Att bli kvitt en frestelse...

Bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den, sa Oscar Wilde. Ack så sant...

Härom veckan föll jag för båtar. Röda och svarta - så gott! :) I går föll jag igen, i samma jättebutik. Men inte för båtar.  

Detta är vad jag kom hem med, för nu skulle här festas! Jag blev så sugen att jag nästan tog med mig en hel landgång hem!

Räkmackan såg god ut, genom plasten!
Färska fikon - oh ja, jag minns... 
På väg mot kassan slogs jag av en riktigt lustfylld tanke - TOBLERONE! Har jag ju inte ätit på åratal! DET vill ja ha!!

Jag letade och letade på överfyllda godishyllor, många, många och långa, långa! Hittade till slut några undanstoppade förpackningar, längst ner på en hylla. Toblerone är tydligen ingen innegrej längre. :)

Okej - räkmackan blev aningen bättre med mer salt och citron (fast att räkorna skulle vara handskalade tror jag inte ett ögonblick på). Men god - nej! Dessutom gjorde den mig rejält illamående!!

Färska fikon - jag borde vetat bättre! Lika goda som de är där de fått mogna på träden, lika smaklöst intetsägande är de när de hamnar på våra stormarknader. Precis som ananas, mango osv.

Men tobleronen! SOM jag njöt! :D

Och det var ju tur.

Tror jag kommer att falla fler gånger. Men bara för Toblerone.

Nu blåser det friska, kalla  höstvindar runt knuten. Snöflingor virvlar i luften. Inte så många, men klart skönjbara. Det viner i luften. Is på bilen och på presenningarna över loggsen.

Vet ni vad - jag längtar till våren!!! Fast två adventsveckor (inte fler) skulle jag kunna tänka mig innan dess.

Allas vår skog

I många år bodde jag i ett gammalt torp, i en skog som sköttes ekologiskt, med hjälp av häst. Men också traktor. Dock inte "skogsskördare"! Så sköts den skogen fortfarande, men nu bor i stället barn och barnbarn där. :) En hel liten by har byggts. Och joodå, vi befinner oss fortfarande inom en av Stockholms så kallade kranskommuner.

Inom jordbruket blir den som odlar ekologiskt inte med nödvändighet betraktad som en flummigt romantisk bakåtsträvare. Inte nu längre.

Det fanns - och finns - pionjärer även inom skogsbruket, personer som stod och står emot stora rationaliseringsvågen. Som vägrar både kalhyggen och skogsplantering på åkermark. Men dessa pionjärer betraktas tyvärr fortfarande med ett överseende och överlägset besser-wisser-leende. För det mesta.

För en del blev ändå stormen Gudrun en ögonöppnare. Blandskogar visade en helt annan motståndskraft. Där såg inte skogen ut som ett gigantiskt plockepinn.

Säkert är blandskogen också motåndskraftigare mot skadedjursangrepp. En art slår inte ut allt. Behöver antagligen inte ens bekämpas kemiskt.

En annan oerhört viktig sak - snabbväxande, till och med gödslad skog, växer visserligen snabbt, men virkeskvaliteten blir därefter. Hantverkare vet. De har koll på årsringarna.

Här har man bestämt sig. Skogen är vacker där, faktum är att det handlar om "Mollies skog", den som det finns så många bilder från på Kaspers blogg. Här ett par.  Klicka, som vanligt.

Den som lever nära en skog inser att skog har ett egenvärde. Att den är viktig. Det är tur att det finns naturreservat! Och att åtminstone en del gammelskog bevaras.

Det enda rätta är naturligtvis att allt skogsbruk bedrivs med fler mål för ögonen än kortsiktigt högsta möjliga ekonomiska vinst. Men så är det inte. Bilden hämtad hos Naturskyddsföreningen, där finns mycket att läsa.

Även om allt fler röster höjs och allt fler inser att den extrema och fortfarande helt dominerande kalhyggestekniken inte är hållbar på sikt, så fortsätter den. "Skogsskördarna", dessa monstermaskiner, blir allt effektivare. De spår de efterlämnar i naturen blir allt mer förfärliga.

"Skogsvård" har blivit ett begrepp för "amatörer och verklighetsfrämmande romantiker". Något att bedriva på små avgränsade områden. Som någon sorts "skogens Skansen".

Men "skogsvård" borde vara målet för allt skogsbruk. Det skulle både människa, fauna och flora må väl av. Även ekonomiskt.

Utarmning och ensidighet har aldrig medfört något gott. Aldrig någonsin. Aldrig någonstans. Aldrig i något avseende!

PS. läs gärna Lenas båda kommentarer till förra inlägget, "Sugen på en skogspromenad?"

Sugen på en skogspromenad?

13 meter ifrån, dvs på andra sidan vägen fanns naturen kvar. Och det var ju tur.

Lyckor :)

Det här är en sorts lycka...

Gelehallon är inte längre vad de varit, tycker jag. Men lycka är att liksom oförhappandes råka nästan bokstavligen snubbla över lakrits- och hallonbåtar! Nästan ett halv kilo fick följa med hem. Här har festats.

En annan sorts lycka. Glöm inte att klicka på bilderna!

 Jag såg den mest fantastiska regnbåge häromdagen, den spände över hela himlavalvet! Den var egentligen inte en utan två, tittar du noga på de förstorade bilderna anar du även en svagare båge.

Visst är regnbågen "bara" ett optisk fenomen - men jag tycker den är ett mirakel! Och definitivt en realitet.

Jag var nog en trafikfara.  Jag såg bågen från bilen, var helt fascinerad, men kunde ju inte stanna. Först när jag svängt av från motorvägen lyckades jag leta fram lillkameran som tursamt nog fanns med.

Men himlabågen i en enda bild lyckades jag inte fånga.

Det finns många både små och stora lyckor. Något att hålla i minnet när det rapporteras om nära nog bara elände runt om i världen. I och för sig med all rätt. Ibland får man leta väldigt länge för att hitta något positivt. Men man ska inte ge upp, man ska fortsätta leta. Tycker jag.  

Här är fem andra lyckor. :)

I och för sig små, men för mig är de stora.

PS. Bland mina egna för dagen mest aktuell lyckor måste förstås också räknas mina värmeloggs! Men om dem  skriver ju Kasper. :)

Knivarna anfaller, invintring m.m.

Knivarna, de vassa keramiska, de anfaller! Lilla skalkniven är värst! Tycker kanske att den behöver hävda sig mot storsyskonen?

I förra inlägget berättade jag om dem.

De större knivarna riktar in sig på pekfingret, skalkniven på tummen. Jag bestämmer mig med jämna mellanrum för att återgå till min gamla slöa variant. Men så tänker jag att skam den som ger sig...

Skalknivens överman, det ska minsann bli jag!

Nu är det två dagar sedan sista skärsåret, och fingrarna är fria från plåster. Det går nog vägen det här! :)

Efter tre dagars sol med skogspromenader och invintring av utemöbler, altan, redskap  osv, så återgick allt till det vanliga, dvs regn. Och till katter som tror att dom vill ut, men som vänder på farstubron.

På kvällen kan inget hålla de äldre katterna inne. Däremot vägrar jag definitivt att låta Myse tillbringa natten utomhus. Han finner sig. På morgonen möts katterna i dörren, de äldre på ingång och Myse på utgång.

Den lilla "vildkatten" blir mer och mer "tam". Efter att ha växt upp som "vildkatt", helt på egen tass, under ett halvår är han ju nu "familjekatt" sedan drygt nio månader. Jag tror nästan att han glömt sitt tidigare liv även om en del reflexer finns kvar. Men de är inte alls lika framträdande längre.

Gosekatten! Buskatten! Korgstolen på "kontoret" är särskilt skojig, Filip ligger ofta och sover i den, och Myse attackerar.

   

"Filip, du är både lat och trist!!!"



Filip finner sig, med stoiskt lugn: "Ja, se barnungar..."



Altanen är invintrad. Katterna har återfått sina hyllplatser på värmeåterkastande dynor, vägen genom "glasrummet" är stängd. Tätad på strategiska ställen, för att inte regn och/eller snöblask ska tränga in. Myse är konfunderad, de andra vet att mitt "gå runt" betyder att jag släpper in dem genom den vanliga ytterdörren i stället. Myse kommer också att lära sig. I vår tas "tätningen" bort och glasväggen kan öppnas igen.

Små grodorna har också flyttat in. Tror att de uppskattar förändringen.



Att förstå sig på livet är minsann inte lätt---




Olika faller ödets lotter ... de här båda är dömda till att ständigt slita och släpa.



Nu äntligen ska Kasper få sin sista kvällsrunda. Det är förresten fantastiskt att se hur han anpassar sin dygnsrytm efter min. Önskar att Myse ville göra detsamma, men han kommer nästan jämnt upp i min säng vid halv sex - sextiden på morgonen, spinner, trampar och bufflar med stor kraft. (Då har jag hunnit sova kanske tre timmar.) Efter några minuters ömsesidigt gos kräver han utgång!

De äldre katterna sitter på bron och väntar på ingång. Kasper ut på tomten för en snabbkissning, Maxi hoppar upp i min säng och inväntar matte som fortsätter sin avbrutna sömn...

Då jamar Petrus och vill uuuut!!!!

SEDAN får jag sova ett par-tre timmar till...

Natti! Fast först ska jag - efter kortprommisen - sätta mig i fåtöljen vid kaminen och läsa en stund. :)

Loggs, klättrande katter, invintring, skuret finger... :)

Tiden går alldeles väldigt fort nu! Lite umgänge, lite småjobb, dåligt samvete över sånt som inte blir gjort plus insikten att en del saker faktiskt är helt nödvändiga! Som det här...



Matte, det var bara 2 plusgrader i natt! Den här MÅSTE in nu om den ska överleva!!!



På altanen har stora kaoset utbrutit! Störtregnet häromdagen påminde ytterst bryskt om att rännan i vinkeln mellan huskropparna inte rensats, och att vattnet därmed läcker in i glasrummet. Det trycks in under takplåtarna. Fram med stegen! Och så måste ju hängrännan rensas också, för att få stopp på regnridån framför glasdörrarna!


Rensning och invintring på gång.



Joodå, hela altanen ska invintras. Dags att hämta presenningar...  

Invintringen avbruten. Dels på grund av regn, dels därför att mina värmeloggs levererades idag. Tursamt nog hann jag både bära in en del i huset och täcka de övriga. Myse var väldigt intresserad! Men nog pressar katterna mina nerver hårt, helt plötsligt kommer de ju upp på taket! Bilder på Kasperian. Men den här tar jag hand om själv, där Myse helt plötsligt tittar in i köket uppifrån, och jamar uppfordrande...

Matte - det är nåt som inte stämmer  - varför är jag här, där jag aldrig varit tidigare???? 

Men det blev värre - helt plötsligt såg jag honom på andra sidan av huset, där han klättrade ner på altanen, via stegen som fortfarande står kvar där!

Något annat som skrämmer mig är en grannes träd. En björk, åtminstone 25 år gammal! Men kontinuerligt behandlad så att den ser ut så här!!! Tidigare var de tre, men två har äntligen fått ge upp! De dog.

Okej att grannarna är trevliga människor, men när man kan behandla ett vackert, vilt träd så här, då känns det svårt. Jag tänker på föreställningen om en besjälad natur, om naturväsen som bor i alla träd, stenar, i vatten och i luft. Den stackars varelse som är fångad i och ska förvalta det här stympade och förkrympta trädet, den måste må väldigt dåligt och bara längta efter sin befrielse.

Jag HAR tänkt tanken själv. Ibland är lusten att en mörk natt helt enkelt såga ner det, oerhört stor! Lusten har funnits i många år nu. Varför planterar de inte ett annat träd i stället, ett som naturligt inte blir mer än ett par meter högt???

----------------------------------


Det gör lite ont i vänster pekfinger när jag använder tangentbordet. Jag har skurit mig i fingret. (Känns faktiskt riktigt bra!!) :D

Saken är den att mina köksknivar är rätt bedrövliga. Visst har jag ett par  små "hemslipar", men jag använder dem sällan. Och inte är de särskilt effektiva heller.

Men de där "keramiska" knivarna är ju så hiskligt dyra, det har inte känts vettigt att betala en väldig massa hundralappar för en enda kniv. Men så såg jag ett erbjudandem, ett kampanjpris med 70 procents rabatt! Det verkade nästan FÖR bra, men 500 kronor för tre knivar kändes så pass överkomligt att jag köpte dem.

Skärpan ska hålla minst en livstid, sägs det. :)

De är vassa, riktigt extremt vassa! Klart jag skar mig, när jag vid något tillfälle behandlade den minsta av dem som en av mina gamla vanliga knivar.

Men jisses, så fantastiska de är! Hade jag riktigt förstått skillnaden mellan bra och dåliga knivar hade jag nog betalat fullt pris för länge sedan!

Jag är jättelycklig, och mitt onda finger påminner mig om att de faktiskt är mina!  Att putsa en fläskfile gick som en dans (då skar jag mig inte) och en tomat nästan delar sig själv- :)

Och nu ska jag lägga in ytterligare ett par-tre loggs i kaminen, så att jag har det ganska varmt och skönt när jag vaknar.

Myse ligger tursamt här bredvid mig, och sover tryggt. Tillsammans med Kasper och Filip. Men i eftermiddags, besökte han taknocken! Dit han tagit sig via pallarna med värmeloggs.  :-/

Det finns fler bilder på Kasperian.

Sol ute, sol inne

Utanför mittt sovrumsfönster växer en stor hassel. Den kan glädja så här också. Det gjorde den i morse. Ett konstverk så gott som något, tycker jag. :)

En solstråle genom prisma pryder min lurvmatta.

På fönstret i solen ovanför mattan låg ett par pulsvärmare - börjar bli dags nu!

Och nästan-inne, dvs på altanen. ligger Myse i sol och skugga (även om just den bilden inte är ny).

Nu börjar det bli hög tid att göra höst därute. En del växter måste in, det gäller att förekomma farbror Frost! Men rosmarin, citron- och apelsinträd (även om de inte är så stora) tar plats. 

Tomaterna börjar sjunga på sista versen, fast en hel del små nästa-svarta och väldigt goda körsbärstomater finns kvar på plantorna. I värsta fall får de mogna efter i en skål. För att ge rum åt citroner, apelsiner och rosmarin... (det låter något det, hehehe...)

Det är förresten roligare att packa upp än att packa in altanen!
Och så måste värmeloggs beställas så att vi slipper frysa i vinter.

"Konst" som taskspel

Visst ska man väl kunna smäda vem man vill hur som helst? Om man kallar det KONST alltså. Ett falskt och smädande mynt - ett optimalt konstverk?

Fast Karl Fredrik Mattsson kallar sig bara "amatörkonstnär", och anser sig därför inte kunnig nog att bedöma sitt "konstverk" (hörde jag honom säga i radion häromdagen). Fast självklart inte amatörmässig nog för att inte KALLA sin falska krona ett konstverk!
Inklusive uppblåst nog för att involvera alla som reagerar som en del i "konstverket".
Det kanske värsta är att han i massmedia oftast tas på allvar!!! Är han skämtare, smädare eller falskmyntare, njae, det är nog KONSTNÄR han är...!!!


Lars Vilks är en annan aktuell "konstnär" (som pga av sin konstnärlighet kostar oss skattebetalare massor av pengar i form av livvakter).

Den 11 september framträder han på en stor nazistkonferens i New York (arrangerad av SION) som en del i ett konstverk!!!! Han har helt klart uttalat sin sympati för organisationen och ser samtidigt sitt deltagande som del i "konstverket". Oerhört kreativt!!!


Mot den här bakgrunden ter sig Anna Odells konstnärligt fejkade psykos och självmordsförsök som nästan "barnkammarkonst". Att under en natt ta en hel psykmottagning i anspråk för ett fejk - jomen visst, om det är en del av "konstverket"...

Att kissa på Norrlandsoperans golv (någon smakade dessutom på kisset och vidimerade att detta var konst) kan tyckas smaklöst (!?) men drabbar åtminstone bara "konstnärerna" själva. Fast lite bokstavligen barnsligt, kan man tycka.


Annan "konst" som dyker upp i minnet är Dramatenelevers porruppläsning och uppspelade samlagsljud för småungar... Det var några år sedan. Tala om barnsligt...


Okej att konst inte behöver kunna hängas på vägg eller placeras på sockel. Men nån jäkla ordning borde det väl ändå vara!!!!!

Jag tycker att saker ska kallas för sina rätta namn. Jag kan nog inte själv definiera begreppen "konst" och "konstnär", men nog är charlatanlukten tydlig här.

Effektsökeri.

Synonymer till charlatan är taskspelare, lurendrejare, bedragare, humbug, skojare, bluff. Enligt Words synonymlexikon.

Bara att välja sin favorit - "taskspelare" är min. Som samlingsnamn.

Så där ja - så här fick det bli

Pilligt men skojigt. Om man får till det alltså. Bloggens layout, menar jag. Kanske en annan  utgångsmall skulle varit bättre, men det får bli en annan gång (eller rentav ett annat år...).

I alla fall så har nu både min och Kaspers blogg fått sina nya kostymer, och efter några besök hos våra vänner på nätet så ska det bli skönt att sova!

Krokusen till vintervila

Ser nog lite konstigt ut på bloggen några timmar framöver. Dags för blommor och bin att gå till vintervila, dvs dags för ny header - med åtföljande nytt färgval m.m. på hela alltet... Men ändringarna sker lite pö om pö, måse ju kolla vartefter.

Höst är det. Men till våren kanske krokusheadern med humla och bi återkommer. Eller om det nu var humla och blomsterfluga. Och då blir bloggen åter krokusinspirerad. Våren ja - för varje dag komme den allt närmre... 

Förhoppningsvis kan ny bloggkostym inspirera till fler inlägg. :)