måndag 15 juli 2013

Hon hann försvinna - men svanar kompenserar

Nu har hon presenterat sig, den vackra marodören som smaskat i sig  mina penséer och violer. Vi såg på varandra en stund, på 4-5 meters avstånd. Så vackra ögon!

Dessvärre var jag inomhus, och hon ute på tomten. Nu vet jag att även stora blåklockor är mums för rådjur. Precis som för harar.

Jag gick försiktigt efter kameran och smög ut på altanen, men hon hade anat oråd. Så detta var det enda jag lyckades fånga av henne. klickar ni så kan ni se en liten brun "prick" som försvinner från tomten.


Synd på blåklockorna, men nu fick jag åtminstone se henne. 
Något annat jag fått se är sångsvanarna, i kvarndammarna som jag passerar på väg till civilisationen.Jag trodde de övergett oss, men här var dom! 

Pappa svan försökte ta dem över till dammen på andra sidan vägen, men det kom en bil och projektet övergavs. 

Däremot tog jag många bilder förra året, och då kom jag svanarna mycket närmare. I år fyra ungar, förra året fem. En del av er har nog sett ett par av bilderna förut, men antagligen glömt dem. :)
Klicka!



Kom inte för nära - jag kan bitas!! 

Tillbaks till idag. När vackra rådjuret försvann fick jag nöja mig med att titta på blomster, och vindspel. Där på altanen. 


Många vackra vindspel finns här, klicka dig vidare till vindspel. Jag skulle kalla dem vindmobiler. De är minst lika vackra på vintern.

Och nu ska jag hjälpa Kasper att återfå sitt kontorstäcke - jag vet inte för hur många gånger i ordningen. Filip har bestämt att när han vill ha det, då är det hans! Kasper inser att katter sätter man sig inte upp mot! Inte ens när det gäller det egna täcket. Bra då, att det finns en matte att be om hjälp. :)

6 kommentarer:

  1. Trevligt med svanarna och ungarna! Rådjuren passar bäst i grytan så blommorna får vara kvar. Man kan ju inte bara ha amplar! Stackars Kasper som blir bestulen på sitt täcke. Förmodligen skulle det inte hjälpa med två...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet15 juli 2013 23:44:00

      Filip lägger beslag på både kontors- och sovrumstäcke, efter behag. Även bian, men den bojkottas numera av alla.
      När man bor som jag så är det bara att acceptera både rådjur, älg, hare, räv och t.o.m. lo och varg!! Fast varg har bara synts här en gång, och det var för flera år sedan.
      Hade jag haft grytfärdigt rådjur i frysen, så hade det blivit kalasmat i Skottvång... ;)

      Radera
  2. Du bor fint mitt i det vilda! Gläd dig åt levande djur och du vet väl att selleri går lika bra -ja bättre i grytor :-)
    Fina svanbilder som man kan se om och om igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, här är fint att bo. :) Även om jag tycker att rådjuren borde ha andra favoritstråk än just över min tomt. Men mötet med älgen, när jag stod på altanen och älgen precis nedanför - det vill jag sannerligen inte vara utan.
      Vegetariska grytor kan vara väldigt spännande, jag gillar såna skarpt.
      Och så gillar jag själv de där svanbilderna. ;)

      Radera
  3. Åh, du har ett sånt där "öga". Det såg vi i en trädgård vi besökte häromdagen. Snyggt.
    Fantastiska bilder av svanarna! Helt underbara! Gamla eller nya... spelar roll? Bilden med benföringen där på vägen är värd ett pris.
    Kul bild av den 'skyldiga' som lommar iväg med svansen mellan benen... upptäckt;-) Hon kanske blev lite skrämd och avstår från vidare besök... Kan man hoppas...:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet18 juli 2013 00:22:00

      Inte avstår mitt "skyldiga rådjur" från fler besök! Oftast ser jag bara spåren, och de finns där året om. Knipsade rosenknoppar, uppätna blommor, senare spår i snön. År efter år. Enstaka gånger har jag turen att få se den/de skyldiga själva. Men sällan så nära som nu, genom fönstret. Utan kamera, förstås.
      De där vindmobilerna är så vackra, tycker jag. När de vrider sig i vinden. En del är väldigt "utstyrda", men jag tycker om de här enkla.

      Radera