tisdag 14 augusti 2012

Tagit adjö av Mysan

En stor dag! Jag har äntligen hälsat på hos Mysan. på Södertälje katthem. Kändes faktiskt lite pirrigt - hur skulle hon reagera. Skulle hon överhuvudtaget reagera? Och hur skulle jag själv reagera... Det är ju något alldeles särskilt med den där lilla katten. Vi har en historia tillsammans, hon och jag!

Mysan bodde inte tillsammans med sina fyra småtttingar, de hade flyttats till ett eget rum. Och vet ni vad - Mysan löper igen!!! Jädrans lilla katta... :D

Det gäller att sköta om sig då...


Hon ska steriliseras om någon vecka, och sedan läka i ytterligare ett par.

Och sedan - sedan ska hon flytta! Hon har valt - eller valts, jag fick inte veta vilket - ett nytt hem! Åh, så fort det gick! Men så är hon ju också den finaste lilla katten på hela katthemmet. Bådar gott att någon genast upptäckte det. Tyder på gott omdöme. :)

Visst är hon underbar!



Hon har anpassat sig - dricker ur skål, kräver inte vattenkanna länger. :) 



Det här besöket kändes väldigt bra. Jag satt länge med Mysan i knäet. Sedan hoppade hon ner och lade sig på en dyna bredvid mig i stället.

Mysan trivs. Hon mår bra. Många går in och gosar med henne - på kattthemmet finns många volontärer. Hon välkomnade mig inte alls lika översvallande som när jag senast hämtade henne hos grannen.

Vår gemensamma historia är slut nu, det kändes tydligt. Men oh så gärna jag skulle vilja följa hennes vidare öden. Jag hoppas att hennes nya människa/människor tar kontakt mig, antingen direkt eller via bloggen.

På katthemmet berättar man absolut ingenting om hur Mysan kommer att få det. Okej att jag lämnat henne, men jag tycker ändå att jag kunde fått veta NÅGONTING!!!

Men viktigast är ändå att jag känner att Mysan liksom "gått vidare" på riktigt nu. Som jag tror mot ett bra liv. Med både värme och kärlek.

Jag sade adjö, med en liten tår i ögonvrån.
Men Mysan, hon sov bara vidare i ett hyllfack.
Åh, så bra det kändes.



Klart att jag hälsade på hos hennes små bebisar också. Med katthemmets foppatofflor på fötterna och spritade händer. Fina och goa var de, lekfulla men aningen tillbakadragna inför den främmande varelsen.

MÅSTE BE OM URSÄKT FÖR DÅLIGA BILDER.
Jag HADE kameran med mig, den "riktiga" - men glömde den självklart i bilen. Så alla bilder är tagna med lillkameran. (Hoppas förresten att Blogger snabbt återgår till svitvisningen av bilder!)









Så småningom kom jag hem igen. Och möttes av mina egna katter. Av lille Myse inte minst. Tänk, att jag fått honom. Känns som om jag fått det allra bästa av Mysan, när jag nu inte kunde få henne själv.




Gullegoa Myse! Tänk, vad jag har att tacka Mysan för! 



14 kommentarer:

  1. Härligt att du fick träffa dem!
    Och, som jag skrev hos hunden din, det där porträttet på Mysan är helt fantastiskt!
    Skönt också att även du fick ett avslut. Tyvärr antar jag att Mysan redan klarat den delen...
    Och löpa igen??? Attans tur att hon inte är ute och "ränner på sta'n" eller i skogen längre;D (Fast hon verkar ju vara en väldigt bra mamma.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet14 aug. 2012 22:03:00

      Inte "tyvärr", Eva, det hade känts hemskt om Mysan INTE gått vidare i livet!

      Hon har varit en god mor, säger dom på katthemmet. Och visst är det en himla tur att hon är omhändertagen nu, och blir kastrerad.
      Det här känns bra, riktigt bra.

      Radera
  2. Härligt att höra att Du äntligen har fått besöka Mysan. Vilka underbara kattungar hon har fått, men jag kan tänka att Myse är lite extra speciell. Katthemmet verkar otroligt bra, har goda vänner i Gnesta som nu har 2 katter därifrån & jag tror att deras tidigare katter kom från samma ställe. Själv ligger helt på latsidan med bloggandet, har haft dåligt med tid eller vad jag ska /kan skylla på..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet14 aug. 2012 22:49:00

      "Mirakelkatten" Myse är speciell! Tänk, nästan ett halvår ensam i skogen, som liten kattunge, innan han så mirakulöst fann vägen till mig!
      Och så är han ju så himla lik Mysan!
      Jag tror att katthemmet är kolossalt noga, åtminstone hoppas jag det.
      Jag hoppas ju på att nya matte/husse ska höra av sig och berätta hur det går. För jag får absolut inte veta var Mysan kommer att hamna. Inte minsta lilla hint...

      Asch, det blir så där med bloggande ibland. Tycker inte du behöver skylla på något alls! :D

      Radera
  3. Härligt att Mysan får komma till ett eget riktigt hem och att hennes nya ungar blir omhändertagna också. Myse har det ju så bra man kan ha det hos dig med alla vuxna kattkompisar och Kasper. Bättre slut på kattsagan kunde det väl inte blivit...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet14 aug. 2012 23:09:00

      Det känns väldigt bra. Känns verkligen som ett fint avslut vad gäller Mysan. Hon kommer att få det bra nu.
      Och så har ju vi lille Myse. :)

      Radera
  4. Härligt att hon nu får ett eget hem och vi håller tummar och tassar för att hon ska trivas där. Ungarna är som alla kattungar jättesöta.
    Skönt att få ett avslut även om du inte får veta vart hon kommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet15 aug. 2012 12:27:00

      Jag ska be katthemmet lämna ut bloggadresserna. Då kan ny ägare dels läsa massor om henne, dels ta kontakt även anonymt om det känns bättre.
      Det känns så bra att hon "blev vald" så snabbt.

      Radera
  5. Mysan lever i nuet! Tänk om vi kunde lära oss lite av dem, att inte tänka varken bakåt eller framåt. Så skönt.

    Hon kommer att få det bra. Nu slipper hon kämpa för att skaffa mat till nästa kull i höst och vinter. Vilken fantastisk insats du har gjort för den lilla damen genom att rädda henne till en trygg framtid. Utan hormoner behöver hon inte längre längta efter att dra till skogs.

    Katthemmen är duktiga på att hålla på sina principer. Jag har hört historier om halvgalna, fanatiska "kattkärringar" i deras närhet. Att du är ett lysande undantag spelar ingen roll.

    Myse kommer att påminna dig om Mysan varje dag, som en liten tröst! De är så lika, men ändå olika.

    Nu är det bara att önska Mysan lycka till i hennes nästa kattliv! Det femte? (Skogen, BE, skogen, katthemmet, nytt hem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag gjort helt klart för dem på katthemmet att jag framförallt är angelägen om att Mysans nya tvåbeningar känner till hennes bakgrund och hennes speciella behov så som både jag och Sigges matte upplever dem.
      Att jag gärna på håll vill veta även hur det går för henne i fortsättningen, det är trots allt bara det näst viktigaste.

      Tror att Mysan har ytterligare ett par liv. Ett före skogen, och dessutom några veckor hos Sigge och hans matte innan hon kom till mig. Hoppas att det inte blir fler nu!!! Hon är värd att få det riktigt bra. SOM hon har fått kämpa!!!

      Myse är en helt underbar liten katt, och att han är en "gåva" från mamma Mysan är förstås en extra bonus. Men jag skulle allt älska honom även om inte. :)
      Känns fantastiskt, för det är ju han som valt mig. Så som jag hoppas att Mysan nu valt sin nya människa.

      Radera
  6. Annkristin i Enköping20 aug. 2012 20:11:00

    Vad glad jag blev när jag läste att Mysan mår bra och nu går vidare med sitt liv,denna lilla kisse som berört mig så djupt ända sen jag läste om henne första gången.Jag förstår din frustration över att inte få veta något om hennes framtid jag skulle känna likadant,men jag hoppas att hennes nya människor förstår din oro och dina funderingar och så småningom hör av sig till dig.
    Njut och gläds av härlige Myse dom andra katterna och så Kasper förstås.
    Var rädda om er alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet20 aug. 2012 21:49:00

      Jag ska på åtminstone Kaspers blogg lägga upp en redogörelse i ord och bild på mitt och Mysans år tillsammans.
      Och så ska jag be personalen på katthemmet att vidarebefordra adressen till Mysans nya människa.
      Där kan man läsa, och sedan ta anonym kontakt med mig om man vill. Antingen genom att kommentera eller maila.
      Känns möjligen inte helt bekvämt med direktkontakt (åtminstone inte på en gång) med en f.d. matte som kanske oroar sig, "vet bäst", lägger sig i osv osv. Visserligen tänker jag inte bete mig så, men det kan ju vederbörande inte veta.
      Det känns i alla fall väldigt bra att någon valde henne så snabbt. Jag tror att hon - äntligen - nu kommer att få ett riktigt bra kattliv! Lilla fina Mysan...
      Och jag, jag har ju Myse! :)

      Radera
  7. Tack å lov för Katthem, så väl de tar hand om djuren. Mysan ser fin ut och givetvis fastnade jag för den lille gråspräcklige;-) Hoppas nu att Mysan får ett gott hem och det kan man nog lita på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen tur att de finns, katthemmen, men sorgligt att de ska behövas. I själva verket behövs många fler, jag fattar inte hur en del människor tänker och känner.
      Mysan får det bra, och hennes små barn var ljuvliga, de också. :)

      Radera