fredag 14 juni 2013

Dagen i dag

Regn hela dagen. Skönt att ha en kamin. Det känns annars lite rått och fuktigt, när man så här års vill ha både ett fönster och en dörr på glänt. Kasper gillar också kaminen.

 
 
Agapanthusens första knopp slår ut.
 
 
Nattviolerna blommar.
 
 
Kasper ber matte om hjälp!
"Snälla matte, ta bort Filip från mitt kontorstäcke!"
 
 
Gjorde färdigt ännu ett par halvvantar. Halvhekton av olika garner räcker inte till mycket annat. Hittade söta knappar i en ärvd knapplåda. Här de senaste paren.
 
 
 
Funderat över vad jag egentligen tycker om mina lupiner, de frodas i mängder på en del av tomten, som vetter mot vägen. Vackra just nu, men snart står de där som svarta spöken. De sprider sig också. Enormt!
 
 
 
Oroat mig för Myse har jag också. Under både en natts och en dags bortovaro ... som jag ropat, letat, kollat katthyllan på farstubron... till sist låg han där, på mellanhyllan. Glädje! Gos. Mat. Mera gos.
Nu ligger han här, på golvet av alla ställen...
 
 
 
Och så är det ju det här med vinbergssnäckorna med sina klibbspår...
 
 
Mot kvällningen samlade jag ihop en rejäl mängd,  jag tappade räkningen vid 57 stycken.
Allihop på och precis vid den lilla gårdsplanen. Delvis nedgrävda i sanden, förmodligen var de på väg att lägga ägg. En nästan surrealistisk syn.
 
Nu är de uthällda i skogen! Borde förstås haft kameran med mig.

Jag är säker på att där finns fler i morgon på gårdsplanen. Och inte bara där. Antagligen för jag en ojämn kamp, men jag hejdar åtminston en del av förökningen. Jag tror förresten att de gillar tagetes - som jag planterat för att de ratas av rådjuren som också hälsar på här ibland.
 
Nu ska jag sova, hoppas jag slipper drömma om sniglar! 
 
--------------------------------------------
 
Uppdatering, fredag eftermiddag
Har just samlat in ytterligare 48 vinbergssnäckor - de ligger i en plastpåse i skuggan, i väntan på skjuts till nya jaktmarker. Dock inte de s.k. sälla. De har väl rätt till liv de också... Men inte just på min gårdsplan.
Jistanes - 105 snäckor. Hittills...
 

8 kommentarer:

  1. Alla sniglar älskar tagetes! Aldrig haft så många som förra sommaren då vi odlade just tagetes. För att bli av med nematoderna i jorden, de som förstör rosorna. Ha en fin försommar, regn och sniglar till trots!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet15 juni 2013 00:01:00

      Det är ju sol mellan varven, och sniglar/snäckor har inte så mycket att förstöra hos mig. :) Naturen har i princip fått ta över hela tomten. Ett par krukor med tagetes på framsidan har sniglarna hittat till, men violerna sparar dom tydligen till rådjuren. :D

      Radera
  2. Sådana här dagar saknar jag verkligen torpet i Björnlunda och öppna spisen!
    Kasper kan konsten att se dyster ut ;) Antar han fick snar hjälp. (Katterna har ju sängen...)
    Tala gärna några allvarsord med Myse för min räkning! Nu får han sluta skrämma slag på oss!!!
    Om snäckor och tagetes håller jag med Pelles matte. Jag hade tagetes här första 2 åren... Såg ut som om jag satt godisklubbor efter en natt eller två, även med små trädgårdssnäckor.
    Här klipps spanjorer i mängd istället! Snäckor har vi, men jag har inte längre t.ex. tagetes... (Vågar dock krasse, men de får passas.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet15 juni 2013 00:09:00

      Nu är stora snäckkriget inlett på allvar. Tänker bära/köra iväg varenda snäcka jag hittar!

      Klippa sönder en snigel klarar jag inte, jag har försökt. Har bara sett en enda "spanjor" här, och det var förra året. Jag hällde kokande vatten på den i stället. Lite läskigt det också, hoppas de håller sig borta!!

      Kaminen är en tillgång året om. Och Myse - han fattar inte att vi blir oroliga. "Vaddå, jag kommer ju alltid hem precis när jag vill..."
      Han tycker säkert att det är något jag vid det här laget ska veta!

      Radera
  3. För drygt trettio år sedan samlade vi in ett gäng vinbergssnäckor och kokade dom efter avslemning i salt- och ättiksvatten. (Det var nog det slemmigasste jag nånsin sett.) Efter kokningen frös vi in dom för att äta senare. Det blev aldrig något senare, men på Mallorca har jag ofta ätit små snäckor med aioli som man får pilla i sig med en tandpetare som förrätt! Jag har alltid varit en typisk allätare. Kul att ni gillar Provencebilderna även om det blir fruktansvärt mycket bilder, men jag kompenserar ju det med ganska lite text i alla fall. Vår Agapanthus är synerligen grön och fin men några stänglar verkar det inte bli så jag är ganska avundsjuk på alla dina! Jag undrar om det kanske ändå är dags att ta in den där korgstolen i alla fall. Den såg mycket bekvämare ut för både katter och människor även om den "fjuttiga" stolen var snygg! Nu ska jag börja med att välja bilder för dag 5... God natt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet17 juni 2013 22:53:00

      Jag tycks ha blivit alltmer "petig" med åren. Fast sniglar har jag aldrig klarat.
      Minns när jag som barn, egentligen halvvuxen, upptäckte att favoritmaten paltbröd var gjord på blod... har aldrig ätit paltbröd sedan dess.
      Tänkte nog inte heller på att detsamma gällde den goda blodpuddingen, inte då.
      Inälvsmat gick också bort så småningom. Osv osv.
      På sätt och vis önskar jag att jag också var en allätare, men jag har ju som sagt i stället glidit iväg väldigt långt i motsatt riktning.

      Jag har läst att Agapanthus är speciellt blomvänlig bara vartannat år eller så. Alltså kommer ni att nästa år få se hur många stänglar som helst. :) Om det nu verkligen inte kommer några i år.

      Ingen satt nånsin i den där fula korgstolen, den var bara bånglig. Och förstås skoj för katterna, men Maxi tycks på något sätt gilla den nya stolen också. Och Myse "retar" honom lika bra i den, som i korgstolen. :D

      Blir trevligt att se fler bilder från Provence. Inklusive texter. :)

      Radera
  4. Inget råder bot på fuktiga dagar som en kamin. Ovärderlig. Lupinerna kan du väl njuta av i blomning och klippa ner sen, eller... bara en tanke. Våra står kvar och får lov att vara svarta spöken;-)
    Tur att Myse-pyse kom hem. Den lille rackar'n :-) Vilka bekymmer vi har för våra djur...
    Ett sånt förfärligt sjå du har med snäckorna! Har aldrig sett något sådant. Är de måhända särskilt talrika i östra Sverige? Men, det går ju ändå an att plocka dessa små hus. Måste vara lätta att ta... eller? Det är värre än stora sniglar. Jag plockar ut några svarta skogssniglar ur fågelvoljärerna då och då (äckligt). De är för feta för att gå igenom nätet, och förstår väl inte heller hur man ska göra;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag slår så småningom av lupinerna, om de växt på något annat ställe på tomten skulle de få stå kvar och "spöka".
      Vinbergssnäckan trivs uppenbarligen just här, i Stockolmsområdet.
      http://www.alternativ.nu/handbok/djur/snackodling.html
      Att ta i husen är inte äckligt alls, men fy tusan för själva snigeln...
      En sån ansamling snäckor som i år har jag aldrig sett förut. Compact living...
      Undrar hur många som hann gräva ner sina ägg innan jag avlägsnade dem. Det lär visa sig...
      Myse ja - han är en stor glädje, men visst blir jag orolig ibland. Antagligen helt i onödan. Vi måste allt ta ett allvarligt samtal med varandra. :

      Radera