag hade garn nog för den andra, halvfärdiga armen.

Ett par bra tröjor dök också upp, en har jag stickat själv. Den har jag alltid gillat, men glömt. Storleken funkar. :) En "spetsstickad" jacka likaså. Snygg, något att vara fin i!

Än återstår några överskåp och linneskåpet. Även där ska rensas. Stora byrån innehåller en del både för små och möjligen också alltför trista både schalar och tröjor. Med mera.

Av mina återstående skor har en hel del förpassats till återvinningen. Så nu har jag NÄSTAN bara kvar sådana som jag fortfarande kan och vill använda. :) Hittade förresten ett par snygga och tuffa högskaftade vinterkängor. Sköna. Slängde ett par nya, fula och totalt felköpta motsvarigheter. Kändes bra.

Men - en av husets garderober innehåller sådant som jag KANSKE kan ha igen. Som nästan-funkar redan nu. Sådant som jag gärna skulle vilja sätta på mig.  Den garderoben döps härmed till "Förhoppningsgarderoben". Men den visar jag inte på bild.

Jag undrar om jag inte ska köpa mig en ny säng också, och kanske rentav måla om sovrummet...

Och alla pärmar på kontoret - jisses, det mesta i dem är ju inaktuellt!!! Och allt har inte nostalgi- eller arkivvärde.

Tror bestämt att jag redan har "gjort höst"! Har visst på något sätt hoppat över den här sommaren.

Har jag förresten inte ALLDELES för mycket onödiga och trista böcker också...