tisdag 25 juni 2013

Sommargästerna kommer

Midsommar har kommit och gått. Nu mörknar det igen... samtidigt som den "egentliga sommaren" börjar. Den tiden när lugna området till stor del befolkas av "sommargäster".

Lite lustigt detta. Vi fastboende betraktar nykomlingarna som just gäster. Besökare. Själva betraktar de sig som - ja, som vad?

Fyrhjulingarna bullrar på vägen. Badudden ockuperas kvällstid  av festsugna "sommarbesökare". De hörs. Åtminstone ibland. Stadsbor kommer ut till sina stugor, tänker ofta inte på att alla inte är  roade av att ta del av deras skojiga, grillande och högljudda kvällar.

Lustigt också, att det ofta ska "sjungas" framåt senheten.

Visst är det väl skönt, sa en granne, när det blir lite liv och rörelse här, och inte så ensamt och tyst...

Den familjen tycker uppriktigt synd om mig som bor här "alldeles ensam" både höst, vinter och vår. Utan grannar inpå knuten, omgiven av skog och en himmel där stjärnor syns mot den mörka himlen. Här finns ingen vägbelysning. Ingen tätort som gör himlen ljus. 

Faktum är att vi fastboende drar en lättnadens suck framåt hösten - vi bor här för att vi tycker om just tystnaden, den rofyllda omgivningen, sjön, skogen, lugnet.

Jag är glad att husets entré och lilla gårdsplan vetter mot norr. Att altan och tomt är södervända.  Att grönskan fungerar som insynsskydd och ljuddämpare. Baksidan är helt enkelt den egentliga framsidan.

Jag njuter verkligen av sommaren.

Kasper gillar att ligga på farstubron utanför en öppen dörr, och ha koll på grannar och framförallt förbipasserande. Katterna däremot är mer som matte. :)

Katthyllan på farstubron  känns tydligen otrygg så här års. Bättre att hålla sig på altanen. Ingen av katterna gillar främmande människor. Filip är den enda som kan tänka sig att hälsa besökare, både två- och fyrbenta. Men att söka upp någon utomhus - åh nej, bättre fly än illa fäkta.

Lille Myse som i sitt tidigaste liv förgäves sökte sig till människor för att bli insläppt och omhändertagen vägrar numera all mänsklig kontakt, utom med mig, sin matte. Känns så bra, att han slutat leta. :) Han hör verkligen hemma här. Jag oroar mig allt mindre.


Ingen bild? Nja, kan väl ändå visa att Agapanthus börjar visa färg.
 
 
Alla trivs på altanen, även Myse.
 
 
En bild från en av midsommarens utflykter och begivenheter.
Från ett naturområde. Stendörren.
 
Men nu väntar sannerligen sängen!
Kasperians uppdatering får vänta.
Natti!

10 kommentarer:

  1. Hoppas att du klarar av sommaren trots alla fester och annat som stör. Man ska ju ha nåt att se fram till också. Som lugn och skön höst utan sommargäster. Under tiden får väl du, Kasper och katterna samsas på altanen och solsidan av trädgården. Stendörren såg maffig ut. Har bara susat förbi då och då men kanske värt ett besök med Ludde.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet26 juni 2013 20:29:00

      Vi SKA klara av´et... :D ... både jag och de fyrbenta. På solsidan, där björkens vandrande skugga gör altanen till en skön plats.
      (Aningen orättvis var jag, det är faktiskt några nyinflyttade fastboende som främst ockuperar badudden... trist!)
      Stendörrens naturreservat är absolut värt att besöka!! Fast hundar ska ju vara kopplade... men en liten Kasper jagar inte, och han springer inte bort. Så jag ""ögontjänar" då och då.

      Radera
  2. Är verkligen förvånad över oförståelsen från dina sommargrannar. Ingen bor väl som du utan att ha valt det själv. Skulle gärna byta till skogen om det inte var för arbetslivet som stör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet26 juni 2013 20:39:00

      Det blir tydligen så när man projicerar sina egna värderingar och känslor på andra. De här iofs trevliga grannarna kan bara inte förstå - kanske de rentav tycker synd om mig just för att jag är som jag är.. :D
      Det VAR tidvis, dvs på vintern, lite trixigt under de ca 20 år jag jobbade samtidigt som jag (vi) bodde här. :)

      Radera
  3. Förstår dina känslor gentemot stökiga sommargäster. Här passeras det mest och kan vara intressant att studera, ibland komma i samspråk med långväga vandrare eller gäster på B&B.

    Om grannarna sjöng istället för bara gapade vore nog trevligare men vi står ut för det inträffar inte så ofta;-)
    Hösten är lugn och vintern är en tid för återhämtning.

    Ockupation av badviken låter inte kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet27 juni 2013 21:40:00

      Tursamt nog "sjungs" det inte varje kväll hos mig heller. :) Tillfälle ges trots allt till en hel del sköna, ljumma och tysta kvällar på altanen.

      Badudden har jag i princip övergivit för i sommar, men vi har tursamt nog en sjö till inom gångavstånd. Tar ca 10 minuter dit, i stället för fem. Och där härskar alltid friden. :)

      Radera
  4. Blev så sugen på en Agapanthus igen så nu blommar en av av "strängarna" på min nyinköpta. Hoppas kunna övervintra denna. De jag hade förr klarade sig utomhus år efter år, men kommer inte ihåg vad den exakta sorten hette. Får se om denna blir en utomhus variant. Hoppas sommargästerna inte stör för mycket & att badudden kan användas av alla i området, trist när vissa liksom bara tar över..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet27 juni 2013 21:53:00

      Ge den gödning, och se till att inte utsätta den för frost, så kommer du säkert att ha glädje av din nya Agapanthus i många år.
      Så väldigt farligt är det förstås inte med sommargästerna, det festas inte varje kväll, inte inom hörhåll för mig. Kvällspromenader kan jag ju i värsta fall förlägga åt annat håll. :)

      Men badudden överlåter jag så här års åt sommargäster och andra "hundrädda". Drar i stället iväg lite längre till den andra sjön. Där är vi alltid ensamma, jag och Kasper. Och han får bada precis hur mycket han vill.

      Radera
  5. Exakt samma känslor hyser jag för s.k. "badjävlar". Egentligen är beteendet du beskriver enbart larvigt och töntigt. När man har det på distans vill jag bara fnysa åt alltihop.
    Är glad och tacksam åt att vi inte har problem med sommargäster här. Vi bor så långt från kust och vatten, här är rena torra slättlandet, så ingen vill hit;-) Svårt att vänja sig vid avsaknaden av vatten för en göteborgare men nu går det hur bra som helst.
    För dig gäller alltså att uthärda och avvakta sensommar och höst, då blir det dubbelt skönt.
    Nu måste väl din agapanthus ha slagit ut. Du får visa på bild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet29 juni 2013 12:56:00

      Tur att sommargäster inte hörs VARJE kväll, och många av dem är ju trots allt lika perfekta grannar som jag. ;)
      Midsommar triggade nog igång några av dem ovanligt häftigt. Och av de där med fyrhjuling är på väg att bli fastboende...

      Helt utslagen är ännu inte någon av Agapanthusens knoppar, men många är på god gång. Hoppas de flesta hinner i kapp förelöparen.
      Bilder kommer. :)

      Radera