Hon är inte speciellt lekfull, men har i alla fall lyckats trolla bort två pingisbollar. Vid enstaka tillfällen kan en papperskasse också vara liiite rolig. Men bara lite. En kort stund. Alla bilder är klickbara.
Ingen i huset är osams med någon. Klart att Petrus sin vana trogen väser åt henne, men det är onekligen en rätt skojig upplevelse att ha honom i knäet för pälsvård och Mysan liggande på golvet nedanför fåtöljen.
Petrus klarar nämligen av konststycket att både morra och spinna samtidigt.
Han ligger där totalt avslappnad - men med ett lågt morrande som konkurrerar med spinnandet.
Numera reagerar ingen på Petrus morrande. Knappast ens han själv, tror jag. Det liksom hör till.
Och bara passerar, det gör han med suverän ignorans.
Men ett stort problem har vi. Mysan vill UT. Hon råkade faktiskt, med de övriga katternas och Kaspers hjälp forcera gallret framför dörren - och såg alldeles förskräckt ut en liten bit ner på tomten. Jag gjorde en sväng och närmade mig henne bakifrån, tänkte ta upp henne och bära in henne. Men hon förekom mig - rusade själv in! Det kändes väldigt bra!
Gallerstängslet, går ända ner till golvet, här med en extra skärn framför.
Här ser ni fröken Pascha i soffan. Den har hon mig veterligen först idag införlivat i sin samling "bra platser att ligga på". I synnerhet när man behöver tvätta magen.
Men den duger att ligga normalt på också. Rätt skön, faktiskt.
Men problemet kvarstår - hon vill alltså ut och hälsa på i naturen igen. Hon saknar säkert inte livet som "vildkatt", men ut till spännande gräs och virvlande löv och kanske rentav någon mus, det vill hon. Jag förstår henne. Det ÄR ett enahanda liv hon för just nu. Även om hon finner sig förvånansvärt väl.
Jag är övertygad om att hon inte försvinner.
Men så är det ju det där med ungar i magen. Om det finns några där så ska de födas inomhus.
Och det är här cliffhangern kommer in... Fortsättning i morgon...
Det är oliiiidligt spännande att vänta på cliffhangern!
SvaraRaderaLena - som du ser av nästa inlägg så fungerade det inte som jag tänkt. Men om 10 dagar, då vet vi riktigt säkert hur det är. Och kan agera därefter.
SvaraRaderaSå trevligt med lite fart och rörelse. Härligt med bra anledningar att inte behöva gå ut och slita i trädgården. Kanske det skulle fungera med ett koppel så Mysan kunde komma ut lite ändå?
SvaraRaderaPelle - koppel har jag aldrig någonsin haft på en katt, tror inte Mysan skulle gilla det. Vi försöker nog så här i 10 dagar till - blir det då som jag tror och hoppas, att hon garanterat inte har smått i magen, då slår frihetens timma för henne.
SvaraRaderaTill en början med p-piller, småningom förhoppningsvis kastrerad.
Har man inte bekymmer så skaffar man sig... ;)
Hon är fortfarande ljuuuvlig den där kattan! Vilken stil i soffan:)
SvaraRaderaOch apropå Petrus morr och spinnsejour;MIN Petrus kan sitta i knä o spinna som en galen (brukar vara så...) och så slå av, slänga ut ett fräs åt någon närgången, och så fortsätta spinna! Det låter nästan som om spinneriet pågår hela tiden, men det är omöjligt att höra.:) (Däremot tror jag att det är med hans fräsande som din Ps morr - det bara ska så vara! Även om P här nog känner sig fysiskt underlägsen ibland o då tar i:))
Eva - det tycks vara nåt särskilt med Petrus-katter. :)
SvaraRaderaAtt min Petrus på något sätt fortsätter att spinna när han morrar kan man KÄNNA på hans mage. Och lite också höra.
Och hon ÄR en underbar liten katt, Mysan. Jag gillar ju den där lite självständiga typen.
Och hon såg verkligen för rolig ut, där i soffan. :I
å galet vad söt Mysan är där i soffan ;)
SvaraRaderahaha tycker Petrus är duktig oxå som bemästrar att spinna och morra samtidigt!
Hanna - En gång för en massa år sen sa Joa "Ja se mormors katter..."
SvaraRaderaDom är fortfarande lite lätt konstiga.
I går när vi gick över ängen träffade vi en biodlare - han trodde att han hörde ett litet barn en bit bort.
Det var inget barn, de var Maxi som bräkande följde efter mig och Kasper...