söndag 27 november 2011

Ljus i mörker

Nu må det vara mörkt, storma och regna ute! Helt okej så länge inte strömmen går och så länge vädret bjuder på små "promenaduppehåll). Det har det nu inte gjort idag, det gavs inte ens tillfälle att hämta in en- och granris.

Men det gör inte så mycket det heller, i morgon har dagens förhållandevis lindriga oväder dragit förbi.

Nu är höst- och vintergardinerna i "kaminrummet"  uppe (de enda gardiner jag byter).  Adventstakar och "adventsljus" är på plats. De ersätter här och var de "vanliga" lamporna.

Helt plötsligt är allt annorlunda. Jag och därmed (tror jag) även mina fyrbenta njuter och myser.


Det är nästan magiskt, så annorlunda mitt lilla hus känns idag jämfört med i går.
Även "glasrummet" får lite adventsljus. Åh, så jag trivs!

Tror man ska ta sådana känslor tillvara. Att allt plötsligt känna BRA.
För så känns det minsann inte alltid. Men NU gör det det. För mig.

4 kommentarer:

  1. Jag antar att det finns många som borde tänka mer som du i stället för att stressa genom livet. Det finns ju en morgondag för det mesta, som att till exempel hämta in ris. Går förmodligen lika bra en övermorgonsdag också. Det ser i alla fall väldigt adventsmysigt ut, och jag anar sprakandet i kaminen bakom kameran. Lite glögg och en pepparkaka skulle kunna passa till.

    Ber i alla fall att få tacka så mycket för den trevliga och goda lunchen. Gunilla och jag tycker det var så kul att hundarna kunde ha så kul ihop vid stranden och att Ludde skötte sig fast han inte är van att vara inomhus med varken katter eller hundar. VI önskar en fortsatt skön storskogsadvent...

    SvaraRadera
  2. Pelle - Både glögg och pepparkakor kom faktiskt fram, på senheten. :) Eller tidigheten, hur man nu vill se det... Och visst brann det i kaminen. :)

    Jag tyckte också det var väldigt skoj med hundarna nere vid sjön. Härligt för Kasper med en kompis att rejsa med, inte så många gör det.
    Och Ludde är ju den perfekta hunden att ha med sig bort!
    Det var för övrigt riktigt trevligt inte bara att ha Ludde här, utan även hans tvåbeningar. :D
    Jag blev dessutom extra glad över att Mysan reagerade som hon gjorde, dvs egentligen inte alls. Uppenbarligen känner hon sig verkligen trygg här.

    SvaraRadera
  3. Tjocka röda gardiner värmer gott ihop med alla ljus, hög mysfaktor här!
    Katter i alla hörn som spinner och dofter från julbak sticker gott i nosen;-) Rena rama Carl Larsson jul ju;-) Hit in når inte stormens tjut du tycks ha klarat dig bra från din namne.

    SvaraRadera
  4. Skogsfrun Sara - jovisst, min namne var rätt snäll här. Det ven i trädtopparna och lite i skorstenen ibland, men inga träd har fallit varken här eller över "mina" vägar.
    Och man har ju inte mysigare än man gör sig. :) (Bakar gör jag fortfarande inte, men även färskt enris doftar gott. Ibland doftar det lite glögg också...)

    SvaraRadera